Slumpen

ole, dole, dof...
Under tiden jag har hållits borta från bloggandet av en förhatlig biologiuppsats har det hänt två saker med klar bloggpotencial och slumpen avgjorde att det var händelsen som vars intressanta del låg i slumpen som fick bli nerteknad först.

Onsdag klockan ett: Jag ska lägga ner min plånbok i fickan efter att ha stigit på bussen och upptäcker att fickan är tom. Var är mitt matkort? Jag kollar snabbt övriga tillgängliga fickor men inser att det inte finns där heller. Ånej tänker jag mitt matkort nu blir jag tvungen att skaffa ett nytt, en stor sordi är laggd på glädjen över att ha slutat mycket tidigt.

Dagen efter går jag till reseptionen för att kolla om de fått in några upphittade matkort, ingen tur där. Modstulet går jag till kafeterian och hämtar ut ett tillfälligt matkort. Efter lunch är jag åter inne i kafeterian när en av kiosktanterna frågar. "Är det här ditt kort?" Ja, svarar jag mycket förvånat, hon har ju mitt kort. Det vissar sig att jag har lånat en boll till ett fotbollsspel som jag inte har lämnat tillbaka. Plötsligt verkar att få tillbaka kortet lika långt borta som förut. Men Vale har hört hela konversationen och säger till mig. "Jag tror att Rebeca hittade en boll i fotbollsspelet" Och mycket riktigt, av alla nästan 1000 fyriselever, hitte Rebecca, som jag har pratade med under senaste kulturnatten, min boll. OCH hon gjorde det medan hon spelade fotbollsspel med en uttråkad Vale så att jag kunde få reda på det. Ibland har man tur.

Nu får vi se om jag har fått behålla mina läsare (Danne och Torun) under mitt långa oanonserade uppehåll, eller om hela min turkvot har gått åt denna vecka.

/Thomas