Jukola 2011 - en redogörelse

Då var mitt 5:e Jukola lagt till handlingarna. På många sätt var det det bästa någonsin, men vi börjar från början.

2011-06-12 (12:25:27) Av: ...
Om en vecka vet vi vilken generation Thorare som är starkast. Har gubbarna orienterat ifrån "elitlaget" eller har elitlaget sprungit ifrån gubbarna?

Må bäste lag vinna!

Här startade Thors bästa troll (inte undertecknad) hetset runt fighten mellan de som åkt på Jukola de senaste åren, populärt kallade Junisarna trotts att endast en junior återfanns i laget och två lagmedlemmar bara har ett år kvar till H35, mot ett lag som kunnat ställt upp för 15 år sedan, populärt kallat Gubbarna men helst vill de kallas team Nyman. På det följde en veckas upptrappning där alla parter tycktes ha något elakt, syniskt eller ironiskt att säga.

Det hela fortsatte trotts att Junisarna övergav datorerna för att åka finlandsfärja vi övergick helt enkelt till att utväxla förolämpningar via sms. Vi kylde segerchampange och gick och lade oss tidigt för att ladda.

Morgonen efter följde ett lakan på något mystiskt sätt med oss till vårt tält och dekorerades med en lika mystiskt updykande spritpenna med texten GUBBSLAKT. Vi passade även på att lämna små kommentarer på gubbarnas nummerlappar. Team Nyman anlände sedermera utan mörka kostymer och utan hotelboende så vi fick tränga ihop oss och lämna plats åt dem i vårt tält.

När tävlingen väl drog igång startade Ville och Fredrik Lindell alias Arne Nyman. Ville och Lindell stod för stabila men inte lysande insatser och skickade ut mig 10 minuter före Jörgen Hellgren har presterade jag, trotts en flygande start där jag tog 78 placeringar på 6 kontroller, lagets sämsta insatts vilket till min smala lycka även gällde Jörgen. Vi tog faktiskt trotts min bedrövliga insatts 5 minuter på våra kombattanter. På följande sträckor förlorade Fredrik 2 minuter på Bebop och Adde tappar 4 minuter till Jonas. Junisarna börjar känna oss oroliga med bara 9 minuters ledning och en negativ trend.

Då kliver de 2 svenska mästarna in i bilden. Båda har tagit sina guld i orienteringsskytte och tar sig ann den 8,6 km långa 5:e sträckan. Jolo springer sin vana trogen bara 1 km längre än banlängden på en tid som enligt honom själv är under 10 minuter sämre än om han sprungit samma längd på stigar eller el-ljusspår. Han kommer i mål övertygad om att han kommit ikapp Robert någon minut. Men orden som vi smyckat Jolos nummerlapp med, "Nästa generations mästare drar ifrån", visar sig bli profetiska. Robert, som denna sesongen tyckts lärt sig prestera när det gäller, lyckas med den fantastiska prestationen att springa 200 m kortare än Jolo (stor bedrift, jag lovar) och med sina långa kliv tar han 78 placeringar och inte mindre än 11 minuter på Jolo. Dagar som denna är man en stolt storebror.

På följande sträcka tar Erik 10 minuter till på Petter och lämnar på sista sträckan över till Niklas med ett försprång på hela 30 minuter till den mytomspunna ex-sweichiska landslagsmannen Mittenholzer. Niklas håller nerverna i styr och bommar bara 2/28 kontroller. Det räcker till att bara förlora 9 minuter mot den forcerade schweizaren och segern säkrades till slut med god marginal. Att Niklas var trött vissades med all önskvärd tydlighet då han tvingades släppa förbi Rånäs löpare på upploppet.

Hjältarna i laget är i min mening Robert som gjorde årets lopp när det verkligen gällde, Niklas som slet mycket starkt på den allt för långa sträckan och UK Ola som verkar ha insett att det var en dålig ide att sätta mig, mr nervdaller, på sista sträckan.

När vi drukit vår champange och vinkat av våra gubbs reste vi hem. Detaljerna från hemresan gör sig nog bäst utanför bloggen men bland annat förekom galet många kända ansikten, dans på bord, hångel, en busschaufför som måste ha extraknäckt som cykelbud och en tjej som steg ytterligare ett par nivåer i intressanthetsskalan.

/Thomas