10-mila

10-mila i skåne.
Vem kom på den iden. Så här i efterhand kan man verkligen undra om det var klokt. Att vi i Thor bara fick runt 1 av 3 lag är i alla fall inte klokt. Stackars Gunsan sprang på fel karta, 2 (!!!) gånger. Först fick hon fel karta i damkavens växling, sedan var hon fukuserat på annat när hon gick på omstart i herrkavlen där hon själv tog den felaktiga kartan.
Nu är det så att det bara finns en person som är sur på henne för det och det är hon själv.

Trotts att laget jag sprang inte blev godkänt, att duchen var för liten. att omstartande löpare sprang ner löpare på spurten, att mitt eget lopp stördes av magont, att matserveringen hade för liten kappacitet etc. är ja ändå nöjd att jag åkte med. Jag verkar vara totalt okappabel till att tycka illa om något bara jag får orientera.

/Thomas (som inser att det här inlägget nåde en ny bottennivå på kvalitet och ska försöka bättra sig till nästa gång)

Mitt element

Här kommer det utlovade inlägget om 10-mila.

När jag packade min väska tidigare på kvällen var jag taggad, trodde jag. Nu vet jag bättre. För sedan ringde Gunnsan och sa att det blivit sjukdom i vårt lag så att jag kunde åka med buss 2 till skåne, jag slapp alltså gå upp extra tidigt för att hinna med. Sen kom den riktigt taggande nyheten. Ola ringde nämligen och sa att jag skulle springa första sträckan.
Så nu ska jag åter igen få springa min älskade förstasträcka. Och om jag var taggad förut så rymmer svenska språket mig veterligen inget ord som beskriver min känsla just nu.

Men nu bör jag återgå till packandet.
Raport kommer efter hemkomst.
/En uppspelt Thomas

One pice

När jag gick på högstadiet började några av mina vänner interesera sig för manga. Jag fick låna några av böckerna. En av serierna hette ONE PICE och handlade om piraten Ruffy som äventyrade i en värld där magnetiska störningar och frukter som gav "superkrafter" var stora inslag.

Nu undrar ni vad i hela världen jag berättar det här för. det ska jag förklara.
Jag försöker helt enkelt skylla ifrån min inaktivitet på bloggen på att jag har hittat onemanga.com en hemsida där man (förmodligen i strid med upphovsrätttslagen) kan läsa mängder av olika mangor gratis. Och där har jag suttit och läst och läst under påsklovet. Jag är långtifrån klar än men jag ska försöka att ge bloggen lite mer tid. Blandannat planeras ett inlägg om mina tankar inför 10-mila under veckan.

Tiden får utvisa när jag hörs av här igen men ha det bra tills dess.

/Thomas

Segerns sötma

JAG HAR VUNNIT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det har nog aldrig hänt förut (om man räknar bort mattetävlingar och KM) och jag är strålande lycklig. Så här gick det till.

Dagen bjöd på en rånässtaffet med ganska bra förhållanden. Ca 8 grader och nästintill helt fritt från nederbörd. Nu är nästan alla förhållanden bra om man jämför med i fjol men ändå.
Jag skulle springa i en öppen kavle eftersom de anmälda inte räckte för att få ihop ett H17 lag.
Jag kände mig lite underlig när jag satte på mig ol-dojorna redan innan mitt lag startat men lillebrorsan skulle ju bara springa 2km gul så det borde gå på 20 min. Sedan gick starten och Robert flög iväg som skjuten ur en kanonefter att ha avverkat startrakan och den följande åkern till vägen som ledde till första kontrollen hade han inte bara rundat alla som startat samtidigt han hade dessutom skaffat sig en lucka på 50m. Jag tänkte att om Robert höll ihop loppet skulle han slakta allt motstånd och släppa mig i täten.
För att spara mina nerver lät jag bli att hålla ordning på hur många som växlade och när Robert kom hade jag bara sett 2 personer sticka iväg. Jag drog på direkt från start och redan innan första kontrollen var jag ikapp de 2 jag sett tidigare. jag fortsatte i ett hårt men inte våldsamt tempo och kom ganska omgående ikapp fler löpare i klassen. Sedan löpte jag bara på och tog alla kontroller med endast en liten bom. När jag nådde kartplanket kunde jag inte se att någon annan karta var borta så jag antog att jag låg först, vilket även Erik verkade tro. det vissade sig att vi hade rätt. När jag satt och åt efter att ha duschat hörde jag någon säga "Där kommer Erik" och mycket riktigt en vilt spurtande Erik bryter genom skogen och med sig har han en löpare från Sala OK. Speakern annonserar att spurten rör sig om vinsten i den öppna kavlen och Erik sträcker ut sina långa ben ytterligare och segar sig om Sala löparen. Jag skyndar iväg mot målet och möts av en leende Erik som gör High five.

Jag har för första gången i min idrottskarriär vunnit något!! Visst det kanske bara var en öppen stafett med lite klent motstånd men det är ändå något. Och nu när jag har segervittring tänker jag inte låta nästa seger vänta länge på sig. Kanske kommer den redan nästa helg i Västerås.

/En strålande glad Thomas