Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bortsom en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
Min första källa till tvivel är min bilkörning. Jag känner att jag har stagnerat och att jag inte tar mig framåt. Trotts att jag jobbat mycket hårt i många veckor har jag fortfarande inget flyt när jag näramar mig en korsning. Det käns som om jag aldrig kommer att lämna det här stadiet.
Mitt andra tvivel gäller min idrotts kariär. Idag körde vi sprintträning och jag var inte snabbast. Vådå! tänker ni kanske, man kan ju inte vara snabbast jämnt. Det ni då inte vet är hur träningsgruppen i Storvreta IK ser ut. Jag är älst med 3 år och av de som är nittiotreor är det bara min lata boror som är kille. Idag under sprintträningen fick jag upprepade gånger stryck av Ewa, en av 93 tjejerna. Det hela får mig att fundera på vad jag gör för fel. Jag vet att den mängden träning jag lägger ner inte räcker för att nå sverigetoppen men när det inte räcker för att slå en 93 tjej är något fel. Jag vet att jag inte är den största av tallanger men när en 19 årig kille som tränar 7-8 timmar i veckan får stryck mot en 16 årig tjej (även om hon tränar mer än så) är något allvarligt fel. Det läskiga är att jag inte alls vet vad det är.
Men nu är det bara att ta nya tag mot orienteringssesongen och lägga alla tvivel bakom sig.
/Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar