Sommarfeber

Idag gick det upp för mig hur fruktansvärt lite tid det är kvar i Linköping innan sommarlovet börjar. Det ska bli kul att vara hemma och umgås med familj och vänner, dock kommer det kännas konstigt att inte höra Niklas högflygande planer vid middagen, Källes demonstrationer av sina ändlösa skador till frukost och allt annat som jag lärt mig att förknippa med OL2. Även om jag för stunden gömmer mig undan Staffans allt annat än strålande humör (orsakat av Man. uniteds underläge i Campions league finalen) kommer jag sakna dem mycket. Mer sentimental än så ska jag inte behöva vara för vi ses ju alla igen efter sommaren när skolan sätter igång igen.

Sen måste jag passa på att gratta min bror även här till en stark insatts och en guldmedalj på orienteringsskytte-SM idag. Stort grattis Robert! Någon har visst satsat på rätt sport.

/Thomas

När pizza inte längre verkar så spännande

Nu är jag både upprörd och upprymd på en och samma gång. Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om att arrangera träning och baka pizza men så dök junior VM- och ungdoms EM upp.

Först blev jag upprörd över att min kära granne och studiekamrat, Joakim Svensk, trotts att han placerade sig 2a i de båda klassiska (i skog, dvs inte sprint) orienteringsloppen på junior-VM uttagningarna inte blev mer än reserv till truppen. Dåligt tycker jag och jag är riktigt upprörd över prestera när det verkligen gäller inte ska löna sig.

Sen blev jag upprörd på ett helt annat plan över att mitt stora avundsjuke objekt, Niklas Aldén fortsätter sin kometkarriär med att ta en plats till UEM. Idag ska jag lägga undan min personliga sorg över att vara sämst och helhjärtat gratta dig till denna fantastiska chans.

/Thomas

Vill inte!

Idag känns som en dålig dag. Jag har ingen lust att träna och ingen lust att plugga vilket är dagens 2 huvuduppgifter. Att blogga känns inte heller kul. Å andra sidan har ja ingenting annat jag har lust att göra istället, det skulle i så fall vara att dricka saft men det har jag inte hemma.

Såna här dagar borde man krävs det att man tar sig själv i kragen så det ska jag göra nu.

/Thomas

Nya styret

Nästa års vilse styre är linskiftat och klart och nu är det på tiden att jag presenterar uppställningen har på bloggen.

Som ordförande har vi Johan Nyman. Killen som förutom masiknteknik studier driver skidresultat.se där han redovisar i stort sett alla skidlopp i Sverige. Han är boende i OL4an och en av de drivande bakom deras gycklande på olika fester. En mycket engagerad kille alltså.

Sekreterare blir Matilda Jonsson. Hon bor tvärs över trapphuset från mig och är därmed en OL3a. Här är tjejen som far runt hela området och håller ordning på vad som händer. En mycket trevlig bekantskap som det inte blir några som helst problem att samarbeta med.

Som kassör tar Oskar Eklöv över efter sin lillebror Gustav. Oskar är en rolig kille som alltid livar upp en fest med galna upptåg. Trotts Oskars något oseriösa framtoning känns det ganska bra med honom som kassör då han faktiskt är anställd på skatteverket.

Träningsansvariga är Daniel Örn och Anna Algotsson. Daniel är den enda som inte bor i en OL-korridor vilket måste anses som bra för variationen. Han är ändå den av mina styrelse kompisar jag lärde känna först eftersom han läser på Y i ettan, han har uttryckt att han förmodligen festat mer än tränat med Vilse. Anna är en toppen tjej
som har varit en av de flitigaste på vilses träningar under året. Inga orosmoln där heller.

Som helhet ett roligt gäng.

/thomas

Nya spotify

Som säkert många andra med mig drabbats av så har spotify beslutat att deras grattistjänst ska begränsas, bland annat till endast 5 lyssningar per låt. Och idag upptäckte jag de första 2 låtarna som råkat ut för det. Det är en låt från vardera av senaste veckornas nya favoriter. Inga kläder, från Veronica Maggios fantastiska Satan i gatan, att det blev just den var nog ett utslag av slumpordningsfunktionen för jag kommer inte på vilken låt det är på rak arm. Tätt i dess hälar följde Jump into the fog, på The Wombats nya The Wombats proudly presents... This modern glitch.

/Thomas

Festansvarig

Nu är jag officiellt utsedd av LiTHe Vilses valmöte att sitta i styrelsen som fest ansvarig nästa läsår. Det känns kul men samtidigt känner jag att jag är ute på djupt vatten. Valmötet var för övrigt en snabbt avklarad tillställning där alla punkter klubbades igenom utan minsta diskussion bland de 13 deltagarna.

/Thomas

Med sikte rakt ut i dimman

Jag slutade förra inlägget med något av en teaser. Och nu när det är officiellt tänkte jag presentera nyheten här också.

Första kvällen på min långa Uppsala vistelse satt jag uppe och författade en något för sen ansökan till Vilse styret (LiTHe Vilses styrelse) igår kväll ringde nuvarande ordförande och till lika valberedare Sanna ett samtal och erbjöd mig en plats i nästa års styre. Och trotts att det inte var den plats jag hade placerat mig själv på så tackade jag ja. Det kan ju alltid vara bra att lära sig något nytt.

Så så kom det sig att jag är valberedningens alternativ till festansvarig. Det kan komma att bli ett mycket spännande läsår.

/Thomas

Långa natten

Nu kan alla läsare vara lugna, trotts 3 veckors ångest och att jag gjorde en betydande del av loppet med ytterst ohjälpsamma följeslagare, ännu mer beslutsamma om att hänga hela vägen än jag.

Loppet började som de flesta stafett sträckor med att jag började stå och hoppa vid kartplanket redan 5 minuter tidigare än löparen innan (i detta fall Mats Jonsell) ens kunnat drömma om att vara i mål. Mats hade haft en hård resa i skogen och lät mig vänta ut den värsta överladdningen. När jag sen ger mig iväg hamnar jag snabbt med 2 andra löpare. De verkar inte mer sugna än jag på att ta kommandot men en kille i okänd klubbdräkt tog mig i alla fall till första kontrollen. På långsträckan till andra kontrollen hittade jag ett vägval jag var mycket nöjd med. Tyvärr var det inte någon annan som tyckte det, in mot kontrollen han jag ikapp/blev upphunnen av Rasmus Elmelid och tillhörande klunga. Här tyckte jag att jag hittat en perfekt rygg och Rasmus tvekade aldrig att ta taktpinnen visserligen fick jag avhjälpa en större bom på 3an men sen rättade jag snällt in mig i ledet och slet på.

Mot 7an var det långsträcka och lite oväntat blev det på vägen jag fick riktigt svårt att hänga med, Rasmus som jag matchar så bra på intervaller på bana, och inte blev det bättre av att fötterna började domna bort. När jag kom in i skogen igen var Rasmus och en killes lampa borta. Jag fick dra ner på tempot för att orientera rätt och fick snart tillbaka känseln i fötterna. Med mig hade jag fortfarande en äldre norrman och en kille från Istrum som var tydligt ointresserade av att hjälpa mig orientera. Jag orienterade ganska bra ett tag men allra längst söderut bomade jag med Istrumskillen fortfarande i släptåg (norrmanen hade sprungit ifrån i jakt på andra lampor när jag trampat ner i ett hål och haltade en liten stund) tre kontroller i rad och var ganska lättad när jag åter hade en rygg att gå på. Vid nästa kontroll kom en ytterligare större klunga ikapp. Säkert 15 pers. Dem fick jag dock inte utnyttja länge för efter endast en kontroll senare kom en lång snitslad sträcka med en backe som knäckte mig totalt. De sista killometrarna var det bara att plåga sig. Jag mådde illa hade ont i en fot (utan att kunna påminna mig om att jag trampat snett) och mina ben löd bara mycket motvilligt order.

Jag avslutade loppet på den inte allt för imponerande tiden 2:26:08. Jag kan inte säga att jag är missnöjd trotts lagets sämsta streckplacering. Det som en viss Joakim Ejestam sa om stockholmmaraton gäller i allra högsta grad även för långa natten. Första gången gäller det bara att klara av det, andra gången kan man börja fundera på att prestera.

Och ni, nästa läsår kommer bli riktigt festligt. Mer om det senare.

/Thomas