fredag 13 augusti 2010

Avsked

Nu närmar sig flytten till Linköping med stormsteg och det börjar mer och mer kännas som en dålig ide. Varför ska egentligen jag av alla människor välja att flytta? Jag som kommer från en familj där slängandet av en trasig strumpa framkallar separationsångest, jag som spelade fotboll i 7 år trotts att jag hellre sprang än trixade med boll när jag var själv, jag som ägnade en betydande tid åt att skapa en krönika om alla mina gamla gymnasiekompisar. Varför ska jag lämna platsen där jag har överkommit minna år som socialt missampassad låg- och mellanstadieelev, där jag bor i ett av de finast belägna husen jag känner till, där jag hittade mitt livs stora dröm i orientering och där jag har de bästa vänner en träningstokig naturnörd kan tänka sig?

Men nu ljuger jag för er, egentligen undrar jag inte alls varför. Jag ska flytta just på grund av allt det här. På grund av att jag är en hemkär och osäker kille som lider av konstant separationsångest.

Om man ska klä mina blandade känslor i metaforer så har jag för länge sedan insett att om den här fågeln någonsin ska lära sig att flyga gäller det att kravla sig upp på den högsta klippa han kan hitta. Därifrån måste han kasta sig ut och flaxa som f*n i hopp om att få kläm på det här med flygande innan han träffar marken. Men den här fågeln kommer alltid att ta en och annan flygtur tillbaka till den plats och de människor (ni som läser detta och många andra) där hans vingar utvecklats.

På måndag lämnar jag alltså Uppsala för att inte vara bofast här igen inom överskådlig framtid, jag hoppas att ni inte ser det som ett svek från min sida utan att ni förstår varför jag måste pröva mina vingar på annat håll. Jag kommer sakna väldigt många platser och människor väldigt mycket, alla från Annika Ridell till Lovisa Åsberg från Joakim Andersson till Joakim Ejestam.

Men nu har jag varit överdrivet dramatisk, det är ju inte som att vi aldrig kommer ses igen. Ni kan lita på att jag så fort studier och tävlande tillåter så kommer jag tillbaka till Uppsala och ser till att stället står kvar. Man vet ju aldrig vad som händer om jag inte är här och håller koll.

Så till alla er som jag inte hinner se innan flytten så vill jag bara säga att vi ses senare istället.

/Thomas

4 kommentarer:

Vale sa...

Du kommer bli saknad. <3

Robert sa...

Det är bara att flaxa som f*n brorsan men som "naturnörd" borde du väl veta att det flesta fåglar kommer tillbaka till samma häckningsställe så småningom. Det allra flesta kommer till och med tillbaka efter det första vingtagen men...

DET FÅR DU F*N INTE GÖRA FÖR JAG VILL INTE SET DITT FULA TRYNE HÄR PÅ NÅGRA DAGAR, VECKOR OCH MÅNADER!

Nice inlägg!

Robert sa...

Det kanske kan misstolkas men jag menar ditt inlägg Thomas. Ibland får du till det någon gång varje... öhh ... varje ... öhh... varje... öhh... ibland helt enkelt!

torun sa...

Lycka till! Och se till att höra av dig när du kommer till Uppsala så jag kan tima in ett besök där nere jag också =)