söndag 29 augusti 2010

Veckans låt: Singing that melody med Swingfly

Nu är det sent så det får bli ett kort inlägg. Idag är jag stolt över mig själv för att jag tog tag i mitt löfte om att ringa någon och snacka varje vecka och helt appropå ringde Vale och snackade i en halvtimme.

Telefoner fick mig att tänka på Swingflys Singing that melody. En riktigt shysst låt som faktiskt ligger allra först i min spotify lista. Tror att jag upptäkte låten samtidigt som jag fick spotify.



/thomas

lördag 28 augusti 2010

Tänk inte på det.

Idag har jag tagit tillfället i akt att göra allt jag inte känt att jag haft tid med under nolle-p. Det inkluderade att tvätta, slänga kartongerna från inflyttningen och installera, office, msn, skype, sporttracks och iTunes på datorn. Det kändes lite surt att inte vara på SM men det var nog bra. Hade jag varit där hade jag nog sprungit och blivit sjukare. Det har faktiskt varit jätteskönt att inte ha några tider eller något annat att passa, bara kunna glida runt, göra saker i lagom takt och snacka skit med korridorskompisarna. Nu har för övrigt nästa OL2:are i form av Joel Käll Karlsson aka Källe, mannen bakom årets bom så nu är alla 8 rum i korridoren beboda även om vi i månadsskiftet blir av med Albert och får in en junior-SM vinnare i banlöpning.

Funderar på om det inte är dax för en presentation av mina korridorskompisar här på bloggen snart.

/Thomas

fredag 27 augusti 2010

Lång-SM

Idag är jag lite nedstämd, anledningen till det är att jag inte är i Karlstad. Jag tror att det framgått på bloggen att den resan varit lite problematisk för mig. Idag på morgonen fixade jag skjuts av LOK (linköpings ok) och förberedde mig mentalt på att höra av mig till Långhundra och Rånäs för att kolla om de hade plats för mig att bo på. Nu föll det sig inte så därför att min hals, som börjat protestera redan igår kväll, fick med sig huvudet och dessutom en släng feberfrossa och lyckades övertyga mig om att jag borde stanna hemma. Så nu sörjer jag den statistiskt sett bästa chansen jag med extremt stor sannolikhet kommer att få att gå till (a)final i SM eftersom det tycks bli nästan hälften som går vidare i helgen. Men på plussidan så får jag massor av tid att tvätta, städa och uppdatera datorn med nödvändiga program som spotify och sport tracks.

Det var allt för idag men troligen får jag gott om tid att skriva ett inlägg imorgon med.

/Thomas

torsdag 26 augusti 2010

Hemlängtan?

Nu har det gått 1,5 vecka och hemlängtan har än så länge hållit sig borta. Dock har vissa tendenser visat sig, framför allt har jag kommit på mig själv med att tänka. "Det här har varit roligt men det blir rätt skönt att komma hem och få berätta om allt" Jag undrar när det kommer gå upp för de djupare delarna av hjärnan att jag inte kommer hem, den dagen är nog samma dag som den riktiga hemlängtan slår till.
En annan känsla är att jag är väldigt kramsugen nu när jag inte har Hanna och Vale i närheten att krama av mig på. Hittills har den enda kramen jag fått varit från Linnea Seger (få inte för er något, hon har pojkvän, Viktor, som dessutom var där) som jag var på "efterfest" (om man nu kan kalla att lämna diskot tidigt och gå hem och spela lite kort efterfest) hos. Stort tack till henne och hoppas att någon annan snart känner sig bekväm med att krama mig så att jag slipper lida av oxytosinbrist.
Nu ska jag i alla fall iväg till någon form av jättefest som kallas för Munchen Hoben. Ha det så trevligt alla läsare.

/Thomas

måndag 23 augusti 2010

Lägesraport

Hej!
Jag vill mest säga att jag mår bra. Att försöka redogöra för allt jag gjort vore bara löjligt. Till exempel har jag varit på haYk, gycklat, dansat, grillat, sjungit och många andra trevligheter. Jag har fått lära känna Y-fadderiet med sina viskande röster och studsande gång, jag har träffat oräkneliga trevliga människor och pluggat matte.

Det enda orosmolnet på min himmel är lång-sm där jag totalt tappat greppet om situationen med 4 dagar kvar har jag varken resa eller boende fixat. Jag har varit så upptagen att jag glömt av det. Just nu känns det som en omöjlighet att kunna fixa det tills på fredag. Jag har i alla fall sent om sidor börjat trakassera mina vänner för att se om deras klubbar kan tänkas ha en plats över till mig. Om jag kommer ihåg ska jag försöka fråga Amy om LOK har någon bilplats till Karlstad.

Ja det var väl typ det. Trotts att jag klagar lite har jag det jätte bra, och än så länge har jag inte hunnit börja sakna er mer än uthärdligt.

/Thomas

lördag 21 augusti 2010

Körigt

När Sofia sa att tanken bakom nolle-p var att man inte skulle ha tid att längta hem så överdrev hon inte. Det är verkligen saker på gång hela tiden. Strax ska jag iväg på haYk så jag hinner inte skriva så mycket nu heller men jag vill bara att ni ska veta varför inte bloggen uppdateras mer än den gör.

/Thomas

tisdag 17 augusti 2010

Linköping

Så, nu är jag instalerad i Linköping, internett och allt. Dessutom har jag överlevt min första dag som Yi-nolla på LiU. Jag kör en uppdatering på vad som hänt. JAg tror faktiskt att det kan vara interesant idag.

Igår reste vi ner till Linköping, Frida körde den största delen av vägen. I Linköping började vi med att besöka Ikea där vi åt och inhandlade en papperskorg.
Efter lunchpausen åkte vi till Ryd där jag, efter att ha haft problem med att lokalisera Studentbostäder i Linköpings kontor, hämtade ut mina lägenhetsnycklar. Frame vid korridoren gjorde jag bort mig en annig genom att försöka ta mig in i korridoren med hjälp av nyckeln istället för med hjälp av kodbirckan. Det hela löste sig i alla fall när mina snälla korridorsgrannar Peter och Viktor kom ut och hjälpte mig. Sen tog jag tillfället med en tillgänglig bil till att storhandla på ICA maxi. Efter att ha sagt farväl till Frida och Mamma lagade jag mat och hängde med mina korridorskamrater till vilka Emil och Albert anslutit sig samt hjälpte Niklas att flytta sina grejer tvärs över gården till vår korridor. Jag är ledsen att jag bara kastar en massa namn på er men fortsätter ni följa bloggen lovar jag att reda upp i det hela sen.

Idag var det första dagen i resten av mitt liv, när jag promenerade mot Ryds motionscentrum där Y-nollningen startade med lite lekar. Därifrån tågade vi sjungandes
Tekniskfysik och elektroteknik är bra, är bäst
gycklar, sjunger, dricke mest på fest, är bäst
osv
I ledet bekantade jag mig med Sofia som hade ett o-ringen märke insydd i sin ryggsäck. Sen pratade jag med Staffan som hade "Niklas örhängen" alias töjar (dock betydligt mindre än Niklas) och på det strömade folk i rask takt in i samtalet. Mest för min egen skull så var namnen på dessa Tobias, Siri, Frida och några till som jag tappat namnen på vid det här laget. Utanför folkets park bekantade jag mig också med Malin som skulle komma att hamna i min klass. Hon var lite som en Hanna på sitt allra intensivaste humör. På folkets park var det invigning som gällde. Därefter var bar det av till universitetet för upprop och Introduktionslektion, model crazy. Under den här tiden han jag förutom Malin snacka en hel del med Linus. Därefter berättade YKK aka kulturföreningen om sin långa och påhittade historia, samt om sin forskning som av någon anledning mest verkade handla om alkohol. Sen var det ytterligare ett pass med lekar och en mycket efterlängtad bagutte, innnan vi slutligen begav oss hem. 20:20 kom jag hem.

Det var allt för den här gången. Ska försöka dela med mig av det som händer imorgon med förhoppningsviss blir det även lite träning.

/Thomas

söndag 15 augusti 2010

Veckans låt: Don't stop belivin' med Journey

Nu är det väldigt nära. Inte ens 11h återstår innan jag lämnar Rosta och Uppsala för att byta hemort till Linköping. Ibland tvivlar jag på att jag gjort rätt val. Dock gör jag det inte så långa stunder, för är det något jag lärt mig på senare år är det att tro, både på mig själv och min omgivning. För några veckor sedan, på o-ringen, kändes det som min största förbannelse men en dag som denna är det en gåva från eventuella gudar som läser detta.
En sak som jag tror att jag kommer klara är att hålla kontakten med folk här hemma. För det har jag 2 strategier jag har satt upp, Och de tror jag på.

Strategi 1 är ett försök att maximera utnyttjandet av facebook. Jag planerar att gå igenom min vännlista i bokstavsordning och varje dag skriva något i någons logg. Samtidigt tänker jag passa på att rensa bort de namn som jag inte känner att jag har något att säga till. På det här viset hoppas jag att folk jag inte har så väldigt nära kontakt med inte glömmer mig.

Strategi 2 blir nog den som blir svårast att klara av men jag planerar i alla fall att utmana min "telefonskräck" genom att varje vecka ringa någon bara för att prata. Denna strategi rör familj, en del släkt och mina närmsta vänner och jag tror att den kommer vara effektiv.

Så sluta aldrig tro. Och lyssna på vad jag vill påstå är världens bästa låt någonsin. Don't stop belivin' med Journey.

Spotify


/Thomas på väg, inte med midnatts tåget men ändå.

fredag 13 augusti 2010

Avsked

Nu närmar sig flytten till Linköping med stormsteg och det börjar mer och mer kännas som en dålig ide. Varför ska egentligen jag av alla människor välja att flytta? Jag som kommer från en familj där slängandet av en trasig strumpa framkallar separationsångest, jag som spelade fotboll i 7 år trotts att jag hellre sprang än trixade med boll när jag var själv, jag som ägnade en betydande tid åt att skapa en krönika om alla mina gamla gymnasiekompisar. Varför ska jag lämna platsen där jag har överkommit minna år som socialt missampassad låg- och mellanstadieelev, där jag bor i ett av de finast belägna husen jag känner till, där jag hittade mitt livs stora dröm i orientering och där jag har de bästa vänner en träningstokig naturnörd kan tänka sig?

Men nu ljuger jag för er, egentligen undrar jag inte alls varför. Jag ska flytta just på grund av allt det här. På grund av att jag är en hemkär och osäker kille som lider av konstant separationsångest.

Om man ska klä mina blandade känslor i metaforer så har jag för länge sedan insett att om den här fågeln någonsin ska lära sig att flyga gäller det att kravla sig upp på den högsta klippa han kan hitta. Därifrån måste han kasta sig ut och flaxa som f*n i hopp om att få kläm på det här med flygande innan han träffar marken. Men den här fågeln kommer alltid att ta en och annan flygtur tillbaka till den plats och de människor (ni som läser detta och många andra) där hans vingar utvecklats.

På måndag lämnar jag alltså Uppsala för att inte vara bofast här igen inom överskådlig framtid, jag hoppas att ni inte ser det som ett svek från min sida utan att ni förstår varför jag måste pröva mina vingar på annat håll. Jag kommer sakna väldigt många platser och människor väldigt mycket, alla från Annika Ridell till Lovisa Åsberg från Joakim Andersson till Joakim Ejestam.

Men nu har jag varit överdrivet dramatisk, det är ju inte som att vi aldrig kommer ses igen. Ni kan lita på att jag så fort studier och tävlande tillåter så kommer jag tillbaka till Uppsala och ser till att stället står kvar. Man vet ju aldrig vad som händer om jag inte är här och håller koll.

Så till alla er som jag inte hinner se innan flytten så vill jag bara säga att vi ses senare istället.

/Thomas

onsdag 11 augusti 2010

Ända sedan o-ringen har jag känt mig lite ur gängorna, jag vet inte riktigt vad det har berott på men resfeber kanske har något med saken att göra. här på bloggen har det märkts med ett stort vakuum. Jag gav er inte ens en veckans låt för första gången sen jag började (tror jag). I morse vaknade jag dock och kände mig mycket mer som vanligt. Nu gäller det bara att ta tag i de 1000 saker som måste göras innan jag flyttar hemifrån.

För övrigt önskar jag mig själv ett stort grattis i efterskott på 20 års dagen (igår)

/Thomas

fredag 6 augusti 2010

Flytta

Nu på sistone har flytten till Linköping närmat sig med storm steg och vid det här laget börjar det kännas lite jobbigt, trotts att jag idag fixat hemförsäkring, addressändring och studiemedel.
Det jobbiga ligger inte i att klara sig själv, tvätta, diska och laga mat utan i de människor jag lämnar kvar här. Jag har redan sagt hejdå till Adrian, Niklas och (visserligen utan att tänka på att det var sista gången på länge) Torun. Och fler avsked väntar. Den 14:e blir det avskedsmiddag med de av mina närmaste vänner som har möjlighet att närvara, hittills har de avsked jag gjort varit relativt odramatiska men jag är rädd att jag på lördag kommer att göra något dumt som att hålla ett alldeles för fånigt tal eller komponera en sentimental (och dålig) avskeds sång eller något annat dumt.

Hoppas att de vänner jag har här inte säger upp kontakten efter det.

/Thomas