Helgens bravader

Ja min kamera sladd visar inga tecken på att dyka upp (kan jag glömt den i Rosta) så jag får göra ett bildlöst inlägg om helgen.

Så hur var min debut i spanska ligan? Låt oss säga att det var tufft, som exempel lyckades Olle Kalered inte ta sig under 10 min/km någon av dagarna. Själv hade jag bara 3 min upp till honom efter första dagen då han hade katastrofbommat. Jag däremot hade efter att fått kartan i handen insett att det här blir inte lätt och gett mig i väg i en fart som knappt kan kallas löpning, och på det viset fortsatte hela banan tills jag gick i mål på en tid strax under 12 min/km trotts att ja rent tekniskt inte bommat något. Det fanns dock folk som bemästrade de gröna branta sluttningarna fyllda med diverse buskar och undervegetation med taggar. Finske landslagsmannen Olli-Marcus Tarvainen kom in på en tid 20 min bättre än mig på 5.5 km.

Efter att underkvällen tvingats upp på prispallen (högst upp!) för att hämta ett pris till en frånvarande Veleta löpare som vunnit H21A under fjolåret var det en ny dag. 10 km och 460m stigning. Och det började inget vidare jag tappade kontrollen över höjden till 2an och sprang förbi ovanför och la bort säkert 8 min. Ytterliggare 5 försvann vid nummer 3 och på vägen till 4an (som var en ordentlig långsträcka) var det inte kul längre. Vid 4an tittade jag på klockan 1 timme och lite till. 14 kontroller kvar varav 3 långsträckor. Jag ger upp och joggar de 3 följande kortsträckorna innan jag bryter till mål. Kommer till mål på 1:38, en tid som de bästa spaniorerna slagit över hela banan.

Man brukar säga att man måste träna i alla terräner för att bli bra men här är jag berädd att göra ett undantag. Jag har svårt att tänka mig att jag någonsin återvänder till Costa Blanca för att orientera.

/Thomas