Mindre äventyr

I väntan på att jag ska ut på min stora resa ska jag på en betydligt mindre äventyrlig utflykt i helgen. Jag ska tillbaka till Linköping och spendera helgen med Emma. Helgen ser, förutom bedrövligt väder, ut att bjuda på ett besök på Kolmårdens djurpark. Det ska bli kul, jag har inte varit där på länge och att gå på zoo har alltid varit en favorit.
Men nu borde jag packa tänkte åka direkt efter jobbet imorgon så då gäller det att vara redo.

/Thomas

Jill Johansson

Nu har det gått 2 månader sen Viktor lämnade oss och ersattes av Jill och nu känner att jag samlat tillräckligt många betraktelser för att skriva ett inlägg där jag presenterar henne.


Jill läser som en oroande stor andel av korridoren I, utläses civilingenjör i Industriellekonomi, och har precis som Niclas sina rötter i Sundsvall även om hon senast kommer från Åre och Järpens skidgymnasium. Det var också som skidåkare vi först hörde talas om Jill. Det var Niclas som stött ihop med henne på väg till skolan och då vi hade ett rum som snart skulle stå tomt och riskerade att få in en "vanlig" människa. Jag tror Niclas tyckte att det var lite skönt att få in en icke-orienterare som han kunde hävda sig mot i skogen. Så döm av min förvåning när jag, när vi hjälpte Jill att flytta in, lyckades välta en trave tidningar och hittade en skogssport. Det visade sig sedermera att Jill hade en, för Niklas okänd, orienteringskarriär i Sundsvalls OK som visserligen hade saktat ner en hel del under åren i Järpen men som hon var sugen på att ta upp igen nu när hon flyttat till sydligare breddgrader. Tråkigt för Niclas men kul för oss andra.

Under sin tid här har Jill tagit på sig rollen som korridorens partyprinssessa vilket bland annat manifesterat sig när hon drog ihop en stor inflyttningsfest och i det att hon ansökte till Clubmästeriet (CM) I:s kombinerade festeri och fadderi. Vidare har Jill gjort sig känd för att vara abnormt sjukdommsdrabbad, så till den grad att Linn nu kommit med förslaget att Jill borde testa sig för mycoplasma.

Jills nästa projekt, som hon påtvingats av Källe och Niklas, är att åter lära Linn förmågan att bete sig som en tjej som hon har förlorat under en termin boende med bara killar. Min förutsägelse är snarare att Vi grabbar med understöd Linn långsamt kommer suga upp all tjejighet Jill besitter.

/Thomas

En bra dag

En bra dag för mig lyser solen, det är inte klokt hur stor skillnad det kan göra att traktens största kärnkraftverk gör sig påmind. I alla fall sken solen idag. På matten kände jag mig stark och klarade av en och en halv lektions uppgifter. Efter det var det långhål och jag satte mig med Simon och programmerade på vårt miniprojekt i matlab kursen och trotts att vi till och med han med att fika en halvtimme i baljan var vi färdiga innan labben började och kunde därmed säga att vi var färdiga med kursen 3 veckor i förväg.

Flytet fortsatte när jag valde att testa lyckan på ett kort joggingpass och det gick helt utan konstiga känningar. Sen gjorde jag pannkakor till middag, det har jag inte ätit sen jag flyttade hemifrån och toppade kvällen med ett egenbakat bröd också första gången.

Någon som haft en 9:e februari som toppar det?

/Thomas

Bakmani i OL2:an?

Den gångna har OL2:an drabbats av en mystisk bakmani. Vi har bjudits på ostkaka, citronfromage, födelsedags tårta, semlor, kladkakemuffins och annanaspaj.

Experterna ställer sig frågande till vad som har hänt, håller OL2:an på att förvandlas till OL3:an. Inside källor hävdar dock att hysterin startades av en rastlös Emil som på grund av skador har varit oförmögen att träna som han brukar. Andra hävdar att det är grabbarna som försöker smöra in sig hos den nya tjejen Jill men undertecknad vill bestämt dementera sådana anklagelser. Då hade det varit helt onödigt att börja en hel vecka i förväg.

/Thomas

Orsa och annat

Nu är jag hemma igen efter en långhelg med skidåkning i Orsa. Helgen bjöd på många mil skidor i fina spår. 155 km vart det till slut fördelat över 6 pass och 10 h 50 min. Det är inte utan att man känner sig lite mör.

När jag sedan kom hem till korridoren hade mycket hänt. Bardisken hade förpassats ut från köket under en storstädning och en ny invånare till Viktors rum. Korridoren kommer nämligen bli ytterligare I infesterad när en gammal skidåkarkompis till Niklas vid namn Jill flyttar in i helgen. På den positiva sidan står dock att andelen tjejer mer än fördubblas i och med att vi (Viktor) utsett Linn till årets transvestit, egentligen en kille som låtsas vara tjej. Jag får dessutom 2 korridorskompisar med rötter norr om mina och risken att jag utvecklar norrländska istället för östgötska stiger ännu mer.

/Thomas

Rekord i sovmorgon

Igår var det en bra och hektisk dag. Jag gick upp i god tid för att hinna med att åka 2h skidor innan tentan. Det kändes rätt bra men jag är långt efter Källes och Viktors varvtider, vilket känns jobbigt eftersom det är i skidspåren jag borde kunna glänsa.

Tentan började med att jag inte kom in i salen normal tid eftersom jag tydligen glömt att anmäla mig. En halvtimme senare satt jag ändå där och det gick helt ok. Godkänt är inte i fara och en 5:a finns inom räckhåll om allt gått min väg.

Sen var det hem för pizza med Niklas och Linn innan jag drog och bastade med delar av klassen. Därifrån drog jag med Malin och Viktoria till flaman där vi mötte upp CP (Carl-Philip), Kalle (Charles) och Peter (Peter).

När vi var färdiga med festande och efterfestande var klockan 4 och då var det ändå en rejäl promenad hem. Det hela resulterade i personligt rekord i sovmorgon då jag låg och drog mig till 12. Jag tyckte ag var värd det efter en så hektisk dag.

/Thomas

Envariabel

Jag skulle egentligen skriva en smart betraktelse över hur man ofta ser saker som man vill se men som inte finns, och hur trevligt det kan vara att få rätt ibland. Nu är jag alldeles för trött och oengagerad och nöjer mig istället med att skriva att det är envariabel-tenta imorgon och att jag känner mig väl förbered.

Grattis Danne som var den som tjänade allra mest på att jag hade rätt.

/Thomas

Tenta dax

Jag har klarat att samla in 25,5 högskolepoäng utan att råka ut för det. Men imorgon är dagen då jag äntligen ska stifta bekantskap med den genomsnittlige studentens största skräck. Det är dax för min första tenta. Och jag ser fram emot det. Det ska bli så fruktansvärt skönt att äntligen slippa tänka på att plugga linjär algebra. Visserligen lär väll tiden tills envariabel tar över den rollen inte vara så lång men jag tänker ändå njuta ett par dagar.

Så lycka mig till på min första riktiga tenta. God natt!

/Thomas

PS. Om ni undrar om det är speciellt att bo i en OL-korridor så drog 4 av de 5 som inte festade i natt (Joel var nöjd med sina 2,5h idag) ut och sprang en mil isiga cyckelbanor på 45 min vid klockan 21:10 DS

Niclas Hägglund

Nu är tiden mogen för inlägget om den sista av de fantastiska tokstollar som jag fått äran att dela korridor med sen jag flyttade hit. Det handlar såklart om Niclas Hägglund.

Niclas är en kille med en otrolig mängd bollar i luften och som hanterar det hela genom att ta i för kung och fosterland i varje uppkast. Om min något sviktande liknelse inte var helt uppenbar så menar jag att han har mycket på gång och när han gör något gör han det ordentligt. Läsare som gått i NV3b kan tänka er en Ingo med goda uppsåt. Det gör han ofta mycket bra även om han ibland, likt jonglören i början av stycket, ibland ser ut att tappa kontrollen har han en så länge bara tappat någon enstaka boll.

Som idrottare är Niclas inte känd som orienterare utan har istället juniorlandslagsmeriter i triathlon. Det hindrade honom inte från att ställa upp i stafetten på NSM där han stod för en smått legendarisk insatts.

Förutom en nystartad orienteringskarriär har Niclas sen han kommit till Linköping startat ett företag som säljer fivefingers, hårdpluggat på The playbook från How I met your mother, agerat flirt coach åt Peter under Das Höstfest, bytt program från D (data nånting) till I (Industriel ekonomi), drabbats av tentaångest i mitten av november och hårdsattsat mot LITHe Syras Julbänk (bänkpresstävling som hålls imorgon)

Niclas är också den enda i korridoren har rötterna norr om mig. Han är nämligen från Sundsvall. Och jag är rädd att jag har snappat upp mer av hans norrlänska än jag har av ögötskan. Jag har till exempel börjat förkorta henne till na'.

Det var det om korridorens stora entrepenör och nu har den här inläggsserien nått sitt slut om inte mina kära vänner gör slag i sina hot och knåpar ihop ett gästinlägg om mig. Här tror jag att jag räddas av det stundande tenta-p som dränker alla andra planer med tenta ångest.

/Thomas

Joel Käll Karlsson

Joel Käll Karlsson, oftast refererad till som Källe här i OL2:an, är en maktgalen socialistisk revolutionär från Växjö OK som byggt ett altare på sitt pojkrum tillägnat sitt signerade foto av Maud Olofsson, inga motsättningar där inte.

I brist på välordnade tjejer försöker Källe hålla ordning på städningen i korridoren. Det går inte särskilt bra för jag kan inte påstå att vi andra är till så entusiastiska alla gånger. När han inte agerar städboss pluggar Källe till sjukgymnast. Socialt ställer Källe gärna upp på minoritetens sida i en diskussion, eller säger emot för att skapa en diskussion överhuvudtaget. Det leder till att han får utstå en och annan pik men han ser inte ut att ta någon skada utan förblir sitt skrattande jag oavsett omständigheterna, kalla mornar exkluderade.

I korridoren är Källe känd för 2 saker, riktigt långa långpass, till exempel rullskidor från Söderköping till Linköping (3h 20 min) och för årets bom 2009 som han renderade under o-ringen i Eksjö. Tilläggas bör att Eksjö var tidigt i Joels orienteringskarriär vilket faktiskt gör att jag inte är den färskaste orienteraren i korridoren. Tillsammans har vi planerat hur vi ska bli grymma orienterare till våren men nu riskeras planen av att han envisas med att vara skadad, möjligen en stressfraktur, vilket inte vore helt otroligt med tanke på hur mycket han tränar. Illa Joel.

/Thomas

Statusuppdatering

Jag känner att bloggen inte varit så uppdaterad på slutet. Jag lider av en viss inspirationsbrist och det händer inte så mycket spännande som för några månader sedan då allt var nytt och jag inte hann skriva i stället. Lite korta statusrader ska jag nog kunna få ihop ändå.

I OL:2 har stämningen lugnat ner sig lite efter den träningshets som framkallades av redovisningen av träningstimmar på den nya whiteboardtavlan det märks framförallt på att undertecknad hittills har den högsta stapeln för veckan.

I skolan river projektgrupp 3i sitt hår i frustration över obegripligheten i RSlogicks och jag tar chansen att lugna ner mig med lite linalg eller envariabel när tillfälle ges.

På träningsfronten är jag inne i en tuff vecka där 8 pass är inplanerade.

På den sociala fronten har jag stått värd för min första förfest, resultatet var lite sådär, inte nog med feststämning. På fredag är det filmkväll igen men den här gången blir det inte lika sent eftersom Frida, Sofia och Daniel dyker upp på lördag. Bägge delar ska bli mycket roligt.

Det var ungefär det som händer.

/Thomas

Staffan Ek

I min odyssé genom korridoren har jag nu kommit fram till Staffans rum, men var är Staffan?
Den frågan har vi hunnit ställa oss många gånger, till exempel när brandlarmet gick och det dånade i mitt rum så att jag trodde jag fått tinitus. När alla väl var ute upptäckte vi att Staffan saknades. Då ligger han fortfarande och sover. Av en helt annan anledning spelade (tills det kostade henne ett korsband) Linn i inebandylaget "Var är Staffan?"

Staffan har den mest kommersiellt gångbara meriten i korridoren, ett junior-SM guld på 5000m löpning tiden var 15:13, Han är alltså inte orienterare utan friidrottare och en duktig sådan till på köpet.

Staffan är en med OL2-mått mätt reserverad kille, det vill säga att han inte är fullt lika benägen att sitta hela kvällarna och snacka om massa strunt som resten av korridorsinvånarna. När han sen pratar så står han för korridorens bredaste dialekt med sin skånska. Klubbadressen är Björnstorps IF. Allra mest laddad blir Staffan när det handlar om fotboll och då framförallt Malmö FF.

Det var det om vår snabbspringande skånepåg.

/Thomas

Viktor Larsson

Nu har det blivit dax att presentera korridorens nästa invånare. Den självklara ledargestalten Viktor Larsson. Runt honom händer det alltid något och han har alltid en lösning på allehanda problem nära till hands. Samtidigt är det läge att passa sig lite för när Viktor blir sur kan man räkna med ett väldigt långt och framför allt argt inlägg någonstans.

Viktor tävlar i orientering för Hagaby GOIF och är väl meriterad med till exempel en 3.e plats på o-ringen 8 s efter segern (tufft att spurta mot Johanssonbröderna) I skolan pluggar Viktor Masiknteknik och i korridoren är även han en orginalare.

Viktor stod också för en god insatts när han i årets beermile tog hem den åtråvärda trofén Se bild) till OL2:an, det kändes bra att jag inte förstörde korridorens segersvit genom att flytta in istället för den svenska mästaren.

Viktor cyklar gärna landsvägscykel eller åker rullskidor när löparskorna känns för välanvända. Och skor har han många, av våra 3 skobokhyllor fyller han en på egen hand.

Åter igen tvingar jag göra min företrädare besviken och inte veta vad jag egentligen ska kalla Viktor men jag ser fram emot ytterliggare en uppläxning i OL-2:an historia.

/Thomas

Emil Kalered

Näst på tur står korridorens ålderman, Emil, som bor längst ut på hörnet. Han har liksom Peter bott i korridoren under de 2 läsår som den har gått under det stolta namnet OL2:an.
Emil läser tekniskfysik precis som jag även om han haft den goda smaken att låta bli språk, dessutom ska han ha övertygande resultat enligt vad jag hört och det backas till exempel på att han är anställd som Lin. alg. mentor åt en av mina parallellklasser.
Som orienterare representerar Emil OK Skogspojkarna och har mig veterligen inga jättemeriter, utan att för den skull påstå att jag har den minsta chans mot honom i dagsläget. På temat kan man också nämna att Emil har en lillebror, Olle, som är en av landets vassaste 90:or och en lillasyster, Lisa, som inte alls är en av de vassaste men som bor i korridoren mitt emot.

Emil är den ende i korridoren som har tillgång till bil, men om man frågar snällt kan man få låna den till viktiga ärenden. (Tack för lånet Emil)

Dessutom så bekräftades Viktors tes om att Emil verkligen skjuter snabbare än sin egen skugga på [HG] i Lördags. Vi får se om han siktar lika bra ikväll, under lite Syras Beer mile sittningen som jag avstått på grund av mina bristande öldrickar färdigheter.

/Thomas

Grundträning

Igår var jag på löpskolning med Lithe Syra. Peter Holgerson var där och höll i passet. Innan vi startade han han hålla en liten utläggning om det upplägget. I korthet handlade det om att vi skulle börja vår grundträning redan nu och att vi var troligen satte igång först i landet. Sen snackade han vidare om varför han ansåg att det var bra, men jag lyssnade inte så noga. Jag var redan stentaggad. Jag har aldrig grundtränat, aldrig haft ett upplägg, kanske är det det här som saknats för att jag ska utvecklas som jag vill. Jag vet att det finns större problem än min löpning och kondis men låt mig få drömma lite.

/Thomas

Peter Eriksson

I rummet bredvid Linn bor en glad och sprallig lax kallad Peter. Peter är rutinerad i OL2:an och har bott här sedan den invigdes för 2 år sedan. Han går 3:e året på civilingenjör: tekniskbiologi och har flera SM-finaler som junior (alltså fram till ifjol då han är född -89) på meritlistan. Alla tävlandes för LOK (Linköpings orienteringsklubb) som han representerat sedan han var ungdom. Det betyder förstås att Peter är född och uppvuxen i trakterna och även om Linn är uppvuxen i Norrköping så är nog Peter största chansen för Vales förhoppning om att jag ska komma hem och prata riktig östgötska. Han har trotts allt gestaltat östgöten på film.
Peters roll i korridoren är att hålla humöret uppe på alla och bidra med sin visdom till oss nybörjare i universitetsvärlden. (Tack för lösningen på sista dugga uppgiften)
Annan användbar fakta om Peter är att om man av någon anledning skulle glömma Peters namn är det bara att utropa "wieeeee" så kommer alla OL2:are förstå vem som menas, dessutom ogillar han ketchup.

/Thomas

Linn Bränneby

I rättvisans namn tänker jag presentera mina korridorskompisar i den ordningen vi bor så först ut blir Linn Bränneby som bor i rummet vägg i vägg med vardagsrummet.

Linn är både korridorens yngsta invånare (och enda tjej), det gör att hon tagit på sig lite av en småsyskons roll. För att illustrera vad jag menar tänker jag berätta om en kväll under nolle-p då Linn var iväg och festade, dock hade hon lämnat tvätt i tvättstugan och mat framme. Som god korridorsgranne lade jag maten i en matlåda och Niklas och Peter tog in tvätten. Men helt utan nackdelar är det ju inte att slarva så när Linn kom hem möttes hon av en tvättlina som gick längs hela korridoren där Niklas och Peter rankat hennes kläder.
Jag kan själv se att såna skämt lätt skulle kunna slå fel men vi har tur att Linn är den hon är. Innan Linn anlänt till Linköping hörde jag från flera håll att Linn var precis rätt tjej att bo ensam med 7 grabbar och jag kan bara hålla med. Linn tycks inte ha några som helst problem med oss grabbar ens när vi är riktigt grabbiga och driver med henne, hon har hitintills inte varit på dåligt humör en enda gång och är dessutom en del av styrelsen till Niklas planerade korridorsföretag.
Linn Bränneby är dessutom det mest kända orienterings namn OL2:an har att erbjuda med bland annat meriter från juniorlandslaget. Vi andra faller på varierande kombinationer av sämre meriter och allt för vanliga svensonnamn.

En bild kan tänkas komma upp när jag fått tag en.

Så nu är ni förvarnade alla korridorskompisar, näst på tur är Peter. Be afraid!!

/Thomas

PS Jag ska raportera ett fakta fel och en fakta miss. Felet är att Linn inte är yngst även om man skulle kunna tro det. Missen är att jag inte nämnt att Linn läser I också känt som Civilingenjör i industriell ekonomi. DS

OL 2:an

Nu har jag bott en månad i Linköping och det är hög tid att jag ger mina trogna bloggläsare en inblick i hur jag bor.

Ja här är mitt rum, ganska spartanskt med en samling krukväxter som mamma köpte till mig som enda prydnad. Det riskerar att få bli så då jag själv inte tänker på det. Jag skulle gärna vara en grym heminredare som mina systrar men hur ska det gå till när jag inte ens ser att det ser jätte tråkigt ut om jag inte tittar efter lite extra. Jag trivs bra här inne som det är och jag antar att det är det viktigaste.

Det här är köket där det lagas mat diskas och smids planer om att känna stora pengar på Att sälja "Five fingers". Här ser det allt som oftast ut som kaos men det är turligt nog mest ren disk som fyller upp diskställen. Det stora varningstejpade objektet i mitten är en bardisk som korridoren ärvt av någon som tröttnat på den, för det mesta knäcker den extra som köksö.


Så här ser vårt vackra röda soffhörn ut, här är det nästan alltid folk så man behöver inte känna sig ensam. Just när den här bilden togs fylldes soffan av Niklas och Viktor.

Sist men inte minst måste jag visa vår hall där 3 bokhyllor inte alls känns överflödiga för korridorens skor. Bara Viktor har själv 3 överfulla hyllor.

Så det var själva korridoren, snart ska jag bjuda er på det som är ännu viktigare, dess invånare.

/Thomas

Kurser

Idag har jag haft en hård dag med lektioner i samtliga 4 kurser jag läser, så det kanske är dax förklara vad det är jag gör hela dagarna.

Grundkurs i matte, mer känd som grunken, började vi med redan i nolle-p och jag har missat första duggan på grund av SM. Nu står valet mellan att åka hem och springa DM eller skriva omdugga, vilket det blir bestäms nog av Niklas fot. Annars är det precis vad det låter som lite mer av samma matte som på gymnasiet. Vi har en cool lärare och föreläsare vid namn Göran Forsling som alltid bär tröjor med katter.

Linjär algebra, aka lin alg, är den andra matte kursen vi redan kastat oss in i. Det är ungefär samma som det vi läste i matte F på Fyris. Det känns skönt att ligga lite före de flesta andra.

Digitalteknik är en spännande kurs med massor ettor och nollor snart ska vi in i ett labb och löda kretsar. Jag tror att jag ska ta min labbrock. Det lär i alla fall uppskattas av mina labbkompisar.

Det stora oros momentet heter teknisk kommunikation på spanska. Det känns som om jag glömt all spanska jag någonsin lärt mig. Jag har svårt att böja verb och allt annat. Så nu ska jag ta till drastiska åtgärder, jag tänker plugga. Jag har till och med köpt en gramatik bok att plugga från.

Nu är det läggdax jag hör av mig.

/Thomas

Hemlängtan?

Nu har det gått 1,5 vecka och hemlängtan har än så länge hållit sig borta. Dock har vissa tendenser visat sig, framför allt har jag kommit på mig själv med att tänka. "Det här har varit roligt men det blir rätt skönt att komma hem och få berätta om allt" Jag undrar när det kommer gå upp för de djupare delarna av hjärnan att jag inte kommer hem, den dagen är nog samma dag som den riktiga hemlängtan slår till.
En annan känsla är att jag är väldigt kramsugen nu när jag inte har Hanna och Vale i närheten att krama av mig på. Hittills har den enda kramen jag fått varit från Linnea Seger (få inte för er något, hon har pojkvän, Viktor, som dessutom var där) som jag var på "efterfest" (om man nu kan kalla att lämna diskot tidigt och gå hem och spela lite kort efterfest) hos. Stort tack till henne och hoppas att någon annan snart känner sig bekväm med att krama mig så att jag slipper lida av oxytosinbrist.
Nu ska jag i alla fall iväg till någon form av jättefest som kallas för Munchen Hoben. Ha det så trevligt alla läsare.

/Thomas