Nu är nolle-p över och allt rullar snart in i de vanliga hjulspåren igen.
300+ klassförälder-sms och många nätter med lite sömn har jag lärt mig mycket. Hur jobbigt det är att låtsas vara någon annan och hur givande det kan vara att folk tror på att du ska göra ett bra arbete. Hur stressigt det kan vara när saker går fel och hur kul det är att dela med sig av sina erfarenheter.
Idag har jag istället för första gången varit tillbaka där jag känner mig som mest hemma, i skogen med karta i handen. Det var östergötlands lång-DM och jag sprang öppen 9. Det gick inte strålande direkt men jag kände inte av skadan idag heller. Sen lagade jag flygande Jakob och gick för att träffa Simon som äntligen var i Linköping igen hemma hos Max. Officiellt pluggade vi vektoranalys men egentligen snackade vi bara i 2 timmar. När jag kom ehm mötte jag Peter, Niklas och Emil påväg tvärs över trapphuset till OL3 där det bjöds på baguetter så det stod härliga till. Gustav hade nämligen tagit hem en hel låda i pris på Västergötlands stafett DM tidigare under dagen.
Nu ursäktar jag för det röriga inlägget och lovar att återkomma med något mer genomtänkt en annan gång.
/Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar