P3 dokumentär

Jag kom iväg till Finspång vilket ni kanske märkte på frånvaron av deprimerade inlägg om att jag satt hemma och var sjuk. En mycket trevlig tillställning som bjöd på rolig orientering, trevliga människor, drömmar om nästa säsong, Bang! och, hör och häpna, solsken. Men antalet händelser värda att sprida över internet var inte så många så istället tänker jag berätta om en av mina favoritaktiviteter en söndagskväll.

Aktiviteten i fråga är att lyssna på, i min mening världens bästa radio program och spela DS i min säng. Radioprogrammet heter P3 dokumentär, det låter så lagom spännande men det stämmer inte. De engagerade historierna ur vårt nutidshistoria där alla sidor i fallet får komma till tals i form av personer som faktiskt var med. I kombination med en intensiv digital strid i Advance Wars: Dual strike är det för det mesta min favorit sysselsättning 18:00-19:30 en söndag.

/Thomas

Veckans låt: Och jag grät mig till sömns efter alla dar med Säkert!

Igår kväll blev jag helt plötsligt snorig och fick ont i huvudet. Inte så kul med tanke på att jag ska till finspång på orienteringsläger den här helgen. Idag mår jag som tur var bättre och jag tror att jag kommer kunna åka med. Men för att förbereda mig på det värsta lyssnar jag på låten som alltid får mig att känna mig nöjd och lycklig.

Nu tittar ni tillbaka på titeln och tänker "Vad hemsk du är, blir du glad när andra gråter?". Tyvärr kan det nog sägas vara sant. Oftast tycker jag illa om när andra människor råkar illa ut men den här låten fyller mig med lycka. Visserligen är det synd om den mobbade tonårstjej som är huvudperson men jag kan inte tvätta leendet av mina läppar. Nu ska jag förklara varför.

Här kommer första versen i låten.

"Varenda bok jag kunde komma över läste jag
Och jag spydde aldrig vid kullen vid 4H-gården
Behövdes aldrig ungdomsvården
Den enda som aldrig rökte
Den enda som aldrig försökte fuska på proven
Då lär man sig ju inte nå't
Jag var nog värd allt stryk som jag har fått"

Det här kunde så lätt ha varit jag. Jag har alltid varit den som undvikit allt som är farligt allt som är skadligt och i och med det det som är "coolt". Jag har älskat böcker och skolan har varit min hemmaplan där jag är näst intill oslagbar (nu fick jag in ett drag av storhetsvansinne också) men en sak stämmer inte in på mig i låten. Under den perioden i livet som låten beskriver var jag aldrig ensam. Tittar man på mitt mellanstadie var det vad man kunde ha förväntat sig men jag hade alltid vänner att vända mig till, och det är påminnelsen till de vännerna som gör att jag alltid ler när denna låt startar. Ni vet förhoppningsvis själva vilka ni är. Ni har gjort mitt liv vart att leva.

Spotify och Youtube.

/Thomas

RajRaj

Igår var det min premiär på det anrika Thorarrangemanget RajRaj. Det var en helt unik upplevelse måste jag medge och dessutom var det helt fantastiskt kul.

Först samlades ett 20-tal deltagare utspökade som olika figurer från Kalle Anka och Musse Piggs universum. Som björnbuse var jag föga originell då det tycktes som om björnligan stämt till stormöte inte mindre än 6 björnbusar satte skräck i omgivningen. Sedan bjöds vi på häxbrygd (Alkoholhaltig eller alkoholfri) av Magika D' hex (Eva) och fick sedan reda på att vi blivit förhäxade att stjäla Joakims turkrona. Sedan lottades vi in i par via en associationslek där man fick ett kort med en Ankeborgs figur och skulle hitta den figur som matchade ens egen. Själv fick jag en figur jag inte kände igen och av teckningsstilen att döma hörde den inte ens hemma i Ankeborg. Min misstanke är att det var parodin Arne Anka. I alla fall kunde jag inte lösa kopplingen till min partner förens uteslutnings metoden tvingade ihop mig med Josefin (jag ska inte glömma ditt namn igen) Sipola (från boden och Vittjärvs OK) med kortet Madame Mi. Vi antar att det hade något med häxbrygder att göra.

I alla fall gissade jag och Josefin (båda rajraj noviser) att vi skulle vara ute i 1:44. Sen var det start och vi fick varsin karta över ankeborg, vid första anblick var den helt olämplig att orientera på och även efter att ha tittat på den i timmar är den helt otydbar om man inte vet att man ska till Rajraj-berget. Det slog mig inte från början utan jag försökte hitta dolda ledtrådar i kartan vilket lede till att jag och Josefin hittade kontroll 3 först av alla. Dock hade vi inte sett skymten av numer 1 och 2 än. Ca en havtimme efter övriga var vi dock uppe på RajRaj-berget och kontroll nummer 2. Där väntade olika inbrotts inspirerade övningar som att passera korridorer med laser strålar och navigera i mörka tunnlar. Vid lekarna serverades givetvis förfriskningar. Lekarna avslutades med en ordlek för att knäcka koden till Pengabingen och stjäla turkronan.

3:e kontrollen var av logiska orsaker inte till några problem medan 4:e och sista kontrollen tog lite extra tid då vi navigerade via en stenig skogsdunge istället för längs vägen till 4:e kontrollen som bjöd på båtrejs för att se vilken som var den äkta turkronan. Medan de andra lagen satsade på att leta bark att bygga båtar av kläckte Josefin den klockrena iden att använda min plastficka som vi stoppade full med grenar så att den flöt som en dröm. Tyvärr var den inte snabbast...

Sen kände vi att vi hade lite bråttom så vi gick imål. Det visade sig att vi var 13 min efter vår gissade tid (tror vi, det verkar orimligt att vi var före) och det placerade oss näst sist i tävlingen och vi arrangerar nästa år.

Sen flyttades händelsernas centrum till bastun, i herrbastun dracks det öl, snackades skit och sjöngs muntra sånger som Balladen om Theobald Thor. Texten passar sig kanske inte riktigt i detta forum men för att ni ska få ett hum om nivån så börjar refrången med raden "Det var en stor kuk".
Tillslut tröttnade vi på bastuns värme och beslöt oss för att det var dax för hågaån, vilket betyde att alla killar snodde handdukar runt midjan och gick den maschalsnitslade vägen ner till ån där vi släppte våra handdukar och tog oss ett dopp. Tjejerna var också med på noterna men turligt (eller oturligt beroende på hur man ser det) var det för mörkt för att man ens skulle se vem man pratade med där nere.

Tillbaka i bastun försökte Adde att ringa Ola för att han traditionsenligt skulle berätta om Peeka och tegelstenen, men han möttes av en telefonsvarare så vi skrålade in If Thor IF Thoor IF Thooor istället.
istället satte vi fart på ett annat traditionellt upptåg då vi sprang in i tjej bastun och sjöng Teobald Thor.

Innan vi fick äta middag skulle vi sedan uppföra en liten pjäs hämtad ur Ankeborg. Som de mönster elever vi var i min rupp struntade vi helt i att uppföra en serie i den tidning vi tilldelades och hittade på en egen historia om en Thor myra där jag fick spela Pluto.

Middagen var en trevlig tillställning där det serverades Kall anka till förrätt, Tre små grisar till varmrätt och chokladpudding som de desperat försökte koppla till Musse Pigg som efterrätt. Under hela middagen skickades ansvaret för nästa låt hela tiden runt och när turen kom till Rickard vid min bordsände undvek vi sånghäftet och drog istället igång något mer Disney inspirerat tyvärr kunde vi inte texten till den mest självklara. Ducktales introt (troligen för att det finns många svenska versioner). Istället klämde vi till med räddningspatrulls introt till allas förtjusning. Lite mer misslyckat blev det senare under kvällen då jag försökte göra ett eget avstick från sånghäftet och Sjunga "ja må du leva" eftersom vi hade ett födelsedagsbarn. Det bör helst glömmas (än en gång, förlåt JOSEFIN).

Efter middagen vart det (något överaskande i mina ögon) disco men innan dess han vi med ytterligare en liten frustrerande lek att redogöra för. Det handlade om musik-quiz med Ankeborgs tema. Först skulle man gissa artisten som man sen med hjälp av en ledtråd skulle koppla ihop med en seriefigur. I vårat team började framför allt jag och Johan (Lisas kille) starkt med att knäcka Orup som gjort "Jagad av vargar" vilket ledde oss till stora stygga vargen. Lasse Berghagen som gjort "håll igång i skogen vilket ledde till Komisarie Karlsson och Timbuktu som kommer från skåne och alltså hör ihop med Mårten Gås. Sen efter fyra frågor föll dock vårt flyt som ett korthus och resten av poängen vårt lag tog hem får vi huvudsakligen tacka Rickards musikkunskaper för.
Prova själva vad ni får ut av beatles och ordet frukt, Eminem och "inehåller något figuren har nytta av" och Alexander Rybakov med tilläge Flerspråkigt instrument.

Så RajRaj var ett mycket klurigt och framför allt hysteriskt roligt påfund och årets arrangemang var så vitt jag kan bedöma strålande. Vi i nästa års arrangörsstab ska göra allt som står i vår makt för att matcha det jag upplevde i år. Det ska bli kul att se den andra sidan av RajRaj med.

/Thomas

Veckans låt: It Ain't Enough med Oh Laura!

Efter en stressig arbetsvecka kände jag ett stort behov av att ta det lungt och slog igång min lungna spotify lista. Jag kollade igenom listan och insåg att det bara var 2 låtar i listan som möjligen kunde göra sig i Veckans låt eftersom resten var för välkända.

Valet föll på ren känsla på It Ain't Enough med Oh Laura!. Detta är på inget sett en avslappnande låt om man lyssnar på texten om killen som kommer hem full igen och inte behandlar henne väl, men en hypnotiserande jämn gittar i bakgrunden och den avskalade melodin skänker mig ro.

Jag kom först i kontakt med den här låten på grund av Arvid och msn:s visa vad jag lyssnar på funktion.

"Har Oh Laura! gjort något annat än release me?"
"Ja, den här är mycket bättre om du frågar mig."
Sen skickade han låten

Vill ni själva lyssna finns den på Spotify och Youtube.

/Thomas

Jobbig vecka

Hoohoo...hoohoo..hoo..ho
Det är nästan så tomt att det ekar här och det verkar ha sammlats damm på tidigare inlägg.

Det beror på att jag har haft en tuff vecka med massor av jobb på city mail. Övertid i drivor. Som tur är är det helg nu och förhoppningsviss ska jag lyckas skrapa ihopp en veckans låt imorgon medan söndags inlägget kommer att handla om något allderles speciellt. Anledningen att jag nu skriver utklädd till björnbuse.

Så nu har ni något att se fram emot. God natt

/Thomas

En komentar betyder så mycket

Nu sitter jag här igen och funderar på vad jag ska skriva igen, därifrån är steget till att fråga sig om man ska skriva något alls inte långt. Men nog ska jag skriva alltid, någon kan ju komentera det jag skrivit. Så är det faktiskt, det bästa med att skriva blogg är när någon läser och tycker något, det behöver inte vara något viktigt eller ens om det jag skrivit. jag blir glad bara någon bryr sig om mig nog för att klicka sig igenom det inte helt okomplcerade systemet för att komentera på blogspot.

Så nästa gång ni vill göra mig glad, när ni tycker något om det jag skrivit eller kanske vill du att jag ska ta upp något på bloggen. Tvecka inte, lämna en komentar.

/thomas

Veckans låt: Bad things med Jace Everett

Veckans låt den här veckan har 7 år på nacken men först nu har den fått ett visst genomslag på grund av TV-serien True blood. Det är helt enkelt seriens signaturmelodi.

Nu har jag faktiskt inte sett serien men låten har ändå hamnat bland mina favoriter tack vare Niklas som påpekade hur bra den var när vi åkte bil hem från en träning för några veckor sedan. Så nu diggar jag till denna riktigt humoristiska, men dystra (något jag inte visste fanns i country), countrylåt och funderar hur hemska saker Jace kan tänkas ta sig för.

Anledningen att den kom just denna vecka var Emma som sa att hon mest hade filmmusik men när jag nämnde Bad things visste hon inte vad det var. Hoppas du läser detta och inser vad du missat Emma.

För Emma och alla andra som vill höra låten finns den på spotify och youtube.

/Thomas

Hårdvecka på ingående

Det var länge sedan jag kunde träna en hårdvecka på egenhand nu. De senaste månadrena har jag varit lite småskadad och innan det var jag mycket förkyld och när jag varit helt frisk har det varit för viktiga event i antågande för att jag ska kunna riskera att vara utsliten, men nu är tiden äntligen inne. Imorgon inleds veckan med ett distanspass till fots vilket på eftermiddagen kommer att följas upp med styrkestak.

Söndagen ska också fyllas med 2 pass men sen blir det klurigare i värsta/bästa fall kan jag få jobba hela veckan och då blir det bara ett pass om dagen men får jag inte det tänker jag nog klämma in ett dubbelpass till, kanske inte på måndag men vid första bästa övriga tillfälle. Sen är det bara och vänta och se om jag kommer gå sönder igen eller om jag klarar mig igenom helskinnad

/Thomas

Mistborn

I dag ger jag er en inledning i bästa isbjörns stil för att hedra att denna stolta blogg har gått i idé.

I gamla goda fryrisskolans cafeteria satt en dag en liten, hattlös varelse hopkrupen i det bortersta hörnet med näsan i en bok. Denna bloggs majestätiska huvudperson skred med stolta steg fram till den läsande varelsen och frågade, "Vad läser du?"
Varelsen (som var Arvid) svarade "Det är sista delen i världens bästa fantasy serie" Den storslagne huvudpersonen fan detta mycket intressant.

Så vad tycker ni? Var det inte lite isbjörns stilism över denna inledning? Nu fortsätter bloggen som vanligt.

Nu har det snart gått ett halvår sedan Arvid introducerade mig för Mistborn trilogin av Brian Sandersson och nu har jag hunnit låna och läsa alla delar av serien. Efter att jag har läst om föräldralöse Vins fantastiska äventyr för att störta, återuppbygga och rädda ett emperium funderar jag på om jag håller med den hattlöse mannen. En sak är i alla fall klar, den är definitivt inte chanslös på titeln. Dess storhet är för mig de ovanligt trovärdiga karaktärerna, magin som trotts att den är just magi inte klarar sig från vanlig fysik och som är otroligt nyskapande och det faktum att varje del av serien är ett storslaget äventyr med ett riktigt slut. Dessutom är mistborn mycket djupare än 90% av genren.

Jag tänker inte ge mig in på att säga vilken fantasy serie som är bäst men det här är en serie som jag tycker att många ska ge en chans båda fantasyfans och de som är vana att läsa andra böcker. Det är det okarakteristiska djupet som gör att jag tror att det passar även andra bokmalar.

/Thomas

Vinterrejset 2009

Igår var det dax för årets upplaga av snart anrika Vinterrejset, tävlingen där min vän Simon lurar ut folk på bannor som är lite för långa och lite för konstiga för att det ska vara hälsosamt. Efter ett kort mellan spel i vänge var rejset åter i sina födelsemarker i Stenhagenskogen

I år var långa banan rekord lång, 14 km. Första kilometern var ganska normal förutom att den var i stor skala och låg på sneden. Det hindrade inte mig från att storbomma och ligga väldigt sist efter 1 km. Sen fortsatte det med en bit normal orientering där jag lyckades förlora nästan 10 min på en kontroll i ett område där jag har bommat förr. Det gick några km utan att något mer spektakulärt en en kontrollring som var vriden 90 grader innan Simon hade klippt bort en bit karta och förvrängt den helt. Inga problem där jag var till och med snabbare än sent startande Tommy och Rebecca Lindberg som vi det laget kommit ifatt mig. Sen fortsatte banan med rejäl långsträcka innan Simon slagit till med att klippa ut större bitar av kartan och vrida den 90 och 180 grader följt av en kontroll där ringen var helt vit.

Efter 2:10 gick jag in i varvning och åt lite godis från min energidepå, innan jag gav mig ut på bana 3. På bana 3 gick det bra tills kartan tog slut och man var tvungen att minnes orientera, dvs det var endast vid kontrollerna som det fanns kartor. Det gick sådär. Med tanke på min extrema löptid är jag faktiskt förvånad att det inte gick sämre. Sen var det relativt normalt (det stora problemet var att mina fingrar var så stela att de hade svårt att hålla fast kartan)ända in i till de sista 100m där Simon slängt in en mikrosprint och jag tog säkert 3 min på mig på den 100 m långa banan.

När jag väl nåde mål inser jag att jag borde sprungit en ultrasprint i slutet av varv 2 så efter 3:20 är jag inte ens godkänd.

Sen skulle jag byta om vilket inte är helt lätt när ens händer är så kalla att den enkla uppgiften att koppla ihop en dragkedja tar 3 min. Efter att inväntat min lillebror som tog ytterligare tid längre än jag på sig, fick jag äntligen åka hem. Väl hemma tvingade jag i mig lunch, för vad man än skulle kunna tro så är man inte hungrig efter en sådan strapats. någon timme senare åt jag också motvilligt middag innan jag klockan 8 gick och la mig. Jag somnade utan problem.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 32

Nu har slutet för min hyllning till den bästa grupp människor jag någon sin haft äran att lära känna, äntligen kommit. Ska jag vara ärlig trodde jag aldrig att det skulle gå så fort men att återuppleva alla minen av underbara NV3b har varit så härligt att det aldrig känts svårt eller jobbigt att sätta sig framför datorn och skriva. Och ni har fyllt 2-3 år av mitt liv så det har funnits gott om saker att minnas och skriva om. Det skulle finns ännu mycket mer att skriva, både om er i själva NV3b, ni kan inte få höra nog hur underbara ni är, men också om alla andra personer runt omkring som gjorde NV3b till vad det blev. Lärare som Maj-Lis och Marie, drop-outs som Calle Isakssson och den mytomspunna David III och alla de andra människorna som hela tiden kretsade i utkanterna till exempel Daniels Emma, Adrian, Julia Simon, Moch, Thomas och många många fler som tog chansen att åka snålskjuts på den otroliga upplevelsen som NV3b var. Ja jag skulle kunna hålla på med det här för evigt men någonstans måste det ju dras en gräns och det blir precis här.

NV3b finns inte längre men kommer för evigt att ligga gömt allra närmast våra hjärtan (i alla fall mitt). Alla minen vi har tillsammans det är det som utgör NV3b nu. Alla underbara ögonblick, likväll som de jobbigare. Ni minns kanske Walter som en vår natt i Fjällnora kryper omkring och i en sovsäck och påstår att han är en larv som sprutar väv, Martin som när Marie frågar vem som kan slutföra ordspråket "bättre än fågel i handen..." direkt svarar "...än en stock i analen" jakten på vem som var målet för Tobbes bisarra dröm, kortspel i biblioteket trotts att det ientligen fanns skoljobb att göra, vilda duster vid fotbollsspelet, planeringen av galna upptåg som aldrig såg dagens ljus, ost och katapulter, våndan inför slutprov, Rostvik som sätter Erstorp på plats genom att på hennes retoriska fråga om varför hon glömt papprena igen svara "Kanske för att du är dum i huvudet", Johans syrliga kommentarer, fantastiska musikaliska prestationer, 20,0 för Dannieboi och Marcus, otroliga utgångar, paltkoma med Maj-lis, they deserve to die med Canibal corpes, Vale och Lasse som kläcker ur sig något helt irrelevant, Nattugglan och vår superepiska skiva.

När jag skulle likna Nv3b med något från mangans värld så fanns det alternativ från alla de mangor jag följer. Men jag tvivlade aldrig på att det skulle bli Going Merry, Stråhattspiraternas första skepp från One Piece. Det var här äventyret började, det var i den skutan gänget flög till himlen, korsade oceaner och framförallt lärde känna varandra. Nu ligger hon sänkt utanför Water 7:s hamn men hon kommer alltid segla vidare i Stråhattarnas hjärtan. Till slut räckte Going Merry helt enkelt inte till och gick i småbitar. Lite samma sak som hände med NV3b, vi kunde inte hålla ihop längre när gymnasiet inte hade mer att lära oss. Istället får vi göra som i One piece och ersätta vad vi förlorat med något ännu större och bättre, i deras fall var det Thusand Sunny ett mycket större skepp med massor av coola finesser som dessutom är byggt för att utstå öppet hav. Förr oss blir var och en tvungen att hitta vad detsom ska ta vid blir, kanske blir det universitet och allt var det innebär, kanske blir det att resa och hjälpa världen, vad vet jag. Det är upp till er alla att själva klura vad ni ska göra, men om jag ska välja ett ord för att sammanfatta vad det är för alla så blir det livet. Det är livet vi ger oss in på nu. NV3b var bara början på ett mycket större äventyr. Det betyder inte att vi ska glömma NV3b, vi ska hålla det nära våra hjärtan och hämta styrka ur minnena när livet är som hårdast.

Under skrivandet av detta inlägg tror jag att jag kommit till samma punkt som Walter nådde redan kvällen efter studenten (jag känner mig lite långsam), jag har insett att nu är det slut och det har varit det ett tag. Inga tårar rullar ner för min kind, mina tårar tog slut långt innan den gyllene eran av NV3b, men jag saknar er alla så djävulskt mycket. Det känns bra att jag får träffa många av er ikväll när vi hälsar hejdå till Adam på Williams.

Både till er som kommer ikväll och er som är upptagna på annat håll vill jag bara säga. Jag älskar er så djä*a mycket, var och en på sitt egna lilla vis och glöm inte "I'm on a boat" För alltid


/Thomas

Veckans låt: Harder better faster stronger med Daft Punk

Detta inlägg är lite av ett undantag från idén med den här serien (att sprida musik grym musik ni andra kanske inte kände igen). Istället vill jag hylla en speciell person genom att tillägna en honom en låt. Låten jag har valt är en låt jag tror att de flesta känner till även om jag inte tror att den ingår på särskilt många av mina läsares spellistor.

Det är den stora äventyraren Adam Edholm jag vill uppmärksamma i samband med hans nästa stora äventyr, bygga barnhem i Thailand och resa genom Laos. Låten jag tänker tillägna honom är Harder better faster stronger med Daft Punk. Det är så jag känner för Adam i skrivande stund, han är hårdare än alla andra som vågar ge sig iväg på egen hand i mindre civiliserade delar av världen, han är en bättre människa som anstränger sig för att hjälpa de fattiga runt om i världen, hann hinner med så mycket mer än vi som stannar hemma och han är så mycket starkare än till exempel jag som inte vågar följa mina drömmar om det stora äventyret.

Det är sant, jag drömmer ofta om att ge mig iväg och uppleva världen. Officiellt har jag inte följt med Adam för att jag inte har råd att undvara tillfället att tjäna pengar, men även om pengar inte varit ett problem tror jag inte att jag nånsin skulle våga ge mig iväg som Adam gör. Sen har jag ju min allra största dröm att tänka på. Den om att bli bäst på orientering, för att uppnå den kommer jag vara tvungen att träna bättre och satsa hårdare än alla andra för att täcka upp för min bristande talang och det kan jag knappast göra i ett minfyllt Laos. Men det hindrar mig inte från att drömma om det stora äventyret. Och via nätet kommer jag att insupa de små delar av äventyret Adam förmedlar över sin blogg och drömma om att jag själv var där och delade upplevelsen.

Och så var det låten också. Ni hör den på Spotify och Youtube.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 31

De senaste dagarna

Nu har jag inte fått iväg ett blogginlägg på några dagar och det kräver en förklaring tycker jag. I måndags var jag en upptagen man som jobbade, tog influensa vaccin och därefter drog och spelade poker med några vänner, bland annat en Lulebo, i Ekeby. Det hela var mycket trevligt så jag hängde kvar tills sista bussen trotts att mina marker tagit slut för flera timmar sedan. Det ledde till att jag lade mig efter 1 på natten.
På morgonen efter ringde telefonen kl 7 på morgonen och min chef Malin undrade om jag kunde jobba. Det kunde jag så klart och jag skyndade mig iväg och oroade mig för att jag skulle bli trött på min sista astroföreläsning som jag skulle på på kvällen I efterhand känns det som ett mindre problem för lagom till att jag skulle börja dela post runt kl 12 slog det till. De beryktade vaccinets biverkningar. jag började få ont i hela kroppen som man brukar få när man är sjuk och min redan från början taskiga rygg höll på att ta kol på mig. Dessutom hade jag mest troligt feber. Det gjorde turen till en plåga och inte blev det bättre av att jag visste att jag i princip var tvungen att gå på föreläsning efteråt för att skriva sista duggan och därmed slippa tentan som jag tror att jag infaller under årets snöläger. Efter jobbet tog jag mig till biblioteket för att plugga men jag somnade ifrån böckerna, när jag skulle köpa något att äta kändes det ovärt eftersom jag inte var hungrig, ett tydligt tecken på att jag var sjuk. Sen tog jag mig till ekonomikum, där föreläsningen som brukligt började med tenta. Efter tentan kändes det dock så jobbigt att röra på sig att jag satt kvar hela föreläsningen trotts att jag inte behövde och att jag mådde kasst. Väl hemma stupade jag i säng.

Idag har jag åter igen varit på city mail och idag mår jag mycket bättre även om jag känner av det lite fortfarande. Förhoppningsvis var denna upplevelse bättre än att ha influensan själv och framför allt har jag tagit mig igenom det hela genom att tänka att jag gör en samhälls insats som hjälper till att stoppa spridningen.

Imorgon får vi se vad som händer antingen ringer någon och jag flänger iväg och jobbar och tjänar pengar eller så får jag sitta hemma och titta på anime hela dagen. För ovanlighetens skull känns båda alternativen lockande. Hur det än blir lovarjag ett nytt inlägg i morgon ocm inget exeptionellt händer. Kanske blir det den enda kvarvarande klasskompisen i NV3b goes manga eller så kommer jag på en annan "bra" ide.

/Thomas

Torsby

Ett mycket trevligt läger är nu avklarat och jag är nöjd. Jag åt god mat, tränade bra och umgicks med goda vänner mest hela tiden. Det hände mycket trevligt under lägret men som vanligt är vissa saker mer minnesvärda än andra.

Först måste man ju nämna hela poängen med att förlägga lägret till Torsby. Tunneln. Utifrån syntes den slingrande över landskapet som ett enormt spår efter en mullvad i en disney film. Inuti kändes det istället som en betongbunker från ett krigsspel som någon fyllt med snö. Efter 3 varv på den 1,3 km långa slingan var jag trött på betong utsikten och undrade hur jag skulle stå ut alla 4 passen där inne. Konstigt nog vart det bara bättre efter det och efter 4 pass och allra minst 50 varv var det nästan lite sorgligt att lämna snön trotts den eviga betongen.

Det enda som var dåligt med lägret var min rumskompis, Peters, inställning till sömn. Tydligen ville han gärna ha på TVn hela natten, jobbigt för mig som absolut inte kan sova när det är en TV på. Jag fick helt enkelt vänta på att Peter somnat så att jag kunde smyga upp och slå av Tvn. Allra argast på honom var jag på fredagkvällen då jag lagt mig tidigare än Peter och nästan lyckats somna (något som inte är helt enkelt för mig) och han kliver in i rummet för att gå och lägga sig. Jag ligger blickstill och hoppas på att han ska vara försiktig för att inte väcka mig men icke. När han går in tänder han alla lampor och slår på TVn. Härefter ber jag honom snällt att stänga av TVn. Han svarar att programmet snart är slut och ignorerar mig sen. Då var jag så arg att jag låg och skakade av ilska i min säng och även långt efter att jag stängt av TVn var jag för arg för att sova. Jag ska se till att slippa sova med Peter nästa läger.

Jag har hittat en ny favorit bland löprundor. Hårda milen i Torsby var helt enkelt underbar. Full med tuffa backar och fin natur tog den tag i mig så pass att jag var tvungen att ta ett varv till direkt efter det första. Hoppas att jag en dag får en anledning att åka den på skidor.

Det största skrattet kom på lördags kvällen då jag ientligen var på väg till huset vi sov i när jag vart nyfiken på vad Peter och Robert gjorde i dörröppningen till Ingrid och Emelies rum. När jag gick dit och kollade läget. I rummet satt hela det mindre gänget och de varkade ha kul så jag sköt upp att gå och lägga mig och gick in och satte mig i rummet Efter en stund slog Peter på Tvn och när han bläddrade mellan kanalerna fastnade han för SVT 2 där det sändes modern dans (på bästa säningstid en lördag??), det var något av det underligaste jag sett i ungefär 15 sekunder innan Peter slog det med hästlängder när han försökte härma det den ensamma dansaren gjorde i rutan. Inte blev det mindre roligt av att Peter är en av de få människor jag träffat som har sämre koordination än jag. Uppmuntrad av oss övriga skrattsalvor fortsatte Peter dansa och snart rörde sig dansaren till ett bord på scenen. Joel skrek Peter och tvingade ner den närvarande av tvillingbröderna (den andra var hemma med bruten arm) på golvet att agera bord. Sen dök det upp en dansande tant som kopierades av Min lillebror Robert. det hela var fruktans värt kul och jag tror att jag skrattade oavbrutet i 10 min. Det gör sig inte 1/1000 så bra i text som det var i verkligheten men försök föreställa er en Riktigt klumpig kille som är större än mig och min tenstiksaktiga tävlingsdansare till lillebror som simultantolkar det skummaste som någonsin sänts på svensk television Med 1,50 lintott som står på knä och agerar bord. Det var kul.

Så det var allt jag hade att berätta, föresten jag såg en norska med en klubbjacka från Fet skiklubb. Men sen var det inge mer.

/Thomas