Nu har SM-passerat och det börjar så smått dra ihop sig för hårdträning igen. Jag har faktiskt sett fram emot det. Efter skada, nolle-p och SM-förberedelser känns det som en evighet sen jag fick köra riktigt slut på mig själv.
Men det finns mycket att fundera på efter den här helgen. Jag har motiverat mitt deltagande i SM med att jag siktar på att en dag vill vara med och slåss i toppen och att jag måste se hur långt kvar jag har. Svaret tycks vara helt fruktansvärt långt. Inte för att jag inte hade det på känn men det är ändå nedslående.
Jag började, efter att ha placerats in i final F efter kvalet, fundera på hur många år av bra träning det skulle ta för mig att på allvar konkurrera om en A-final plats i någon SM disciplin. 5 år tyckte jag verkade troligt, inte allt för upplyftande kanske men möjligt. Sen sa min kära bror något som jag inte tror att han begrep hur hårt det skulle ta på mig. Han påpekade att det kanske aldrig skulle hända. Det träffade rakt in i min kanske största rädsla, att jag helt enkelt inte har tillräckligt med talang för att någonsin lyckas.
När jag tittar tillbaka på de 3 senaste åren ser jag en utvecklingskurva som är oroväckande platt. Om det inte händer något tydligare i min utveckling kommer 5 år inte räcka på långa vägar. Jag vågar knappt tänka på det.
Sist vill jag gratta Robert till en riktigt fin helg då han först var nära B-final och sen tog hem C-finalen med nästan 2 minuters marginal. Jag är stolt över honom även om jag inte kan låta bli att fundera över vad han gör rätt när jag gör fel.
/Grubbel Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar