Att vinna DM-silver (med en av sesongens värsta lopp)

För att lättare förstå vad jag skriver om föreslår jag att ni öppnar länken i rubriken i en ny flik.

Innan start på lång-DM var jag fullt fokuserad på att det inte skulle funka att som under natt-DM springa på allt vad jag hade. Startern pratade lite med mig precis innan det var dax att sticka och jag antar att jag tappade lite koncentration och tillät mig själv att bli överladdad.

Start->1
Jag flyger iväg som ett skott från startlinjen och väl framme vid startpunkten inser jag att jag knappt kollat på kartan. Upp för backen bär det ändå i en hallsbrytande hastighet men jag har hygglig koll på höjderna ett tag. Sen har jag helt plötsligt ingen aning om vart jag är och jag spanar efter något säkert att hitta på kartan och då ser jag kontrollen. Villken tur, jag får verkligen ta och lugna ner mig.

1->2
Jag tar det lugnare men i mina försök att undvika att fastna på branten mitt på strecket kommer jag lite väl långt åt höger ut i kärret och bommar en knapp minut.

2->3
Nu blir det kortsträcka bara över höjden och ta sänkan som är riktad norrut. Jag drar iväg med en på tok för hög hastighet. Efter en stunds springande inser jag att sänkan ientligen är riktad söder ut och att jag är helt lost. Jag drar iväg norrut men hittar inte kontrollen. Som ni kan se på kartan var jag mycket nära dock. Jag tänker att jag kanske är på de små höjderna innan kontrollen och beger mig västerut. tillslut står jag och stirrar på en sankmark mellan 2 branter och undrar varför jag inte kan få Marcus Krunegårds "Ibland gör man rätt ibland gör man fel" ur huvudet. Tillslut hittar jag hygget och kan springa tillbaka och ta kontrollen. Det var nog årets största bom och enligt winsplits var den på 13:52

3->5
Orienterar bra men kan inte slå bort låtenur huvudet (vilket jag för övrigt inte lyckas med någon gång under loppet)

5->6
Långsträcka. Jag tänker att jag inte kommer kunna hitta kontrollen om jag inte följer grönområdeskanten. Men först ska jag till skogsvägen vilket visar sig vara lättare sagt än gjort jag hamnar i ett kärr och vet inte på vilken sida av vägen jag är. Jag chansar turligt på rätt sida och når vägen. Efter att ha haft problem att hitta vägen skulle man kunna tro att jag skulle springa på den så långt som möjligt men jag springer av i förtid och istället för att se hyggets utkanter snubblar jag ut mitt på och får springa över det. sen följer jag grönområdeskanten och tar kontrollen bra.

6->7
Änu en långsträcka. Jag ruchar ut på åkrarna och efter att ha druckit vid vätskekontrollen letar jag reda på en av de minsta stigarna jag någonsin sett utmarkerad. När den minimala stigen går ut på en större stig får jag dock problem när jag tappar bort den nya stigen bland ormbunkarna. Minst en halvminut går åt till att kämpa sig genom ormbunkarna. Sen flyter det på in mot kontrollen.

7->8
Om man räknar bort att sitta fast i den gröna sankmarken så gick det fint.

8->9
tappar helt riktningen mot höjden och hamnar i ett område med massa liggande grenar som gör det svårt att springa. Blir sedan arg över att det saknas grönraster på sluttningen. Det är verkligen jobbigt att ta sig fram.

9->10
Jag springer på förbi varvningen och sen går det okarakterisktiskt bra att ta själva kontrollen.

10->11
Sprang nedanför branten och upp på nästa höjd där jag inte fick något att stämma. kunde tillslut läsa in vilken av skogsmaskins vägarna som var med på kartan.

11->15
Gick riktigt fint. Träffade Martin vid 12 men var snart ifrån honom igen.

15-> 16 Tänkte att spåren måste leda till sista kontrollen och vart mycket förvånad då jag kom ut på vägen men det var bara att gilla läget och springa på. Det visade sig vara ett tursam miss för jag var snabbast på sträckan.

16->Mål
Låg på ordentligt för att jag skulle få vara bra på någon sträcka.


Väl i mål inser jag att Simon är hela 27:56 före mig. Däremot är det ingen annan som är före mig. Nils hade stora problem med skavsår och Martin och Elis var som vanligt ute länge. Niklas och Mattias som båda borde slagit mig igår var inte där. Så så kan man också vinna ett DM-silver men jag måste säga att jag föredrar att göra det genom ett bra lopp i bra motstånd.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 9

Visst är Sara söt i sin studentklänning? Som en vacker blomma, men alla NV3b:are vet att den rosen har riktigt vassa taggar om man inte tar det försiktigt. Brevid henne har vi Fairy tails skönhetsdrottning och tillika servitris Mirajane. Hon är nästan alltid snäll och vännlig med gud nåde dig om du lyckas reta upp henne.

Det finns en annan baktanke med denna ihopparning och den handlar om den mytomspunna förvandlingen. Den omnämdes i hennes klassens utmärkelse och har varit föremål för livliga ryckten inne i fairy tail. Det handlar så klart om när Sara gick från den riktiga party bruden till den snälla hemasittande flickvännen och när Mirajane gick från att vara fairy tails mest fruktade medlem (med smeknamnet "the demon") till att endast servera öl i guildens bar.

Men båda dessa två vackra tjejer kan om tillfället verkligen kräver återgå ill sina forna jag för en dag (eller kväll) och göra rent hus (på dansgolvet eller slagfältet)

/Thomas

NV3b goes manga: Del 8

Två tuffa grabbar som omgärdas av en viss mystik. De tänker inte, bryr sig inte och känner inga känslor... eller är det verkligen så. Kanske vilar de på en mörk hemlighet och det är därför de inte vågar ta andra till sig, inte vågar känna.

Det handrar om Ernst Hultkvist och Sai (familjenamn okänt) av Konoha (Naruto). Förutom att båda är mystiska och snudd på asociala delar de en passion för teckning (Sas specialitet är faktiskt att anfalla med det han ritat). Ernst är i militären och Sai tillhör den militära falangen (hur man nu kan ha en millitär falang när alla andra också slåss hela tiden) Roots inom Konoha(alltså byn de bor i).

Så mycket mer har jag inte att skriva om dessa grabbar (på grund av att de inte har varit med så mycket) så håll till godo.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 7

Jag träffade tjejgänget idag när jag gick in till stan efter jobbet. De hade avskedskortspel på bryggan vid stadsparken. Lina, Elisabeth och Rebecka ska nämligen snart lämna landet. Eftersom jag hade inlägget om Lina mest klart kommer det nu, så hoppas jag att Rebecka och Elisabeth har schysst uppkoppling i Spanien.

Lina Dannfors och en blå flygande katt? Hur har jag tänkt nu. Det var faktiskt väldigt lätt och det förstår ni själva när ni läser kattens namn. Det är nämligen Happy.
Happy är en fullvärdig medlem av guilden Fairy tail och kan använda magi som helt enkelt går ut på att han får vingar och kan flyga och till och med ta med en person. Happy är en ständig följeslagare till Natsu som trotts sin fruktansvärda åksjuka utan problem flyger omkring med Happy. Det finns en förklaring till att Happy är blå, pratar och använder magi men den ska jag inte dra eftersom jag hyser ett visst hopp om att någon kanske blir intresserad och läser (eller ser animen) om deras karaktär i sin naturliga miljö, ska jag inte spoila det.
Jag kan inte minnas en enda gång som jag träffat Lina utan ett stort leende på läpparna och Happys ansikte har samma egenskap. Happy agerar också räddande ängel mest hela tiden då han fångar de vänner som faller. Lina skulle heller aldrig låta en vän falla (varken bildligt eller bokstavligt) mot avgrunden utan är en mycket förtroende ingivande person att ha för att täcka sin rygg.

/Thomas

Räddningen

Idag har varit en tråkig dag. Sedan i måndags har jag inte vågat springa eftersom jag har dragits med lätta smärtor i vänsterbenet under en vecka. Det ledde till att jag har åkt en hel del rullskidor de senaste dagarna, det tillsammans med att jag lassat en del halm har fått ryggen att protestera så idag vågade jag inte ge mig ut på rullskidor heller.
Så på hela dagen har jag bara haft några få klara aktiviteter Laga lunch, gå ut med hunden och bestktiga pappas bil.

Räddningen har varit att jag hittat de allra första pokémon avsnitten på youtube. Nostalgin är helt underbar och jag kan tänka tillbaka på hur trollbunden jag brukade vara på lördags mornarna när jag var typ 8, på hur jag och Pedram brukade diskutera de senaste avsnitten på rasterna och på hur jag, Per och Chris uppfan ett spel på min planch över alla 150 pokemon och skapade otaliga egna monster som vi kallade för pikens. Det finns inget så starkt tv minne för mig som det första avsnittet jag såg. Pedram hade sett första avsnittet och tjatade om det hela veckan och till andra avsnittet satt jag bänkad. Jag vart helt fast redan i introt (som jag för övrigt kan utantill fortfarande) och sen tog det lång tid tills dess att jag missade ett avsnitt igen.
Det är helt fantastiskt hur mycket minnen några minuter teknad film kan väcka, det var nästan som att vara 8 på nytt.

Men nu är jag ju mer eller minder frivilligt på väg in i vuxenvärden och imorgon ska jag göra mitt andra pass hos Amica (serveringsföretaget på akis) jag står troligen i disken igen, men ett jobb är ett jobb och jag ska försöka vissa dem att de vill ha mig där ofta.

Tills vi ses: Ta hand om er och tillåt er själva att dröma tillbaka mot fina stunder i livet lite nu och då. Både de på nära håll och de från länge sedan (mysterit på greveholm finns också på youtube)

/Thomas

NV3b goes manga: Del 6

Det kanske inte ser ut så men den taniga pojken till vänster är NV3b:s självskrivne ledargestalt (Om ni inte tror mig tänk bara på vilka låtar som ni tycker är NV3b musik. Är det inte They dereve to die, Safety dance och I'm on a boat?) om en klassamankomst lyckas samla mycket människor vet man att han tidigt klargjorde att han skulle komma. Om alla talar om en ny TV-serie som är jätte bra vet man att Ludvig började prata om den först. Vi följer Ludvig av rädsla för hans sylvassa tunga men framför allt eftersom vi älskar honom.

Just nu tror jag att Ludvig är lite irriterad eller möjligen till och med förolämpad av det faktum att bilden bredvid honom visar en tjej. Men du kan vara lugn Ludvig Tjejen på bilden är 1337 on någon. Om du tar dig tid att sätta dig och läsa fairy tail är jag helt övertygad om att du allra helst skulle bli ihop kopplad med Erza Scarlet.
Erza är en av Fairy tails mäktigaste magiker, hennes magi är att hon kan byta rustning (med tillhörande vapen) och hon är ledare för 5-manna teamet som serien handlar om. Liksom för Rostvik följer hennes vänner henne eftersom de vet att hon blir arg (och farlig) annars men även eftersom de älskar henne.

Erza går berserk om någon bryter reglerna eller hotar hennes vänner och jag är övertygad om att Ludvig skulle ge vem som helst en (verbal) omgång om de hotade någon av hans vänner.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 5

Så, nu undrar alla insatta (vilket eventuellt inte är någon av mina läsare) vad Alexandra Alexopoulos har gemensamt med Uzumaki Naruto huvudpersonen i Naruto den mest populära mangan (i alla fall på onemanga.com), en ninjakrigare med specialliten att fördubbla sig själv i strid.

För mig var den här ihopparningen en av de mest självklara, Naruto är extremt högljudd av sig och Handlar nästan alltid utan att tänka. Igenkännings faktor någon?

Till denna uppenbara likhet kan man lägga en förmåga att föräta sig på sina favoriter, i Alexandras fall är det choklad (tack Carro för den inside infon) och vår serie hjälte stoppar i sig ramen (jag tror att det är nudlar) tills han inte kan röra sig längre. Båda parter har något otippat även politiska ambitioner, Alex stiger inom SSU medan Naruto drömmer om att bli Hokage (Typ chef ninjan i Lövbyn)

Men trotts att de ibland (eller ientligen nästan alltid) är de här två bland de mest lojala vänner man kan ha.

/Thomas

Värdens bästa vecka

Ja nu är den snart slut, veckan som utan tvekan var den mest framgångsrika i mitt liv. i inlägget Flyt har jag redan beskrivit hur den började och nu har jag toppat det hela med att ta hem segern i Linné klassikerns H20 klass. Med en orientering som var bland det bästa jag någonsin presterat framför allt i Lunsen. Visserligen var det bara 3 startande, men en kille var rankad nästan 200 placeringar bättre än mig. Det var min första seger någonsin i en "riktig" klass. Och det gav mig 200 kr på team sportia.

Det här loppet räcker nog inte för en SM final men jag tror att det är läge att lägga sig på den här lägre nivån först innan jag börjar försöka öka löptakten.

/En glad Thomas

Flyt

I måndags tog jag körkortet, det har jag redan skrivit om.
I tisdags var det KM medel och jag orienterade riktigt bra. Jag har inte orienterat så bra sedan sundsvallshelgen efter Kristihimmelsfärd (och skivan) Helt underbart.
I onsdags var det en jätte trevlig fest hemma hos Isbjörnen: Mycket trevliga vänner gör alltid en bra dag.
I går morse väktes jag klockan 8 av Pap pap para.. pap pap para... (http://open.spotify.com/track/1QXwxRkyWqVt47rbVaNRhr) det är alltså min mobilsignal. Jag slänger mig mot telefonen och svarar.
"Hej det är Caroline från Amica, du var på intervju här för ett par dagar sedan"
"Ahh" Det är jag som inte riktigt är med i matchen än
"Vill du komma in och provjobba idag?"
"Visst"
"Hinner du komma till klockan 9?"
"Det blir nog svårt men jag kommer så fort jag kan"
När jag laggt på kommer jag på att jag har körkort och att det inte alls blir svårt att hinna.

Så min vecka hitills hara varit fantastisk och man undrar ju bara vad som ska hända härnäst.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 4

Oj oj oj, ska jag verkligen våga det här. Ett blogginlägg om klassens obestridliga bloggkung. Det kanske vore bättre att vänta tills Adam är i en liten fattig Indisk by helt avskild från civilisationen Då kanske man skulle komma undan en svidande kritik på den allsmäktiga isbjörnsbloggen. Men jag vägrar att fega ur, men jag får nog se till att drämma till med ett av mina bättre inlägg här.

Vad är det nu som har gjort Adam till härskare över bloggosfären? Jo Adam är en kille som gillar att hålla sig nära händelsernas centrum men hellst tar han rollen som den passiva observatören. Det samma gäller för den andra killen på bilden, Gray Fullbuster från guilden Fairy Tail (fairy tail). Gray ses ofta tillbakalutad i en soffa eller liknande och tar varje chans att håna seriens hjälte, Natsu. Något annat man ofta ser Gray göra är att han tar an sig till bar överkropp, något som många säkert skulle vilja se Adam göra oftare.

En annan sak som passar ihop bra är att Grays magi består i att forma is och som vi alla vet är ju Adam också känd som isbjörnen.

Till bilden av Gray (högst upp på sidan) finns det ientligen en bildtext. "I don't need words to impress on girls" det behöver inte Adam heller, han kan bara kavla upp ärmarna.

Till slut vill jag bara säga: Ha det bra i Indien Adam och smält inte i värmen. Jag hoppas att vi får chansen att läsa lite reseskildringar

/Thomas

NV3b goes manga: Del 3

Här är de, Viktor Bostrand, NV3b, och Roronoa Zoro, Stråhattspiraterna (One pice), redo för action. Zoro med alla 3 svärden dragna och Viktor med guran (tyvärr den akustiska av någon anledning fanns inga bilder på Viktor ensam med elgitarren på facebook) i färdig position.

Viktor är en man som är mycket hängiven och skicklig i det han gör, det vill säga spela gitarr och precis som den grönhårige svärdsviftande ex piratjägaren har han siktet inställt på att bli den bäste inom sin konstform. Andra gemensamma drag är en laid back attityd och en mer än rekommenderad alkoholkonsumtion vid festliga tillfällen. Båda har också en stark känsla för heder och vill inte gärna ha hjälp i en tuff situation då han hellre bevisar sin egen förmåga att klara sig själv. Och precis som när Zoro missade århundradets strid efter att ha kastats handlöst mot ett okänt mål så missade Viktor århundradets party då han drack sig redlös innan festligheterna satte igång.

Likheterna mellan dessa två herrar är nog fler än skillnaderna och jag är lika övertygad om att Zoro kommer att bli den bäste svärdsmannen (hur skulle det annars bli i en serie) som att Viktor om han verkligen vill en dag kommer att var en av de stora gitarristerna.

/Thomas

Fri som en fågel

Idag körde jag upp. Jag var inte ett dugg nervös. Tills dess att en provförättare dök upp och ropade upp ett namn, då slog det till. Efter att ha träffat Jenny som min provförättare hette så lungnade jag ner mig en anning och åkte ut på vägen utanför. Efter att jag svängt vid lärarhögskolan insåg jag att jag inte visste om jag var på huvudled eller ej. och till råga på allt kom det en bil i korsningen vid järnvägen jag höll tummarna på att det var en huvudled och körde, rakt över tågrälsen utan att kolla. Aj, tänkte jag, hoppas hon inte såg det där. Det hela fortsatte lite skakigtjag krängde till exempel betänkligt när jag körde upp på bärbyleden och skulle kolla mig över axeln. Men dödsstöten var ändå då hon bad mig att vändå på väg in mot Gamlis. Jag funderade på att köra till disagårdens parkering men tänkte att det var för långt så jag stannade framför första bästa åker infart.
"Tänk på att de som kommer och kör om dig är dolda bakom ett krön" sa Jenny
Om det inte var kört innan är det det nu, tänkte jag och fortsatte mot disagården.
Tillbaka vid vägvärkets tillhåll var jag 100% säker på att jag kuggat, trotts allt kändes det mycket sämre förra gången och då kuggade jag.
"Körningen räckte till godkännt men du måste tänka på var du ska vända"
Va betyde det att jag klarat mig. jag trode inte det och tittade förrvirrat på medan Jenny fyllde i sina papper. jag förstod inte att jag klarat det förens Jenny sa att jag skulle få kortet om några dagar och att hennes lapp och legitimation räckte så länge.
Jag lämnade helt chockad bilen och så fort jag kommit ur synhåll (fråga mig inte varför jag ville göra det) brast jag ut i en segersdans ringde hem och talade osammanhängande med min syster innan jag skickade ut ett mass-sms till halva min kontaktlista.

Så det var historien om hur jag fick friheten att kunna framföra motorfordon klassade som bil tracktor och dicverse annat på svenska vägar.

En annan sorts frihet får 2 av denna bloggs mest interesserade läsare idag, de flyttar nämligen hemifrån och till andra städer. Torun, den ende icke NV3b:aren som bevisligen har läst min blogg, flyttar till Gävle och studier i datorgrafik. Ett änu storre steg tar Arvid, mannen som i ett svagt ögonblick påstod att min blogg var bättre än Adams, som flyttar till ända till Luleå för att gå deras civilinjengörsutbildning med öppen ingång.
Jag hoppas att de ökade geografiska skillnaderna inte ska hindra att vi fortsätter hålla kontakten i cyberspace och hoppas att jag får en chans att besöka de båda.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 2

Innan jag börjar detta inlägg på allvar vill jag göra en sak klar. Denna serie handlar om hur jag (det är trotts allt min blogg) har uppfattat människor under tiden jag har haft privilegiet att lära känna er. Jag har inga som helst illusioner om att jag har uppfattat er alla precis som ni är.




Trotts att Payam var en av de första jag hade äran att prata med när jag kom till NV2b (På svenskan, Marie hade en lära känna övning) känner jag att hon är den klasskamrat jag vet minst om. Hon pratar nästan uteslutande med sitt tjejgäng och har mig veterligen inga utstickande hobbys. Därför var det en svår nöt att para ihop Payam med en manga figur. Men efter några minuters tänkande slog det mig: Varför inte para ihop en person man inte vet så mycket om med en karaktär man inte vet något om. Alltså blev Payam ihopparad med Nicola Stellar spirit (typ sjärnbildsande, huvudpersonen i fairy tail, Lucys magi går ut på att åkalla dem) av canis minor. Också känd som Plue.
Plue dyker upp redan i första kapitlet av Fariy tail men vid det 147:e har man fortfarande inte fått reda på vad han gör eller just någonting annat om honom (?). han hänger bara med lucy när inget annat är på gång och han tycks komma överens med alla trotts att han inte kan prata.

Så det var det. Är någon intresserad av att se vad det är jag skriver om så är ett tips att börja på Onemanga.com

/Thomas

NV3b goes manga: Del 1

Ända sedan studenten i juni har jag gått och funderat på om jag inte borde ge var och en av mina underbara klasskompisar ett blogginlägg, de/ni har faktiskt förtjänat det efter att ha stått ut med mig i 2 till 3 år. Det som hållit mig tillbaka är att det käns som om det skulle kunna bli väldigt tradigt. I veckan kom jag dock på en ide: Varför inte kombinera min hyllning till min klass med min fascination för manga (japanska tecknade serier)?
Så sagt (eller snarare tänkt) och gjort satte jag ihop en lista där jag parade ihop alla mina Nv3b vänner med figurer ur mina favorit mangor (One pice, Naruto och Fairy tail). Den här iden kan bli hur dålig som helst men jag tänker ta mig i mål med den. (Trotts allt kommer ju folk nästan tvingas läsa min blogg ifall inlägget om dem skulle dyka upp)




På grund av att han snart lämnar Uppsala för betydligt nordligare breddgrader inleds denna mastodont serie med Arvid (förmodligen den ende av mina läsare som faktiskt kommer förstå vad denna serie handlar om) och hans likheter med Shikamaru Nara av Konoha från Naruto.

Shikamaru är den notoriska gnäll spiken och latmasken kan han komma undan med det ligger han helst på gräsmattan och tittar på molnen. han ställer sällan upp på något frivilligt. Dessa egenskaper delar han till större eller mindre del med Arvid. En annan egenskap de också delar är att Shikamaru och Arvid är killarna som båda alltid har tänkt minst ett par steg i förväg. Fördelar vägs mot nackdelar och en storskalig handlingsplan är alldrig långt borta. I bland kan det synas taskigt men när dessa grabbar gör något finns det alltid ett syfte bakom men om det kniper kommer Shikamaru till slut att ofra sig själv om det hjälper att lösa uppdragen coh det samma tror jag gäller Arvid. För trotts att han ibland gör allt för att dölja det syns det ibland mycket tydligt hur mycket Arvid gillar oss andra NV3b:are.

/Thomas

Att sväva genom luften

Duns...ah duns... ah duns.

Jag vrider på huvudet och ser. Jäklar är jag ända här uppe.

Med 10 mäktiga hopp har jag kommit längre än jag nånsin kan minnas att jag gjort och det känns bra, mycket bra.

Jag övergår till nästa anhalt och det känns som om jag svävar genom luften mellan varje steg. Jag landar långt bakom busken där jag brukar ta stopp.

Det jag försökte illustrera tidigare i inlägget var mina känslor från gårdagens spänst pass. Det och flera andra faktorer får mig att tro att jag håller på att komma i storform. Jag sprang min testrunda och fick håll men klarade ändå min ett år gamla tid. Jag sprang backintervaller och var totalt ofokuserad och kunde ändå göra normala insatser. Jag åkte rullskidor i motvind och kom ändå längre än jag brukar.

Att komma i form nu är faktiskt direkt olämpligt eftersom SM ligger en dryg månad bort och jag inte har något viktigt fram tills dess. Det hindrar dock inte att det är helt underbart att klara det man inte har gjort på många månader igen.
Å andra sidan brukar jag inte kunna orientera när jag är i form så jag ska försöka intensifiera mitt orienteringstränade för att lära mig att inte bara låta benen styra när det går lite fortare.

/Thomas

Top 5 fiktiva steriotyper: Plats 5

Inspirerad av isbjörnens Walter följetong bestämde jag mig för att jag skulle göra en ny lista. Den här gången föll valet på topp 5 fiktiva steriotyper. Vad jag menar med det ska nog ge sig tids nog.

Plats nummer 5

Den starke

Den starke är den lungne och trygga personen som övriga karaktärer i serien, spelet, boken ,filmen mm litar på till 100%. Karaktären är ofta en man med rejält med muskler men det är inte nödvändigt för att jag ska räkna in karaktären i kategorin, snarare är det mentala lungnet som räknas.
Den här kategorin blommar verkligen upp i varenda kriminalserie som någonsin skapats ofta är över hälften av karaktärerna i sånna serier i denna kategori. Mycket tydliga är Horatsio från CSI Miami, Don Epps från Numbers, Hoch från Criminal minds, Jordan från Jordan rättsläkere och många andra.
Men den starke dyker även upp i nästan alla andra typer av fiction också fast kanske inte i samma överflöd. Till exempel vill jag placera Remus Lupin från Harry Potter i kategorin. Andra i kategorin är Lolonoa Zoro (One pice), Caramon (Dragon lance), Sophie Neveu (Da Vinci koden), Kapten Nemo (En världsomsegling under havet), Kakachi (Naruto), Brock (Pokemon), Micke Blomqvist (Milienium triologin) och oändligt många fler.

Jag älskar dessa karaktärer för att de alltid går att lita på och inger en känsla av säkerhet men de delger för lite spänning till intrigen för att hamna högre än såhär på min lista.

/Thomas