S(v)M silver

Den här dagen har till stor del utspelat sig i Borlänge där Svelandsmästerskapen i Skidorientering (Skid-O) stod på programmet. Med tanke på att det bara är andra gången jag provat skidorientering kändes det bra att det bara var 3 i klassen för då visste jag att jag alltid kunde säga att jag kom på pallen. Nu gick det faktiskt bättre än så och jag kom faktiskt 2:a i klassen, inte illa måste jag säga själv. Sen behöver jag inte tala högt om att jag faktiskt var över 10 minuter efter vinnaren.

/Thomas

Veckans låt: Lollipop med Mika

Kärlek är ett komplicerat fenomen, egentligen styrs det väll som allt annat med kemikalier i hjärnan men det är en klen tröst att veta det när man inte kan påverka det ändå. Själv har jag aldrig haft en riktig närkamp med denna mänsklighetens största gåva och förbannelse, jag tittar mest på andras kärlek utifrån eller gömmer min egen långt långt inne av rädsla att allt ska bli fel.

I låten Lollipop sjunger Mika om att "love gona get you down" och just denna vecka har mina tankar kretsat runt en kompis som verkligen fått sig en rejäl dos otäckheter från kärleken och verkligen har varit Nere. För att inte lämna ut någon så nämner jag inga namn men en (den enda?) trogen läsare borde veta vad det handlar om.

Istället passar jag på att tipsa om just Lollipop med Mika. En grym poplåt där Mika får hjälp av en namnlös flicka som troligen hade en rejäl tandglugg vid inspelningstillfället.

Lyssna på spotify eller youtube.


/Thomas

Skidorientering

Igår provade jag och Robert för första gången att åka skidorientering. Vi kände att efter alla dessa år av att tävla i både skidor och orientering så var det dax. Trotts totalt strul i loppets inledning (Letade efetr 9:an och åckte en km extra på elljusspåret) hann jag inse det otroligt roliga i den här sporten. så nu funderar jag och brorsan på att ta med oss lite Rhodare och åka till borlänge på söndag. Robert vill nog gärna ha revanch efter att ha hamnat 8 tiondelar efter mig i söndags.

/Thomas

Veckans låt: Sudenly I See med KT Tunstal

Idag har jag laggt 12 timmars ideelt arbete rakt upp på karmakontot. Med det är inte det det här inlägget kommer att handla om. Det ska istället handla om den coolaste personen jag känner.

Jag har vid flera tillfällen drivit min teori om coola och "coola" personer väldigt långt tillsammans med min kära mor. Utan att gå in allt för djupt på det är de "coola" personerna de som hade varit de populära i en High scool film och de coola är de som jag senare har anammat uttrycket Awsome om.

Den här helgen är den personen som förmodligen är den mest allround coola människan i hela världen i Uppsala. Oftast tycker jag nämmligen att det "coola" människorna kan vara ganska patetiska. Dock inte Rebecca Tompowski, trotts att hela hon verkligen skriker "cool" är hon ändå så otroligt cool. Ibland önskar man att man kunde vara lite mer som henne.

Jag kunde ägna flera sidor åt att beskriva hur cool hon är, men jag orkar inte skriva det och ni orkar inte läsa det så därför tillägnar jag henne en låt istället. Det kan inte gärna finnas en låt som passar bättre än Suddenly I See med KT Tunstall.

Lyssna påt Spotify eller Youtube.


Du är coolast Bex och låt oss hoppas att din pojkvänn tar sitt förnuft till fånga och inser det han med.

/Thomas

Träningsledig

Jag är inne på 4:e dagen av min påtvingade träningsledighet. En så länge är det lugnt tack vare att jobbet och mina underbara vänner uppehåller mig och jag ska jobba imorgon och arrangera tävling på lördag så jag kommer att klara mig till söndagens skid-o DM. Dock har jag märkt en liten biverkning. Mina ben och sätes muskler rycker nämligen till helt o påkallat när jag sitter still länge (kör bil, sorterar post mm) inte så att benet rör sig men i alla fall så att jag känner det. Antar att benen längtar lite efter att ta ut sig de också.

/Thomas

Livet är ett helvete, jag önskar att jag vore död (Robert namngav inlägget)

Idag var ännu en misslyckad dag i tävlingsspåren, det var till och med värre än igår. Idag kom jag nämligen inte ens i mål.

Jag startade loppet i ett tempo som jag snart insåg skulle bli svårt att hålla i 15 km. Så jag tog det helt enkelt lite lugnare för att orka. Knappt han jag göra den shyssteringen förrens Magnus Björk hade åkt ikapp de 30 s som skilde oss från start. Jag gjorde ett fruktlöst försök att hänga på men klarade inte det. I kommande backar började mina lår protestera men jag tänkte på Gustav Nillson (OS-silver medaljör på tempoloppet i cykel senast) och kämpade vidare. Efter bannans brantaste utförslöpa reste jag mig upp och började skata. Det tog mig bara 2 skär att inse att något var fel. Jag försökte ett 50 tal meter till i förhoppning att det bara var min hjärna som spökade men jag hade verkligen ont i ryggen, till råga på allt i den sidan som brukar vara den bättre. Jag tog mitt förnuft till fånga och bröt loppet men inte ens att åka tillbaka till mål var lätt.

Hela incidenten har fått mig att besluta att ta det väldigt lugnt nästa vecka. Så nu (till skillnad från i fredags) efterlyser jag saker att göra den kommande veckans kvällar så att jag inte ska bli heltokig av att inte träna.

Hör gärna av er om något är på gång.

/en mycket frustrerad Thomas

Veckans låt: The Show med Lenka

Att idrotta är det bästa jag vet. Ibland är det till stor glädje men dagar som denna känns den kärleken som min största förbannelse.

Jag passar helt enkelt inte alls som idrottare, dels vet de flesta som läser denna blogg att jag är snudd på helt talanglös och dessutom kan jag inte hantera motgångar på ett konstruktivt sätt. När jag kombinerar fysik trötthet med stor besvikelse drabbas jag av humörsvängningar.
Idag till exempel gick det inte bra alls, det förvånade mig inte alls eftersom det var helt platt och klassiskt. Det vill säga stakning inte min favorit disciplin. Trotts det tog jag av någon anledning väldigt hårt att vara nästan 10 minuter efter på en mil och slagen av rodhen grabbarna. När jag kom hem gick jag och sov en timme. Klockan 5 väktes jag av Frida för att jag skulle laga mat. Jag gick ner till köket och skrattade åt mammas historier om hennes samtal med en av gubbarna på snöskottningen, 5 minuter senare satt jag på golvet och grät för att vi inte hade någon bacon hemma.
Så vad ska man göra om man är olyckligt kär i idrott och inte kan hantera det? Jag vet inte men jag kan inte tänka mig att vända idrotten ryggen. Men vissa dagar vill man bara glöma. De dagarna (idag) håller jag med en australiensisk singer-songwriter vid namn Lenka sjunger i refrängen till sin låt The Show "I have to let it go and just enjoy the show"

Lyssna som vanligt på spotify eller youtube.


/Thomas

En upptagen man

Som vanligt är det mycket på citymail och jag tänkte bara passa på att be om ursäkt för de inlägg som uteblivit den här veckan och som kommer att utebli veckorna som kommer. När man jobbat och tränat en dag är det nämligen oftast dax att lägga sig för att orka upp nästa dag. Jag har dessutom fått reda på att jag ska jobba alla dagar utom en de 2 kommande veckorna och med tanke på att jag jobbade 5 dagar när jag skulle vara där 2 den här veckan så känns en ledig onsdag nästa vecka avlägsen.

Ja ja. Nog klagat. Till poängen. Om man vill se mig så bör man planera in aktiviteter på fredag och lördag kvällar då helgdagarna ofta tas upp av trävlingar. Det var ungefär allt.

/Thomas

Vekans låt: I'm On A Boat med The Lonely Island och T-Pain

Som jag skrev tidigare i veckan så var jag på kryssning med gamla goda vänner från NV3b. Vilken låt kan då passa bättre än I'm On A Boat med The Lonely Island och T-Pain, en riktig NV3b anthem.
Skaparna, The Lonely Island är som jag förstått det en humor grupp och låten är en sketch som driver med rappkulturen. Varje gång spotify väljer att lotta fram den tas jag tillbaka till underbara stunder med härliga vänner.

Lyssna på den på spotify eller se ännu hellre videon på youtube.

/Thomas

Att jobba eller att jobba änu mer

Idag var jag tillbaka på citymail efter en veckas välbehövlig paus. Där fick jag höra en nyhet som var lite tråkig men samtidigt väldigt positiv. Malin F (en av inte mindre än 3 Malin) ska nämligen lämna oss för att börja plugga. Det positiva med det är att hon efterlämnar en lucka, en heltid som jag har förstått har erbjudits till Malin W. Om hon tar jobbet så kommer det betyda att jag blir mest rutinerade vikarien och det är bra för det betyder mycket jobb. Om hon inte tar det vilket inte verkar vara helt självklart tror jag att jag kanske får chansen och det vore ännu grymmare. Fatta hur mycket pengar jag kan dra in om jag jobbar heltid.

Den som lever får se men på jobbfronten ser vinter vår och sommar 2010 väldigt bra ut.

/Thomas

En räddande ängel

I morse när jag kollade vädret och såg att det endast förutspåddes -8 grader var min första tanke "Dubbelpass". Riktigt så tur hade jag inte för min kropp backstabbade min stakars förväntansfulla hjärna, ganska bokstavligt till och med. Efter hälften av mina stakintervaller började nämligen ryggen göra ont. Och jag fick ta det lugnt resten av passet.

Som tur var räddades min dag av Daniel Rickardsson som tog sin första världscup seger efter kanske 5 år i landslaget. Det är sånt som ger mig hopp om att någonsin uppnå mina mål, visar att det kan gå om min kropp bara slutar göra uppror.

/en Thomas fylld med nytt hopp.

Båtäventyr

Måndag och tisdag ägnade jag på Silja galaxy med ett gäng gamla klasskompisar och andra människor som förknippats med NV3b. 20 glada själar var vi. Eller om man ska hårddra var det 18 plus 2 människor som aldrig hade med nv3b att göra men vad gör det, "the more the marryer" som Vale skulle ha sagt. Dock var det nära att vi skulle tappa 5 vänner redan när båten skulle gå. Backlund och kompani satt nämligen i en bil med Arvid Stenström som kartläsare. Turligt nog han de 20 min innan avfärd och föraren och tillika gruppledare Ludvig Backlund spurtade in på terminalen och lämnade en körkortslös Arvid att ta hand om parkeringen. Allt var upplagt för total katastrof men helt otippat klarade den gode Arvid ut situationen.

Sen fortsatte allt planenligt det shoppades taxfree, åts buffé, dracks alkohol och skrattades massor. När det senare drog i hopp sig för discot började vissa i gänget mer eller mindre omgående klaga på kvaliteten på discot. Och vissa gav upp ganska tidigt (ungefär 02) för min del låg behållningen på discot framförallt hos 2 personer. Dels var det oerhört fascinerande att följa Angebjörns resonemang om det självpåtagna uppdraget att hjälpa Edehult att ragga på tjejer. Den andra personen var Calle Isaksson som (för mig) helt otippat visade sig vara en riktigt hängiven och duktig dansare. Inte som att han var material för So you think you can dance utan snarare som att han hörde hemma där och jag tvivlar inte på att hann skulle ha blivit en grym dansare om han velat det.

Dagen efter innehöll inget nämnvärt förutom att Walter nästan slog ut Amandas tänder med en airshockypuck. Men allt som allt var det en trevlig resa.

/Thomas

Veckans låt: What If med Plain White T's

Idag var det sprint-DM på Ottarsborg som stod på schemat, till allas stora förvåning var det 15 killar i H17-20s startlista och väl på plats hade ytterligare 3 dykt upp. Illa tyckte jag eftersom det bara var 8 killar som fick åka semifinal och mina chanser såg ganska ynkliga ut. Trotts det räkande jag med att jag hade en liten chans på en 8:e plats. Där bedrog jag mig dock. Den som skulle vissa sig bli 8:e man i kvalet startade 20 s bakom mig och körde ikapp. Istället blev det en D(!!!)-final för min del.

För att illustrera den här händelsen är veckans låt en låt om att inte riktigt räcka till. Plain White T's What If är en fartfylld låt som jag gillar mycket. Dock kan man inte anklaga den för att ha en varierad text i verserna.

Den kan höras på Spotify och youtube.

Och hur gick det i D-finalen? Jo jag vann den. Så lite positivt vart det till slut.

/Thomas

Min egen gala

Nu i årskrönike- och galatider så tänkte jag att jag inte skulle vara sämre, så har kommer den helt textbaserade Thomas galan där alla priser är kopplade till vad som betytt något för mig 2009

Först ut är en klass med mycket hård konkurrens, årets album. Många nya skivor har tack vare spotify passerat mina öron i år och att välja vilken av dem som varit den allra bästa är inget lätt val. Till slut föll valet på ett album av en för året ganska ny artist som jag fick upp ögonen för efter en intervju i P3.

Årets album är Do you want the truth or something beutiful av Paloma Faith

Nästa kategori har lite samma tema som den förra, det är nämligen årets låt som ska utses. Till skillnad från förra kategorin har den här kategorin en självklar vinnare. Ett gäng som slitit länge (sen 97!!) för sin berömmelse fick äntligen fram en världshit och jag diggar den, skarpt.

Årets låt är Uprising med Muse

Till Årets tävling/läger finns det alltid en favorit i O-ringen och visst var det kul i eksjö men jag har valt att dela ut priset till ett läger med precis samma fina stämning och ännu närmare kontakt med de andra deltagarna, dessutom var det underbar terräng och jag gjorde fina resultat.

Årets läger tävling är SJC i Sundsvall

Man ska inte sticka under stolen med att jag suttit precis på den här platsen ganska mycket i år. Bland det bästa som har kommit upp på datorskärmen är minna vänners bloggar som jag följer med spänning. Allra mest spännande blir det när en viss isbjörn har hittat fram till en dator ute i obygden.

Årets blogg är Adam Edholm

Och nu kommer de två stora prisen, priset för särskilda insatser och priset för den jag allra hellst skulle velat vara som i år. Jag har valt att kalla dem Årets Klippa och (lite önsketänkande) Årets Tvilling efter namnet på bloggen. Årets Klippa går till en tjej som helt otippat klev fram och fixade ett jobb åt mig.

Årets Kilppa är Hanna Falk (inte skidåkaren utan orienteraren)

Han spelade i spexet, bar rutiga byxor och vann 2 JVM guld. Han var helt enkelt fruktansvärt awsome.

Årets Tvilling är Gustav Bergman

/Thomas