I helgen var det lång-sm och det förtjänar så klart ett inlägg här. Tyvärr var det den sämsta insatsen någonsin från min sida. Det peakade så här:
F'n här borde första kontrollen vara, varför sitter den inte här. Och ont gör det också, jag kan fortfarande inte öppna ögat. Dumma gren. Jag provar lite längre ner. ... Men nu är jag ända nere i kärret här ska det inte ligga en höjd. Vad ont det gör. Vart är jag? Hur tar jag mig hem? Men där är jag ju. (tittar på en grön höjd 400 m från min kontroll) vägen är i alla fall nära. Jag borde nog ta mig till sjukvården snabbast möjligt.
Sen tor jag mig i alla fall till förstarten under tiden det började göra ännu mer ont, gissningsvis i och med att adrenalinet gick ner. Vid förstart ringer de sjukvården som kommer och hämtar mig med bil. I sjukvården vill de ge mig en salva de inte har så istället skickas jag till akuten.
Till slut måste jag tacka Jörgen för att ha kört mig till akuten när jag inte var i form att köra och Frida Karlsson och Robert (min bror) för att ha lett omkring mig när jag inte orkat hålla mitt bra öga öppet. Och sen så klart alla andra som frågat hur jag mår och tagit med att jag var invalid i sina planer.
/Thomas
4 kommentarer:
Nej men aj! sprang du in i en gren? Stackare!
Hoppas det går över så fort som möjligt så du kan se vad du gör igen :P
Nämen oj, hur är det med ögat nu då?
Har jag inte alltid sagt att sport är farligt? Nej men seriöst, hur är det med ögat? Det är väl inte allvarligt skadat?
Det är lugnt jag känner mig helt återställd redan nu.
Skicka en kommentar