Jul

Nu är julen över för den här gången, och min favorit helg gjorde mig inte besviken i år heller.

Jag är en sån hopplös julromantiker, jag älskar att lysa upp alla rum med elektriska ljusstakar, att träffa alla släktingar, öppna paket och äta alldeles för mycket god mat och sötsaker. Så nu är det bara 363 dagar kvar tills det är dax igen. God jul allihopa!

/Thomas

Jullov!

Nu är det, efter en hel lång termin, äntligen dax för det efterlängtade jullovet. Det sista som skulle klaras av var det på tok för väl förberedda Linjäralgebra provet. Väl där gav min nyfunna förmåga att plugga utdelning och jag gick därifrån och kände mig säker på 6 av provets 7 uppgifter.
När jag kom hem till korridoren hittade jag helt oväntat Staffan. Hans tåg var försenat, han skulle ha åkt 30 minuter tidigare men tåget hade inte ens lämnat Stockholm. Till slut kom han dock iväg 5 h försenad och lämnade mig ensam att packa mina prylar. Nu har jag i alla fall fått ner det mesta.
Sen får vi se om jag kommer hem imorgon. Tåget är redan inställt men det ska enligt SJ:s hemsida finnas ersättningsbussar att tillgå. Men det ska bli underbart skönt att komma hem och fira jul.

Nu är jag trött och skriver helt osammanhängande bäst att sluta innan det blir helt tokigt.

/Thomas

Tenta dax

Jag har klarat att samla in 25,5 högskolepoäng utan att råka ut för det. Men imorgon är dagen då jag äntligen ska stifta bekantskap med den genomsnittlige studentens största skräck. Det är dax för min första tenta. Och jag ser fram emot det. Det ska bli så fruktansvärt skönt att äntligen slippa tänka på att plugga linjär algebra. Visserligen lär väll tiden tills envariabel tar över den rollen inte vara så lång men jag tänker ändå njuta ett par dagar.

Så lycka mig till på min första riktiga tenta. God natt!

/Thomas

PS. Om ni undrar om det är speciellt att bo i en OL-korridor så drog 4 av de 5 som inte festade i natt (Joel var nöjd med sina 2,5h idag) ut och sprang en mil isiga cyckelbanor på 45 min vid klockan 21:10 DS

Lika som bär?

Enligt mina korridorskompiar ser jag ut som Anders Blomquist i mitt tenta skägg, nedan kommer en bild så ni kan bilda en egen uppfattning.


I övrigt kan jag meddela att det tar ca 9 dagar innan mitt skägg har slutat klia orimligt mycket.

/Thomas

Gästinlägg: Thomas Petersson- en hyvens kille eller en Ulv i fårakläder?

Idag har jag fått äran att publicera ett gästinlägg från Källe tillängnat mig själv.


Thomas Petersson, eller Tompa som jag föredrar att omnämna honom då detta namn har en tydlig klang av 70- 80-tal, är tillsammans med Staffan ”var är han?” Ek korridorens lite mer tillbakadragna kille. Tillskillnad från oss övriga så gormar och kivas han sällan. Skall jag vara helt ärlig så kan jag inte komma på en enda gång då Tompa varit elak eller sagt något taskigt som sårat, vilket jag vet att alla vi andra killar* (utom Staffan ”jag varvade dig för en halvtimme sedan” Ek då) har gjort ett antal gånger. Detta är givetvis något positivt. Samtidigt har jag en känsla av att Tompa ibland far lite illa av den, ibland, lite väl hårda stämningen i korridoren. En åsikt som jag är beredd att dela med honom.

Tompa är i övrigt en Uppsala kille, tävlandes för IF Thor.
Likt mig saknar han större framgångar i orienteringssammanhang och har ganska nyligen växlat om från längdskidåkningens ädla idrott till orientering.
Tompa och jag har dock bestämt oss för att bli bäst i världen. Först skall vi dock bli bäst i OL2an (vilket kan likställas med att vara bäst i världen).
Våra angreppssätt för att uppnå detta mål är något olika. Själv tränar jag 15 h i veckan vilket ideligen resulterar i diverse skador medan Tompa tar det lite mer cool och tänker långsiktigt. Vi får väl se vem som står på pallen (eller slår Viktor, vilket kan likställas med att vara bäst i världen) först.

Tyvärr måste jag nu meddela för eder, kära läsare, att den enastående personskildring ni just har tagit del av är falsk. Ni har genom er stegrat upphetsade lusläsning av denna text slösat bort, i runda slängar, 65,3 sekunder av era korta liv på moder jord.
Thomas Tompa Petersson är nämligen inte den hyvens, fagra unga man han utger sig för att vara. Nej, kära läsare, skrapar man på den trisslottstunna ytan finner man snart att Thomas ”Tompa” Petersson är en hämningslös pyroman!
Thomas ”Tompa” Peterssons tillvägagångssätt kan i det närmaste beskrivas som bestialiskt och utstuderat, utan en sekunds tanke på det lidande han utsätter sina offer för.

Tillvägagångssättet är alltid det samma. Genom att placera frusna, påläggslösa, mackor i OL2ans mikrovågsugn och sedan övertrassera tiden för uppvärmning skapar han panik och massflykt. Ännu har han inte lyckats elda ner huset helt till grunden men kraftig odör och rökutveckling har lett till brandlarm och inkallande av brandmannakåren.
Genom att dölja sig under sin fasad har Thomas ”Tompa” Petersson likt Ville Vessla varje gång kommit undan lagens långa arm trots att han, som trogna läsare säkert uppmärksammat, sedan orerat friskt kring sina illdåd på denna blogg.
Thomas ”Tompa” Petersson är alltså en Ulv i fårakläder!
Dock vill jag, kära läsare, säga, att jag hellre har en ulv i fårakläder i min korridor än ett får i ulvkläder.

Till Tompa – framtida VM silver medaljör (eller näst bäst i OL2an)
Från Källe – framtida VM guld medaljör (eller bäst i OL2an)

*Det skall tydligen finnas en varelse utav det motsatta könet (pistill?) någonstans i 2an men detta motsatta kön (pistill?) tycks alltjämnt vara annorstädes (sökandes efter trevligare och attraktivare ståndare?)

Tenta-P

Nu har tenta-P dragit in och med det har plugget under eget ansvar blivit så mycket viktigare. Dåligt för herr oseriös bakom tangentbordet. Och inte kan jag skylla bristen på blogginlägg på tenta-p heller. Snarare är det filmer och spel i korridorens allrum och så klart vinterstudion i helgen som tagit upp massor av tid.

Nyheterna är i alla fall att jag börjat spara ut ett tenta skägg efter påtryckningar från Viktor, måste ju bevisa att han inte är ensam i korridoren med en märkbar skäggväxt. På torsdag tar vi eventuellt en tripp till Norrköping för att testa på tenta-plugget på deras Campus, lite av ett intern skämt. Jag har börjat åka skidor här och jag börjar bli lite orolig för mina skidor, de ser så torra ut redan efter 3 pass, jag får ta väl hand om dem när jag kommer hem till valla utrustningen.

Mer blir det inte för nu ska jag till skolan för mer Linalg.

/Thomas

Niclas Hägglund

Nu är tiden mogen för inlägget om den sista av de fantastiska tokstollar som jag fått äran att dela korridor med sen jag flyttade hit. Det handlar såklart om Niclas Hägglund.

Niclas är en kille med en otrolig mängd bollar i luften och som hanterar det hela genom att ta i för kung och fosterland i varje uppkast. Om min något sviktande liknelse inte var helt uppenbar så menar jag att han har mycket på gång och när han gör något gör han det ordentligt. Läsare som gått i NV3b kan tänka er en Ingo med goda uppsåt. Det gör han ofta mycket bra även om han ibland, likt jonglören i början av stycket, ibland ser ut att tappa kontrollen har han en så länge bara tappat någon enstaka boll.

Som idrottare är Niclas inte känd som orienterare utan har istället juniorlandslagsmeriter i triathlon. Det hindrade honom inte från att ställa upp i stafetten på NSM där han stod för en smått legendarisk insatts.

Förutom en nystartad orienteringskarriär har Niclas sen han kommit till Linköping startat ett företag som säljer fivefingers, hårdpluggat på The playbook från How I met your mother, agerat flirt coach åt Peter under Das Höstfest, bytt program från D (data nånting) till I (Industriel ekonomi), drabbats av tentaångest i mitten av november och hårdsattsat mot LITHe Syras Julbänk (bänkpresstävling som hålls imorgon)

Niclas är också den enda i korridoren har rötterna norr om mig. Han är nämligen från Sundsvall. Och jag är rädd att jag har snappat upp mer av hans norrlänska än jag har av ögötskan. Jag har till exempel börjat förkorta henne till na'.

Det var det om korridorens stora entrepenör och nu har den här inläggsserien nått sitt slut om inte mina kära vänner gör slag i sina hot och knåpar ihop ett gästinlägg om mig. Här tror jag att jag räddas av det stundande tenta-p som dränker alla andra planer med tenta ångest.

/Thomas

Min stora antagonist

Igår efter att ha sprungit Keps-OL i de många minusgraderna var vår hjälte (det är jag) kall och längtade efter lite värme. Han satte på vattenkokaren och gick sen för att tina några mackor. Men för att tina mackorna behövde vår hjälte lura sin antagonist, den illvilliga och okontrollerbara mikrovågsugnen som behärskar köket i OL2:an sen den brutalt mördat den snälla gamla mikron som brukade visa så stor omsorg om vår hjälte.

Men vår hjälte tänkte inte låta sig luras utan höll ett vakande öga på mikron ända tills vattenkokaren, som troligen skrämts till underkastelse av den bestialiska mikron, var färdig och det enda vår frusne hjälte kunde tänka på var den hägrande koppen med varm choklad. Blott en liten stund senare kommer vår hjältes trogne vän och följeslagare Niklas ut i allrummet och ser röken välla ut från köket. Den monstruösa mikron har bränt vår stackars hjältes bröd till oigenkännlighet och när vår förskräckta hjälte öppnar mikrons helvetiska dörr dröjer det inte länge förr än hela rummet är rökfyllt och brandlarmet går igång. Hela byggnaden får utrymmas i väntan på att brandkåren ska komma och stänga av larmet. Vår hjälte är demoraliserad, besegrad och krossad av den vidunderliga mikron.

/Thomas

Daniel Wedin

Ett stort leende på läpparna och ett vasst skämt på tungspetsen, så ser man oftast Daniel Wedin, även känd som Danne eller Dannieboi som mest används när vi är som mest konspiratoriska.

Daniel är en hårt studerande IT-civilingenjör och hur skulle det annars kunna vara när man har 20.0 från gymnasiet att leva upp till. Andra fakta som är intresant för flera av denna bloggs läsare är att Daniel har ett förflutet som orienterare för OK Linné och var känd för sina snabba spurter innan en ovanligt jobbig pollenallergi hindrade honom från fortsatt orienterade.

På vita duken (i alla fall i fyriskskolans salar) är han känd som den spanske risbonden, ärkeskurken Vincent van der Kvast, Sancho Poncho och framför allt Dannieboi el superhero. Hans skådespelar talanger tävlar nästan med Burkens och hjälper till att kompensera för undertecknads minst sagt bristfälliga scenframträdanden.

När man umgås med Danne får man räkna med att han är bättre än dig på allt utom möjligen det du är allra bäst på. När man spelar TV-spel är han alltid bland det främsta även om han aldrig testat spelen förr, han spurtade ner mig på 5km i 7:an trotts att han tränade typ en gång i veckan och jag 4-5 (här vill jag komma fram till en stor löparbegåvning) och som tidigare nämnt hade han 20,o i gymnasiebetyg. Som om det inte vore nog har han bollkänsla, musikalitet och en osviklig förmåga att klä sig snyggt. Han är den människan man önskar att man vore och vore det inte för det här med pollenallergin och att han har väldigt svårt att ta hjälp med saker kan jag inte hitta en enda baksida med Danne.

Så Danne även om du är bra på alla möjliga sätt och viss finns det saker även du behöver hjälp med och det finns gått om människor som gärna hjälper dig.

/Thomas

Kaos i helgplanerna

Nästa helg har känts som helgen av oepisk dubbelbokning, jag skulle bli tvungen att missa årets vilse fest, maskeraden, för att jag skulle på årets Thor fest, RajRaj, där jag var arrangör. Dessutom är det Albin Riddefelts Uppsala träningshelg och klasskompisarna ska på Luciakraballen.
När jag kom hem från skolan idag ställdes hela min planering på ända då jag nåddes av beskedet att RajRaj var inställt på grund av för få anmälda. Så nu har jag tågbiljetter hem och ingen maskerad anmälan så jag antar att det blir Uppsala i helgen ändå. Det blir nog toppen att få tid att träffa kompisarna på Adams isbjörnsfest och jag kanske hinner vara med Albin och gänget och springa någon vända men det känns ändå som om det varit bättre en annan helg.
Men nu ska jag inte klaga på att jag har för många vänner jag vill umgås med. Det vore trotts allt mycket värre om det vore tvärt om.

/Thomas

Önskelistan

Så här en månad innan jul tänkte jag att jag skulle släppa min officiella önskelista.

Illustrerad vetenskap - En punkt som jag i stort sett redan vet kommer uppfyllas av mormor och morfar inte desto mindre är det en av de mest uppskattade julklapparna varje år.

Gardiner - en önskan till mina kära systrar.

Besök här i Linköping - Kanske inte just på julafton för då är jag inte här, men om ni kommer och hälsar på vore det mycket uppskattat.

Foton - till mitt tavelprojekt som jag tänkte smycka en väg här i studentkorridoren med önskar jag mig foton av alla mina vänner och familj som jag ser allt för lite av numera.

Som ni ser är jag inte så duktig på att önska mig saker men listan i år är i alla fall 3 punkter längre än föregående års listor. Jag hoppas att alla mina trogna vänner och bloggläsare funderar över om ni inte kan unna mig någon av de 2 sista punkterna.

/Thomas

NSM, del 2

Nu är NSM över och jag antar att jag är skyldig alla läsare att skriva ner vad som hände.
Lördags kvällens bankett var livlig på en episk nivå. Det fanns ingen chans att höra vad som hände på scenen och minst en person var utkastad innan efterrätten hade serverats. Samtidigt var det mycket trevligt och jag konverserade med mina bordsgrannar, lärare från Uppsala och systrarna Forsberg och en massa andra människor som promenerade förbi. Efter banketten var det eftersläpp och jag drabbades av ett för mig mycket ovanligt problem, en viss vilsare med en mycket känd storebror (om Viktor fortfarande inte förstår anspelningen så kan jag säga att du inte hade fått svårt att fabricera foton i lördags) klängde lite för mycket på mig för att det skulle vara kul. Jag ska inte påstå att hon är ointressant en krogkväll, ser bra ut och så, om det inte vore för att hon, som vanligt om man ska tro de jag pratat med, var stupfull och det är inte an situation man kan göra något bra av när man är nykter, jag flydde med hjälp av Albert men resten av kvällen var hon på mig så fort våra vägar korsades på dansgolvet, som tur var hade en betydligt nyktrare Lovisa Ljung uppfattat att jag inte var allt för förtjust i uppmärksamheten och hjälpte mig att fly min förföljare flera gånger. Tack till henne.
Annars var det en fantastisk festkväll med ett fantastiskt drag inne på NH. Niklas, min enda obeskrivna korridorskompis, var på raggningshumör och ville gärna ha med mig för att ens stunden splittra ett tvillingpar och andra för att bli av med en kompis som var ivägen. Källe klagade på att han var full och gick hem och somnade under TV bordet och alla var på ett strålande humör.

Sen kom söndagen med stafett i Ryd-Valla skogarna. Under banketten hade Niklas genomfört sin mest lyckade raggningskampanj och raggat upp en ersättare till skadade Källe. Det var ingen mindre än dubble NSM segraren Anders Skarholdt och vårt lag hade nu gått från episkt orutinerat till legendarisk obalanserat. Med en startstreckslöpare som orienterat kanske 10 gånger och en andrastreckslöpare med norska landslagsmeriter. Tyvärr kan man inte balansera upp ett lag på det sättet i orientering så efter att Niklas blivit varvad av andrasträckan fick jag gå ut på omstart. Men det var kul ändå och jag är imponerad av att Niklas vågade ställa upp. All heder till honom.

/Thomas

NSM

Den här helgen är det NSM, nordiska student mästerskapen i orientering, som står på schemat i Linköping. Det betyder att det både ska tävlas och festas i dagarna 3.
Efter att ha hoppat över nattsprinten gjorde jag min NSM-debut på OL-puben, jag måste erkänna att det inte var världens drag men det var riktigt kul att träffa Linus Mood som hade hittat till Linköping för festiviteterna.
Idag har jag gjort min tävlingsdebutt i denna ärofyllda tävling genom en legendariskt dålig bom, inte den största någonsin men kanske den knäppaste, i klass med att aldrig komma fram till startpunkten. Tänk er det här senariot.
1 Missa att du passerar startpunkten.
2 Läs in dig på målet.
3 Ta fel stig från målet och hamna på motsatt sida av TC.

Efter att slutligen ha tagit mig till 1:an gick det helt OK resten.
Nu laddar jag som bäst för banketten och stafett där det episka OL2 lag 2, med en sammanlagd orienteringserfarenhet på 8 säsonger varav en inte orienterat innan han kom till linköping i höstas, är klart decimerade av att Källe har ett krånglande ben. Vi får se om vi kan ragga upp en ersättare.

¨Ha en bra kväll, det ska jag ha.

/Thomas

Joel Käll Karlsson

Joel Käll Karlsson, oftast refererad till som Källe här i OL2:an, är en maktgalen socialistisk revolutionär från Växjö OK som byggt ett altare på sitt pojkrum tillägnat sitt signerade foto av Maud Olofsson, inga motsättningar där inte.

I brist på välordnade tjejer försöker Källe hålla ordning på städningen i korridoren. Det går inte särskilt bra för jag kan inte påstå att vi andra är till så entusiastiska alla gånger. När han inte agerar städboss pluggar Källe till sjukgymnast. Socialt ställer Källe gärna upp på minoritetens sida i en diskussion, eller säger emot för att skapa en diskussion överhuvudtaget. Det leder till att han får utstå en och annan pik men han ser inte ut att ta någon skada utan förblir sitt skrattande jag oavsett omständigheterna, kalla mornar exkluderade.

I korridoren är Källe känd för 2 saker, riktigt långa långpass, till exempel rullskidor från Söderköping till Linköping (3h 20 min) och för årets bom 2009 som han renderade under o-ringen i Eksjö. Tilläggas bör att Eksjö var tidigt i Joels orienteringskarriär vilket faktiskt gör att jag inte är den färskaste orienteraren i korridoren. Tillsammans har vi planerat hur vi ska bli grymma orienterare till våren men nu riskeras planen av att han envisas med att vara skadad, möjligen en stressfraktur, vilket inte vore helt otroligt med tanke på hur mycket han tränar. Illa Joel.

/Thomas

Veckans låt: Run to the hills

I går var en bra dag, vi firade Lisa Kalereds födelsedag med mat och bowling och det hela var mycket trevligt. Det som var störst för dagen hände dock innan då vi var iväg på min första lördagsdistans med LiU elit. Vi var i Söderköping eller Sörping som infödingarna kallar det. Poängen var i alla fall att jag inte hade någon som helst problem med benhinnorna och att det var helt fruktansvärt kul. Trotts 2 plusgrader och ett halvt snötäcke, trotts att Emil sprang den långa banan och var före mig med en kvart i mål. Jag måste ta mig till flera av helgdistanserna.

Sen ska ni så klart få en låt också. Jag har en känsla av att det inte är någon som egentligen uppskattar den här punkten men jag tycker ändå att det är bra att jag har en något som tvingar mig att få upp i alla fall ett inlägg i veckan. Den här veckans låt blir i alla fall en riktig rock klassiker. Run to the hills med Iron Maiden som en hyllning till alla underbara backar utanför söderköping.

Spotify


/Thomas

Sebastian Borg

Burken, Borg, Göte, kärt barn har måna namn men om du kallar honom Sebastian lär många få tänka till en gång extra för att förstå vem du menar. Mycket kan sägas om den här grabben men inte har man tråkigt i hans sällskap i alla fall. Om du inte hittar honom mitt i ett upptåg kan du i alla fall ge dig på att han har ett i bakfickan redo att förklaras för alla som vill lyssna.

Tillsammans med Vales oklanderliga redigering och manus ideer var det Burkens skådespelartalanger som låg bakom capzula azul:s makalösa framgångar under gymnasiet och han stod obesegrad genom båda nattuggletävlingarna.

Lite beroende på hur man ser det är Borg den i min kompisskara som är bäst eller kanske sämst på tjejer. Han har nämligen haft 4 flickvänner sen jag lärde känna honom. Inte illa för en nörd (han kommer inte hålla med mig om att han är nörd men det struntar jag i, att vara minst nördig i vårt gäng räcker inte för att undslippa titeln) på den tråkiga sidan så har ju även 4 förhållanden spruckit. Men det är lite så Burken fungerar i övrigt också. Det är full fart framåt som gäller och ibland håller det inte riktigt. Men det är lite det som är charmen man vet aldrig vad som händer nästa gång, när jag tänker på det så har han faktiskt stora likheter med de seriehjältar som är huvudpersoner i mina favorit mangor, Luffy i OnePiece och Natsu i Fairy Tail. Tänker inte alltid före de handlar, men istället kompenserar de med ett stort hjärta och en enorm envishet.

Och Borg, jag vet att du tvivlar under svaga (och kanske framför allt onycktra) tillfällen men du ska alltid veta att vi gillar dig, vad du än hittar på, det är inte ens särskilt svårt för under den sorglösa och omdömeslösa fasaden ser vi ett stort hjärta och en vän vi alltid kan lita på.

/Thomas som åter igen blir pinsamt sentimental

Veckans låt: I don't feel like dancing med Scissors sisters

Den här helgen hade jag för första gången besök hemifrån. Det var mina systrar, Frida och Sofia, och Daniel, Sofias man, som tagit sig från Uppsala respektive Stockholm för att hälsa på sin kära bror. Vi gick en nostalgi promenad med Daniel och Sofia som har läst här på LiU förut, men framför allt gick helgen i heminredningens tecken. Efter att ha förfasats över hur jag bodde släpade mina kära systrar iväg mig till Tornby där vi besökte var enda affär som avlägset kunde ha med inredning att göra. Men det hela var inte alls bortkastad tid vi fick tag på ett kombinerat sängbord och byrå och en matta plus diverse andra små prylar. Efter ett tag, när jag kommit in i det, var det till och med kul.

Så nu sitter jag i vad som känns som ett helt nytt rum trotts att det bara är en möbel och en matta mer och det känns faktiskt som om någon bor här istället för att kännas som ett vandrarhems rum, vilket det gjorde innan. Till Jul hoppas jag dessutom kunna bättra på inredningen med gardiner. Dessutom har jag planerat ett pysselprojekt till jullovet som jag kommer behöva lite hjälp med men mer om det senare.

Veckans låt måste jag så klart tillägna mina underbara systrar så vad passar då bättre än Scissors Sisters med She's my man. Förmodligen mycket men jag har tyvärr inte bättre fantasi än så. Hoppas ni njuter av låten i alla fall.

Spotify


/Thomas

Benhinnor

Ytterligare en i raden av misslyckade hårdträningsveckor har lagts till den redan alarmerande stora högen. Den här gången är det mina benhinnor som inte vill vara med längre. De har krånglat sen förra onsdagen men jag har försökt köra på, med mer alternativt och på mjukare underlag. Det stora testet var tänkt att bli dagens banintervaller men jag kom inte ens 500m från dörren innan jag insåg att det inte skulle hålla.

Så nu sitter jag och deppar framför datorn med en twix (3okr för ett 10-pack = fynd) och grämer mig för att jag inte blivit just något starkare denna vecka heller. Tur då att det finns andra värden i livet, som filmkväll med Linneas gäng, denna gång hemma hos Viktor. Bara 40 min kvar bäst att ha tjurat klart tills dess.

/Thomas

Statusuppdatering

Jag känner att bloggen inte varit så uppdaterad på slutet. Jag lider av en viss inspirationsbrist och det händer inte så mycket spännande som för några månader sedan då allt var nytt och jag inte hann skriva i stället. Lite korta statusrader ska jag nog kunna få ihop ändå.

I OL:2 har stämningen lugnat ner sig lite efter den träningshets som framkallades av redovisningen av träningstimmar på den nya whiteboardtavlan det märks framförallt på att undertecknad hittills har den högsta stapeln för veckan.

I skolan river projektgrupp 3i sitt hår i frustration över obegripligheten i RSlogicks och jag tar chansen att lugna ner mig med lite linalg eller envariabel när tillfälle ges.

På träningsfronten är jag inne i en tuff vecka där 8 pass är inplanerade.

På den sociala fronten har jag stått värd för min första förfest, resultatet var lite sådär, inte nog med feststämning. På fredag är det filmkväll igen men den här gången blir det inte lika sent eftersom Frida, Sofia och Daniel dyker upp på lördag. Bägge delar ska bli mycket roligt.

Det var ungefär det som händer.

/Thomas

Veckans låt: My favourite game med The cardigans

Inne på veckans sista 5 minuter (fastnade framför Howl's movin castle) ger jag en låt som anknyter, till en av mina favorit kvällsaktiviteter här i OL2.
Det handlar om bräd och kortspel, just ikväll Viking och Dominion, eller varför inte Munchkin som gått mycket förut.

Låten är My favourite game med The Cardigans.

Spotify


God natt

/Thomas

Iaktagelse

En snabb iakttagelse så här innan läggdax.
Sen jag kommit till Linköping har jag gått från att vara ganska lång och smal till att vara rätt stor och kraftig. Rent fysiskt har inget hänt men personerna i min omgivning har förändrats. Hemma i Uppsala kunde man på tävlingar jämföra sig med de hårda grabbarna som bröderna Troeng, Henrik Löfås och Thomas Stenström och komma fram till att jag var ganska tanig. Här i Linköping tycks alla hålla en annan skala, till exempel är jag tyngst i korridoren med 10 kg marginal. Det hela gick upp för mig under kvällens rockjumpa i den spegelfyllda studion.

Godnatt

/Thomas

Staffan Ek

I min odyssé genom korridoren har jag nu kommit fram till Staffans rum, men var är Staffan?
Den frågan har vi hunnit ställa oss många gånger, till exempel när brandlarmet gick och det dånade i mitt rum så att jag trodde jag fått tinitus. När alla väl var ute upptäckte vi att Staffan saknades. Då ligger han fortfarande och sover. Av en helt annan anledning spelade (tills det kostade henne ett korsband) Linn i inebandylaget "Var är Staffan?"

Staffan har den mest kommersiellt gångbara meriten i korridoren, ett junior-SM guld på 5000m löpning tiden var 15:13, Han är alltså inte orienterare utan friidrottare och en duktig sådan till på köpet.

Staffan är en med OL2-mått mätt reserverad kille, det vill säga att han inte är fullt lika benägen att sitta hela kvällarna och snacka om massa strunt som resten av korridorsinvånarna. När han sen pratar så står han för korridorens bredaste dialekt med sin skånska. Klubbadressen är Björnstorps IF. Allra mest laddad blir Staffan när det handlar om fotboll och då framförallt Malmö FF.

Det var det om vår snabbspringande skånepåg.

/Thomas

Veckans låt: Whataya want from me med Adam Lambert

Veckan har innehållit mycket trevligheter och många saknade vänner som jag inte sett mycket av sen flytten till Linköping. Men på fredagskvällen var det ett mycket längre lucka i kommunikationen som täpptes till när jag gick på Christoffer Cambroneros maskerad. Jag och Chris har hängde ihop hela sexårs och grundskolan utom en period mellan någonstans i ettan och någon gång i trean. Sen kom gymnasiet och senast vi träffades någon längre tid var kulturnatten 2006. Nu är jag fast besluten om att inte låta det gå 4 år innan vi ses igen.

Nu är det här veckans sista inlägg och ännu ingen låt, så hur fixar jag det. Jo på Chris fest var en av hans kompisar utklädd till Adam Lambert och Whataya want from me är absolut ingen dålig låt så den tipsar jag om. Visserliggare lär alla som har radio hört den förr, men om du mot förmodan levt i en skokartong förra året så lyssna in den.

Spotify


/Thomas

Viktor Larsson

Nu har det blivit dax att presentera korridorens nästa invånare. Den självklara ledargestalten Viktor Larsson. Runt honom händer det alltid något och han har alltid en lösning på allehanda problem nära till hands. Samtidigt är det läge att passa sig lite för när Viktor blir sur kan man räkna med ett väldigt långt och framför allt argt inlägg någonstans.

Viktor tävlar i orientering för Hagaby GOIF och är väl meriterad med till exempel en 3.e plats på o-ringen 8 s efter segern (tufft att spurta mot Johanssonbröderna) I skolan pluggar Viktor Masiknteknik och i korridoren är även han en orginalare.

Viktor stod också för en god insatts när han i årets beermile tog hem den åtråvärda trofén Se bild) till OL2:an, det kändes bra att jag inte förstörde korridorens segersvit genom att flytta in istället för den svenska mästaren.

Viktor cyklar gärna landsvägscykel eller åker rullskidor när löparskorna känns för välanvända. Och skor har han många, av våra 3 skobokhyllor fyller han en på egen hand.

Åter igen tvingar jag göra min företrädare besviken och inte veta vad jag egentligen ska kalla Viktor men jag ser fram emot ytterliggare en uppläxning i OL-2:an historia.

/Thomas

Varning för gnäll

Just nu sitter jag framför datorn (Ok det var ganska självklart) och känner mig ensam och övergiven.

Anledningen till det är att jag sedan jag kom hem i lördags bara träffat Hanna och Nilkas + övriga på Thorträningen av alla människor jag ville träffa. Jag kan förstå att folk har fullt upp med sina liv så jag är inte sur på någon men ikväll var jag inställd på tentafest med Vale och Dannes IT-polare. Sen blåses det hela av på grund av att de inte är taggade. Inget fel på det men synd om mig ändå som blev hemma ikväll igen.

Till på köpet kan jag inte komma på vad jag ska ha för utstyrsel på Chris maskerad.

/Thomas

19/10

Idag har jag varit och gjort vetenskapen en tjänst genom att ställa upp för "Familijestudien" som följde upp några mätningar som gjorts för 10 år sedan. På köpet fick jag veta nödvändig fakta som att mitt blodtryck är 126/54 och att jag till 10,9 % består av fett.

Annars har jag köpt ett par kängor och sprungit Nattorientering med mina gamla träningskompisar i Thor.

Som ni hör har jag det inte värst hektiskt, men det är ju därför jag har tagit lov.

/Thomas i vetenskapens tjänst

Veckans låt: Not ready to make nice med Dixie Chicks

En läsare vet varför, resten av er kommer för alltid få undra.

Spotify


Kan jag hjälpa dig med något vet du var jag finns.

/Thomas

Lov

När man börjat på universitetet och inte har några riktiga lov längre gäller det att sno åt sig den tid man kan. Det har jag precis gjort genom att prioritera bort kontrollskrivning i Linjär Algebra för en vecka hemma i Uppsala. Nästa vecka kommer jag i princip träna, plugga spanska räkna en aning LinAlg och träffa alla de kompisar jag hoppas att jag har kvar här i trakterna.
Känner just du att du vill träffa mig den här veckan är det bara att höra av sig.

Bokningslista:
17/10 Mormor och morfar (heldag)
18/10
19/10 Thor-träning (kväll)
20/10
21/10 Träning med Niklas? (förmiddag)
22/10 Fika med Terese och Helena (eftermiddag)
Chris Haloween fest (kväll)
23/10 Storasyster Sofia (dag)

Och om ni inte anmäler er självmant finns det en risk att jag kommer efter er istället.

/Thomas

Andreas Valegård

När "gänget" har splittrats på stan promenerar jag nästan alltid omvägen till polishuset för att ta bussen. Varför? Jo för då får jag sällskap med Vale en stund till. Här får vi en stund att analysera våra liv eller bara prata om vädret. De samtalen har jag kommit att värdesätta högt.
Andreas "Vale" Valegård dök som så många andra av mina vänner upp i gymnasiet där jag lärde känna en osäker kille som var rädd för nästan allt. Sen skedde något, i takt med att han odlade lockar (till vänster) växte även hans självförtroende till oanade höjder.
Numera är Vale en kortklippt IT-student med ett stort självförtroende och många vänner, hanns oefterhärmliga humor roar många.
Genom gymnasiet har vi hunnit med mycket, bland annat har det spelats in film i tid och otid. Vale har i möjligaste mån försökt hålla sig bakom kameran men när vi lurat fram honom i rampljuset har han bland annat varit spansk TV-kock och en oväntat rik fattiglapp Framför allt har Vale dock varit drivande i manus etc. Man kan lugnt säga att utan Vale skulle det aldrig funnits något capsula azul, jag vågar nästan sträcka mig så långt som att det inte skulle ha blivit något "gäng" utan Vale. På något sätt har han som världens kanske minst tippade gängledare (Håller ni inte med Borg danne och Hanna?) sett till att vi blivit så tighta som vi är och att det är just vi av alla knäppisar man kunde ha tussat ihop i NV1a-3b som blev "gänget".

/Thomas

Veckans låt Sweet home Alabama

Ytterligare en vecka är tillända utan att jag hunnit skriva ett välplanerat Veckans låt-inlägg. Med tanke på att jag den här helgen har varit hemma på riktigt för första gången sedan jag flyttade drar vi till med den otroligt klyschiga Sweet home alabama med LynYrd Skynyrd. Ska försöka vara lite mindre upptagen så att jag kan ägna inläggen lite mer kärlek än den här stackarn fick.

Spotify


/Thomas

Pannlampsproblem

Nu sjunger min pannlampa verkligen på sista versen. Igår på LOKs nattcup kunde jag knappt se fötterna framför mig. När jag provade med Källes lampa insåg jag att det var mitt batteri som spökade, så nu är det på laddning. Dock känns det som läge att skaffa en ny lampa i vilket fall, jag hade inte bra lyse alls inte i början av loppet heller. Jag känner att jag behöver en lampa till den kommande vintern eftersom jag som vanligt behöver köra teknik och på vintern är det nästan alltid mörkt.

/Thomas

Veckans låt: Stad i ljus med Emil Sigfridson

Stad i ljus, i ett land utan namn.
På HG:s dansgolv står en ring av människor och skrålar med efter förmåga.
På min vänstra sida har jag Klara från Yvette och på min högra Viktor från korridoren. Resten av ringen består av andra Vilsare samt andra som likt nattflyn mot en lampa sökt sig mot den goda stämming som 20ich orienterare på ett dansgolv utstrålar. Här slutar gårdagskvällen och Das höstfest mycket trevligt. Det var den bästa festen hittills i Linköping utan att påstå att fester under nolle-p eller overalls invigningen var tråkiga.

Och låten att förknippa med kvällen är just Stad i ljus med Emil Sigfridsson.

Spotify

Nästa vecka utlovar jag ett inlägg om Emil, jag ska bara få till ett bra avslut, och sen ligger Vale illa till för nästa inlägg.

/Thomas

Emil Kalered

Näst på tur står korridorens ålderman, Emil, som bor längst ut på hörnet. Han har liksom Peter bott i korridoren under de 2 läsår som den har gått under det stolta namnet OL2:an.
Emil läser tekniskfysik precis som jag även om han haft den goda smaken att låta bli språk, dessutom ska han ha övertygande resultat enligt vad jag hört och det backas till exempel på att han är anställd som Lin. alg. mentor åt en av mina parallellklasser.
Som orienterare representerar Emil OK Skogspojkarna och har mig veterligen inga jättemeriter, utan att för den skull påstå att jag har den minsta chans mot honom i dagsläget. På temat kan man också nämna att Emil har en lillebror, Olle, som är en av landets vassaste 90:or och en lillasyster, Lisa, som inte alls är en av de vassaste men som bor i korridoren mitt emot.

Emil är den ende i korridoren som har tillgång till bil, men om man frågar snällt kan man få låna den till viktiga ärenden. (Tack för lånet Emil)

Dessutom så bekräftades Viktors tes om att Emil verkligen skjuter snabbare än sin egen skugga på [HG] i Lördags. Vi får se om han siktar lika bra ikväll, under lite Syras Beer mile sittningen som jag avstått på grund av mina bristande öldrickar färdigheter.

/Thomas

Grundträning

Igår var jag på löpskolning med Lithe Syra. Peter Holgerson var där och höll i passet. Innan vi startade han han hålla en liten utläggning om det upplägget. I korthet handlade det om att vi skulle börja vår grundträning redan nu och att vi var troligen satte igång först i landet. Sen snackade han vidare om varför han ansåg att det var bra, men jag lyssnade inte så noga. Jag var redan stentaggad. Jag har aldrig grundtränat, aldrig haft ett upplägg, kanske är det det här som saknats för att jag ska utvecklas som jag vill. Jag vet att det finns större problem än min löpning och kondis men låt mig få drömma lite.

/Thomas

Niklas Reinholdsson

Nu har turen kommit till min äldsta vän, inte för att han är särskilt gammal han är född sent och får fortfarande inte gå på systemet, vilket han alldeles säkert är lite småsur för.


Jag träffade Niklas redan när vi var 5 och gick på 5-års grupp (jag var i alla fall där för att mina föräldrar insåg att jag kunde behöva lära mig umgås med andra barn efter att aldrig gått på dagis etc.) och jag vill minnas (notera ordet vill) att vi kom överens rätt bra redan då, det var inte så svårt när man mest lekte tagare. Innan våra vägar korsades igen skulle det gå 6 år av låg- och mellanstadie, men i högstadiet hamnade vi i samma klass, nördparadiset 7-9 G. Jag och Niklas stod för en sådan övertygande insatts i skolorienteringen att vi sökte oss till den äkta varan tillsammans.

Om vi går tillbaka till påståendet om att Niklas är min äldsta vän så kan man komma fram till det på olika sätt. Dels möttes vi väldigt tidigt och Niklas var en av de allra första jämnåriga jag någonsin "umgicks" med, sen är han faktiskt den av de vänner som jag umgås med regelbundet som jag känt längst sen jag förlorat kontakten med resten av högstadiegänget. Det som jag allra mest räknar är att jag anser att Niklas är den första person "Som jag kunde prata om något annat än tv spel med".

Niklas är en förunderlig person som gärna och relativt ofta byter stil, musiksmak och ansiktsuttryck (se bilden, tyvärr hittar jag inte så många av de stilar Niklas gått igenom) han är till skillnad från de flesta orienterare en riktig sammare och estet och han läser, med reservation för mitt minne, Kulturentereprenörsskap på Uppsala universitet.

Som orienterare är hans styrka att han är envis som ekorren i ice-age, och precis som ekorren råkar han ofta illa ut på grund av det och har gått igenom en hel del olika skador i sina dager. Just nu är han till exempel borta med trasig fot sedan han tvingat sig igenom SM-stafettens sistasträcka för att vi för första gången skulle få ihop en godkänd stafett, trotts att han tidigt trampat riktigt illa med sin sedan tidigare illa tilltygade fot.

Som vanligt i dessa inlägg finns det 1000 saker till att nämna men i läsbarhetens och sömnens namn låter jag det vara nu.

/thomas

Veckans låt: Cartoon heroes med Aqua

Veckans låt tillägnas mina trogna följeslagare som alltid har tid att muntra upp mig när jag är ledsen, alltid kan roa mig när jag har tråkigt och alltid tagga mig när jag är less.
Till Luffy, Natsu och alla andra underbara anime karaktärer.

Cartoon heroes med Aqua

Spotify

Brandlarm

Just nu försöker jag återhämta mig från den brutalaste uppvakning jag upplevt. Brandlarmet som var strategiskt placerat utanför min dörr gick och just nu skakar det i hela huvudet. I Andra ändan av korridoren sov Staffan ända tills vi kom och bankade på hans fönster. Bra fördelning av ljudet där.

/en aouditativt misshandlad Thomas

Peter Eriksson

I rummet bredvid Linn bor en glad och sprallig lax kallad Peter. Peter är rutinerad i OL2:an och har bott här sedan den invigdes för 2 år sedan. Han går 3:e året på civilingenjör: tekniskbiologi och har flera SM-finaler som junior (alltså fram till ifjol då han är född -89) på meritlistan. Alla tävlandes för LOK (Linköpings orienteringsklubb) som han representerat sedan han var ungdom. Det betyder förstås att Peter är född och uppvuxen i trakterna och även om Linn är uppvuxen i Norrköping så är nog Peter största chansen för Vales förhoppning om att jag ska komma hem och prata riktig östgötska. Han har trotts allt gestaltat östgöten på film.
Peters roll i korridoren är att hålla humöret uppe på alla och bidra med sin visdom till oss nybörjare i universitetsvärlden. (Tack för lösningen på sista dugga uppgiften)
Annan användbar fakta om Peter är att om man av någon anledning skulle glömma Peters namn är det bara att utropa "wieeeee" så kommer alla OL2:are förstå vem som menas, dessutom ogillar han ketchup.

/Thomas

Veckans låt: Rocket scientist med Teddybears

Jag vet inte om det framgick på bloggen men jag var på en teddybears spelning i samband med Kalasmotagningen för ett par veckor sen. Så här på valdagen kom jag att tänka på den eftersom sångaren vid flera tillfällen uppmanade publiken att rösta.
Så oavsett om ni sitter uppe och valvakar eller följer mitt exempel och sitter på mitt rum och hoppas på att om jag inte ser det kan inte SD komma in i riksdagen. Tycker jag att ni kan ladda med Rocket scientist eller någon annan grym låt.

Spotify


/Thomas

18/9

Idag har jag inte känt att jag gjort just nånting, ändå har det hänt massa saker.

Jag skrev mitt första prov på universitetet, en dugga i grunken, och det kändes bra.
Jag provade 2 nya recept, italiensk mandelfisk var ingen höjdare och morotspajen var inte värd arbetsinsatsen.
Jag tränade och sprang orientering som en nybörjare
Jag hade ett anfall av hemlängtan. Kanske det värsta hittils.
Jag såg film med Korridorskompisarna, Green zoone, kanske inte min favgenre, krigsfilm, men den var helt ok.

Skriver mer än en annan gång.

/Thomas

Kommentarer XD

Jag har 4 kommentarer från 4 olika personer på de 6 senaste inläggen. Jag blir så glad. För övrigt ligger ett "riktigt" inlägg och väntar på att bli publicerat ikväll. Fortsätt kommentera det betyder mycket för mig.

/Glad Thomas

Linn Bränneby

I rättvisans namn tänker jag presentera mina korridorskompisar i den ordningen vi bor så först ut blir Linn Bränneby som bor i rummet vägg i vägg med vardagsrummet.

Linn är både korridorens yngsta invånare (och enda tjej), det gör att hon tagit på sig lite av en småsyskons roll. För att illustrera vad jag menar tänker jag berätta om en kväll under nolle-p då Linn var iväg och festade, dock hade hon lämnat tvätt i tvättstugan och mat framme. Som god korridorsgranne lade jag maten i en matlåda och Niklas och Peter tog in tvätten. Men helt utan nackdelar är det ju inte att slarva så när Linn kom hem möttes hon av en tvättlina som gick längs hela korridoren där Niklas och Peter rankat hennes kläder.
Jag kan själv se att såna skämt lätt skulle kunna slå fel men vi har tur att Linn är den hon är. Innan Linn anlänt till Linköping hörde jag från flera håll att Linn var precis rätt tjej att bo ensam med 7 grabbar och jag kan bara hålla med. Linn tycks inte ha några som helst problem med oss grabbar ens när vi är riktigt grabbiga och driver med henne, hon har hitintills inte varit på dåligt humör en enda gång och är dessutom en del av styrelsen till Niklas planerade korridorsföretag.
Linn Bränneby är dessutom det mest kända orienterings namn OL2:an har att erbjuda med bland annat meriter från juniorlandslaget. Vi andra faller på varierande kombinationer av sämre meriter och allt för vanliga svensonnamn.

En bild kan tänkas komma upp när jag fått tag en.

Så nu är ni förvarnade alla korridorskompisar, näst på tur är Peter. Be afraid!!

/Thomas

PS Jag ska raportera ett fakta fel och en fakta miss. Felet är att Linn inte är yngst även om man skulle kunna tro det. Missen är att jag inte nämnt att Linn läser I också känt som Civilingenjör i industriell ekonomi. DS

OL 2:an

Nu har jag bott en månad i Linköping och det är hög tid att jag ger mina trogna bloggläsare en inblick i hur jag bor.

Ja här är mitt rum, ganska spartanskt med en samling krukväxter som mamma köpte till mig som enda prydnad. Det riskerar att få bli så då jag själv inte tänker på det. Jag skulle gärna vara en grym heminredare som mina systrar men hur ska det gå till när jag inte ens ser att det ser jätte tråkigt ut om jag inte tittar efter lite extra. Jag trivs bra här inne som det är och jag antar att det är det viktigaste.

Det här är köket där det lagas mat diskas och smids planer om att känna stora pengar på Att sälja "Five fingers". Här ser det allt som oftast ut som kaos men det är turligt nog mest ren disk som fyller upp diskställen. Det stora varningstejpade objektet i mitten är en bardisk som korridoren ärvt av någon som tröttnat på den, för det mesta knäcker den extra som köksö.


Så här ser vårt vackra röda soffhörn ut, här är det nästan alltid folk så man behöver inte känna sig ensam. Just när den här bilden togs fylldes soffan av Niklas och Viktor.

Sist men inte minst måste jag visa vår hall där 3 bokhyllor inte alls känns överflödiga för korridorens skor. Bara Viktor har själv 3 överfulla hyllor.

Så det var själva korridoren, snart ska jag bjuda er på det som är ännu viktigare, dess invånare.

/Thomas

Veckans låt: Tu no te das cuenta med Belen Arjuna

Mitt spanska PM jag skriver kommer att bli det sämsta jag någonsin skrivit och jag har ingen aning om hur jag ska få klart det. Spanskan har inte oväntat visat sig vara ett stort problem, nu ska jag försöka kriga en timme till.
Till mitt spanska plugg spelas Belen Arjuna och Tu no te das cuenta.

Spotify


För övrigt är jag tacksam för tips på annan bra spansk musik att ladda med inför framtida plugg.

/stressad Thomas

Kurser

Idag har jag haft en hård dag med lektioner i samtliga 4 kurser jag läser, så det kanske är dax förklara vad det är jag gör hela dagarna.

Grundkurs i matte, mer känd som grunken, började vi med redan i nolle-p och jag har missat första duggan på grund av SM. Nu står valet mellan att åka hem och springa DM eller skriva omdugga, vilket det blir bestäms nog av Niklas fot. Annars är det precis vad det låter som lite mer av samma matte som på gymnasiet. Vi har en cool lärare och föreläsare vid namn Göran Forsling som alltid bär tröjor med katter.

Linjär algebra, aka lin alg, är den andra matte kursen vi redan kastat oss in i. Det är ungefär samma som det vi läste i matte F på Fyris. Det känns skönt att ligga lite före de flesta andra.

Digitalteknik är en spännande kurs med massor ettor och nollor snart ska vi in i ett labb och löda kretsar. Jag tror att jag ska ta min labbrock. Det lär i alla fall uppskattas av mina labbkompisar.

Det stora oros momentet heter teknisk kommunikation på spanska. Det känns som om jag glömt all spanska jag någonsin lärt mig. Jag har svårt att böja verb och allt annat. Så nu ska jag ta till drastiska åtgärder, jag tänker plugga. Jag har till och med köpt en gramatik bok att plugga från.

Nu är det läggdax jag hör av mig.

/Thomas

Ett slut, en början

Ett inlägg som skulle publicerats i fredags kväll men som uteblev på grund av tekniskt strul.

Nu var det slut, mitt sista SM-kval som junior och inte heller denna gång räckte det till final, det var inte ens speciellt nära. Daniel Lindgren har dock rätt i att det är minst 15 år kvar att ta sig till SM-final på. Dock känns det spontant inte som om jag har någon chans de närmaste 2 åren, men å andra sidan har jag ju helt nya förutsättningar i och med att jag nu är baserad i Linköping. Jag kanske får världens fart, åtminstone kan man tänka sig att jag kommer springa betydligt fortare efter vintern med tanke på vilka jag har i min korridor. Tyvärr är det väll inte där jag behöver plocka tid men det ska nog gå att få in en del vettig orienteringsteknik.
Imorgon laddar jag för b-final och sen ska vi ladda för att ta oss mål på stafetten det har inte hänt än.
/en något besviken Thomas

(föra) Veckans låt: Thats what you get med Paramore

Nu är det dags att sammanfatta en mycket trevlig helg i Umeå.

Medeldistans SM bjöd på ett halv taskigt kval som tog mig till b-final (stort + för att man fick springa finaldagen även om man inte var så duktig) väl där kunde jag inte göra den ljuvliga terrängen rättvisa utan stod för ett bottennapp till lopp. Dock han jag ha mycket kul innan det började gå utför, både bokstavligt och bildligt.

Socialt har jag fått hänga med Niklas, Robert och en massa andra fantastiska människor, vi firade Villes födelsedag och spelade så det kan låta junior med Långhundra.

Stafetten gav mig helgens kanske viktigaste insikt. Jag är i fantastiskt dålig form. Det visade sig genom att jag fick slita allt jag kunde för att inte tappa OK Kolmårdens Anna Forsberg som av okänd anledning sprang i H20. Anna är visserligen bra men det är inte ok att som seriös juniorkille ta stryk i löpning av en tjej, dessutom hade det varit pinsamt eftersom Anna bor i Linköping. Om man tar en titt i träningsdagboken borde det inte komma som en överraskning att jag är mäktigt långsam. Jag inser att jag inte alls har tränat så mycket som jag trott att jag gjort eftersom jag så got som aldrig kommit upp i det planerade antalet träningar tack vare taskiga träningsrutiner efter jobbet. Att jag inte tränat just nånting den senaste månaden med flytt och nollning gör ju inte saken bättre.

På temat blir alltså ”Thats what you get” med Paramore veckans låt, det är min egen bristande disciplin som bär ansvaret för mina misslyckanden på slutet. Om jag får ihop den orienteringen jag ibland presterat i år med en kondition som i forn stora dagar Kan det bli riktigt kul till nästa år.

Spotify

/Thomas

Mellanlandning

Nu sitter jag hemma i Rosta igen, jag gör bara en mellanlandning men det känns fortfarande väldigt skönt och konstigt att ge sig av så snart efter att jag kom. Mellanlandningen blev lite längre än beräknat eftersom jag igår bytte upp mig till en av långhundras flygbiljetter och ska möta dem på arlanda terminal 4 kl 17:00.

Även om det känns lite jobbigt att lämna rosta efter att ha varit här i under ett dygn så ska det bli super awsome att springa i helgen. Jag är jätteladdad och går in med allt jag har för att ta mig ta sista chansen att ta mig till A-final i sm som junior.

Jag har med mig datorn upp till Ume så det blir nog ett inlägg eller 2 om jag får tag på internetuppkoppling.
Ha det bra allihopa och önska mig lycka till.

/Thomas

Veckans låt: Singing that melody med Swingfly

Nu är det sent så det får bli ett kort inlägg. Idag är jag stolt över mig själv för att jag tog tag i mitt löfte om att ringa någon och snacka varje vecka och helt appropå ringde Vale och snackade i en halvtimme.

Telefoner fick mig att tänka på Swingflys Singing that melody. En riktigt shysst låt som faktiskt ligger allra först i min spotify lista. Tror att jag upptäkte låten samtidigt som jag fick spotify.



/thomas

Tänk inte på det.

Idag har jag tagit tillfället i akt att göra allt jag inte känt att jag haft tid med under nolle-p. Det inkluderade att tvätta, slänga kartongerna från inflyttningen och installera, office, msn, skype, sporttracks och iTunes på datorn. Det kändes lite surt att inte vara på SM men det var nog bra. Hade jag varit där hade jag nog sprungit och blivit sjukare. Det har faktiskt varit jätteskönt att inte ha några tider eller något annat att passa, bara kunna glida runt, göra saker i lagom takt och snacka skit med korridorskompisarna. Nu har för övrigt nästa OL2:are i form av Joel Käll Karlsson aka Källe, mannen bakom årets bom så nu är alla 8 rum i korridoren beboda även om vi i månadsskiftet blir av med Albert och får in en junior-SM vinnare i banlöpning.

Funderar på om det inte är dax för en presentation av mina korridorskompisar här på bloggen snart.

/Thomas

Lång-SM

Idag är jag lite nedstämd, anledningen till det är att jag inte är i Karlstad. Jag tror att det framgått på bloggen att den resan varit lite problematisk för mig. Idag på morgonen fixade jag skjuts av LOK (linköpings ok) och förberedde mig mentalt på att höra av mig till Långhundra och Rånäs för att kolla om de hade plats för mig att bo på. Nu föll det sig inte så därför att min hals, som börjat protestera redan igår kväll, fick med sig huvudet och dessutom en släng feberfrossa och lyckades övertyga mig om att jag borde stanna hemma. Så nu sörjer jag den statistiskt sett bästa chansen jag med extremt stor sannolikhet kommer att få att gå till (a)final i SM eftersom det tycks bli nästan hälften som går vidare i helgen. Men på plussidan så får jag massor av tid att tvätta, städa och uppdatera datorn med nödvändiga program som spotify och sport tracks.

Det var allt för idag men troligen får jag gott om tid att skriva ett inlägg imorgon med.

/Thomas

Hemlängtan?

Nu har det gått 1,5 vecka och hemlängtan har än så länge hållit sig borta. Dock har vissa tendenser visat sig, framför allt har jag kommit på mig själv med att tänka. "Det här har varit roligt men det blir rätt skönt att komma hem och få berätta om allt" Jag undrar när det kommer gå upp för de djupare delarna av hjärnan att jag inte kommer hem, den dagen är nog samma dag som den riktiga hemlängtan slår till.
En annan känsla är att jag är väldigt kramsugen nu när jag inte har Hanna och Vale i närheten att krama av mig på. Hittills har den enda kramen jag fått varit från Linnea Seger (få inte för er något, hon har pojkvän, Viktor, som dessutom var där) som jag var på "efterfest" (om man nu kan kalla att lämna diskot tidigt och gå hem och spela lite kort efterfest) hos. Stort tack till henne och hoppas att någon annan snart känner sig bekväm med att krama mig så att jag slipper lida av oxytosinbrist.
Nu ska jag i alla fall iväg till någon form av jättefest som kallas för Munchen Hoben. Ha det så trevligt alla läsare.

/Thomas

Lägesraport

Hej!
Jag vill mest säga att jag mår bra. Att försöka redogöra för allt jag gjort vore bara löjligt. Till exempel har jag varit på haYk, gycklat, dansat, grillat, sjungit och många andra trevligheter. Jag har fått lära känna Y-fadderiet med sina viskande röster och studsande gång, jag har träffat oräkneliga trevliga människor och pluggat matte.

Det enda orosmolnet på min himmel är lång-sm där jag totalt tappat greppet om situationen med 4 dagar kvar har jag varken resa eller boende fixat. Jag har varit så upptagen att jag glömt av det. Just nu känns det som en omöjlighet att kunna fixa det tills på fredag. Jag har i alla fall sent om sidor börjat trakassera mina vänner för att se om deras klubbar kan tänkas ha en plats över till mig. Om jag kommer ihåg ska jag försöka fråga Amy om LOK har någon bilplats till Karlstad.

Ja det var väl typ det. Trotts att jag klagar lite har jag det jätte bra, och än så länge har jag inte hunnit börja sakna er mer än uthärdligt.

/Thomas

Körigt

När Sofia sa att tanken bakom nolle-p var att man inte skulle ha tid att längta hem så överdrev hon inte. Det är verkligen saker på gång hela tiden. Strax ska jag iväg på haYk så jag hinner inte skriva så mycket nu heller men jag vill bara att ni ska veta varför inte bloggen uppdateras mer än den gör.

/Thomas

Linköping

Så, nu är jag instalerad i Linköping, internett och allt. Dessutom har jag överlevt min första dag som Yi-nolla på LiU. Jag kör en uppdatering på vad som hänt. JAg tror faktiskt att det kan vara interesant idag.

Igår reste vi ner till Linköping, Frida körde den största delen av vägen. I Linköping började vi med att besöka Ikea där vi åt och inhandlade en papperskorg.
Efter lunchpausen åkte vi till Ryd där jag, efter att ha haft problem med att lokalisera Studentbostäder i Linköpings kontor, hämtade ut mina lägenhetsnycklar. Frame vid korridoren gjorde jag bort mig en annig genom att försöka ta mig in i korridoren med hjälp av nyckeln istället för med hjälp av kodbirckan. Det hela löste sig i alla fall när mina snälla korridorsgrannar Peter och Viktor kom ut och hjälpte mig. Sen tog jag tillfället med en tillgänglig bil till att storhandla på ICA maxi. Efter att ha sagt farväl till Frida och Mamma lagade jag mat och hängde med mina korridorskamrater till vilka Emil och Albert anslutit sig samt hjälpte Niklas att flytta sina grejer tvärs över gården till vår korridor. Jag är ledsen att jag bara kastar en massa namn på er men fortsätter ni följa bloggen lovar jag att reda upp i det hela sen.

Idag var det första dagen i resten av mitt liv, när jag promenerade mot Ryds motionscentrum där Y-nollningen startade med lite lekar. Därifrån tågade vi sjungandes
Tekniskfysik och elektroteknik är bra, är bäst
gycklar, sjunger, dricke mest på fest, är bäst
osv
I ledet bekantade jag mig med Sofia som hade ett o-ringen märke insydd i sin ryggsäck. Sen pratade jag med Staffan som hade "Niklas örhängen" alias töjar (dock betydligt mindre än Niklas) och på det strömade folk i rask takt in i samtalet. Mest för min egen skull så var namnen på dessa Tobias, Siri, Frida och några till som jag tappat namnen på vid det här laget. Utanför folkets park bekantade jag mig också med Malin som skulle komma att hamna i min klass. Hon var lite som en Hanna på sitt allra intensivaste humör. På folkets park var det invigning som gällde. Därefter var bar det av till universitetet för upprop och Introduktionslektion, model crazy. Under den här tiden han jag förutom Malin snacka en hel del med Linus. Därefter berättade YKK aka kulturföreningen om sin långa och påhittade historia, samt om sin forskning som av någon anledning mest verkade handla om alkohol. Sen var det ytterligare ett pass med lekar och en mycket efterlängtad bagutte, innnan vi slutligen begav oss hem. 20:20 kom jag hem.

Det var allt för den här gången. Ska försöka dela med mig av det som händer imorgon med förhoppningsviss blir det även lite träning.

/Thomas

Veckans låt: Don't stop belivin' med Journey

Nu är det väldigt nära. Inte ens 11h återstår innan jag lämnar Rosta och Uppsala för att byta hemort till Linköping. Ibland tvivlar jag på att jag gjort rätt val. Dock gör jag det inte så långa stunder, för är det något jag lärt mig på senare år är det att tro, både på mig själv och min omgivning. För några veckor sedan, på o-ringen, kändes det som min största förbannelse men en dag som denna är det en gåva från eventuella gudar som läser detta.
En sak som jag tror att jag kommer klara är att hålla kontakten med folk här hemma. För det har jag 2 strategier jag har satt upp, Och de tror jag på.

Strategi 1 är ett försök att maximera utnyttjandet av facebook. Jag planerar att gå igenom min vännlista i bokstavsordning och varje dag skriva något i någons logg. Samtidigt tänker jag passa på att rensa bort de namn som jag inte känner att jag har något att säga till. På det här viset hoppas jag att folk jag inte har så väldigt nära kontakt med inte glömmer mig.

Strategi 2 blir nog den som blir svårast att klara av men jag planerar i alla fall att utmana min "telefonskräck" genom att varje vecka ringa någon bara för att prata. Denna strategi rör familj, en del släkt och mina närmsta vänner och jag tror att den kommer vara effektiv.

Så sluta aldrig tro. Och lyssna på vad jag vill påstå är världens bästa låt någonsin. Don't stop belivin' med Journey.

Spotify


/Thomas på väg, inte med midnatts tåget men ändå.

Avsked

Nu närmar sig flytten till Linköping med stormsteg och det börjar mer och mer kännas som en dålig ide. Varför ska egentligen jag av alla människor välja att flytta? Jag som kommer från en familj där slängandet av en trasig strumpa framkallar separationsångest, jag som spelade fotboll i 7 år trotts att jag hellre sprang än trixade med boll när jag var själv, jag som ägnade en betydande tid åt att skapa en krönika om alla mina gamla gymnasiekompisar. Varför ska jag lämna platsen där jag har överkommit minna år som socialt missampassad låg- och mellanstadieelev, där jag bor i ett av de finast belägna husen jag känner till, där jag hittade mitt livs stora dröm i orientering och där jag har de bästa vänner en träningstokig naturnörd kan tänka sig?

Men nu ljuger jag för er, egentligen undrar jag inte alls varför. Jag ska flytta just på grund av allt det här. På grund av att jag är en hemkär och osäker kille som lider av konstant separationsångest.

Om man ska klä mina blandade känslor i metaforer så har jag för länge sedan insett att om den här fågeln någonsin ska lära sig att flyga gäller det att kravla sig upp på den högsta klippa han kan hitta. Därifrån måste han kasta sig ut och flaxa som f*n i hopp om att få kläm på det här med flygande innan han träffar marken. Men den här fågeln kommer alltid att ta en och annan flygtur tillbaka till den plats och de människor (ni som läser detta och många andra) där hans vingar utvecklats.

På måndag lämnar jag alltså Uppsala för att inte vara bofast här igen inom överskådlig framtid, jag hoppas att ni inte ser det som ett svek från min sida utan att ni förstår varför jag måste pröva mina vingar på annat håll. Jag kommer sakna väldigt många platser och människor väldigt mycket, alla från Annika Ridell till Lovisa Åsberg från Joakim Andersson till Joakim Ejestam.

Men nu har jag varit överdrivet dramatisk, det är ju inte som att vi aldrig kommer ses igen. Ni kan lita på att jag så fort studier och tävlande tillåter så kommer jag tillbaka till Uppsala och ser till att stället står kvar. Man vet ju aldrig vad som händer om jag inte är här och håller koll.

Så till alla er som jag inte hinner se innan flytten så vill jag bara säga att vi ses senare istället.

/Thomas

Ända sedan o-ringen har jag känt mig lite ur gängorna, jag vet inte riktigt vad det har berott på men resfeber kanske har något med saken att göra. här på bloggen har det märkts med ett stort vakuum. Jag gav er inte ens en veckans låt för första gången sen jag började (tror jag). I morse vaknade jag dock och kände mig mycket mer som vanligt. Nu gäller det bara att ta tag i de 1000 saker som måste göras innan jag flyttar hemifrån.

För övrigt önskar jag mig själv ett stort grattis i efterskott på 20 års dagen (igår)

/Thomas

Flytta

Nu på sistone har flytten till Linköping närmat sig med storm steg och vid det här laget börjar det kännas lite jobbigt, trotts att jag idag fixat hemförsäkring, addressändring och studiemedel.
Det jobbiga ligger inte i att klara sig själv, tvätta, diska och laga mat utan i de människor jag lämnar kvar här. Jag har redan sagt hejdå till Adrian, Niklas och (visserligen utan att tänka på att det var sista gången på länge) Torun. Och fler avsked väntar. Den 14:e blir det avskedsmiddag med de av mina närmaste vänner som har möjlighet att närvara, hittills har de avsked jag gjort varit relativt odramatiska men jag är rädd att jag på lördag kommer att göra något dumt som att hålla ett alldeles för fånigt tal eller komponera en sentimental (och dålig) avskeds sång eller något annat dumt.

Hoppas att de vänner jag har här inte säger upp kontakten efter det.

/Thomas

Veckans låt: Airplaines med B.o.B ft. Hayley Williams

Nog skulle vi använda en önskning lite nu och då. Men vad är rätt sak att önska sig, ibland tvivlar man och det kan göra ont. Är det de sviktande resultaten som är problemet som man skulle satsa sin önskning på eller vore det kanske lättare att önska bort de stora drömmarna, de som får varje nederlag att göra så ont.
Ja någon önskan lär jag inte få beviljad för de flesta stjärnfall är nog bara flygplan i natthimlen så jag antar att jag harvar vidare med min träning och jobbar hårt på att förbättra min teknik och närma mig mina drömmar för känner jag mig själv rätt kommer jag inte sluta drömma.

Lyssna på min senaste låtförälskelse Airplaines med Paramores fantastiska sångerska Hayley Williams och B.o.B.

Spotify


/Thomas, inte längre ledsen och tveksam utan åter igen beslutsam

Veckans låt: Speed of sound med Coldplay

Veckans låt får representera 2 viktiga saker den här veckan. Dels är den gjord av britterna i Coldplay. Britter var även de som hade träningsläger på Lurbo, vars träningar jag har åkt snålskjuts på i 3 dagar nu. Det har varit kul (med nya människor), nyttigt (för min rostiga orienterings teknik) och spännande (att behöva ta sig fram på engelska). Stort tack till Doran som lurade på mig att träna med dem.

Dessutom symboliserar titeln Speed of Sound hur fort jag tänker springa på o-ringen som sparkar igång på söndag. Skämt och sido är det många textrader i låten som känns helt rätt när jag tänker på o-ringen. Till exempel de om otålighet precis i början och de om att ta de chanser man får som är genomgående genom hela låten. Det det får mig att tänka på att nu när jag inte får chansen att delta i elitklass så får jag ta chansen att slå mitt placeringsrekord (en 17:e plats från H18 2007 i Mjölby).


Spotify

Hör av mig igen efter o-ringen.

/Thomas

Välkomen till ditt nya hem

Att flytta hemifrån har aldrig känts så rätt som idag. Det hela började med att pappa tog in 2 brev till mig med posten. Det ena var mitt exemplar av hyreskontraktet som nu var signerat av studentbostäder i linköping. det kändes ju klart bra. Det andra var ett mail från Y-fadderiet alltså den del av fadderkåren som har hand om oss som ska läsa tekniskfysik (Y). Detta brev innehöll lite information och dessutom en enkät. En enkät, tänker ni, det låter jobbigt. Det var det inte, jag lovar. Jag garvade nästan konstant i de 20 min som det tog att fylla i enkäten, det hade gått mycket snabbare utan garvandet.
Som civilstång kunde man till exempel välja bland alternativen, Singel, Gift, Konkubin, Sambo, Särbo, Bimbo och Rambo.
Konditionen skulle inte bedömas mellan 1-10 utan mellan Eric Cartman och Petter Northug och Sex Appeal (vilket jag aldrig sätt i en enkät förut) mellan Bru(tänk två prickar)no och Y-fadderiet.
Jag fick dessutom dikta lite efter en mal där vartannat ord var slumpat och Svara att jag tände på flickor i kilt. En riktig toppen enkät alltså.
Och om det inte kändes välkomnande nog hade mina nya korridorsgrannar spårat mig på Facebook och undrade när jag skulle komma.

Det här kommer bli löjligt awsome även om jag kommer sakna vännerna här.

/Thomas som hyser tillförsikt

Veckans låt: Down Under med Men At Work

Den här veckan har, om någon missat det, varit stekhet rakt igenom så veckans låt handlar om ett ställe som ofta är så varmt, Australien.

Down under med Men At Work är en riktig klassiker för mig och musikvideon är mycket underhållande. Dess utom spelar de flöjt. Me Likes.

Mycket nöje.



Spotify

/en svettig Thomas

Varberg: Redogörelsen

Här kommer det utlovade längre och bildunderstöda inlägget om Varbergsresan.

Logiskt nog började äventyret med att sitta 6h i en bil men med goda vänner och Hej domstol går tiden fort.
Framme i Varberg inväntade vi Hannas och Beccas TW-(tribal wars)vän Felda aka Tore som var på genomresa innan vi begav oss till stranden. Efter badet åt vi pizza det var mycket trevligt och efter att ha vinkat av Tore, som hade visat sig vara en riktigt schysst kille, spelade vi en episk runda pennpoker som gett avtryck i min profil på facebook.


Vår underbara värd Becca och nya bekantskapen Tore på pizzerian

Nästa dag Gick vi lite på stan på förmiddagen och spenderade lagom mycket av eftermiddagen lekandes i de stora vågor som vinden vallade mot stranden. Kvällen spenderades med VM fotboll.


Borde inte alla bilder av mig tas på behörigt avstånd och med bar överkropp?

På onsdagen skulle Hanna flyga hem så vi passade på att tillbringa dagen på Lisseberg. Jag var konstant livrädd i 7h medan Hanna påstod att vi inte kunde låta en tjej på 1,60 vara tuffare än oss och därmed tvingade upp oss mer räddhågsna i diverse otrevligheter som Balder, Upplyftet och Höjdskräcken.
Tillbaka i Varberg ville en Becca full av energi promt ha med oss ut i det för dagen inte allt för pulserande Varbergska nattlivet. Kvällen bjöd framför allt på Borg som klagade på att han var fullast och en ny trevlig bekantskap i Beccas kompis Åsa.


Som hämnd på Hanna är bilden från dagen ett hoppklipp från den enda attraktionen där jag var lite lugn och Hanna livrädd, Kållerado

Torsdagen var på grund av både vädret och mina vänners alkoholintag på onsdagen väldigt lugn. Det enda vi egentligen gjorde var att bowla och förgäves försöka övertyga Becca om att vi borde få bjuda henne på middag ute.

Här borde det finnas en torsdagsbild men eftersom Borg är lite seg hoppar jag det. Jag kanske redigerar in en senare men jag lovar inget.

På fredagen var det finväder och vi drog till stranden. Sen åkte vi ganska oförberett hem då oförutsagda saker som Becca var tvungen att styra upp dök upp. Men jag är inte ledsen för det. Jag han med det jag sett framemot mest, bada i havet, gå på Lisseberg och träffa Becca och dessutom kom jag hem lagom för att hinna träffa storasyster Sofia som var på besök hemma på lördagen.


/en mycket nöjd Thomas

Throat or thougt

Idag när jag försökte springa på kvällen drabbades jag av att det gjorde ont i halsen. Problemet med det, förutom att jag fick avbryta passet, är att jag inte vet hur vida det verkligen var halsen det var fel på eller om det är ett järnspöke fött ur min traumatiska upplevelse i tisdags.

Jag har dessutom svårt att bestämma vilket av alternativen som är värst så här nära o-ringen. Stackars mig.

/en grubblande Thomas

Hettan

Igår var jag med om något läskigt. På alliansträningen drabbades jag av vätskebrist alternativt solsting, jag kunde inte förmå mig att fortsätta på banan och tur var väll det. När jag började närma mig mål fick jag svårt att gå rakt, konstigt nog kunde jag jogga rakt i alla fall. När vi sen skulle bada frös jag istället.

Så nu vill även jag som vanligen är ganska bra på att hantera värme att det blir en sådär 10 grader kallare. Gärna med lite regn så att alla växter inte torkar bort.

/Thomas

Veckans låt: Uhn Tiss Uhn Tiss Uhn Tiss med Bloodhound Gang

Den här veckan har jag som jag redan berättat till stor del tillbringat i Varberg. Som en följd av det har jag även spenderat rätt många timmar i bil med Borg, Hanna och Danne. Den här låten hördes ett flertal gånger under färden och fick den att verka kortare. Med det fantastiska namnet Uhn Tiss Uhn Tiss Uhn Tiss blev Bloodhound Gangs låt lite av resans låt så självklart är det även veckans låt.

Lyssna speciellt efter den sköna basslingan (jag tror i alla fall att det är det) och, beroende på hur pryd man är, på den inte alltid helt passande texten.


Spotify

/Thomas

Varberg

Nu är jag hemma, lite tidigare än beräknat men ändå väldigt nöjd med resan. Veckan har bjudit på det mesta från sol och bad till hisnande åkatraktioner på Lisseberg, från politisk debatt till progbröl. Jag utlovar ett mer beskrivande inlägg när jag fått fatt på borgs kamerabilder som stöd till berättelsen, nu nöjer jag mig med att tacka alla inblandade (Becca, Borg, Danne, Hanna och nya bekantskaperna Åsa och Tore) för en underbar vecka och uttrycka min sorg (kanske en liten överdrift men synd var det) över att inte kunnat dela det här äventyret med VAle och Adrian.

/Thomas

Veckans låt: Wavin' flag med K'NAAN

I morgon bär det av!!! För första gången någonsin kommer jag ge mig iväg på resa utan föräldrar eller orientering. Awsome potentialen är också skyhög när jag imorgon plockar upp Hanna, Borg och Danne för att styra kosan mot Varberg och Bex där vi tänker spendera veckan. Vi ska bada sola och bara njuta av livet.

En låt ska ni få även denna vecka. Som en protest mot att coca cola har givit sig på och hackat på en redan alldeles utmärkt låt ger jag er orginalversionen av K´NAANs Wavin' flag.

Spotify


Vi får se om jag hinner med att skriva under kommande vecka.

/laddad Thomas

Och tiden går bara framåt

Idag var min sista dag på CMC 756, eller i klarspråk det CityMailkontor där jag jobbat allra mest under det här året. Min avskeds gåva, en korsordsbok, mottogs väl. det vart inte direkt ett tårdrypande avsked men lite kommer man sakna de personer som jobbar där.

Efter jobbet for jag in till stan, där jag mötte upp Danne och Borg för att uppdatera garderoben inför nästa veckas stora varbergsresa. I min väska hamnade en t-shirt, ett linne och ett par shorts. Innan jag for hem passade jag också på att låna lite böcker. Förutom att jag behövde något att läsa känner jag också att det kan vara bra att uppfriska mina spanska kunskaper inför höstens stora utmaning så jag lånade en bok på spanska och 2 vanliga fantasy-böcker. Väl hemma insåg jag att mina böcker var på varsitt språk, utan att tänka på det hade jag stoppat en engelsk bok i väskan. Tänk vad naturligt det har blivit att läsa på engelska för mig. Det kanske finns hopp för mina spanska studier ändå.

/Thomas som blickar framåt.

Överaskning

Igår hände det något oväntat. Jag tänker varken på de plötsliga regnskurarna eller på att jag inte fick jobba. Nej den riktigt stora chocken kom som ett brev på posten, bokstavligen.

När pappa kom in med posten till lunchen fanns där ett stort brev med handskriven adress och Studentbostäder i Linköping tryckt i övre högra hörnet. "Vad vill de mig" hann jag tänka, "de kanske skickar ut någon form av information till de som sökt i Linköping"
Döm av min förvåning när det första jag läste var att jag tackat ja till en lägenhet i en korridor, jag som inte ens visste att jag hade sökt en. Jag insåg snart att det måste röra sig om de så kallade OL-korridorerna även om jag hade trott att jag skulle få veta det samma väg som jag hade sökt det, via mail.
Så nu är nästan allt klart för flytt, känns nästan jobbigt att det är 1,5 månad bort.

/en Thomas i chocktilstånd

Dragonlance

Idag och igår har jag gjort något jag inte gjort på länge. Jag visste inte att jag hade saknat det så mycket men uppenbarligen var det så det låg till.

Under stora delar av mitt liv var det enda jag gjorde när jag var hemma att läsa och igår släppte jag åter min inre bokmal fri och har med uppehåll för att äta sova och träna läst och läst och läst.

Men så var det ju inte vilka böcker som helst jag kommit över heller. Det var delar av de helt fantastiska dragonlance böckerna. Tracy Hickman and Margaret Weis vet verkligen hur man blandar skratt med sorg och spänning. Man hatar vissa karaktärer lika intensivt som man älskar andra. Författarna har ofta visat prov på att de mycket väl kan låta älskade huvudpersoner dö så man känner sig aldrig riktigt säker samtidigt som skrattet aldrig är längre än Tofsings Hoopakstav bort.

Så om du känner att du behöver fly verkligheten ett tag så gå till biblioteket och låna Höstmörkrets drakar eller om du föredrar att läsa på orginalspråk Dragons of autumn twilight (finns tyvärr inte på uppsala stadsbibliotek) av ovan nämnda författare och plock dessutom med dig så många påföljande böcker som du kan bära för när du väl börjat kommer du vara fast.

Trevlig läsning

/Thomas

Veckans låt: Hon har blommor i sitt hår med Anders Glennmark

Det här veckan finns det bara en låt att välja på. Den är inte ny, inte okänd, och inte ens bra. Men den är midsommar, så himla mycket midsommar.

Spotify


/Thomas

Jukola-Berg och dalar

Så var årets jukola resa avklarad. Jukola är alltid kul och i år var inget undantag.

Jag upplevde en ditresa som främst präglades av Niklas på deeptalk humör och kortspel med Terese och Martin. Sen följde en mycket kort bussresa för omväxlingens skull och en damkavel där Thor inte stod för de framskjutna placeringar man sett förr. Men tur var väll det vi hade ju ingen flagga eller vimpel att vifta med. Sen var det sömn som lockade och jag sov väldigt bra trotts allt som skulle hända.

När jag gick upp stod det ganska snart klart att vi skulle missa omstarten, först vart jag besviken men sen tänkte jag att det vart ju som en startsträcka och jag taggade om för det. Jag gav mig iväg med full fart mot den relativt avlägsna startpunkten. Jag spikade ettan men fick sen problem med 2:an vilket ledde till loppets största bom på kanske 5 minuter. Sen hade jag stenkoll i flera kilometer jag vågade välja mina egna vägar ok kom fram till kontrollerna som jag ville samtidigt som jag sprang om massor av människor. Flytet varade dock inte hela vägen utan mot kontroll 8 tappade jag helt greppet om kartan, det ledde inte till några katastrofala bommar men när jag var osäker på var jag var vågade jag inte springa om folk. Under den kommande 1/4 delen av banan höll detta i sig till min stora frustration. Till slut kom jag in i kartan igen och in mot mål gick det helt ok.

I mål möttes jag av hela laget som dragit fram en flaska skumpa (båtens billigaste) och sprutade delar av dess innehåll över mig. När de sedan langade fram en halvfull plastmugg med skumpa var jag för överrumplad och törstig för att säga nej. Så min alkoholdebut gjordes på en halv plastmugg 59 kronors mousserade vin, bara lugn det var inte det minsta gott så det kommer inte bli en vana.

Sen var det hemfärd på programmet och med den den bästa återkommande festen jag vet. (man får tyvärr inte uppleva sin skiva mer än en gång). En hel färja med glada (och i de flesta fall fulla) orienterare det blir inte bättre. Kvällen förgylldes av många vänner, ingen nämnd ingen glömd och avslutades med en efterfest i vår hytt som tyvärr överskred min bullertröskel för när jag är trött och jag satte mig och såg på dimman genom båtfönstret.

Och sen ska jag kanske ge er cliffhangern också. Ordet att ta fasta på var kaka och företeelsen den skulle kopplas ihop med var de kakpoäng (någon kanske känner igen en sms signal där det helt enkelt ropas kaka ganska gällt) som delades ut i P3 för prov på personlig utveckling för något år sedan. Det jag skulle göra var att erkänna min kärlek till "flickan som är lite vackrare än alla andra", tack vare Niklas vet väll halva orienteringssverige vem det var men hon kan få slippa namnges här.
Efter att ha drabbats av tidsbrist efter tävlingen och nervdaller när jag hade ett perfekt läge när vi promenerade ensamma genom skeppets korridorer ledde en episod där jag lyckades tappa bort tjejen i fråga till att jag mådde riktigt dåligt under en del av kvällen. Tack vare ett rådigt ingripande av en just då mycket uppskattad lillebror fick jag tillslut en chans till och ute på ett blåsigt däck fick jag chansen att lätta mitt hjärta.

Hur gick det då? Jo, hon förklarade vänligt men bestämt att hon gillade mig väldigt mycket som kompis men inte kände något annat för mig. Det kändes ungefär som att åka över krönet på backen i en bergochdalbana. Väldigt snart kändes det precis som efter en bergochdalbana mycket bättre.

KAKA

/thomas

PS Ett stort tack riktas till i första hand Hanna och Niklas och i andra hand Bex och Burken, utan er hade jag aldrig vågat. DS