Och så har Viktor lämnat oss, först gav han sig av till sin älskade hemstad Örebro där han inte blev välkomnad av Örebroarna och återvände till Linköping gråtandes. Som de goda vänner vi är uppmuntrade honom att försöka imponera på Örebroarna med sina välrakade ben och sin topp hundra placering på rankinglistan. Det gick sådär men då kom ett internationellt brotts syndikat fångade alla Örebroare i ett nät. Tillsammans jagar vi efter dem i en luftballong och Viktor räddar dagen. Nu vill Örebroarna ha tillbaka honom och tillsammans flyger de mot solnedgången medan vi med tårfyllda ögon står och mins alla underbara stunder vi har haft tillsammans.
Eller vänta nu, det där låter som Bye bye, butterfree! Avsnitt 21 av Pokémon. Jag måste ha sett lite för mycket av det.
Egentligen var Viktors avfärd inte alls så dramatisk. Han kom tillbaka nu i helgen och hämtade sina sista saker och städade ur sitt rum ordentligt. Han bjöd mycket generöst på middag med kyckling och rotfrukter i ugn, det var en mycket trevlig grabbmiddag där även Albert gjorde oss den äran.
Sen var det inte mycket mer med det på morgonen sa vi hejdå och sen for vi på träning och han tog bilen tillbaka till Örebro. Men trotts bristen på tårar vill jag att du Viktor, trotts att du i bland skrämde mig, kommer vara mycket saknad. Det kommer inte riktigt att vara lika mycket liv här utan dig.
/Thomas
söndag 30 januari 2011
lördag 29 januari 2011
Grattis Linn!
På födelsedagen önskade Linn en sång, en sketch, en dikt, ett blogginlägg och lite annat dylikt. En dikt sändes via sms men på grund av Staffans bönspel lyckades jag inte skriva ett blogginlägg under gårdagsdyngnet.
När jag ändå skriver om Linn kan jag passa på att spekulera lite om framtiden. Kommer hon någonsin bli skadefri? Kommer det vara samma Linn vi får ha att göra med nu när hon får tjejkonkurens i korridoren? Kommer det någonsin kännas som om Racelife är Niklas OCH Linns företag?
Savret på fråga ett bär förhoppningsvis ja. Det vore lite trist om hon skulle behöva dras med såna problem allt för länge även om det inte direkt verkar vara nytt för i år. På racelife frågan känner jag att det är ett klart nej, företaget kommer alltid i själen vara hanns hur mycket han än vill att Linn ska engagera sig. Och så till den intressanta frågan om gruppdynamikutvecklingen i korridoren kan jag se tre scenarion.
1) I scenario ett känner Linn att hennes ställning i korridoren är hotad och vägrar allt mer att prata med Jill för att efter en månad inte alls låtsas om hennes existens.
2) Linn känner att hon fått en frände och hon och Jill börjar göra allt tillsammans på ett mycket tjejigt sett. De äter tillsammans viskar och skrattar arrangerar tjejkvällar och umgås till slut bara med oss killar om nöden kräver det.
3) Jill känner att honb är i minoritet och tacklar det genom att bete sig precis som Linn, det vill säga att inget förutom utseendet avslöjar att det faktiskt är 2 tjejer vi har att göra med.
Ja det har varit en spännande höst och det kommer bli en minst lika spännande vår med Linn, Jill och alla andra fantastiska OL2:or
/Thomas
När jag ändå skriver om Linn kan jag passa på att spekulera lite om framtiden. Kommer hon någonsin bli skadefri? Kommer det vara samma Linn vi får ha att göra med nu när hon får tjejkonkurens i korridoren? Kommer det någonsin kännas som om Racelife är Niklas OCH Linns företag?
Savret på fråga ett bär förhoppningsvis ja. Det vore lite trist om hon skulle behöva dras med såna problem allt för länge även om det inte direkt verkar vara nytt för i år. På racelife frågan känner jag att det är ett klart nej, företaget kommer alltid i själen vara hanns hur mycket han än vill att Linn ska engagera sig. Och så till den intressanta frågan om gruppdynamikutvecklingen i korridoren kan jag se tre scenarion.
1) I scenario ett känner Linn att hennes ställning i korridoren är hotad och vägrar allt mer att prata med Jill för att efter en månad inte alls låtsas om hennes existens.
2) Linn känner att hon fått en frände och hon och Jill börjar göra allt tillsammans på ett mycket tjejigt sett. De äter tillsammans viskar och skrattar arrangerar tjejkvällar och umgås till slut bara med oss killar om nöden kräver det.
3) Jill känner att honb är i minoritet och tacklar det genom att bete sig precis som Linn, det vill säga att inget förutom utseendet avslöjar att det faktiskt är 2 tjejer vi har att göra med.
Ja det har varit en spännande höst och det kommer bli en minst lika spännande vår med Linn, Jill och alla andra fantastiska OL2:or
/Thomas
torsdag 27 januari 2011
Thomas: En vinnare?
Igår, eventuellt i förrgår när det här inlägget publiceras, var det Wintercup 4. En tillställning där man jagar kontroller utifrån ledtrådar istället för att följa en karta. Senats var det dock en karta vi fick, dock inte över Linköping utan över Stockholm och New York. För att beskriva hur det funkade så var till exempel Madison square garden inringat, kontrollen satt på trädgårdstorget. Lika så ledde en korsning på Sveavägen oss till Olof Palmes plats.
I denna tävlings form har jag tidigare inte rönt någon framgång då jag hittat en respektive 2 kontroller de föregående gångerna. Den här gången bet jag mig dock beslutsamt fast i ryggen på mina korridorskamrater som i sin tur följde de gamla rävarna Kuken och Martinsson. Efter att ha vimsat runt i Linköping i 2h hade vi hittat 7/11 kontroller. Ett mycket stort kliv framåt för mig och jag frös om händerna, plus att mina kära korridorare givit upp en kontroll tidigare. Så dem skulle jag ju slå. Jag joggade hem i relativt lugn takt tillsammans med nyss nämnda rävar, när vi närmar oss ryd tar de dock av över rydsplanen, jag blir lite nervös, kan de så ruttinerade springa vilse i ryd eller har de klurat ut ännu en kontroll. Jag bestämer mig att chansa på det första och kommer in före dem, utan att de tagit någon extra kontroll. Nu leder jag tävlingen men det dröjer inte länge innan en annan räv, Junis, kommer in och påstår sig hittat 8 kontroller. Jag går hem nöjd med med min förmodade andra plats. Döm min förvåning när jag ser mitt namn i toppen av resultatlistan dagen efter. Så nu kanske jag har en delseger i en av Vilses cuper vilket är ganska stort för första året.
/Thomas
I denna tävlings form har jag tidigare inte rönt någon framgång då jag hittat en respektive 2 kontroller de föregående gångerna. Den här gången bet jag mig dock beslutsamt fast i ryggen på mina korridorskamrater som i sin tur följde de gamla rävarna Kuken och Martinsson. Efter att ha vimsat runt i Linköping i 2h hade vi hittat 7/11 kontroller. Ett mycket stort kliv framåt för mig och jag frös om händerna, plus att mina kära korridorare givit upp en kontroll tidigare. Så dem skulle jag ju slå. Jag joggade hem i relativt lugn takt tillsammans med nyss nämnda rävar, när vi närmar oss ryd tar de dock av över rydsplanen, jag blir lite nervös, kan de så ruttinerade springa vilse i ryd eller har de klurat ut ännu en kontroll. Jag bestämer mig att chansa på det första och kommer in före dem, utan att de tagit någon extra kontroll. Nu leder jag tävlingen men det dröjer inte länge innan en annan räv, Junis, kommer in och påstår sig hittat 8 kontroller. Jag går hem nöjd med med min förmodade andra plats. Döm min förvåning när jag ser mitt namn i toppen av resultatlistan dagen efter. Så nu kanske jag har en delseger i en av Vilses cuper vilket är ganska stort för första året.
/Thomas
måndag 24 januari 2011
Orsa och annat
Nu är jag hemma igen efter en långhelg med skidåkning i Orsa. Helgen bjöd på många mil skidor i fina spår. 155 km vart det till slut fördelat över 6 pass och 10 h 50 min. Det är inte utan att man känner sig lite mör.
När jag sedan kom hem till korridoren hade mycket hänt. Bardisken hade förpassats ut från köket under en storstädning och en ny invånare till Viktors rum. Korridoren kommer nämligen bli ytterligare I infesterad när en gammal skidåkarkompis till Niklas vid namn Jill flyttar in i helgen. På den positiva sidan står dock att andelen tjejer mer än fördubblas i och med att vi (Viktor) utsett Linn till årets transvestit, egentligen en kille som låtsas vara tjej. Jag får dessutom 2 korridorskompisar med rötter norr om mina och risken att jag utvecklar norrländska istället för östgötska stiger ännu mer.
/Thomas
När jag sedan kom hem till korridoren hade mycket hänt. Bardisken hade förpassats ut från köket under en storstädning och en ny invånare till Viktors rum. Korridoren kommer nämligen bli ytterligare I infesterad när en gammal skidåkarkompis till Niklas vid namn Jill flyttar in i helgen. På den positiva sidan står dock att andelen tjejer mer än fördubblas i och med att vi (Viktor) utsett Linn till årets transvestit, egentligen en kille som låtsas vara tjej. Jag får dessutom 2 korridorskompisar med rötter norr om mina och risken att jag utvecklar norrländska istället för östgötska stiger ännu mer.
/Thomas
onsdag 19 januari 2011
Vilse läger
Årets första läger är på ingång för imorgon bär det av till Orsa för skidåkning med Lithe Vilse. Jag ser verkligen fram emot det. Läger är ju trotts allt en av de stora anledningarna till att jag håller på. Men nu måste jag lägga mig. Det blir tidigt imorgon.
/Thomas
/Thomas
söndag 16 januari 2011
Rekord i sovmorgon
Igår var det en bra och hektisk dag. Jag gick upp i god tid för att hinna med att åka 2h skidor innan tentan. Det kändes rätt bra men jag är långt efter Källes och Viktors varvtider, vilket känns jobbigt eftersom det är i skidspåren jag borde kunna glänsa.
Tentan började med att jag inte kom in i salen normal tid eftersom jag tydligen glömt att anmäla mig. En halvtimme senare satt jag ändå där och det gick helt ok. Godkänt är inte i fara och en 5:a finns inom räckhåll om allt gått min väg.
Sen var det hem för pizza med Niklas och Linn innan jag drog och bastade med delar av klassen. Därifrån drog jag med Malin och Viktoria till flaman där vi mötte upp CP (Carl-Philip), Kalle (Charles) och Peter (Peter).
När vi var färdiga med festande och efterfestande var klockan 4 och då var det ändå en rejäl promenad hem. Det hela resulterade i personligt rekord i sovmorgon då jag låg och drog mig till 12. Jag tyckte ag var värd det efter en så hektisk dag.
/Thomas
Tentan började med att jag inte kom in i salen normal tid eftersom jag tydligen glömt att anmäla mig. En halvtimme senare satt jag ändå där och det gick helt ok. Godkänt är inte i fara och en 5:a finns inom räckhåll om allt gått min väg.
Sen var det hem för pizza med Niklas och Linn innan jag drog och bastade med delar av klassen. Därifrån drog jag med Malin och Viktoria till flaman där vi mötte upp CP (Carl-Philip), Kalle (Charles) och Peter (Peter).
När vi var färdiga med festande och efterfestande var klockan 4 och då var det ändå en rejäl promenad hem. Det hela resulterade i personligt rekord i sovmorgon då jag låg och drog mig till 12. Jag tyckte ag var värd det efter en så hektisk dag.
/Thomas
fredag 14 januari 2011
Envariabel
Jag skulle egentligen skriva en smart betraktelse över hur man ofta ser saker som man vill se men som inte finns, och hur trevligt det kan vara att få rätt ibland. Nu är jag alldeles för trött och oengagerad och nöjer mig istället med att skriva att det är envariabel-tenta imorgon och att jag känner mig väl förbered.
Grattis Danne som var den som tjänade allra mest på att jag hade rätt.
/Thomas
Grattis Danne som var den som tjänade allra mest på att jag hade rätt.
/Thomas
måndag 10 januari 2011
Skid-O och gamla minnen
Den gångna helgen var en händelserik historia med 2 huvudkomponenter. Vi tar dem var för sig.
Det var massor av tävling/träning på gång i Gimo, där Elin Sjölander och Per Norlin (kanske inte helt på egenhand men nästan) bjöd på skidorientering och Martin Jansson bjöd på ett minnesorienteringspass söndag eftermiddag. inget av det här gick så bra för mig. Lördagens DM skidorientering tappade jag kontrollen över när jag började följa banan baklänges jag var ute i nästan 2 h och långt efter segrande Kent Lundvall. Söndagens vintercup orienterade jag betydligt bättre men jag behärskade inte de otroligt mjuka och sugande spåren särskilt bra och var ändå 10 minuter efter Linus Karlsson Mood och en 60-årig man vid namn Elis Åberg han är visserligen gammal världsmästare i skid-o men jag borde fortfarande inte bli omåkt av en 60 åring. Även söndagen vart det 2 h skid-o innan vi begav oss ut på Martins minnes orientering. Här kände jag mig säker vilket ledde till okoncentration och bommar. Jag var ute ytterligare en timme på den 6 km långa banan.
Sen till helgens andra huvudbeståndsdel då jag träffade gänget från högstadiet med Chris, Rasmus, Pedram och Niklas. Om jag har tänkt rätt har vi inte setts allihop sedan hösten 2006 och jag var orolig att vi skulle drabbas av pinsam tystnad i kvadrat. Så blev det inte. Efter att inte ha umgåtts ordentligt på snart 5 år var det som om vi hade setts igår, det var helt fantastiskt. Vi satt och snackade och åt god mat som Rasmus tillagat. När jag tittade på klockan var klockan inte längre sju utan halv 1. Vi har utvecklats åt väldigt olika håll sen vi kände varandra ordentligt men 3 år kan ingen ta ifrån oss och de kan vi alltid falla tillbaka på.
/Thomas
Det var massor av tävling/träning på gång i Gimo, där Elin Sjölander och Per Norlin (kanske inte helt på egenhand men nästan) bjöd på skidorientering och Martin Jansson bjöd på ett minnesorienteringspass söndag eftermiddag. inget av det här gick så bra för mig. Lördagens DM skidorientering tappade jag kontrollen över när jag började följa banan baklänges jag var ute i nästan 2 h och långt efter segrande Kent Lundvall. Söndagens vintercup orienterade jag betydligt bättre men jag behärskade inte de otroligt mjuka och sugande spåren särskilt bra och var ändå 10 minuter efter Linus Karlsson Mood och en 60-årig man vid namn Elis Åberg han är visserligen gammal världsmästare i skid-o men jag borde fortfarande inte bli omåkt av en 60 åring. Även söndagen vart det 2 h skid-o innan vi begav oss ut på Martins minnes orientering. Här kände jag mig säker vilket ledde till okoncentration och bommar. Jag var ute ytterligare en timme på den 6 km långa banan.
Sen till helgens andra huvudbeståndsdel då jag träffade gänget från högstadiet med Chris, Rasmus, Pedram och Niklas. Om jag har tänkt rätt har vi inte setts allihop sedan hösten 2006 och jag var orolig att vi skulle drabbas av pinsam tystnad i kvadrat. Så blev det inte. Efter att inte ha umgåtts ordentligt på snart 5 år var det som om vi hade setts igår, det var helt fantastiskt. Vi satt och snackade och åt god mat som Rasmus tillagat. När jag tittade på klockan var klockan inte längre sju utan halv 1. Vi har utvecklats åt väldigt olika håll sen vi kände varandra ordentligt men 3 år kan ingen ta ifrån oss och de kan vi alltid falla tillbaka på.
/Thomas
onsdag 5 januari 2011
Första inlägget om 2011
Nu har jag inte visat några livstecken på ett par dagar så jag antar att en uppdatering är på sin plats.
Just nu pluggar jag lite sporadiskt tränar en gång om dagen och chillar framför TV:n med tour de ski. Det kunde inte vara mycket bättre. dessutom hinner jag med att se mina kompisar till exempel var jag hos Erns och tittade på hans lägenhet igår. Till helgen blir det skid-o i Gimo. Först DM och sen UOF-vintercup.
Det var ungefär allt jag hade att skriva och därav den skrala uppdateringen.
/Thomas
Just nu pluggar jag lite sporadiskt tränar en gång om dagen och chillar framför TV:n med tour de ski. Det kunde inte vara mycket bättre. dessutom hinner jag med att se mina kompisar till exempel var jag hos Erns och tittade på hans lägenhet igår. Till helgen blir det skid-o i Gimo. Först DM och sen UOF-vintercup.
Det var ungefär allt jag hade att skriva och därav den skrala uppdateringen.
/Thomas
lördag 1 januari 2011
Thomasgalan 2010
Nu har vi sparkat ut 2010 med buller och bång och gjort plats för 2011. Då kan ni självklart räkna med att det är dax för er allra mest älskade textbaserade gala, Thomasgalan.
2010 har varit ett mycket händelserikt år i mitt liv. Jag har flyttat från Rosta till Linköping och börjat min utbildning, så högst troligt kommer årets utmärkelser vara färgade av det.
Även i år är musikklasserna först ut, under 2010 har jag dock lyssnat på musik på ett helt annat sätt, sen sommarens slut har jag inte längre P3 konstant i öronen och jag sitter sällan och letar musik på spotify så därför har har det reducerats till en klass och där vinner en låt som har ett par år på nacken. Med motiveringen att den representerar den trakt jag flyttat till och trotts att den inte ger några svar på varför jag aldrig lyckas med min ganska blygsamma dialektala handikapp.
Årets låt är Kolmårdstroll med MEN
I den prestigefyllda klassen årets läger/tävling i år går den till det läger som har påverkat mitt liv mest i och med att jag där mötte Alva som övertygade mig att jag vågade välja Yi.
Årets läger/tävling är Springcup
Alltid bra uppdaterad, alltid i tiden och med en fantastisk förmåga att fylla inlägg utan innehåll med mening.
Årets blogg är Julia Simons
I ny kategori för året går priset till en kille som likt Niklas mamma Gunilla har förmågan att skrämma slag på mig med sina oproportionella vredesutbrott, dessutom bor jag med honom merparten av året istället för som i Gunnillas fall någon sporadisk sommarvecka. Men att jag är rädd för honom betyder inte att jag gillar honom mindre än övriga medlemmar av kära OL2:an.
Årets skräck är Viktor Larssons vredes utbrott
I Linköping har jag hängt mycket med min klass och mina orienterings och korridorskompisar. De ska ha all heder för att de stått ut med mig men faktum är ju att de inte har mycket till val. En grupp människor har dock självmant valt att umgås med mig och det måste premieras. Jag kallar dem vid ett personnamn men det är såklart många fantastiska personer inblandade, det är bara hon som är den sammankallande kraften.
Årets nyförvärv är Linnéas gäng
Årets trend låter kanske inte som en kategori som hör hemma på min blogg men årets trend handlar inte alls om mode för mig. Istället tar jag upp en ganska trist tendens hos mina vänner. Alla par där jag brukade umgås med båda parter (Nils och Helena, Emma och Daniel, Backlund och Julia) och dessutom Hanna och hennes Jocke har drabbats av dem. Terese och Vale försöker gå mot strömmen (på varsitt håll) men det har jag inte sett mycket av.
Årets trend är parsplittring
Jag har gått samma linje på samma gymnasium och lagg upp övergången till högskolestudier på samma sätt som henne. Det är inget att hymla om, jag har alltid velat vara som henne och i år har det varit lite extra tydlig med flytt till Linköping.
Årets tvilling är Sofia Viklinder
Redan några veckor innan jag fått officiellt besked om att jag var antagen till min utbildning damp det ner ett hyreskontrakt i min brevlåda. Ett hyreskontrakt som skulle visa sig vara vägen till massor av underbara människor som jag fått privielegiet att dela korridor med. Utmärkelsen som årets klippa går till den fantastiske man som ordnade det så bra för mig.
Årets klippa är Peter Holgersson
/Thomas
2010 har varit ett mycket händelserikt år i mitt liv. Jag har flyttat från Rosta till Linköping och börjat min utbildning, så högst troligt kommer årets utmärkelser vara färgade av det.
Även i år är musikklasserna först ut, under 2010 har jag dock lyssnat på musik på ett helt annat sätt, sen sommarens slut har jag inte längre P3 konstant i öronen och jag sitter sällan och letar musik på spotify så därför har har det reducerats till en klass och där vinner en låt som har ett par år på nacken. Med motiveringen att den representerar den trakt jag flyttat till och trotts att den inte ger några svar på varför jag aldrig lyckas med min ganska blygsamma dialektala handikapp.
Årets låt är Kolmårdstroll med MEN
I den prestigefyllda klassen årets läger/tävling i år går den till det läger som har påverkat mitt liv mest i och med att jag där mötte Alva som övertygade mig att jag vågade välja Yi.
Årets läger/tävling är Springcup
Alltid bra uppdaterad, alltid i tiden och med en fantastisk förmåga att fylla inlägg utan innehåll med mening.
Årets blogg är Julia Simons
I ny kategori för året går priset till en kille som likt Niklas mamma Gunilla har förmågan att skrämma slag på mig med sina oproportionella vredesutbrott, dessutom bor jag med honom merparten av året istället för som i Gunnillas fall någon sporadisk sommarvecka. Men att jag är rädd för honom betyder inte att jag gillar honom mindre än övriga medlemmar av kära OL2:an.
Årets skräck är Viktor Larssons vredes utbrott
I Linköping har jag hängt mycket med min klass och mina orienterings och korridorskompisar. De ska ha all heder för att de stått ut med mig men faktum är ju att de inte har mycket till val. En grupp människor har dock självmant valt att umgås med mig och det måste premieras. Jag kallar dem vid ett personnamn men det är såklart många fantastiska personer inblandade, det är bara hon som är den sammankallande kraften.
Årets nyförvärv är Linnéas gäng
Årets trend låter kanske inte som en kategori som hör hemma på min blogg men årets trend handlar inte alls om mode för mig. Istället tar jag upp en ganska trist tendens hos mina vänner. Alla par där jag brukade umgås med båda parter (Nils och Helena, Emma och Daniel, Backlund och Julia) och dessutom Hanna och hennes Jocke har drabbats av dem. Terese och Vale försöker gå mot strömmen (på varsitt håll) men det har jag inte sett mycket av.
Årets trend är parsplittring
Jag har gått samma linje på samma gymnasium och lagg upp övergången till högskolestudier på samma sätt som henne. Det är inget att hymla om, jag har alltid velat vara som henne och i år har det varit lite extra tydlig med flytt till Linköping.
Årets tvilling är Sofia Viklinder
Redan några veckor innan jag fått officiellt besked om att jag var antagen till min utbildning damp det ner ett hyreskontrakt i min brevlåda. Ett hyreskontrakt som skulle visa sig vara vägen till massor av underbara människor som jag fått privielegiet att dela korridor med. Utmärkelsen som årets klippa går till den fantastiske man som ordnade det så bra för mig.
Årets klippa är Peter Holgersson
/Thomas
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)