Fri som en fågel

Idag körde jag upp. Jag var inte ett dugg nervös. Tills dess att en provförättare dök upp och ropade upp ett namn, då slog det till. Efter att ha träffat Jenny som min provförättare hette så lungnade jag ner mig en anning och åkte ut på vägen utanför. Efter att jag svängt vid lärarhögskolan insåg jag att jag inte visste om jag var på huvudled eller ej. och till råga på allt kom det en bil i korsningen vid järnvägen jag höll tummarna på att det var en huvudled och körde, rakt över tågrälsen utan att kolla. Aj, tänkte jag, hoppas hon inte såg det där. Det hela fortsatte lite skakigtjag krängde till exempel betänkligt när jag körde upp på bärbyleden och skulle kolla mig över axeln. Men dödsstöten var ändå då hon bad mig att vändå på väg in mot Gamlis. Jag funderade på att köra till disagårdens parkering men tänkte att det var för långt så jag stannade framför första bästa åker infart.
"Tänk på att de som kommer och kör om dig är dolda bakom ett krön" sa Jenny
Om det inte var kört innan är det det nu, tänkte jag och fortsatte mot disagården.
Tillbaka vid vägvärkets tillhåll var jag 100% säker på att jag kuggat, trotts allt kändes det mycket sämre förra gången och då kuggade jag.
"Körningen räckte till godkännt men du måste tänka på var du ska vända"
Va betyde det att jag klarat mig. jag trode inte det och tittade förrvirrat på medan Jenny fyllde i sina papper. jag förstod inte att jag klarat det förens Jenny sa att jag skulle få kortet om några dagar och att hennes lapp och legitimation räckte så länge.
Jag lämnade helt chockad bilen och så fort jag kommit ur synhåll (fråga mig inte varför jag ville göra det) brast jag ut i en segersdans ringde hem och talade osammanhängande med min syster innan jag skickade ut ett mass-sms till halva min kontaktlista.

Så det var historien om hur jag fick friheten att kunna framföra motorfordon klassade som bil tracktor och dicverse annat på svenska vägar.

En annan sorts frihet får 2 av denna bloggs mest interesserade läsare idag, de flyttar nämligen hemifrån och till andra städer. Torun, den ende icke NV3b:aren som bevisligen har läst min blogg, flyttar till Gävle och studier i datorgrafik. Ett änu storre steg tar Arvid, mannen som i ett svagt ögonblick påstod att min blogg var bättre än Adams, som flyttar till ända till Luleå för att gå deras civilinjengörsutbildning med öppen ingång.
Jag hoppas att de ökade geografiska skillnaderna inte ska hindra att vi fortsätter hålla kontakten i cyberspace och hoppas att jag får en chans att besöka de båda.

/Thomas