Triumf, eller?

Igår hände det något mycket oväntat och efterlängtat. Det var en bedrift jag trodde att det skulle ta ytterligare något år att uppnå.

När jag var ute på morgonpass med Viktor sprang tills han fick ge upp. Nu var det tyvärr inte på grund av min fantastiska hastighet eller uthållighet som jag bärgade denna skalp, utan snarare för att det måste varit något fel på Viktor som började se suddigt efter 5 km i ett högst mänskligt tempo.

Men ärligt talat så tror jag inte att det är något större fel på min fysiska form, trots nästan 4 veckors vila. Och det bådar ju gott inför SM. Dock måste ju orienteringen sitta den med och det verkar betydligt osäkrare. Men det sitter i huvudet. Jag ska se till att fixa det under de kommande en och en halv veckorna och ge mig själv årets 4 bästa lopp (inte ens jag vågar drömma om att få springa Lång-SM final) när det väl vankas SM om inte allt för länge.

/Thomas

En riktig röra

Nu är nolle-p över och allt rullar snart in i de vanliga hjulspåren igen.

300+ klassförälder-sms och många nätter med lite sömn har jag lärt mig mycket. Hur jobbigt det är att låtsas vara någon annan och hur givande det kan vara att folk tror på att du ska göra ett bra arbete. Hur stressigt det kan vara när saker går fel och hur kul det är att dela med sig av sina erfarenheter.

Idag har jag istället för första gången varit tillbaka där jag känner mig som mest hemma, i skogen med karta i handen. Det var östergötlands lång-DM och jag sprang öppen 9. Det gick inte strålande direkt men jag kände inte av skadan idag heller. Sen lagade jag flygande Jakob och gick för att träffa Simon som äntligen var i Linköping igen hemma hos Max. Officiellt pluggade vi vektoranalys men egentligen snackade vi bara i 2 timmar. När jag kom ehm mötte jag Peter, Niklas och Emil påväg tvärs över trapphuset till OL3 där det bjöds på baguetter så det stod härliga till. Gustav hade nämligen tagit hem en hel låda i pris på Västergötlands stafett DM tidigare under dagen.

Nu ursäktar jag för det röriga inlägget och lovar att återkomma med något mer genomtänkt en annan gång.

/Thomas

Julia Simon

Julia Simon nästlade sig in i NV3b gemenskapen som Ludvig Backlunds flickvän någon gång under just 3an eller möjligen slutet av 2an. Tack vare att hon konfirmerat sig med Rostvik och var en allmänt glad och positiv uppenbarelse hittade hon snabbt sin plats i gruppen. Snart hade hon tagit på sig uppdraget att lära Ludvigs bortkomna kompisar hur man handskades med flickor. Jag var aldrig speciellt högt prioriterad i den utbildningen i och med att jag tillhörde den andra delen av gänget men det har varit omväxlande intressant och roande (beroende på alkoholhalt i blodet) att lyssna på hennes utläggningar om hur tjejer tänker. På senare år har Julia drivit en blogg där hon blandat perioder med egobilder och gnäll på sitt jobb med tunga och viktiga insikter om käckoperationen hon genomgick under våren. Där har hon också predikat om vikten av tidsinställda inlägg så till hennes ära är detta inlägg det första av det slaget här.

Idag lämnar Julia landet för att bosätta sig med sin kusin Agnes i Toulouse. Det är inte sorgligt men lite tråkigt. Även om Julia oftare säger att vi borde snacka mer på väg någon annan stans för att sen glömma bort det (nämnde jag att vi nästan bara ses när det är fest?) än vi faktiskt pratar så gillar jag henne riktigt mycket. Sen kommer det bli ett hårt slag för variationen i min umgänges krets, jag kommer nämligen inte på någon annan som jag träffar med någon typ av regelbundenhet som varken läser natur/teknik/medicin eller idrottar. Så en massiv del av befolkningen kommer vara helt orepresenterad i min umgängeskrets med Julia i Frankrike.

Julia har förstås inte bara medfört bra saker, till exempel håller jag henne ansvarig för att Backlund och Edehult numera röker. Men i stort så har Julia varit en stor tillgång i umgänget för alla som tillhör NV3b:s seglivade kärna och jag tror att fler än jag kommer att sakna henne nu när hon lämnat landet.

Så Julia: Ha det så kul i Frankrike och var en sådan underbar människa som jag vet att du kan vara.

/Thomas

i värsta fall

Idag känns det lite tomt. Robert sover hos flickvännen och Frida är på Gotland med Frida J och Ellen. Men det är inte där skon klämmer. Jag har bägge föräldrarna hemma och även i ett tomt hus är det inga problem.

Det konstiga är att jag inte kommer se Frida igen på ett långt tag. Hon har nämligen åkt till Gotland och kommer inte hem förrän jag är i Linköping. Och sen far hon iväg till Washington för ett års au-pairande. Förhoppningsvis åker jag och brorsan och hälsar på efter jul, men det bygger jag på att jag klarar alla tentor. Eller mer korrekt att jag inte har några omtentor. I värsta fall kommer jag flytta till Spanien innan hon kommer hem och då skulle nästa gång vi ses teoretiskt sett kunna bli Jul 2012. Det känns lite skrämmande.

Sen börjar jag längta till Linköping lite, tur attt det är under 48h tills jag är där.

/Thomas som inte är lika deppig som han låter

Födelsedag

Idag är en dag,. Ingen stor dag men en dag lika fullt. Det är faktiskt dagen då det förflutit precis 21 år sen mamma 11 dagar tidigare än planerat for in till BB för att föda barn för första gången.

Dagen började traditionsenligt med att Rostas skönsjungande morgonkör väckte mig och gav mig min födelsedagspresent. En 40 liters Orienteringsryggsäck. Sen var det upp till frukost med lillebror medan resten av familjen tog sig tillbaka till sängarna. För jobba måste man göra även om man fyller år nu för tiden och det var en arbetsdag som många andra, även om jag vart utsedd till att vara den som var bäst på att bjuda på fika av Malin.

Efter jobbet tog jag mig till Lurbo för att köpa ett par nya orienteringstights med tillhörande strumpor. Hemma firade vi med varsin skiva rulltårta. Sen har jag mest spelat Heroes of Might and Magic och beundrat min facebook vägg som under dagen besökts av inte mindre än 91 gratulerande vänner.

Så jag har haft en riktig party-födelsedag, eller vad säger ni?

/Thomas

I väntan på tårta

Imorgon fyller jag inte år. Men det kommer bli en bra dag ändå eftersom trädgården, om vädergudarna är med oss, till kvällen kommer att anstormas av mina närmaste vänner, åtminstone om man utnyttjar någon form av produkt mellan hur nära folk står mig som vänner och inversen på det geografiska avståndet mellan oss.

Just för tillfället sitter jag och väntar på att den kaka som ska bli grunden till min fabulösa födelsedagstårta ska bli färdig.

Vi ses

/Thomas

Inga rullskidor heller/

Jag som trodde att rullskidor var idiotsäkert för mitt ben :(

/Ledsen Thomas

Full fart framåt

Efter att ha laddat i flera dagar inför att skriva det stora episka inlägget där jag får med allt det underbara med o-ringen så börjar det allt mer kännas som att det inte kommer att hända. Istället tänkte jag rulla igång med mina vanliga händelselösa inlägg.

En sak från o-ringen som kommer att påverka den omedelbara framtiden är att jag har fått ont höger baklår. Mot det övre muskelfästet till. Idag skulle jag testa om jag var hel. Det gick bra ganska länge och jag hade nästan glömt bort det hela när jag efter 34 min började känna av det igen. Tråkigt! Men jag är så ovan att vara skadad,(bortsett ryggen och huvudet) att jag inte ens har vett att vara särskilt nedslagen. Nu har jag ordinerat mig själv löpningsfritt i en vecka. Och ser fram emot rullskidor varannan dag, tills vidare.

Måtte jag aldrig bli så skadad att jag blir lika bitter som Källe var i fredags.

/Thomas