Bohuslän

Bohuslänska skogar rockar. Om jag skull beskriva dem som en musikgenre skulle jag nog välja att beskriva dem som en rockbalad ricktigt vackera men ändå stenhårda och nästin till livsfarliga.



Och hur vet jag det?
Jo i helgen har jag varit på läger inför sommarens och höstens sprint och lång-SM. Det var en resa full av tuff terräng vackra vyer och lika vackert väder.

Vi gav oss av från baksidan av stationen fredag förmiddag, en bil och en minibuss. I bilen åkte rodhen deligationen med Maria, Malin och Marie. Vår minibuss kördes av lägrets arrangör Doran som verkligen ska ha massa beröm för att ha tagit sig tid med oss. Passagerarna där var förutom jag L-100:s Lise Emma och Sara Clara från Länna och Hanna från linné (som råkar vara klasskompis med min lillasyster) i enköping anslut Louise och vår uppställning var fulltalig.
Nu har den uppmärksamme läsaren upptäckt att det endast var tjejer om man bortsåg från mig och iaktagelsen var korrekt. Jag är djupt besviken på de övriga killarna i distriktet, men inte för att jag vart ensam kille utan för att jag vill se lite sattsning från deras sida också. Att umgås med tjejer har aldrig varit ett problem för mig så länge det inte handlar om att flörta.

Tillbaka till att berätta om lägret. När vi kommit ut på första passet kom jag bara derygt 100m innan jag vart tvungen att stanna och beundra utsikten. En nästan kal klippa som badade i solsken och med utsikt mot viken, totalt underbart. Och hela lägret var man då och då tvungen att stanna upp och beundra utsikten, så dramatisk och storslagen skog har jag sällan skådat.

Allt som allt var det ett mycket inspirerande läger och jag har lär mig mycket jag kan ha nytta av på SM. t ex bör man till varje pris undvika att springa rakt på en brant. Det är helt oforcerbart.

Nu har mitt inlägg åter varit struckturlöst och förvirrat om någon har tagit sig igenom och förstått det hela så är denne person duktig.

/en lyrisk Thomas