DM

En lördagsmorgon står jag åter igen på vegavallen i Tierp. Den här gången för att åka DM över den korta distansen 10 km. Jag lider av svåra tvivel trotts att tävlingen avgörs i min normalt starkare stil, den fria. Anledningen är att jag sedan slutet av höstterminen flera veckor tidigare nästan oavbrutet har plågats och irriterats av en ömande hals och därmed inte kunnat träna. Redan efter en dryg kilometer är jag ikapp åkt av Hampus som startat 30s efter mig och i mål är jag över 4 min efter och över 2 från silvret. Fler var det inte i klassen och därför delades inget brons ut. Jag ser med bävan fram emot morgondagen där 15km i den för mig svagare klassiska stilen väntar.
Söndagen börjar bra. Jag hittar snabbt en valla jag är nöjd med. Därefter drar tävlandet igång. Gud tycks le mot Storvreta IK för snart har vi inte bara dragit in en väntad guldmedalj för Bella Lagrange i D11-12 utan även två mycket mer oväntade brons för Lovisa Åsberg och Isak Häggström i D respektive H 11-12. Emelie Åsberg tar ett brons i D 13-14 och även utanför pallen står samtliga av mina små kompisar för riktigt bra prestationer (möjligen undantaget brorsan men han är ju inget att räkna med)
Nu börjar det riktigt spännande för när jag går iväg för att heja på D15-16 tjejerna hamnar jag brevid De riktiga ledarna som står med sina tidur och klockar sina deltagare. Först i spåret kommer Sara och jag tänker att det ser ju bra ut hon har i alla fall inte blivit omåkt (jag utgår från mig själv där och jag är mycket nöjd då jag slipper bli omåkt) sedan följer några åkare innan det är dax för Angnes. När jag hejar på Angnes uppfattar jag någon som säger "Hon ligger en sekund före". Osäker på om jag verkligen kan ha hört rätt frågar jag Ulf hur det ligger till och får det bekräftat, Angnes leder efter knappt halva loppet. Jag blir eld och lågor och skyndar mig över till ett annat ställe för att hinna se Angnes en gång till och ge henne de tiderna. När jag skriker åt Angnes tycker jag mig se att hon ökar takten och i mål delar hon segern bara 3 sekunder före 3:an.
Väl framme vid min egen start känner jag mig full av tillförsikt. Så bra som det gått för klubben idag kanske till och med jag kunna undvika sista platsen. Jag ger mig iväg med full fart och hakar den första biten på Robert Ohlström i den yngre juniorklassen. Jag hänger med förvånandsvärt bra tills stakpartiet där jag inte har någon chans att hänga med. På tredje varvet ser jag ryggtavlan på Viktor Eldh och de föjande två varven ser jag hans rygg komma allt närmare på partierna med god sikt, samtidigt får jag raporter om att jag först tar in och sedan åker om honom tidsmässigt. Inför sista varvat har jag 7-8s på honom. Tyvärr får även han reda på utvecklingen av påpassliga ledare och på sista varvet sätter han upp en fart jag inte klarar av att matcha och besviken skär jag mållinjen på 5s sämre tid.
Efter loppet känner jag mig ändå nöjd. Det är ju vid den här typen av spänning som skidåkning är som bäst. Dessutom drar klubben in ytterliggare ett guld, i H21 denna gång, då SM 2:an i cyckel och svergies bästa 15 åring (i skidor) för 18 år sedan åter kliver högst upp på prispallen.

Tycker du att det saknas en angivelse på hur långt efter jag var vinnaren på söndagen? Det finns en anledning till det. Vill du ändå veta det får du leta reda på det själv. Ett tips är att knutby var arrangör.

/en Thomas som är laddad för att träna och komma tillbaka.