Den gångna helgen var en händelserik historia med 2 huvudkomponenter. Vi tar dem var för sig.
Det var massor av tävling/träning på gång i Gimo, där Elin Sjölander och Per Norlin (kanske inte helt på egenhand men nästan) bjöd på skidorientering och Martin Jansson bjöd på ett minnesorienteringspass söndag eftermiddag. inget av det här gick så bra för mig. Lördagens DM skidorientering tappade jag kontrollen över när jag började följa banan baklänges jag var ute i nästan 2 h och långt efter segrande Kent Lundvall. Söndagens vintercup orienterade jag betydligt bättre men jag behärskade inte de otroligt mjuka och sugande spåren särskilt bra och var ändå 10 minuter efter Linus Karlsson Mood och en 60-årig man vid namn Elis Åberg han är visserligen gammal världsmästare i skid-o men jag borde fortfarande inte bli omåkt av en 60 åring. Även söndagen vart det 2 h skid-o innan vi begav oss ut på Martins minnes orientering. Här kände jag mig säker vilket ledde till okoncentration och bommar. Jag var ute ytterligare en timme på den 6 km långa banan.
Sen till helgens andra huvudbeståndsdel då jag träffade gänget från högstadiet med Chris, Rasmus, Pedram och Niklas. Om jag har tänkt rätt har vi inte setts allihop sedan hösten 2006 och jag var orolig att vi skulle drabbas av pinsam tystnad i kvadrat. Så blev det inte. Efter att inte ha umgåtts ordentligt på snart 5 år var det som om vi hade setts igår, det var helt fantastiskt. Vi satt och snackade och åt god mat som Rasmus tillagat. När jag tittade på klockan var klockan inte längre sju utan halv 1. Vi har utvecklats åt väldigt olika håll sen vi kände varandra ordentligt men 3 år kan ingen ta ifrån oss och de kan vi alltid falla tillbaka på.
/Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar