ole, dole, dof...
Under tiden jag har hållits borta från bloggandet av en förhatlig biologiuppsats har det hänt två saker med klar bloggpotencial och slumpen avgjorde att det var händelsen som vars intressanta del låg i slumpen som fick bli nerteknad först.
Onsdag klockan ett: Jag ska lägga ner min plånbok i fickan efter att ha stigit på bussen och upptäcker att fickan är tom. Var är mitt matkort? Jag kollar snabbt övriga tillgängliga fickor men inser att det inte finns där heller. Ånej tänker jag mitt matkort nu blir jag tvungen att skaffa ett nytt, en stor sordi är laggd på glädjen över att ha slutat mycket tidigt.
Dagen efter går jag till reseptionen för att kolla om de fått in några upphittade matkort, ingen tur där. Modstulet går jag till kafeterian och hämtar ut ett tillfälligt matkort. Efter lunch är jag åter inne i kafeterian när en av kiosktanterna frågar. "Är det här ditt kort?" Ja, svarar jag mycket förvånat, hon har ju mitt kort. Det vissar sig att jag har lånat en boll till ett fotbollsspel som jag inte har lämnat tillbaka. Plötsligt verkar att få tillbaka kortet lika långt borta som förut. Men Vale har hört hela konversationen och säger till mig. "Jag tror att Rebeca hittade en boll i fotbollsspelet" Och mycket riktigt, av alla nästan 1000 fyriselever, hitte Rebecca, som jag har pratade med under senaste kulturnatten, min boll. OCH hon gjorde det medan hon spelade fotbollsspel med en uttråkad Vale så att jag kunde få reda på det. Ibland har man tur.
Nu får vi se om jag har fått behålla mina läsare (Danne och Torun) under mitt långa oanonserade uppehåll, eller om hela min turkvot har gått åt denna vecka.
/Thomas
lördag 31 januari 2009
onsdag 21 januari 2009
Fysik
Hur nördig är man om man är taggad inför en fysiktävling? Så nördig är jag i alla fall.
I morgon är det nämligen dax för den nationella fysiktävlingen och skulle jag vaar mer taggad skulle folk sticka sig på mig.
Önska mig lycka till!!
/Thomas
I morgon är det nämligen dax för den nationella fysiktävlingen och skulle jag vaar mer taggad skulle folk sticka sig på mig.
Önska mig lycka till!!
/Thomas
måndag 19 januari 2009
DM
En lördagsmorgon står jag åter igen på vegavallen i Tierp. Den här gången för att åka DM över den korta distansen 10 km. Jag lider av svåra tvivel trotts att tävlingen avgörs i min normalt starkare stil, den fria. Anledningen är att jag sedan slutet av höstterminen flera veckor tidigare nästan oavbrutet har plågats och irriterats av en ömande hals och därmed inte kunnat träna. Redan efter en dryg kilometer är jag ikapp åkt av Hampus som startat 30s efter mig och i mål är jag över 4 min efter och över 2 från silvret. Fler var det inte i klassen och därför delades inget brons ut. Jag ser med bävan fram emot morgondagen där 15km i den för mig svagare klassiska stilen väntar.
Söndagen börjar bra. Jag hittar snabbt en valla jag är nöjd med. Därefter drar tävlandet igång. Gud tycks le mot Storvreta IK för snart har vi inte bara dragit in en väntad guldmedalj för Bella Lagrange i D11-12 utan även två mycket mer oväntade brons för Lovisa Åsberg och Isak Häggström i D respektive H 11-12. Emelie Åsberg tar ett brons i D 13-14 och även utanför pallen står samtliga av mina små kompisar för riktigt bra prestationer (möjligen undantaget brorsan men han är ju inget att räkna med)
Nu börjar det riktigt spännande för när jag går iväg för att heja på D15-16 tjejerna hamnar jag brevid De riktiga ledarna som står med sina tidur och klockar sina deltagare. Först i spåret kommer Sara och jag tänker att det ser ju bra ut hon har i alla fall inte blivit omåkt (jag utgår från mig själv där och jag är mycket nöjd då jag slipper bli omåkt) sedan följer några åkare innan det är dax för Angnes. När jag hejar på Angnes uppfattar jag någon som säger "Hon ligger en sekund före". Osäker på om jag verkligen kan ha hört rätt frågar jag Ulf hur det ligger till och får det bekräftat, Angnes leder efter knappt halva loppet. Jag blir eld och lågor och skyndar mig över till ett annat ställe för att hinna se Angnes en gång till och ge henne de tiderna. När jag skriker åt Angnes tycker jag mig se att hon ökar takten och i mål delar hon segern bara 3 sekunder före 3:an.
Väl framme vid min egen start känner jag mig full av tillförsikt. Så bra som det gått för klubben idag kanske till och med jag kunna undvika sista platsen. Jag ger mig iväg med full fart och hakar den första biten på Robert Ohlström i den yngre juniorklassen. Jag hänger med förvånandsvärt bra tills stakpartiet där jag inte har någon chans att hänga med. På tredje varvet ser jag ryggtavlan på Viktor Eldh och de föjande två varven ser jag hans rygg komma allt närmare på partierna med god sikt, samtidigt får jag raporter om att jag först tar in och sedan åker om honom tidsmässigt. Inför sista varvat har jag 7-8s på honom. Tyvärr får även han reda på utvecklingen av påpassliga ledare och på sista varvet sätter han upp en fart jag inte klarar av att matcha och besviken skär jag mållinjen på 5s sämre tid.
Efter loppet känner jag mig ändå nöjd. Det är ju vid den här typen av spänning som skidåkning är som bäst. Dessutom drar klubben in ytterliggare ett guld, i H21 denna gång, då SM 2:an i cyckel och svergies bästa 15 åring (i skidor) för 18 år sedan åter kliver högst upp på prispallen.
Tycker du att det saknas en angivelse på hur långt efter jag var vinnaren på söndagen? Det finns en anledning till det. Vill du ändå veta det får du leta reda på det själv. Ett tips är att knutby var arrangör.
/en Thomas som är laddad för att träna och komma tillbaka.
Söndagen börjar bra. Jag hittar snabbt en valla jag är nöjd med. Därefter drar tävlandet igång. Gud tycks le mot Storvreta IK för snart har vi inte bara dragit in en väntad guldmedalj för Bella Lagrange i D11-12 utan även två mycket mer oväntade brons för Lovisa Åsberg och Isak Häggström i D respektive H 11-12. Emelie Åsberg tar ett brons i D 13-14 och även utanför pallen står samtliga av mina små kompisar för riktigt bra prestationer (möjligen undantaget brorsan men han är ju inget att räkna med)
Nu börjar det riktigt spännande för när jag går iväg för att heja på D15-16 tjejerna hamnar jag brevid De riktiga ledarna som står med sina tidur och klockar sina deltagare. Först i spåret kommer Sara och jag tänker att det ser ju bra ut hon har i alla fall inte blivit omåkt (jag utgår från mig själv där och jag är mycket nöjd då jag slipper bli omåkt) sedan följer några åkare innan det är dax för Angnes. När jag hejar på Angnes uppfattar jag någon som säger "Hon ligger en sekund före". Osäker på om jag verkligen kan ha hört rätt frågar jag Ulf hur det ligger till och får det bekräftat, Angnes leder efter knappt halva loppet. Jag blir eld och lågor och skyndar mig över till ett annat ställe för att hinna se Angnes en gång till och ge henne de tiderna. När jag skriker åt Angnes tycker jag mig se att hon ökar takten och i mål delar hon segern bara 3 sekunder före 3:an.
Väl framme vid min egen start känner jag mig full av tillförsikt. Så bra som det gått för klubben idag kanske till och med jag kunna undvika sista platsen. Jag ger mig iväg med full fart och hakar den första biten på Robert Ohlström i den yngre juniorklassen. Jag hänger med förvånandsvärt bra tills stakpartiet där jag inte har någon chans att hänga med. På tredje varvet ser jag ryggtavlan på Viktor Eldh och de föjande två varven ser jag hans rygg komma allt närmare på partierna med god sikt, samtidigt får jag raporter om att jag först tar in och sedan åker om honom tidsmässigt. Inför sista varvat har jag 7-8s på honom. Tyvärr får även han reda på utvecklingen av påpassliga ledare och på sista varvet sätter han upp en fart jag inte klarar av att matcha och besviken skär jag mållinjen på 5s sämre tid.
Efter loppet känner jag mig ändå nöjd. Det är ju vid den här typen av spänning som skidåkning är som bäst. Dessutom drar klubben in ytterliggare ett guld, i H21 denna gång, då SM 2:an i cyckel och svergies bästa 15 åring (i skidor) för 18 år sedan åter kliver högst upp på prispallen.
Tycker du att det saknas en angivelse på hur långt efter jag var vinnaren på söndagen? Det finns en anledning till det. Vill du ändå veta det får du leta reda på det själv. Ett tips är att knutby var arrangör.
/en Thomas som är laddad för att träna och komma tillbaka.
onsdag 14 januari 2009
Pryllistan: Plats 2
Jag hade hade idebrist när jag kom att tänka på min pryllista som jag trotts allt skapade för att undvika idebrist. Har ni (jag kan ju låtsas att någon läser det här) glömt bort övriga delar av listan så finns den under etiketten Lista: Topp 5 mina teknikprylar
Plats 2
Nu blir det riktigt tajt i min lista för de 2 bästa är två högt älskade prylartill slut blir det kampen mellan mina intressen och då får min lilla grå spelmaskin ge vika och hamnar på andra platsen.
Den pryl jag talar om är mitt Nintendo DS en trogen vänn som alltid finns där för mig när trisstessen annars skulle ta kol på mig. Jag vet inte riktigt hur mycket tid jag har spenderat på min säng med benen i kors, P3:s musik strömande ur högtalarna och min ds i handen, men jag tror att om ni viste det skulle ni ändra uppfattning om mig. Mitt senaste spel är final fantasy tacktiks A2 och bara åt det har jag ängnat över 130h.
Så vi får se hur lång tid det tar innan jag släpper den prestigefyllda förstaplatsen.
/Thomas
Plats 2
Nu blir det riktigt tajt i min lista för de 2 bästa är två högt älskade prylartill slut blir det kampen mellan mina intressen och då får min lilla grå spelmaskin ge vika och hamnar på andra platsen.
Den pryl jag talar om är mitt Nintendo DS en trogen vänn som alltid finns där för mig när trisstessen annars skulle ta kol på mig. Jag vet inte riktigt hur mycket tid jag har spenderat på min säng med benen i kors, P3:s musik strömande ur högtalarna och min ds i handen, men jag tror att om ni viste det skulle ni ändra uppfattning om mig. Mitt senaste spel är final fantasy tacktiks A2 och bara åt det har jag ängnat över 130h.
Så vi får se hur lång tid det tar innan jag släpper den prestigefyllda förstaplatsen.
/Thomas
lördag 10 januari 2009
NC-sport cup
-Hur många är före mig
Jesper håller upp handen och låter tummen och pekfingret bilda en cirkel.
-Ingen.
Jag blir euforiskt glad, jag har vunnit. Visserligen bara en ettap av vintercupen men ändå.
Annika tror att det kanske är lite för bra för att vara sant.
-Har du sprungit alla tre slingor?
-Tre??
Nä det hade jag inte.
Detta var vad som skede när jag gick i mål i dagens nc-sport cup. jag felstämplade men istället för att deppa ihop ser jag det positiva. Jag har bevisat att jag kan hålla jämna steg med en så pass bra orienterare som Karl Walheim idag. Jag blir att räkna med i år om inte fler banläggar trix fäller mig.
/en positiv Thomas
Jesper håller upp handen och låter tummen och pekfingret bilda en cirkel.
-Ingen.
Jag blir euforiskt glad, jag har vunnit. Visserligen bara en ettap av vintercupen men ändå.
Annika tror att det kanske är lite för bra för att vara sant.
-Har du sprungit alla tre slingor?
-Tre??
Nä det hade jag inte.
Detta var vad som skede när jag gick i mål i dagens nc-sport cup. jag felstämplade men istället för att deppa ihop ser jag det positiva. Jag har bevisat att jag kan hålla jämna steg med en så pass bra orienterare som Karl Walheim idag. Jag blir att räkna med i år om inte fler banläggar trix fäller mig.
/en positiv Thomas
fredag 9 januari 2009
Min största kamp
Jag kämpar, läger ner allt fokus mot mitt mål. Det hela är inte helt ovanligt för mig, men den här gången är det inte något jag vill att kropen ska göra, jag försöker snarare hindra den.
Jag kanske ska börja med bakgrunden. Jag har ett problem med att jag tar saker ur mammas skåp i tid och otid, det kan röra sig om mandlar, russin, kakor direkt ur frysen, mandelmassa, blockchoklad och en hel massa andra saker som råkar finnas hemma. Det är förmodligen inget som har en direkt kroppslig inverkan på mig. Jag ligger inte i risksonen för att bli överviktig och jag har aldrig haft hål i mina tänder, men psykiskt tycker jag mycket illa om mitt betende. I onsdags morse bestämde jag mig för att hela dagen skulle gå utan att jag tog något. Jag kämpade hårt och med lite hjälp av att jag inte var hemma hela dagen lyckades jag faktiskt.
Det kanske inte verkar som en stor grej för dig men för mig var det en av de största personliga segrar någonsin, jag har försökt att låta bli att sno mat från och till i flera år utan framgång.
Uppmuntrad av framgången satsade jag på att fortsätta den inslagna vägen men igår torskade jag på en näve müslie i ett okoncentrerat ögonblick efter att jag hade ätit efter träningen. Idag tycks jag dock lyckas igen men jag har å andra sidan knappt varit hemma. Jag bävar inför helgen men jag har bestämt mig för att lyckas och nu ska inget få stoppa mig.
/En kämpande Thomas
Jag kanske ska börja med bakgrunden. Jag har ett problem med att jag tar saker ur mammas skåp i tid och otid, det kan röra sig om mandlar, russin, kakor direkt ur frysen, mandelmassa, blockchoklad och en hel massa andra saker som råkar finnas hemma. Det är förmodligen inget som har en direkt kroppslig inverkan på mig. Jag ligger inte i risksonen för att bli överviktig och jag har aldrig haft hål i mina tänder, men psykiskt tycker jag mycket illa om mitt betende. I onsdags morse bestämde jag mig för att hela dagen skulle gå utan att jag tog något. Jag kämpade hårt och med lite hjälp av att jag inte var hemma hela dagen lyckades jag faktiskt.
Det kanske inte verkar som en stor grej för dig men för mig var det en av de största personliga segrar någonsin, jag har försökt att låta bli att sno mat från och till i flera år utan framgång.
Uppmuntrad av framgången satsade jag på att fortsätta den inslagna vägen men igår torskade jag på en näve müslie i ett okoncentrerat ögonblick efter att jag hade ätit efter träningen. Idag tycks jag dock lyckas igen men jag har å andra sidan knappt varit hemma. Jag bävar inför helgen men jag har bestämt mig för att lyckas och nu ska inget få stoppa mig.
/En kämpande Thomas
onsdag 7 januari 2009
Snökanonen.
I går natt/morgon (00-06) satt jag vakt för storvreta IK:s snökanon. Så här var min natt. (Autentiska antekningar)
00:55 Nu har jag fått instruktioner om vad jag ska kolla. Jag ska kolla trycket i snökanonen snökvaliten och att det inte läcker.
I min medtagna radio spelas en okänd sarek låt i SR vaken om 5 min ska jag åter ut och gå min runda.
01:30
Jag var ute och gick min runda nyss. Jag är lite orolig för snökvaliten, det blir ganska blöt snö för tillfället.
På radion spelas Jean Kingston och de jagar efter yrket på en norrman i strömstad, jag tror att han är civil injengör eller arkitekt.
02:30
Börjar bli hungrig men kämpar för att spara mackorna till andra halvan av passet. Jag fördriver passet med min DS och att lysna på junior VM hockey.
03:25
Varm o'boy och skinkmacka sitter riktigt fint nu.
Jag förundras över att det tyckes vara massa gamlingar vakna och lyssna på radio.
04:05
Snön käns riktig blöt, inte bra
Och snart är mina mackor slut, inte bra det heller
05:05 Nu är jag inne på min sista timme. Jag har bara en apelsin kvar att äta men jag är inte trött.
05:35 Nu är det inte bra, det har bildats stora slaskpölar på bägge sidor om konstsnöhögen, men jourhavande fixare, Peter, sa åt mig att höja kanonen och hoppas på det bästa.
Så här i efter hand så skulle jag nog ha stängt någon av kranarna för att öka kvaliten på snön men vad gör man om man inte vet om att det är ett alternativ.
/Thomas
00:55 Nu har jag fått instruktioner om vad jag ska kolla. Jag ska kolla trycket i snökanonen snökvaliten och att det inte läcker.
I min medtagna radio spelas en okänd sarek låt i SR vaken om 5 min ska jag åter ut och gå min runda.
01:30
Jag var ute och gick min runda nyss. Jag är lite orolig för snökvaliten, det blir ganska blöt snö för tillfället.
På radion spelas Jean Kingston och de jagar efter yrket på en norrman i strömstad, jag tror att han är civil injengör eller arkitekt.
02:30
Börjar bli hungrig men kämpar för att spara mackorna till andra halvan av passet. Jag fördriver passet med min DS och att lysna på junior VM hockey.
03:25
Varm o'boy och skinkmacka sitter riktigt fint nu.
Jag förundras över att det tyckes vara massa gamlingar vakna och lyssna på radio.
04:05
Snön käns riktig blöt, inte bra
Och snart är mina mackor slut, inte bra det heller
05:05 Nu är jag inne på min sista timme. Jag har bara en apelsin kvar att äta men jag är inte trött.
05:35 Nu är det inte bra, det har bildats stora slaskpölar på bägge sidor om konstsnöhögen, men jourhavande fixare, Peter, sa åt mig att höja kanonen och hoppas på det bästa.
Så här i efter hand så skulle jag nog ha stängt någon av kranarna för att öka kvaliten på snön men vad gör man om man inte vet om att det är ett alternativ.
/Thomas
måndag 5 januari 2009
Sprint-DM
I går var det DM-sprint i Tierp i ett iskallt Tierp (-14C). När man ställde sig på skidorna för att åka slogs man av insikten att skidor alldrig har gått trögare, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på kylan oxh att det låg lite nysnö i spåret.
Att sprint inte är min grej underströks under prologen då jag vart ikapp åkt av 15s senare startande Robert Ohlström och slutade sist. Efter loppet kände jag verkligen av kylan i halsen. I semifinalen fick jag starta bakom eftersom vi var 5 killar i varje semi och bara fyra start rader.
Innan semifinalen upptäckte mamma att jag hade tagit med mig en klassisk och en skate stav. När jag tidigare inte vetat om detta missöde hade det inte stört mig nämnvärt men nu gnagde det i skallen på mig. Min start i semin var förfärlig och redan efter första (och enda) backen kände jag att det var kört att komma ikapp någon, jag bestämde mig istället för att spara halsen lite till den stundande b-finalen.
Innan B-finalen lånade jag ett par stavar av Emil. De var visserligen 5 cm för korta men de var i alla fall lika långa. Min start i b-finalen var lika dålig som i semin och jag hade redan släppt en liten lucka när backen började. Men den här gången fans ju inget att spara mig till så jag fortsatte kämpa och i utförsbacken kom jag ikapp Emil och vassundas Viktor Eldh. Då taggade jag till ordentligt och änun mer taggad blev jag när Emil gick ut för att gå om Viktor på vallen. Jag kände mig stark och trode att jag skulle kunna följa Emil förbi. Tyvärr belv det inte så då emil fick ett felskär och tappade fart och beslutade sig för att glida tillbaka bakom viktor. Jag försökte lite själv men jag hade också tappat fart för att inte köra in i Emil så jag hann inte runt innan den smala kurvan. På upplopet trode jag att jag skulle kunna gå om Emil men nu var det min tur att drabbas av ett felskär och jag slutade sist. Allt som allt var B-finalen en rolig upplevelse även om det inte gick så bra resultat mässigt.
Idag är det lika kallt och jag vill inte utsätta min hals för kylan igen så idag blir det sittande framför datorn siom gäller.
/Thomas
Att sprint inte är min grej underströks under prologen då jag vart ikapp åkt av 15s senare startande Robert Ohlström och slutade sist. Efter loppet kände jag verkligen av kylan i halsen. I semifinalen fick jag starta bakom eftersom vi var 5 killar i varje semi och bara fyra start rader.
Innan semifinalen upptäckte mamma att jag hade tagit med mig en klassisk och en skate stav. När jag tidigare inte vetat om detta missöde hade det inte stört mig nämnvärt men nu gnagde det i skallen på mig. Min start i semin var förfärlig och redan efter första (och enda) backen kände jag att det var kört att komma ikapp någon, jag bestämde mig istället för att spara halsen lite till den stundande b-finalen.
Innan B-finalen lånade jag ett par stavar av Emil. De var visserligen 5 cm för korta men de var i alla fall lika långa. Min start i b-finalen var lika dålig som i semin och jag hade redan släppt en liten lucka när backen började. Men den här gången fans ju inget att spara mig till så jag fortsatte kämpa och i utförsbacken kom jag ikapp Emil och vassundas Viktor Eldh. Då taggade jag till ordentligt och änun mer taggad blev jag när Emil gick ut för att gå om Viktor på vallen. Jag kände mig stark och trode att jag skulle kunna följa Emil förbi. Tyvärr belv det inte så då emil fick ett felskär och tappade fart och beslutade sig för att glida tillbaka bakom viktor. Jag försökte lite själv men jag hade också tappat fart för att inte köra in i Emil så jag hann inte runt innan den smala kurvan. På upplopet trode jag att jag skulle kunna gå om Emil men nu var det min tur att drabbas av ett felskär och jag slutade sist. Allt som allt var B-finalen en rolig upplevelse även om det inte gick så bra resultat mässigt.
Idag är det lika kallt och jag vill inte utsätta min hals för kylan igen så idag blir det sittande framför datorn siom gäller.
/Thomas
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)