Igår hände det något mycket oväntat och efterlängtat. Det var en bedrift jag trodde att det skulle ta ytterligare något år att uppnå.
När jag var ute på morgonpass med Viktor sprang tills han fick ge upp. Nu var det tyvärr inte på grund av min fantastiska hastighet eller uthållighet som jag bärgade denna skalp, utan snarare för att det måste varit något fel på Viktor som började se suddigt efter 5 km i ett högst mänskligt tempo.
Men ärligt talat så tror jag inte att det är något större fel på min fysiska form, trots nästan 4 veckors vila. Och det bådar ju gott inför SM. Dock måste ju orienteringen sitta den med och det verkar betydligt osäkrare. Men det sitter i huvudet. Jag ska se till att fixa det under de kommande en och en halv veckorna och ge mig själv årets 4 bästa lopp (inte ens jag vågar drömma om att få springa Lång-SM final) när det väl vankas SM om inte allt för länge.
/Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar