Idre

Nu är jag som tidigare har nedtecknats på denna blogg, hemma igen efter en vecka i Idre.
Den stora nyheten denna semester var att 4 av de 5 familjemedlemmarna skulle prova att attackera pisten på ett helt nytt sätt, med snowboard!!!
Snowboardandet tog sin början på den soliga söndagen med hjälp av skidskolelärare Karolin (möjligen med ett a på slutet) vi lärde oss med viss framgång att bromsa oss ner för backen.
Dagen där på hade vi en till lektion, denna gång med Jossan, med henne gick det snabbt framåt och mot slutet av dagen hade Robert faktiskt fått till något som liknade snowboard åkning medan vi andra förtfarande fick ta en sväng i taget.
Den tredje dagen var den mest misserabla ur min synvinkel. Den började med att jag ramlade och slog mig riktigt ordentligt, dessutom sträckte jag ljumsken vilket resulterade i 2 dagars uteblivna längd pass. Hela dagen gick sedan misserabelt och jag fick inte ordning på brädan. Syrran däremot lyckades se riktigt snittsig ut efter lunch.
Dag 4 kom det stora genombrottet för min del och att åka snowboard var det roligaste jag visste den dagen. Jag kände mig som om jag var backens kung även om jag förmodligen såg rätt löjlig ut för en oberoende betraktare
Den 5:e dagen Lyckades även mamma få till sin åkning. Visst gick det sakta men man kan inte förvänta sig så mycket av mamma.
6:e dagen vart inte den avslutning man hoppats på då all den nyfallna snön samlades i högar och förstörde mycket av åkningens charm för oss nybörjare.
Hemresan har ni ju redan hört om.

Om ni vill läsa mer om familjens bravader rekomenderar jag min brors bilddagbok http://rosakosa93.bilddagboken.se/ där han har skrivit mer ingående om varje dag. Till mitt stora förtret måste jag erkänna att det förmodligen är bättre skrivet än det jag åstakommer men om möjligt är det ännu sämmre stavat.

Som jag skrev tidigare vart ju 2 av mina längd dagar förstörda så jag kom bara upp i blygsamma 91.74 km vilket medför att Hannas gissning var rätt nära men eftersom endast en person gissade stryks tävlingen och chokladbollen tillfaller mig som tröstätning för att ingen läser min blogg.

/bräd-Thomas

Tuff hemresa

Efter att vi städat ur stugan på morgonen satte vi oss i bilen och tänkte bege oss hem från Idre men vi hade inte kommit mer än ett par meter innan vi backade in i en plogvall och satt fast. Efter att ha försökt knuffa loss bilen ringer vi reseptionen som skickar ner en kille för att hjälpa oss. Väl frame inser Ketil som killen hette att hans bil inte har en dragkrok så vi får vänta en stund till medans han ringer på Sören som kommer med en annan bil.
Efter att ha blivit försenade en halvtimme kommer vi äntligen iväg, vi höll god fart hemåt innan det tog tvärstopp. Tjejvassan hade intagit mora och ledde bland annat till 45 minuter bilkö. Bara att hålla god min och tyst förbannat att man inte kört över Orsa som Idres intern-TV hade rått en till.
Efter detta köande kände min kära far ett tryckande behov och han körde in på en parkeringsficka för att töma blåsan. Tyvärr var inte parkeringsfickan så bred som en överambitjös plogbilsförrare fick den att se ut utan marken tog faktiskt slut en halvmeter från snövallen. Vi var åter chanslösa att knuffa upp bilen själva och vi fick vända oss till assistanskåren som hade fullt upp och vi fick vackart vänta. Efter gott ockh väl en timme svängde som tur var en överdimensionerad pick-up med dubbelmontage (ett extra par däck utanpå de vanliga backdäcken) in på parkeringsfickan och drog upp oss. jag misstänker att han mest gjorde det för att få visa upp sin monsterbil men det fick i alla fall upp oss så jag är nöjd ändå.
Resten av hemresan gick friktionsfritt och nu är jag äntligen hemma.

Det utlovade inlägget om själva resan kommer och tills dess är det möjligt att gissa i tävlingen.

/Thomas

Idre

Mitt sportlov ska spenderas i Idre där jag förhoppningsvis ska lära mig att åka snowboard. Be för att jag klarar mig helskinnad. Dessutom ska jag åka längd så det står härliga till.

Vi kan ju köra en gissningstävling på hur långt jag kommer att åka. Längden mäts med min garmin och vinnaren får en chokladboll eller motsvarande om det är 2 eller fler tävlande.

/Thomas

Pryllistan: Plats 1

Ja nu kommer den, den efterlängtade *host* första platsen på min pryllista. Den går till min vänn som pryder min arm under de stunder av livet då jag känner mig som mest levande. Jag talar om min Garmin forerunner 305, min GPS-klocka som registrerar hur långt och fort jag rört mig, var jag varit och mycket mer.

Min Garmin, som jag refererar till den som, har revulotionerat kontrollen över mitt tränande och analysen av min orientering. Nu när jag har den kan jag inte förstå hur jag överlevde utan den.

Hur svårt kan det vara?

Jag har ett problem. En flod av tvivel har mynnat ut i ett tidigere rent hav av hopp.
Efter de 2 första tävlingarna för året kände jag en stor optimism, trotts en stor fadäs under första nc-sport cup etappen kände jag att min orientering lovade en sesång vida överlägsen de tidigare, men nu gror tvivlet igen.
Inte nog med att jag inte orienterade så bra idag dessutom misade jag en kontroll igen. När det bara hade hänt en gång tyckte jag inte att det var något att hänga upp sig på, men 2 gånger på 3 försök!! Det är inte bra! Jag måste verkligen ta mig själv i kragen om jag ska kunna använda den fina orientering som jag just nu känner att jag är påväg att hitta.

/en frustrerad Thomas