Jul

Nu är julen över för den här gången, och min favorit helg gjorde mig inte besviken i år heller.

Jag är en sån hopplös julromantiker, jag älskar att lysa upp alla rum med elektriska ljusstakar, att träffa alla släktingar, öppna paket och äta alldeles för mycket god mat och sötsaker. Så nu är det bara 363 dagar kvar tills det är dax igen. God jul allihopa!

/Thomas

Jullov!

Nu är det, efter en hel lång termin, äntligen dax för det efterlängtade jullovet. Det sista som skulle klaras av var det på tok för väl förberedda Linjäralgebra provet. Väl där gav min nyfunna förmåga att plugga utdelning och jag gick därifrån och kände mig säker på 6 av provets 7 uppgifter.
När jag kom hem till korridoren hittade jag helt oväntat Staffan. Hans tåg var försenat, han skulle ha åkt 30 minuter tidigare men tåget hade inte ens lämnat Stockholm. Till slut kom han dock iväg 5 h försenad och lämnade mig ensam att packa mina prylar. Nu har jag i alla fall fått ner det mesta.
Sen får vi se om jag kommer hem imorgon. Tåget är redan inställt men det ska enligt SJ:s hemsida finnas ersättningsbussar att tillgå. Men det ska bli underbart skönt att komma hem och fira jul.

Nu är jag trött och skriver helt osammanhängande bäst att sluta innan det blir helt tokigt.

/Thomas

Tenta dax

Jag har klarat att samla in 25,5 högskolepoäng utan att råka ut för det. Men imorgon är dagen då jag äntligen ska stifta bekantskap med den genomsnittlige studentens största skräck. Det är dax för min första tenta. Och jag ser fram emot det. Det ska bli så fruktansvärt skönt att äntligen slippa tänka på att plugga linjär algebra. Visserligen lär väll tiden tills envariabel tar över den rollen inte vara så lång men jag tänker ändå njuta ett par dagar.

Så lycka mig till på min första riktiga tenta. God natt!

/Thomas

PS. Om ni undrar om det är speciellt att bo i en OL-korridor så drog 4 av de 5 som inte festade i natt (Joel var nöjd med sina 2,5h idag) ut och sprang en mil isiga cyckelbanor på 45 min vid klockan 21:10 DS

Lika som bär?

Enligt mina korridorskompiar ser jag ut som Anders Blomquist i mitt tenta skägg, nedan kommer en bild så ni kan bilda en egen uppfattning.


I övrigt kan jag meddela att det tar ca 9 dagar innan mitt skägg har slutat klia orimligt mycket.

/Thomas

Gästinlägg: Thomas Petersson- en hyvens kille eller en Ulv i fårakläder?

Idag har jag fått äran att publicera ett gästinlägg från Källe tillängnat mig själv.


Thomas Petersson, eller Tompa som jag föredrar att omnämna honom då detta namn har en tydlig klang av 70- 80-tal, är tillsammans med Staffan ”var är han?” Ek korridorens lite mer tillbakadragna kille. Tillskillnad från oss övriga så gormar och kivas han sällan. Skall jag vara helt ärlig så kan jag inte komma på en enda gång då Tompa varit elak eller sagt något taskigt som sårat, vilket jag vet att alla vi andra killar* (utom Staffan ”jag varvade dig för en halvtimme sedan” Ek då) har gjort ett antal gånger. Detta är givetvis något positivt. Samtidigt har jag en känsla av att Tompa ibland far lite illa av den, ibland, lite väl hårda stämningen i korridoren. En åsikt som jag är beredd att dela med honom.

Tompa är i övrigt en Uppsala kille, tävlandes för IF Thor.
Likt mig saknar han större framgångar i orienteringssammanhang och har ganska nyligen växlat om från längdskidåkningens ädla idrott till orientering.
Tompa och jag har dock bestämt oss för att bli bäst i världen. Först skall vi dock bli bäst i OL2an (vilket kan likställas med att vara bäst i världen).
Våra angreppssätt för att uppnå detta mål är något olika. Själv tränar jag 15 h i veckan vilket ideligen resulterar i diverse skador medan Tompa tar det lite mer cool och tänker långsiktigt. Vi får väl se vem som står på pallen (eller slår Viktor, vilket kan likställas med att vara bäst i världen) först.

Tyvärr måste jag nu meddela för eder, kära läsare, att den enastående personskildring ni just har tagit del av är falsk. Ni har genom er stegrat upphetsade lusläsning av denna text slösat bort, i runda slängar, 65,3 sekunder av era korta liv på moder jord.
Thomas Tompa Petersson är nämligen inte den hyvens, fagra unga man han utger sig för att vara. Nej, kära läsare, skrapar man på den trisslottstunna ytan finner man snart att Thomas ”Tompa” Petersson är en hämningslös pyroman!
Thomas ”Tompa” Peterssons tillvägagångssätt kan i det närmaste beskrivas som bestialiskt och utstuderat, utan en sekunds tanke på det lidande han utsätter sina offer för.

Tillvägagångssättet är alltid det samma. Genom att placera frusna, påläggslösa, mackor i OL2ans mikrovågsugn och sedan övertrassera tiden för uppvärmning skapar han panik och massflykt. Ännu har han inte lyckats elda ner huset helt till grunden men kraftig odör och rökutveckling har lett till brandlarm och inkallande av brandmannakåren.
Genom att dölja sig under sin fasad har Thomas ”Tompa” Petersson likt Ville Vessla varje gång kommit undan lagens långa arm trots att han, som trogna läsare säkert uppmärksammat, sedan orerat friskt kring sina illdåd på denna blogg.
Thomas ”Tompa” Petersson är alltså en Ulv i fårakläder!
Dock vill jag, kära läsare, säga, att jag hellre har en ulv i fårakläder i min korridor än ett får i ulvkläder.

Till Tompa – framtida VM silver medaljör (eller näst bäst i OL2an)
Från Källe – framtida VM guld medaljör (eller bäst i OL2an)

*Det skall tydligen finnas en varelse utav det motsatta könet (pistill?) någonstans i 2an men detta motsatta kön (pistill?) tycks alltjämnt vara annorstädes (sökandes efter trevligare och attraktivare ståndare?)

Tenta-P

Nu har tenta-P dragit in och med det har plugget under eget ansvar blivit så mycket viktigare. Dåligt för herr oseriös bakom tangentbordet. Och inte kan jag skylla bristen på blogginlägg på tenta-p heller. Snarare är det filmer och spel i korridorens allrum och så klart vinterstudion i helgen som tagit upp massor av tid.

Nyheterna är i alla fall att jag börjat spara ut ett tenta skägg efter påtryckningar från Viktor, måste ju bevisa att han inte är ensam i korridoren med en märkbar skäggväxt. På torsdag tar vi eventuellt en tripp till Norrköping för att testa på tenta-plugget på deras Campus, lite av ett intern skämt. Jag har börjat åka skidor här och jag börjar bli lite orolig för mina skidor, de ser så torra ut redan efter 3 pass, jag får ta väl hand om dem när jag kommer hem till valla utrustningen.

Mer blir det inte för nu ska jag till skolan för mer Linalg.

/Thomas

Niclas Hägglund

Nu är tiden mogen för inlägget om den sista av de fantastiska tokstollar som jag fått äran att dela korridor med sen jag flyttade hit. Det handlar såklart om Niclas Hägglund.

Niclas är en kille med en otrolig mängd bollar i luften och som hanterar det hela genom att ta i för kung och fosterland i varje uppkast. Om min något sviktande liknelse inte var helt uppenbar så menar jag att han har mycket på gång och när han gör något gör han det ordentligt. Läsare som gått i NV3b kan tänka er en Ingo med goda uppsåt. Det gör han ofta mycket bra även om han ibland, likt jonglören i början av stycket, ibland ser ut att tappa kontrollen har han en så länge bara tappat någon enstaka boll.

Som idrottare är Niclas inte känd som orienterare utan har istället juniorlandslagsmeriter i triathlon. Det hindrade honom inte från att ställa upp i stafetten på NSM där han stod för en smått legendarisk insatts.

Förutom en nystartad orienteringskarriär har Niclas sen han kommit till Linköping startat ett företag som säljer fivefingers, hårdpluggat på The playbook från How I met your mother, agerat flirt coach åt Peter under Das Höstfest, bytt program från D (data nånting) till I (Industriel ekonomi), drabbats av tentaångest i mitten av november och hårdsattsat mot LITHe Syras Julbänk (bänkpresstävling som hålls imorgon)

Niclas är också den enda i korridoren har rötterna norr om mig. Han är nämligen från Sundsvall. Och jag är rädd att jag har snappat upp mer av hans norrlänska än jag har av ögötskan. Jag har till exempel börjat förkorta henne till na'.

Det var det om korridorens stora entrepenör och nu har den här inläggsserien nått sitt slut om inte mina kära vänner gör slag i sina hot och knåpar ihop ett gästinlägg om mig. Här tror jag att jag räddas av det stundande tenta-p som dränker alla andra planer med tenta ångest.

/Thomas

Min stora antagonist

Igår efter att ha sprungit Keps-OL i de många minusgraderna var vår hjälte (det är jag) kall och längtade efter lite värme. Han satte på vattenkokaren och gick sen för att tina några mackor. Men för att tina mackorna behövde vår hjälte lura sin antagonist, den illvilliga och okontrollerbara mikrovågsugnen som behärskar köket i OL2:an sen den brutalt mördat den snälla gamla mikron som brukade visa så stor omsorg om vår hjälte.

Men vår hjälte tänkte inte låta sig luras utan höll ett vakande öga på mikron ända tills vattenkokaren, som troligen skrämts till underkastelse av den bestialiska mikron, var färdig och det enda vår frusne hjälte kunde tänka på var den hägrande koppen med varm choklad. Blott en liten stund senare kommer vår hjältes trogne vän och följeslagare Niklas ut i allrummet och ser röken välla ut från köket. Den monstruösa mikron har bränt vår stackars hjältes bröd till oigenkännlighet och när vår förskräckta hjälte öppnar mikrons helvetiska dörr dröjer det inte länge förr än hela rummet är rökfyllt och brandlarmet går igång. Hela byggnaden får utrymmas i väntan på att brandkåren ska komma och stänga av larmet. Vår hjälte är demoraliserad, besegrad och krossad av den vidunderliga mikron.

/Thomas

Daniel Wedin

Ett stort leende på läpparna och ett vasst skämt på tungspetsen, så ser man oftast Daniel Wedin, även känd som Danne eller Dannieboi som mest används när vi är som mest konspiratoriska.

Daniel är en hårt studerande IT-civilingenjör och hur skulle det annars kunna vara när man har 20.0 från gymnasiet att leva upp till. Andra fakta som är intresant för flera av denna bloggs läsare är att Daniel har ett förflutet som orienterare för OK Linné och var känd för sina snabba spurter innan en ovanligt jobbig pollenallergi hindrade honom från fortsatt orienterade.

På vita duken (i alla fall i fyriskskolans salar) är han känd som den spanske risbonden, ärkeskurken Vincent van der Kvast, Sancho Poncho och framför allt Dannieboi el superhero. Hans skådespelar talanger tävlar nästan med Burkens och hjälper till att kompensera för undertecknads minst sagt bristfälliga scenframträdanden.

När man umgås med Danne får man räkna med att han är bättre än dig på allt utom möjligen det du är allra bäst på. När man spelar TV-spel är han alltid bland det främsta även om han aldrig testat spelen förr, han spurtade ner mig på 5km i 7:an trotts att han tränade typ en gång i veckan och jag 4-5 (här vill jag komma fram till en stor löparbegåvning) och som tidigare nämnt hade han 20,o i gymnasiebetyg. Som om det inte vore nog har han bollkänsla, musikalitet och en osviklig förmåga att klä sig snyggt. Han är den människan man önskar att man vore och vore det inte för det här med pollenallergin och att han har väldigt svårt att ta hjälp med saker kan jag inte hitta en enda baksida med Danne.

Så Danne även om du är bra på alla möjliga sätt och viss finns det saker även du behöver hjälp med och det finns gått om människor som gärna hjälper dig.

/Thomas