Livet går som en dans

Jag börjar med ett citat av Emil direkt från GÖKBOET

"Det har varit dåligt med bloggandet från korridoren på senaste tiden, kanske beror det på det tenta-p som har varit och för en del fortfarande pågår. Som ni alla vet så betyder ju tenta-p att man tittar på tv och spelar nostalgiska data- och tv-spel. Detta har helt enkelt gjort att vi inte har hunnit skriva några inlägg. En annan teori är att det är urtrist och lite patetiskt att blogga, och den stora frågan man ställer sig är ”Vem f-n läser detta?”."

Det samma kan väll mer eller direktöverföras till den här bloggen.

Igår var i alla fall en hektisk dag med många höjdpunkter. En mattetenta (ja jag tycker att själva tentan är ganska kul), årets första grillning, en snabbvisit på filmkväll (tyckte att en Bondfilm var nog för mig), episkt röj i OL1 och sen en mycket givande utgång på [HG].

Det är händelserna [HG] som kommer stå i fokus för det fortsatta inlägget. Efter ett galet drag i OL1an så intog orienterarna i vanlig ordning [HG] där vi körde på i gott och väl en timme innan kvällens för mig mest omtumlande episod ägde rum. När vilsefolk började troppa av en efter en tänkte jag att det kan ju alltid vara kul att flirta med någon söt tjej. Jag kände visserligen att jag om möjligt hade sämre chanser än vanligt med mitt nu ganska långa hår stående åt alla håll som vanligt och med 2 av av de finnar på näsan som tycks hemsöka mig.

Efter att ha drivit omkring en stund på dansgolvet möter min blick en söt blond tjej och ett stort leende. Dagens stora kap tänker jag och dansar fram till min stora förtjusning ser jag att hon faktiskt uppskattar min dans, det vill säga att hon skrattar när jag gör något knasigt, vilket de som festat med mig vet är ganska ofta. Jag fick inte direkt någon indikation om att hon var sugen på mer än att dansa, men att ha hennes uppmärksamhet och bli belönad med ett av hennes fantastiska leenden när jag gjorde något bra gjorde att jag hade jätte skoj, dessutom hade hon själv en del dansdelikatesser att bjuda på. En minnes bild av SMIParnas (Linda och Filippa) skiva och en skrattande Classe Francaise scout far förbi i mitt huvud.
Under en vatten paus fick jag reda på att det är Katrin (hoppas jag minns rätt namn det har varit pinsamt förr) som inte alls hörde hemma i Linköping utan var inne på sitt 3:e år som läkarstudent i gamla goda Uppsala. Jag fick även en sjukt oväntad komplimang från en av hennes kompisar för mitt hår. Det känns bra att någon gillar skatboet.

Vi fortsatte dansa ett bra tag och när kvällen led mot sitt slut kände jag att jag var tvungen att ge henne en komplimang för hennes dans och berätta att hon var jätte söt. Min erfarenhet säger mig att alla tjejer behöver höra det ibland. Hennes respons var högst otippad. "Du är söt du med, jag skulle lätt ha satt in en stöt om jag inte haft pojkvän". Men det gjorde mig precis ingenting för jag hade haft så kul hela kvällen. Med lite distans är jag mycket, mycket nöjd med första 2/3 av svaret.

Ännu en lyckad kväll är lagd till handlingarna, världen snurrar vidare och jag har fått lite vatten på kvarnen som driver min teori om att min chans att få tjejer inte i huvudsak hänger på att se bra ut, utan på att hitta sätt att sticka ut.

/Thomas