Dan före doppare dan

Jullov!!
Nu är det äntlig här. Eller ja, det är redan inne på sin 3:e dag men nu var datorn ledig under en stund jag kände att jag ville sitta framför den. Hittills har jag ägnat jullovat åt att ta farväl av de jag kommer sakna i Linköping, främst Emma, tagit mig hem med en 100 l väska, en ryggsäck och ett skidfodral, åkt 2 pass skidor klippt mig och lite annat smått och gått.

Nu väntar jag på min favorit högtid på hela året. Jag är nämligen, trotts mitt inträde i seniorklasser, barnsligt förtjust i jul. I ljus i paket, i min släkt, i traditioner och mycket annat.

Sen ska jag in en sväng på stan och utmana de sista-minuten handlande för att uppfylla ett löfte jag gav till mig själv när det gick tungt i tenta-p. Jag ska köpa skyrim.

God jul till hela internet.

/Thomas

Trögt går det

Nu har jag tagit en liten paus i pluggandet. Tänkte att jag nog klarade mekaniktentan imorgon bättre om jag tog det lugnt nu än om jag hetspluggade till sista stund.

Idag är jag på jakt efter någon att springa distans med, det var så länge sedan jag hade ett vettigt distanspass. Det var faktiskt länge sedan jag tränade som jag ville alls. Förutom att tiden tas upp av tentor och annat har jag varit mycket nästan sjuk. När jag känner mig lite konstig utan att ha några riktiga symtom. Värst har det varit på intervallerna där jag börjat må dåligt 2 gånger i rad. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det heller. För för jag mår bra när jag inte tar i fullt lika mycket. Men sånt brukar vända, det är bara att hålla ut antar jag.

/Thomas

Jag ska bli bättre, någon gång

Här har jag inte varit på ett tag och det ser inte ens lika dant ut längre. Men jag måste säga att det fortfarande går bra för mig. Jag har till och med fått vinna något. Det var igår när det var wintercup, jag gillar att det tydligen är väldigt svårt att hitta till OL1.

Mycket har hänt

Hej kära bloggläsare!
Nu är jag ute på det världsomspännande nätet och härjar igen. Tystnaden från min sida har inte berott på att det varit dött här i Linköping snarare tvärt om. Sen senast jag skrev har jag blivit skadad, tillfrisknat (hoppas jag), köpt ny cykel, varit på korridorsmiddag, pluggat, labbat, försökt få tid att göra spanska läxa, skaffat flickvän, skrivit gyckel, planerat maskerad, försökt köa till snuttefilmans lagsläpp, lyssnat på klagomål om maskeradens tema, fått en ny korridorskompis och en hel massa annat. Jag ska försöka skriva lite oftare så jag hinner med att berätta om allt som händer.

Mest angelägna antar jag att ni är att få höra om nyss nämnda flickvän. Sen igår är vi nämligen överens om att det är så jag kan presentera henne. Hennes namn är i alla fall Emma och hon läser första året på M (civilingenjör i maskinteknik) och hon är, hör och häpna, inte orientere, inte än i alla fall :p. Jag träffade henne tidigt den här terminen som kompis till Amy (så klart så kom orienteringen in på ett hörn ändå) men det var först under Sjukhusfesten som jag det hettade till. Tack till Daniel (svåger) och Jill (korridoren) för att ha fått ut mig den kvällen. Sen dess har vi setts allt oftare.

Det var väl ungefär så avslöjande jag kände för att vara idag. Hoppas att jag hinner skriva snart igen.

/Thomas

Livet

Jag har ofta utnyttjat den här bloggen för att gnälla på min tillvaro, mig själv eller något annat. Men idag känner jag att det inte är så mycket att gnälla på. Jag är hel och jag tränar bra. Har snittat mer än ett pass om dagen sen 25-manna, jag bor med människor jag älskar och har jätte kul med. Jag läser en lagom utmanande och givande utbildning. Jag ska resa utomlands utan anledningen att orientera för första gången någonsin då jag besöker Frida i USA över nyår. Jag har skrivit första 5:a i en analyskurs. Och tro det eller ej, det finns till och med en tjej som tycks gilla mig på det där speciella sättet som en majoritet av den film musik och litteratur som någonsin gjorts handlar om.
Då kan jag ta bakslag som att det blir långa dagar i skolan och att jag fått min cykel stulen.
Jag önskar er alla att må lika bra som jag någon dag.

/Thomas

Tight schema

Den här veckan har så här långt varit mycket upptagen och någon riktig ändring på det ser det inte ut att bli så mycket ändring på det, så risken är att jag även i fortsättningen prioriterar sömn och träning framför bloggande. Men jag lovar att återkomma när jag har något kul att berrätta eller lite tid att fylla ut. Fram mot helgen kanske.

/Thomas

Besöksstatistik

Igår hände något oväntat, när jag hade övergivit pluggandet för att cykla hem och träna när pappa ringde. Vad vill han, tänkte jag innan jag svarade. Det visade sig att han var på elmia (jordbruksmässan) och undrade om han kunde titta förbi på vägen hem. Det tyckte jag förstås att han kunde (även om han rubbade mitt träningsschema) med sig skulle han ha Valberg.
Klockan 17:20 ca var han vid rydscentrum och jag sprang dit så fort jag kunde (jag hade ändå försökt hinna träna innan han skulle komma) det visade sig att Valberg inte bara var Janne utan hela familjen. Jag kan faktiskt inte påstå att Lydia, Ville och Vendela blivit stora (de har inte så mycket att brås på på den fronten) men de hade blivit gamla. Lydia går tydligen i 8:an och de minnen jag har av de barnen handlar om hur kul de tyckte att det var att rida på min, Roberts och Fridas rygg vid olika tillfällen. Jag har garanterat inte sett dem sen jag flyttade hit och kanske inte på ett bra tag innan det. I alla fall så duschade jag och sen gick vi och åt pizza. Det var mycket trevligt att ha besök.'

Så nu har listan över besökare jag tycker borde ha varit här minskat med 1. Kvar står dock Niklas, Vale, Hanna, Adrian, Danne och Borg. Även Terese, Helena, mamma och Robert är saknade som besökare (de 2 sistnämnda har varit här. Dock bara som flytthjälp) Martin är helt förlåten för att ha inte ha varit här efter som han bor i andra änden av Sverige. Sen finns det massor av människor som är mycket välkomna även om jag inte tror att jag kan påverka dem nog att någonsin komma hit.

/Thomas

Väckningslöst

Nu ska jag gå och lägga mig om en inte allt för avlägsen framtid. Och för första gången på många veckor kommer inte väckarklockan att stå på. Imorgon ska jag bara hinna med ett kvällspass och lite plugg på dagen och det känns så befriande att få sova så länge det tar att vakna.

/Thomas

Det här halvårets bästa träningsvecka

Nu är jag på sluttampen på den bästa träningsveckan jag har haft sen innan midsommar. Nästan 12 h har det blivit. Delvis förklarar jag det med att jag från och med denna vecka tänkt mig att jag ska skriva upp mitt träningsschema i förväg istället för att improvisera vilket det blivit allt för mycket av de senaste åren. Passande nog har jag även börjat använda funbeat den här veckan, så nu får mina vänner vara lite nervösa när jag kommer ikapp träningstid med en faslig fart.

Planen är i alla fall att köra lika hårt nästa vecka för att sen ta det lite lugnare när det fruktade Ht 2 tar sin början.

/Thomas

Vegetariskt

När jag i augusti skulle flytta tillbaka till Linköping lovade jag mig själv, med inspiration av mina småsyskon, att jag skulle laga vegetariska rätter en gång i veckan. Inte helt oväntat har det inte gått så bra men idag var det dax för mitt första riktiga försök, (pannkakor och annan "vanlig mat" räknas inte) det blev Het böngryta med tomat. Inte för att den var särskillt het då jag inte hade köpt någon tabasco, men den var helt ok. Det här kanske kan bli riktigt bra någon dag.

Nu är jag i vilket fall riktigt trött och ska gå och lägga mig. God natt!

/Thomas

Rakt in i dimman (utan assistans av rusmedel)

Ännu en stortävling avgjord och ännu en besvikelse att lägga till den oroväckande stora samlingen långt bak i mitt medvetande. Tyngst är nästan att Robert, med en bråkdel av den träning som jag har haft bättre km tider än mig de 4 senaste loppen (SM Medel-kval, SM Medel-final, SM Stafett och 25-manna) Nånstans måste jag inse att jag inte gör rätt. Men vad är det egentligen för fel på mig?

Delvis så springer jag inte så fort som man skulle önska, utan blir ifrån sprungen av H45-gubbar (Conny) och långtidsskadade damer (Beata). Sen saknar jag en del teknik och förlorar en och annan sekund även när det går som bäst. Men det stora problemet, börjar jag inse, ligger nog i det psykiska momentet. Så fort jag ser startpunkten går adrenalinnivån upp på de rödmarkerade delarna av skalan och jag glömmer all den omsorgsfullt inövade teknik jag (med hjälp av Doran och andra) har slipat på de senaste 6 åren. Jag susar snabbt förbi skärpt och klartänkt och vidare till hetsig och med en lätt dimma framför ögonen och inne i nervbanorna. Och hur tränar man bort det, det har jag inget svar för.

Ett alternativ som kommer till mig när jag sitter och skriver att satsa på att tävla lika flitigt som när jag bodde hemma. För visst var det lite bättre då? Eller är det bara som jag vill minnas det. I vilket fall så blir det svårt att uppnå när jag inte har tillgång till egen bil och ett och annat måste klaras av under helgerna för att få veckorna att gå ihop.

Har någon några bra tips till mig så är det bara att komma med dem. Jag känner att jag famlar i mörkret här.

/Thomas

Dålig dag

Idag har inte varit någon bra dag. Jag har varit trött och somnade nästan i skolan när jag försökte plugga i hålet 10-12. Sen återfann jag inte min SI-pinne trotts ett mindre panikmässigt letande. Sen fick jag bryta Vilses Rullskid-KM på grund av ryggvärk innan jag avslutade dagen med att panikleta efter min mobil som efter några försök att ringa till den till slut dök upp bakom en soptunna.

Men helgen lovar i alla fall bättring först blir det 25-manna och sen bär det av hem till Uppsala för första gången sen terminen började. Tyvärr värkar syskonen Ohlin strängt upptagna men de övriga har med lite tur tid över på söndag eftermiddag och så ska det så klart bli skönt att träffa mamma och pappa igen. Det än nästan så man har hunnit sakna dem lite.

/Thomas

Padilla

Padilla test kallas en procedur där du sitter på en trainer (cykel uppställd inomhus med bakhjulet på ett motstånd) och cyklar på allt hårdare belastning i 4-minutersintervaller med 1 minuts vila. Efter att under våren ha haft ickecyklist rekordet på testet hade jag nu blivit slagen av Staffan. Efter att ha cyklat på rätt bra hade jag passerat 360 watts rampen och hade rekordet. Då blev jag lite osäker, kanske var det 400 watt vi hade fastnat på förut och Niclas fanns inte till hands att fråga. Så jag gick all in och klarade 2 minuter av rampen. Då kom Niklas hem och när jag berättat hur det gått utbrast han. "Om det är sant måste du köpa en cykel. Det är bättre än vad jag har gjort." Huvud hypotesen är dock att något var felkalibrerat i testet.

Men om vi för skojs skull säger att mina resultat är korrekta måste en av 3 saker också vara sanna:

1) Padilla testet suger och säger egentligen ingenting om cykel
2) Niklas suger och får stryk av en kille som aldrig suttit på en tävlingscykel
3) Cykelträning suger, man blir lika bra på att cykla genom att träna löpning och längdskidor.

/Thomas

Laserdoom

Idag har jag varit ledig. Jag började nästan tycka att det var tråkigt att inte komma till skolan innan jag kom på att jag fick träna igen idag. Så jag tog min svullnadsbefriade fot och gick ut och sprang. Det var vackert väder folk vinkade glatt och det var så skönt att springa. Så nu lider jag inte av att vara ledig.

Sen ska jag faktiskt få träffa en massa människor snrt då vi drar och kör laserdoom! Det ska bli skoj.

/Thomas

Festligt?

Kvällens festligheter som jag sett fram emot fick en dålig start då jag vaknade och svullnaden inte hade gått ner. Efter samtal med en sjuksköterska på vårdupplysningen som tyckte att det lät som ett ormbett bokade jag en tid på vårdcentralen. De hade inte tid för mig förrän klockan 15 och jag uträttade nästan inget under den tiden. Var fruktansvärt seg och orkeslös. Tror även sjuksköterskans fråga om jag hade feber fick mig att inbilla mig det.

När jag väl kom till läkaren tittade han snabbt på benet och sa "rosfeber" och skrev direkt ut antibiotika. Jag gick därifrån och hämtade ut mitt kåvepenin. När jag kom hem frågade Niklas vad det var för fel på mig. Innan jag svarade han jag tänka "Rosfeber, är inte det något alvarligt? Det kan han väll inte sagt ändå?" Rosutslag svarade jag istället. Nu efter en googling har jag kommit fram till att Rosutslag inte är något vedertaget uttryck och att beskrivningen av rosfeber stämmer väl in på mig.

Och festandet då. Jo efter att ha lagat mat och sovit 19-21 kvicknade jag till nog för att vara sugen på att ge mig ut. Något sa mig att inflyttningsfest hos Amy och tvillingarna var det lugna alternativet så jag begav mig dit trotts brist på disney utstyrsel. Det var trevligt med lekar och Singstar det uppskattar jag. När jag vid 12 tiden började känna mig trött så gick jag hem. På hemvägen så bekräftades min misstanke att födelsedagsfesten skulle vara en vild tillställning när jag mötte Peter som uppenbarligen inte hittade hem och inte svarade på frågor i stil med hur festen varit. I korridoren hittade jag Niklas som tog hand om sin Emelie som också fått en hel del att dricka.

Så så är läget nu mitt i natten. Nu blir det sägen och begrunda framtida katastrofer, mer om det en annan dag.

/trött Thomas

Mystiska krämpor

Nu sitter jag här och klockan är nästan midnatt. Varför gör han det tänker ni. Jo imorgon har jag inget schemalagt i skolan. Hade det inte varit för att det ser ut att bli en toppenhelg här hade det passat att åka hem.

En sak oroar mig dock en aning. Efter gårdagens höstcup hade jag lite ont i höger ben, jag hade slagit i det. I skymundan hade jag vad som verkade vara ett insekts bett på det vänstra benet. Idag på morgonen tyckte jag att det såg ovanligt rött ut. Nu gör det ont att gå för att jag är svullen och huden stramar. Den stor frågan är vad som kan ha kommit åt mig genom mina orienteringsstrumpor och sen orsakat mig, som annars är snudd på immun mot allt vad insekter heter, att att reagera så kraftigt. Simon berättade visserligen att han attakerats av getingar vid en kontroll men man kan tycka att jag borde märkt ett geting stick. Är det inte bättre tills imorgon måste jag kolla upp det.

/lätt oroad Thomas

I väntan på mer interesanta saker att berätta

Just nu händer inte så mycket spännande så det är dåligt med grundmaterial till bloggen, inte heller har jag funderat ut några kul iakttagelser att skriva om. Men till helgen blir det hektiskt, jag är dubbelbokad på fest på fredag, födelsedagskalas i OL1 och inflyttningsfest hos Amy och tvillingarna (OL120?) Sen dyker storasyster upp i stan för att gå på dop. Kanske syns vid det här laget några spår av det som ultraljudet antyder kommer bli min systerdotter. Sen tyckte Niklas att jag skulle gå på sjukhusfesten på lördag, men jag är tveksam det låter jobbigt och sjukdomsframkallande att festa 2 dagar i rad. Det som lockar med det är dock att HU (hälsouniversitet) sägs vara överbefolkat av studenter av kvinnligt kön, vore skönt med omväxling från OL2.

För övrigt så kan jag behöva lite utklädnings idéer, disney tema på inflyttningsfesten och om ni har några bra college-tema ideer så släng in de också.

/Thomas

Nu grubblar jag igen

Nu har SM-passerat och det börjar så smått dra ihop sig för hårdträning igen. Jag har faktiskt sett fram emot det. Efter skada, nolle-p och SM-förberedelser känns det som en evighet sen jag fick köra riktigt slut på mig själv.

Men det finns mycket att fundera på efter den här helgen. Jag har motiverat mitt deltagande i SM med att jag siktar på att en dag vill vara med och slåss i toppen och att jag måste se hur långt kvar jag har. Svaret tycks vara helt fruktansvärt långt. Inte för att jag inte hade det på känn men det är ändå nedslående.

Jag började, efter att ha placerats in i final F efter kvalet, fundera på hur många år av bra träning det skulle ta för mig att på allvar konkurrera om en A-final plats i någon SM disciplin. 5 år tyckte jag verkade troligt, inte allt för upplyftande kanske men möjligt. Sen sa min kära bror något som jag inte tror att han begrep hur hårt det skulle ta på mig. Han påpekade att det kanske aldrig skulle hända. Det träffade rakt in i min kanske största rädsla, att jag helt enkelt inte har tillräckligt med talang för att någonsin lyckas.

När jag tittar tillbaka på de 3 senaste åren ser jag en utvecklingskurva som är oroväckande platt. Om det inte händer något tydligare i min utveckling kommer 5 år inte räcka på långa vägar. Jag vågar knappt tänka på det.

Sist vill jag gratta Robert till en riktigt fin helg då han först var nära B-final och sen tog hem C-finalen med nästan 2 minuters marginal. Jag är stolt över honom även om jag inte kan låta bli att fundera över vad han gör rätt när jag gör fel.

/Grubbel Thomas

Bättre flyt denna vecka

Imorgon är det dax, det är SM i min favorit disciplin, medeldistans.
Det kommer att dröja till 2013 innan jag får chansen att starta i Medel-SM, nästa år befinner jag mig nämligen i Spanien under hösten, så det är bäst att passa på att göra mitt bästa SM någonsin. Och jag känner att jag har alla möjligheter, jag känner att jag har flyt just nu. Idag fick jag till exempel reda på att jag slipper trixa mig till Trollhättan själv, istället är det bil med goda vänner som gäller. Det är lite synd att det ska bli på bekostnad av en sjuk Källe men jag ska springa bra nog för honom med.

Om söndagens stafett så kan jag berätta att jag inte får springa min invanda förstasträcka, UK kanske har tittat på statistiken, utan istället blir jag avslutare. Det var inte så oväntat Ola verkar ha för avsikt att prova nya uppställningar i år.

Men nu måste jag till skolan för veckans viktigaste lektion, spanskan. Riktigt flyt att jag han med den innan resan.

PS. För oroliga läsare så ska jag kanske tillägga att mitt öga inte har blivit värre utan det känns som om det läkt som det ska och det besvärar mig inte längre.

/Thomas

Inte riktigt en succe

I helgen var det lång-sm och det förtjänar så klart ett inlägg här. Tyvärr var det den sämsta insatsen någonsin från min sida. Det peakade så här:

F'n här borde första kontrollen vara, varför sitter den inte här. Och ont gör det också, jag kan fortfarande inte öppna ögat. Dumma gren. Jag provar lite längre ner. ... Men nu är jag ända nere i kärret här ska det inte ligga en höjd. Vad ont det gör. Vart är jag? Hur tar jag mig hem? Men där är jag ju. (tittar på en grön höjd 400 m från min kontroll) vägen är i alla fall nära. Jag borde nog ta mig till sjukvården snabbast möjligt.

Sen tor jag mig i alla fall till förstarten under tiden det började göra ännu mer ont, gissningsvis i och med att adrenalinet gick ner. Vid förstart ringer de sjukvården som kommer och hämtar mig med bil. I sjukvården vill de ge mig en salva de inte har så istället skickas jag till akuten.

Till slut måste jag tacka Jörgen för att ha kört mig till akuten när jag inte var i form att köra och Frida Karlsson och Robert (min bror) för att ha lett omkring mig när jag inte orkat hålla mitt bra öga öppet. Och sen så klart alla andra som frågat hur jag mår och tagit med att jag var invalid i sina planer.

/Thomas

Kalasmottagningen

Idag var det Kalasmottagningen. Dagen då LiUs alla nollan, oavsett campus, samlas i Cloetta center för att leta efter gratis pennor och godis. Bland alla utställare satt ett gäng i lila och gult, det var så klart vilsestyret med siktet inställt på att värva så många nya medlemmar som möjligt. Själv förvånade jag mig själv och blev värsta försäljaren som inte lät någon passera vårat bord utan att åtminstone ta en liten lapp om vår uppstartsträff. Det var riktigt kul. Prata med massa människor och försöka lura på dem orientering.

Annars så oroar jag mig lite för min trasslande fot. Den kommer behöva tejpas på söndag. Men det löser jag.

/Thomas

Funderingar en sen söndag

Nu är det söndag och ganska sent på det. Idag har varit en ganska trevlig dag. Jag borde inte tycka det, jag har ju inte lyckats så bra med något.

Till exempel så försvann hela förmiddagen då jag vaknade klockan 12, efter att jag varit på årets nollephest. Sen så har jag sprungit och stukat foten, och inte lyckats frammana ork att städa mitt rum, trotts att det är så stökigt att till och med min toleranströskel snart är nådd.

Men det har varit en trevlig dag av just ingen anledning alls.

/Thomas

Triumf, eller?

Igår hände det något mycket oväntat och efterlängtat. Det var en bedrift jag trodde att det skulle ta ytterligare något år att uppnå.

När jag var ute på morgonpass med Viktor sprang tills han fick ge upp. Nu var det tyvärr inte på grund av min fantastiska hastighet eller uthållighet som jag bärgade denna skalp, utan snarare för att det måste varit något fel på Viktor som började se suddigt efter 5 km i ett högst mänskligt tempo.

Men ärligt talat så tror jag inte att det är något större fel på min fysiska form, trots nästan 4 veckors vila. Och det bådar ju gott inför SM. Dock måste ju orienteringen sitta den med och det verkar betydligt osäkrare. Men det sitter i huvudet. Jag ska se till att fixa det under de kommande en och en halv veckorna och ge mig själv årets 4 bästa lopp (inte ens jag vågar drömma om att få springa Lång-SM final) när det väl vankas SM om inte allt för länge.

/Thomas

En riktig röra

Nu är nolle-p över och allt rullar snart in i de vanliga hjulspåren igen.

300+ klassförälder-sms och många nätter med lite sömn har jag lärt mig mycket. Hur jobbigt det är att låtsas vara någon annan och hur givande det kan vara att folk tror på att du ska göra ett bra arbete. Hur stressigt det kan vara när saker går fel och hur kul det är att dela med sig av sina erfarenheter.

Idag har jag istället för första gången varit tillbaka där jag känner mig som mest hemma, i skogen med karta i handen. Det var östergötlands lång-DM och jag sprang öppen 9. Det gick inte strålande direkt men jag kände inte av skadan idag heller. Sen lagade jag flygande Jakob och gick för att träffa Simon som äntligen var i Linköping igen hemma hos Max. Officiellt pluggade vi vektoranalys men egentligen snackade vi bara i 2 timmar. När jag kom ehm mötte jag Peter, Niklas och Emil påväg tvärs över trapphuset till OL3 där det bjöds på baguetter så det stod härliga till. Gustav hade nämligen tagit hem en hel låda i pris på Västergötlands stafett DM tidigare under dagen.

Nu ursäktar jag för det röriga inlägget och lovar att återkomma med något mer genomtänkt en annan gång.

/Thomas

Julia Simon

Julia Simon nästlade sig in i NV3b gemenskapen som Ludvig Backlunds flickvän någon gång under just 3an eller möjligen slutet av 2an. Tack vare att hon konfirmerat sig med Rostvik och var en allmänt glad och positiv uppenbarelse hittade hon snabbt sin plats i gruppen. Snart hade hon tagit på sig uppdraget att lära Ludvigs bortkomna kompisar hur man handskades med flickor. Jag var aldrig speciellt högt prioriterad i den utbildningen i och med att jag tillhörde den andra delen av gänget men det har varit omväxlande intressant och roande (beroende på alkoholhalt i blodet) att lyssna på hennes utläggningar om hur tjejer tänker. På senare år har Julia drivit en blogg där hon blandat perioder med egobilder och gnäll på sitt jobb med tunga och viktiga insikter om käckoperationen hon genomgick under våren. Där har hon också predikat om vikten av tidsinställda inlägg så till hennes ära är detta inlägg det första av det slaget här.

Idag lämnar Julia landet för att bosätta sig med sin kusin Agnes i Toulouse. Det är inte sorgligt men lite tråkigt. Även om Julia oftare säger att vi borde snacka mer på väg någon annan stans för att sen glömma bort det (nämnde jag att vi nästan bara ses när det är fest?) än vi faktiskt pratar så gillar jag henne riktigt mycket. Sen kommer det bli ett hårt slag för variationen i min umgänges krets, jag kommer nämligen inte på någon annan som jag träffar med någon typ av regelbundenhet som varken läser natur/teknik/medicin eller idrottar. Så en massiv del av befolkningen kommer vara helt orepresenterad i min umgängeskrets med Julia i Frankrike.

Julia har förstås inte bara medfört bra saker, till exempel håller jag henne ansvarig för att Backlund och Edehult numera röker. Men i stort så har Julia varit en stor tillgång i umgänget för alla som tillhör NV3b:s seglivade kärna och jag tror att fler än jag kommer att sakna henne nu när hon lämnat landet.

Så Julia: Ha det så kul i Frankrike och var en sådan underbar människa som jag vet att du kan vara.

/Thomas

i värsta fall

Idag känns det lite tomt. Robert sover hos flickvännen och Frida är på Gotland med Frida J och Ellen. Men det är inte där skon klämmer. Jag har bägge föräldrarna hemma och även i ett tomt hus är det inga problem.

Det konstiga är att jag inte kommer se Frida igen på ett långt tag. Hon har nämligen åkt till Gotland och kommer inte hem förrän jag är i Linköping. Och sen far hon iväg till Washington för ett års au-pairande. Förhoppningsvis åker jag och brorsan och hälsar på efter jul, men det bygger jag på att jag klarar alla tentor. Eller mer korrekt att jag inte har några omtentor. I värsta fall kommer jag flytta till Spanien innan hon kommer hem och då skulle nästa gång vi ses teoretiskt sett kunna bli Jul 2012. Det känns lite skrämmande.

Sen börjar jag längta till Linköping lite, tur attt det är under 48h tills jag är där.

/Thomas som inte är lika deppig som han låter

Födelsedag

Idag är en dag,. Ingen stor dag men en dag lika fullt. Det är faktiskt dagen då det förflutit precis 21 år sen mamma 11 dagar tidigare än planerat for in till BB för att föda barn för första gången.

Dagen började traditionsenligt med att Rostas skönsjungande morgonkör väckte mig och gav mig min födelsedagspresent. En 40 liters Orienteringsryggsäck. Sen var det upp till frukost med lillebror medan resten av familjen tog sig tillbaka till sängarna. För jobba måste man göra även om man fyller år nu för tiden och det var en arbetsdag som många andra, även om jag vart utsedd till att vara den som var bäst på att bjuda på fika av Malin.

Efter jobbet tog jag mig till Lurbo för att köpa ett par nya orienteringstights med tillhörande strumpor. Hemma firade vi med varsin skiva rulltårta. Sen har jag mest spelat Heroes of Might and Magic och beundrat min facebook vägg som under dagen besökts av inte mindre än 91 gratulerande vänner.

Så jag har haft en riktig party-födelsedag, eller vad säger ni?

/Thomas

I väntan på tårta

Imorgon fyller jag inte år. Men det kommer bli en bra dag ändå eftersom trädgården, om vädergudarna är med oss, till kvällen kommer att anstormas av mina närmaste vänner, åtminstone om man utnyttjar någon form av produkt mellan hur nära folk står mig som vänner och inversen på det geografiska avståndet mellan oss.

Just för tillfället sitter jag och väntar på att den kaka som ska bli grunden till min fabulösa födelsedagstårta ska bli färdig.

Vi ses

/Thomas

Inga rullskidor heller/

Jag som trodde att rullskidor var idiotsäkert för mitt ben :(

/Ledsen Thomas

Full fart framåt

Efter att ha laddat i flera dagar inför att skriva det stora episka inlägget där jag får med allt det underbara med o-ringen så börjar det allt mer kännas som att det inte kommer att hända. Istället tänkte jag rulla igång med mina vanliga händelselösa inlägg.

En sak från o-ringen som kommer att påverka den omedelbara framtiden är att jag har fått ont höger baklår. Mot det övre muskelfästet till. Idag skulle jag testa om jag var hel. Det gick bra ganska länge och jag hade nästan glömt bort det hela när jag efter 34 min började känna av det igen. Tråkigt! Men jag är så ovan att vara skadad,(bortsett ryggen och huvudet) att jag inte ens har vett att vara särskilt nedslagen. Nu har jag ordinerat mig själv löpningsfritt i en vecka. Och ser fram emot rullskidor varannan dag, tills vidare.

Måtte jag aldrig bli så skadad att jag blir lika bitter som Källe var i fredags.

/Thomas

Adam Edholm

Det var länge sedan jag gjorde ett person porträtt på bloggen nu men eftersom det brukar vara så populärt och ganska kul så kommer nu ett här.

I min bekantskapskrets finns flera riktiga personligheter, en av de allra mest framträdande tillhör Adam Edholm. Med en evig bitterhet och undertoner av överlägsenhet i det han säger och en fantastisk förfesthöjare i sin samling av hattar från världens alla hörn. Men bakom fasaden av cynism och en för homo sapiens abnormalt kraftig och ljus kroppsbehåring döljer sig en riktig äventyrsmänniska som, så fort ett tillfälle visar sig, ger sig av till mindre lyckligt lottade delar av vårat klot för att göra värden en anning mindre misserabel för människorna som bor där.

Efter att ha tillbringat stora delar av året efter gymnasiet i sydostasien har Adam nu slagt sig på en bana som läkarstudent men den legendariskt tunga utbildningen hindrar honom inte från att under det efterlängtade sommarlovet bege sig till Ghana för att där arbeta som volontär på ett sjukhus. Och under sina strapatser har han den goda smaken att dela med sig av sina upplevelser på en blogg, så att vi som inte blivit begåvade med modet, engagemanget eller ekonomin att jobba grattis och flyga runt halva världen får veta vad det är vi går miste om.

Allt som allt är Adam en fantastisk vän och en världsförbättrare av rang.

/Thomas

Lördags grubblerier

I kväll har jag sett en seriös film på första gången på mycket länge "Divine secrets of the Ya Ya sisterhood" den var riktigt tänkvärd och jobbig på många sätt eller å är jag bara lättimponerad eftersom jag sällan orkar ta mig igenom den typen av filmer. Samtidigt är ett gäng av mina vänner på väg för att dricka öl på Williams. Jag är som ni säkert kan räkna ut inte där, jag såg ju på film. Trött efter att ha festat föregående natt, varit hos mormor och morfar hela dagen och tränat OL-intervaller med Robert fram till en stund efter klockan 8 låg jag istället i soffan. Och kände det som att jag svek mina vänner.

Sen tidigt i maj har all min träning handlat om att komma i så bra form som möjligt till o-ringen, jag har lagt upp en plan för hur jag tror att jag borde träna och den senaste veckan har det verkligen känts som att det kommer betala sig. Att bli sjuk nu vore att kasta bort allt den träning och tanke jag har lagt under dessa snart 3 månader och att sova dåligt och träffa en massa människor 2 dagar i rad är definitivt något som ökar risken att bli sjuk. Men oj vad jag vill vara där, för jag älskar de här människorna, älskar dem så löjligt mycket att varje gång jag missar en chans att vara med dem dyker det upp en känsla av en svart klump i mellangärdet.

På morgonpasset sommar i P3 talar Aron Flam om dumhet. Dumhet är något jag gör mig skyldig till ofta.Ikväll funderar jag på vad som är dummast. Är det att riskera mina 3 månader av förberedelser? Är det att jag älskar de där människorna så löjligt mycket? Är det det faktum att jag ägnat 3 månader specifikt åt att springa fort i skogen under en vecka i slutet av Juli?

Många frågor och betydligt färre svar, men så är det tyvärr ofta. Speciellt när man sitter ensam och grubblar 8 minuter före midnatt.

/grubbel Thomas

Att flirta

Det här veckan har jag ägnat mig åt att flirta, på det oskyldigaste av sätt. Man tittar dem helt enkelt i ögonen och ler. Ses man flera gånger är det bara att fortsätta på samma spår tills dess att hon tittar tillbaka och ler hon med. Det har jag under veckan lyckats åstadkomma med 2 tjejer, tjejen som städat i trapporna på august söderman och tjejen som varit här och köpt hö. Det hela är helt riskfritt men i ärlighetens namn nästintill helt utsiktslöst. Dock ger det än nästan total frihet i att spekulera i vem hon är, vad hon gör (förutom att städa eller lasta hö) och till och med vad hon heter. Man får göra så när man är svältfödd på riktiga kärleksrelationer. Måla upp bilden av fantasirelationer med fantasitjejer.

/Flirtiga Thomas

Saker man får på posten

Nästa vecka är veckans gloslista inspirerad av mitt sommar jobb och handlar om saker man får på posten. Hittills har jag tänkt på brev, vykort, Kalle Anka och mjältbrand. Hjälp hjärna till och kom på fler ord åt mig.

/Thomas

Smultron ställen

Onsdagen den 6/7 bjöd på arbete den numera invanda tiderna 8-13, det vill säga inte mycket post att dela ut. Sen kom jag hem och slöade lite för mycket så jag fastnade på höskullen innan jag kom ut på dagens pass. Jag drog ut på distans på naturpasset kontrollerna på Högsta åsen.

Det hela började mindre lovande då jag bommade första kontrollen eftersom jag var uppe på en höjd som inte låg på kartan. Sen flöt det på bra, jag har trotts allt sprungit där sen jag började träna i mellanstadiet. Men visst fanns det godbitar som man missat i terrängen, bokstavligt talat för mest positivt var faktiskt hyggen, det var inte kul att springa men det uppvägdes av att de var fulla av smultron och blåbär så det vart flera stopp. Tyvärr slutande det hela med att jag föll och slog i knät men jag tröst åt lite blåbär så vart det bra ändå.

En fin avslutning på dagen blev det då jag äntligen var på rätt plats vid rätt tidpunkt i samband med livesändningen från OL1 Det var lite segt ända tills Källe ringde in och räddade programmet med sin lista med 5 förbättringsförslag.

/ Nöjd Thomas

Vad händer vecka 27?

Nu har blogginläggen i denna blogg överstigit antalet dagar på ett år, även för skott år. Jag har börjat jobba och den första veckans Veckans gloslista är färdigställd trotts att ingen bloggläsare var särskillt hjälpsam. Imorgon skall det jobbas igen och så ska det orienteras i Långhundra.

Och sen då, det visar sig. Flyter man bara med så finns alltid chansen att något bra händer visserligen är det troligare att det lyckas om man jobbar för det men den här veckan tror jag inte att jag orkar.

/Thomas

Veckans gloslista

Nu har jag gjort färdigt gloslistorna över böjningsformerna i alla spanska verbformer jag har lärt mig, knappt 150 blev det. Och då är det inte med räknat att de flesta av dessa finns i 6 former beroende på vem det handlar om.

Nu har jag kommit på den briljanta iden att jag ska ha en gloslista på ett tema varje vecka och här tänkte jag att jag skulle få lite hjälp av mina läsare. Ni kan både få ge förslag på ämnen och ord inom de ämnen jag sen kör.

Till nästa vecka tänkte jag ha ett sommar tema. Så kom på lite sommar ord åt mig att lära mig.

/ambitiöse Thomas

Bitterhet

Ute lyser solen och min träningsplanering visar lugn formtoppning och kalendern visar inget arbete. Den här veckan skulle jag verkligen leka sommar (och lasta hö) men inte då. Först skulle jag minsann bli sjuk på midsommarafton sen har halsonten hållit i sig för att idag övergå till snorighet och huvudvärk.

Men helgen ser ut att bjuda på mer sommrigheter om jag inte får några fler bakslag. Det ska bli grillkväll hemma hos Helena på fredag och jag ska lobba hårt för ett Grönalundsbesök på lördag. Men med tanke på min tur denna vecka är det nog inte att räkna med.

/en bitter Thomas

Bakslag

Idag var planen att jag skulle berätta hur det går för mig i mitt uppdrag att träna 2 gånger om dagen tisdag till söndag. Planen var att jag skulle berätta om att gårdagen bara bjudit på ett pass men att det var det tuffaste pass jag kör så det var ok ändå, och att jag började få rejält med träningsvärk.

Nu får jag istället berätta att det blir till att avbryta questet på grund av att jag nu på morgonen drabbats av halsont och en tung huvudvärk.

Träningsräknare: 5 pass 6 h 30 min Counting error: Counting stop

/Thomas

Tjejer, censurerad version

Här var tidigare ett inlägg som jag behövde skriva men som jag kanske aldrig borde ha lagt ut. Detta blev kvar efter en snabb censur.

Det sägs att man bara hittar någon om man inte söker efter den. Jag får hoppas att det är en Hollywood-myt för annars är jag körd. Jag är verkligen ute efter en flickvän. Det är lika högt prioriterat som att få min orientering att funka och det vill inte säga lite. Men jag tror att jag vet vad mitt problem är. Det är samma sak som hindrar mig från att spela bra bowling och som drev mig att rita det här diagrammet. Jag tänker för mycket. XKCD sammanfattar det rätt bra.



Träningsräknare: 4 pass 4h 35 min

/Thomas

Hårdträning

Efter att den blixtrande starten på Jukola och de upprepade rekorden på 2h rullskidor är jag lite orolig att min form är allt för god trotts att jag enligt planen ska vara nertränad nu. Så i ett sista försök att bli ordentligt sliten innan toppningen börjar efter midsommar tänker jag försöka träna 2 pass om dagen denna vecka. Vilket är extra bra eftersom ingen ändå verkar vilja hänga med mig på midsommar.

Träningsräknare: 2 pass 2h 15 min

/Thomas

Jukola 2011 - en redogörelse

Då var mitt 5:e Jukola lagt till handlingarna. På många sätt var det det bästa någonsin, men vi börjar från början.

2011-06-12 (12:25:27) Av: ...
Om en vecka vet vi vilken generation Thorare som är starkast. Har gubbarna orienterat ifrån "elitlaget" eller har elitlaget sprungit ifrån gubbarna?

Må bäste lag vinna!

Här startade Thors bästa troll (inte undertecknad) hetset runt fighten mellan de som åkt på Jukola de senaste åren, populärt kallade Junisarna trotts att endast en junior återfanns i laget och två lagmedlemmar bara har ett år kvar till H35, mot ett lag som kunnat ställt upp för 15 år sedan, populärt kallat Gubbarna men helst vill de kallas team Nyman. På det följde en veckas upptrappning där alla parter tycktes ha något elakt, syniskt eller ironiskt att säga.

Det hela fortsatte trotts att Junisarna övergav datorerna för att åka finlandsfärja vi övergick helt enkelt till att utväxla förolämpningar via sms. Vi kylde segerchampange och gick och lade oss tidigt för att ladda.

Morgonen efter följde ett lakan på något mystiskt sätt med oss till vårt tält och dekorerades med en lika mystiskt updykande spritpenna med texten GUBBSLAKT. Vi passade även på att lämna små kommentarer på gubbarnas nummerlappar. Team Nyman anlände sedermera utan mörka kostymer och utan hotelboende så vi fick tränga ihop oss och lämna plats åt dem i vårt tält.

När tävlingen väl drog igång startade Ville och Fredrik Lindell alias Arne Nyman. Ville och Lindell stod för stabila men inte lysande insatser och skickade ut mig 10 minuter före Jörgen Hellgren har presterade jag, trotts en flygande start där jag tog 78 placeringar på 6 kontroller, lagets sämsta insatts vilket till min smala lycka även gällde Jörgen. Vi tog faktiskt trotts min bedrövliga insatts 5 minuter på våra kombattanter. På följande sträckor förlorade Fredrik 2 minuter på Bebop och Adde tappar 4 minuter till Jonas. Junisarna börjar känna oss oroliga med bara 9 minuters ledning och en negativ trend.

Då kliver de 2 svenska mästarna in i bilden. Båda har tagit sina guld i orienteringsskytte och tar sig ann den 8,6 km långa 5:e sträckan. Jolo springer sin vana trogen bara 1 km längre än banlängden på en tid som enligt honom själv är under 10 minuter sämre än om han sprungit samma längd på stigar eller el-ljusspår. Han kommer i mål övertygad om att han kommit ikapp Robert någon minut. Men orden som vi smyckat Jolos nummerlapp med, "Nästa generations mästare drar ifrån", visar sig bli profetiska. Robert, som denna sesongen tyckts lärt sig prestera när det gäller, lyckas med den fantastiska prestationen att springa 200 m kortare än Jolo (stor bedrift, jag lovar) och med sina långa kliv tar han 78 placeringar och inte mindre än 11 minuter på Jolo. Dagar som denna är man en stolt storebror.

På följande sträcka tar Erik 10 minuter till på Petter och lämnar på sista sträckan över till Niklas med ett försprång på hela 30 minuter till den mytomspunna ex-sweichiska landslagsmannen Mittenholzer. Niklas håller nerverna i styr och bommar bara 2/28 kontroller. Det räcker till att bara förlora 9 minuter mot den forcerade schweizaren och segern säkrades till slut med god marginal. Att Niklas var trött vissades med all önskvärd tydlighet då han tvingades släppa förbi Rånäs löpare på upploppet.

Hjältarna i laget är i min mening Robert som gjorde årets lopp när det verkligen gällde, Niklas som slet mycket starkt på den allt för långa sträckan och UK Ola som verkar ha insett att det var en dålig ide att sätta mig, mr nervdaller, på sista sträckan.

När vi drukit vår champange och vinkat av våra gubbs reste vi hem. Detaljerna från hemresan gör sig nog bäst utanför bloggen men bland annat förekom galet många kända ansikten, dans på bord, hångel, en busschaufför som måste ha extraknäckt som cykelbud och en tjej som steg ytterligare ett par nivåer i intressanthetsskalan.

/Thomas

Källes

Nu vill jag ge "alla" mina läsare ett tips på en konkurrerande blogg.

Det är nyskapade Källes som hitintills ser ut att kunna bli den roligaste bloggen sen adamisbjörn smälte bort i sydostasien. Även det här gången är jag lite jävig då huvudmanen bor i min korridor tror jag faktiskt att den är ganska fri från internskämt och roande för alla, även de som saknar anknytning till Joel.

/Thomas

Autopilot

Två gånger sedan skolan slutat då mitt huvud bara tycks ha stängt av och gått på autopilot utan något som helst medvetande. Första gången det hände var jag ute och sprang distans pass för någon vecka sedan, jag minns klart och tydligt att jag kollade på klockan och tänkte på att jag någon kilometer längre fram skulle välja den något längre vägen hem för att passet skulle bli lagom långt. 1,5 km efter nyss nämnda korsning kom jag på att jag inte alls sprungit den vägen jag hade tänkt mig och jag kunde inte komma ihåg något från sträckan från korsningen och dit. inte för att man vanligen läger så där väldigt mycket på minnet men jag visste till exempel inte vilken korsning (det fanns 2 alternativ) jag hade svängt fel.

Igår hände det igen. Jag var denna gång ute och orienterade när jag plötsligt befann mig på en höjd som senare visade sig vara för långt borta och till höger i färdriktningen. Det skulle ju kunna förklaras med att jag var okoncentrerad men det kändes verkligen som att jag inte mindes hur jag tog mig dit. Det är lite läskigt och jag hoppas att det bara är ett utslag av att det är mycket nu och att jag är lite trött.

/Thomas

Trötthet

Idag var det en tung dag för första gången det här året så ställde jag in träningen för att jag inte orkade. Egentligen hade jag tänkt träna 2 pass idag men på förmiddagen tog jag mig bara ner till frukosten, till datorn där jag försökte plugga spanska och sen upp till sängen och min Terry Pratchet bok. Eftermiddagen var lite bättre och kvart över fyra kändes träning lite som ett alternativ men då hade jag hunnit bli så pass orolig över mig själv att jag inte vågade.

Analysen är att långpass 2 dagar i rad var lite att ta i i den hetta som rådigt på Upplandsslätten de senaste dagarna. Imorgon ska jag förhoppningsviss vara i form för att fortsätta träna ner mig inför o-ringen, dessutom ska jag jobba så det kommer bli fullt upp. Nästa vecka blir det nog max ett dubbelpass om vädret och citymail tillåter. Man kan inte var hur sliten som helst på Jukola, speciellt inte om man ska försvara Thor seniorernas heder gentemot gubb-gänget. Det förutspås, utan att vårt lag egentligen är uttaget, en kamp mellan mig och gubbarnas joker Mittenholtzer den gamle schweiziske landslagsmannen som ingen vet var han står.

/Thomas

Huvudbry

Nu har jag hämtat hem alla grejer för sommaren och det firade jag med rekord längd (runt 34 km) på 2 h rullskidor och en nationskväl med gamla NV3b vänner.

Nationskvällen började mycket trevligt med trevliga, intresse väckande samtal på V-Dalas tak innan vi drog vidare till Snerkes brygga. Där drog det ihop sig till dans men ingen av mina följeslagare var till min besvikelse särskilt sugen vilket såklart sänkte mitt sug också eftersom jag huvudsakligen går på stämning när jag är ute. Istället ville Vale berätta om hur underbara hans mobil spel, datorspel och flickvän var och Angebjörn och Backlund analyserade vilka tjejer som var snygga och inte. Det hela utvecklades till en funderarkväll vilket jag inte hade väntat mig när fröken huvudbry (från Linköping) inte var med, kvällens tankar gick runt huruvida det var värt att flirta med tjejer i Uppsala när jag ändå inte håller till här och i ärlighetens namn inte är så intresserad av tillfälliga kontakter.

På det hela var det en ganska bra kväll men den dippade lite för mig när jag inte kom upp i partystämning.

/Thomas

Uppdatering

Idag var jag tillbaka på citymail för första gången sen mitten av augusti. Det var inte planerat utan Gustav ringde in mig för att ersätta någon sjuk. I alla fall så kändes det ganska bra att jobba även om sorterandet kändes lite ringrostigt. Det hinner jag fixa under de 5 veckor som jag har varjedags tjänst fram emot juli och augusti. Imorgon hade jag också varit välkommen men då ska jag och Oskar till Linköping och hämta prylar.

/Thomas

För de har tagit studenten

I onsdags klev jag upp halv 6, missade bussen och fick ruscha över Linköpingsresecentrum för att hinna med tåget. Men det får man stå ut med, för i onsdag var det inte min dag. Den tillhörde istället Frida, Frida, Sara, Adrian och alla andra som tog studenten i Uppsala.
Fridas student blev en mycket trevlig tillställning med släckt och grannar på besök.

/Thomas

Sommarfeber

Idag gick det upp för mig hur fruktansvärt lite tid det är kvar i Linköping innan sommarlovet börjar. Det ska bli kul att vara hemma och umgås med familj och vänner, dock kommer det kännas konstigt att inte höra Niklas högflygande planer vid middagen, Källes demonstrationer av sina ändlösa skador till frukost och allt annat som jag lärt mig att förknippa med OL2. Även om jag för stunden gömmer mig undan Staffans allt annat än strålande humör (orsakat av Man. uniteds underläge i Campions league finalen) kommer jag sakna dem mycket. Mer sentimental än så ska jag inte behöva vara för vi ses ju alla igen efter sommaren när skolan sätter igång igen.

Sen måste jag passa på att gratta min bror även här till en stark insatts och en guldmedalj på orienteringsskytte-SM idag. Stort grattis Robert! Någon har visst satsat på rätt sport.

/Thomas

När pizza inte längre verkar så spännande

Nu är jag både upprörd och upprymd på en och samma gång. Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om att arrangera träning och baka pizza men så dök junior VM- och ungdoms EM upp.

Först blev jag upprörd över att min kära granne och studiekamrat, Joakim Svensk, trotts att han placerade sig 2a i de båda klassiska (i skog, dvs inte sprint) orienteringsloppen på junior-VM uttagningarna inte blev mer än reserv till truppen. Dåligt tycker jag och jag är riktigt upprörd över prestera när det verkligen gäller inte ska löna sig.

Sen blev jag upprörd på ett helt annat plan över att mitt stora avundsjuke objekt, Niklas Aldén fortsätter sin kometkarriär med att ta en plats till UEM. Idag ska jag lägga undan min personliga sorg över att vara sämst och helhjärtat gratta dig till denna fantastiska chans.

/Thomas

Vill inte!

Idag känns som en dålig dag. Jag har ingen lust att träna och ingen lust att plugga vilket är dagens 2 huvuduppgifter. Att blogga känns inte heller kul. Å andra sidan har ja ingenting annat jag har lust att göra istället, det skulle i så fall vara att dricka saft men det har jag inte hemma.

Såna här dagar borde man krävs det att man tar sig själv i kragen så det ska jag göra nu.

/Thomas

Nya styret

Nästa års vilse styre är linskiftat och klart och nu är det på tiden att jag presenterar uppställningen har på bloggen.

Som ordförande har vi Johan Nyman. Killen som förutom masiknteknik studier driver skidresultat.se där han redovisar i stort sett alla skidlopp i Sverige. Han är boende i OL4an och en av de drivande bakom deras gycklande på olika fester. En mycket engagerad kille alltså.

Sekreterare blir Matilda Jonsson. Hon bor tvärs över trapphuset från mig och är därmed en OL3a. Här är tjejen som far runt hela området och håller ordning på vad som händer. En mycket trevlig bekantskap som det inte blir några som helst problem att samarbeta med.

Som kassör tar Oskar Eklöv över efter sin lillebror Gustav. Oskar är en rolig kille som alltid livar upp en fest med galna upptåg. Trotts Oskars något oseriösa framtoning känns det ganska bra med honom som kassör då han faktiskt är anställd på skatteverket.

Träningsansvariga är Daniel Örn och Anna Algotsson. Daniel är den enda som inte bor i en OL-korridor vilket måste anses som bra för variationen. Han är ändå den av mina styrelse kompisar jag lärde känna först eftersom han läser på Y i ettan, han har uttryckt att han förmodligen festat mer än tränat med Vilse. Anna är en toppen tjej
som har varit en av de flitigaste på vilses träningar under året. Inga orosmoln där heller.

Som helhet ett roligt gäng.

/thomas

Nya spotify

Som säkert många andra med mig drabbats av så har spotify beslutat att deras grattistjänst ska begränsas, bland annat till endast 5 lyssningar per låt. Och idag upptäckte jag de första 2 låtarna som råkat ut för det. Det är en låt från vardera av senaste veckornas nya favoriter. Inga kläder, från Veronica Maggios fantastiska Satan i gatan, att det blev just den var nog ett utslag av slumpordningsfunktionen för jag kommer inte på vilken låt det är på rak arm. Tätt i dess hälar följde Jump into the fog, på The Wombats nya The Wombats proudly presents... This modern glitch.

/Thomas

Festansvarig

Nu är jag officiellt utsedd av LiTHe Vilses valmöte att sitta i styrelsen som fest ansvarig nästa läsår. Det känns kul men samtidigt känner jag att jag är ute på djupt vatten. Valmötet var för övrigt en snabbt avklarad tillställning där alla punkter klubbades igenom utan minsta diskussion bland de 13 deltagarna.

/Thomas

Med sikte rakt ut i dimman

Jag slutade förra inlägget med något av en teaser. Och nu när det är officiellt tänkte jag presentera nyheten här också.

Första kvällen på min långa Uppsala vistelse satt jag uppe och författade en något för sen ansökan till Vilse styret (LiTHe Vilses styrelse) igår kväll ringde nuvarande ordförande och till lika valberedare Sanna ett samtal och erbjöd mig en plats i nästa års styre. Och trotts att det inte var den plats jag hade placerat mig själv på så tackade jag ja. Det kan ju alltid vara bra att lära sig något nytt.

Så så kom det sig att jag är valberedningens alternativ till festansvarig. Det kan komma att bli ett mycket spännande läsår.

/Thomas

Långa natten

Nu kan alla läsare vara lugna, trotts 3 veckors ångest och att jag gjorde en betydande del av loppet med ytterst ohjälpsamma följeslagare, ännu mer beslutsamma om att hänga hela vägen än jag.

Loppet började som de flesta stafett sträckor med att jag började stå och hoppa vid kartplanket redan 5 minuter tidigare än löparen innan (i detta fall Mats Jonsell) ens kunnat drömma om att vara i mål. Mats hade haft en hård resa i skogen och lät mig vänta ut den värsta överladdningen. När jag sen ger mig iväg hamnar jag snabbt med 2 andra löpare. De verkar inte mer sugna än jag på att ta kommandot men en kille i okänd klubbdräkt tog mig i alla fall till första kontrollen. På långsträckan till andra kontrollen hittade jag ett vägval jag var mycket nöjd med. Tyvärr var det inte någon annan som tyckte det, in mot kontrollen han jag ikapp/blev upphunnen av Rasmus Elmelid och tillhörande klunga. Här tyckte jag att jag hittat en perfekt rygg och Rasmus tvekade aldrig att ta taktpinnen visserligen fick jag avhjälpa en större bom på 3an men sen rättade jag snällt in mig i ledet och slet på.

Mot 7an var det långsträcka och lite oväntat blev det på vägen jag fick riktigt svårt att hänga med, Rasmus som jag matchar så bra på intervaller på bana, och inte blev det bättre av att fötterna började domna bort. När jag kom in i skogen igen var Rasmus och en killes lampa borta. Jag fick dra ner på tempot för att orientera rätt och fick snart tillbaka känseln i fötterna. Med mig hade jag fortfarande en äldre norrman och en kille från Istrum som var tydligt ointresserade av att hjälpa mig orientera. Jag orienterade ganska bra ett tag men allra längst söderut bomade jag med Istrumskillen fortfarande i släptåg (norrmanen hade sprungit ifrån i jakt på andra lampor när jag trampat ner i ett hål och haltade en liten stund) tre kontroller i rad och var ganska lättad när jag åter hade en rygg att gå på. Vid nästa kontroll kom en ytterligare större klunga ikapp. Säkert 15 pers. Dem fick jag dock inte utnyttja länge för efter endast en kontroll senare kom en lång snitslad sträcka med en backe som knäckte mig totalt. De sista killometrarna var det bara att plåga sig. Jag mådde illa hade ont i en fot (utan att kunna påminna mig om att jag trampat snett) och mina ben löd bara mycket motvilligt order.

Jag avslutade loppet på den inte allt för imponerande tiden 2:26:08. Jag kan inte säga att jag är missnöjd trotts lagets sämsta streckplacering. Det som en viss Joakim Ejestam sa om stockholmmaraton gäller i allra högsta grad även för långa natten. Första gången gäller det bara att klara av det, andra gången kan man börja fundera på att prestera.

Och ni, nästa läsår kommer bli riktigt festligt. Mer om det senare.

/Thomas

Tankar inför långanatten

Nu närmar sig 10-mila och långa natten med stormsteg. Om ett dygn bör jag under de allra flesta omständigheter vara färdig. Nu har i alla fall ångesten lättat och ersatts av en förväntansfull nervositet. Jag har bland annat övergivit planerna om att utforma det här inlägget som ett avskedsbrev. På något sätt har jag lyckats övertyga mig själv om att det kommer att bli kul. På nyhets fronten så blev Robert inringd nyss när Maggi drabbats av en influensa. En försvagning av laget men kul att lillbrorsan får chansen. Värt att notera är att de båda raka sträckorna har tillfallit bröderna Pettersson, vi får försöka lära oss orientera till nästa år. Idag kommer jag att packa och fixa i ett makligt tempo tills det är dax att bege sig till BMC klockan 18. Det lockar mindre än jag trott att dra in på stan och se forsränningen trotts ett stort antal kända rännare. Att spara energi är topp prioritet.

För övrigt så har jag blivit helt förälskad i Veronica Maggios senaste album. Satan i gatan. Lyssnar just nu igenom den för 4:e gången på 3 dagar.

/Thomas

Ett huvud fullt av smör

Långa natten (den legendariska sträcka 4 på 10-mila som i år bjuder på 16 km nattorientering och som jag har fått förtroendet att springa för Thor i år) närmar sig med stormsteg, igår var det genrep i Lunsen med de andra nattlöparna i vårat 10mila lag. UK (utagningskomitten som i detta fal består av en man) Ola bestämde att jag och Conny skulle springa samma gaffel på banan och att jag skulle träna på att hänga. Conny är för den oinvigde Thors bästa löpare och jag fick jobba för att hänga med. Egentligen tror jag inte att det borde vara något problem för mig att hänga med om vi bara ser till fysik, det är i huvudet mina problem sitter som vanligt. Jag är helt enkelt lite för mesig, kan inte övertyga min kropp om att den inte behöver alla sina reservlager som den gärna vill spara. I alla fall så står vi mot slutet av passet nära kontroll 13 och vet inte riktigt var vi är. Efter kanske 15 s har jag läst in mig och försöker göra Conny uppmärksam på det. Han har dock just vänt och sprungit åt andra hållet. Jag springer och tar kontrollen som sitter där jag trodde. Här ser jag chansen att rycka från Conny, det är ju ändå bara några kontroller kvar och det vore inte helt fel att komma för Conny in. Här är mitt huvud dock inte heller tillräckligt starkt så istället för att ta det lugnt och metodiskt drar jag på drar förhastade slutsatser om vart jag är och passerar en stig utan att upptäcka det. Jag tappar många minuter på den fadäsen och Conny är långt före mig i mål.

Sammanfattningsvis så har Thor utsett en kille vars fysik möjligen håller förhållandevis god klass men med ett huvud som varken tillåter lugn och sansad orientering eller hård ihållande löpning. Det blir till att kämpa rejält om jag ska få ut det som krävs på söndag vid 4 (4 på morgonen) tiden eller när jag nu ska springa.

Innan dess då. Jo jag ska in till stan imorgon och shoppa energigel och Carboloader för att utvinna lite mer energi ur kroppen, sen blir det häng på platsen där allt händer just nu. Flottbygplatsen i engelska parken. Hitintills har jag under de 2 besöken där träffat gänget och IT-pojkar som jag förväntat mig att träffa men också Erik Walin, Jenny Bengtsson, Temon, Monika Kaja och Walter Kenji Ikegami andersson. På kvalborg ska jag grilla hos borg innan det blir en ostudentskt tidig hemgång förmodligen innan de andra ens börjar fundera på att dra vidare.

/Thomas

Bomlöpare

Helgens tävlingar har bjudit på väldigt lite framgång. Faktum är att bägge insatserna har gränsat mot katastrof. Gårdagsnatten i Stenhagenskogen var vidrig redan från start då jag kom helt fel till första kontrollen. Sen rättade det aldrig riktigt upp sig och när tankarna om Långa natten anföll bröt jag ihop och var tvungen att avbryta loppet.

Till dagens lopp var jag helt övertygad om att allt skulle gå mycket bättre i dagsljus. Det visade sig vara inkorrekt då jag drog på årets hittills största bom där jag var helt vilsenför första gången i dagsljus i år till 3e kontrollen.

/Thomas

Robin Hobb

Nu har jag varit hemma ett par dagar och hittills har jag hunnit med lite träning, lite kompisar och lite familj. Det jag inte har hunnit med är den spanska jag förutsatt mig att göra. Istället har jag hängt på "Rain wild rivers" leriga stränder omgiven av höga träd och en till synes oändlig sankmark. Och jag har varit omgiven av ett gäng ungdomar vars uppgift är att hitta ett nytt hem till de vanskapta drakar som följer gruppen.

Just så levande kan Robin Hobbs, eller egentligen Margaret Astrid Lindholm Ogdens, berättelse vara. Karaktärerna är trovärdiga och det blir aldrig förutsägbart när man hela tiden kastas mellan att hata och älska karaktärerna från ett kapitel till ett annat.

Så om du har tråkigt och är sugen på ett riktigt episkt Fantasy äventyr är det bara att hugga in. Börja med Assassin's Apprentice eller om du föredrar svenska Mördarens lärling. Sen är det bra att fortsätta i samma värld med resten av The Farseer Triology, The Liveship Traders Trilogy, The Tawny Man Trilogy och The Rain Wild Chronicles (ej färdig än) Alla innehållande 3 rejäla böcker i storleksordningen 800 sidor var. Det blir många episka äventyr i en värld dit jag vill återvända om och om igen. Ett varningens fingar skall höjas för Soldiers son Triology, den utspelar sig i en annan värld som i mitt tycke inte alls är lika kärleksfullt uppbyggd.

Så dagens boktips kan ge dig månader av bra läsning, ta den chansen.

/Thomas

Gotland

Gotland, en ö full med möjligheter och terräng helt okänd för mig. Här skulle 2 SM-tävlingar avgöras, mina första i H21. Efter en 7,5 h lång resa var jag äntligen där.

Samma kväll gick natttävlingen av stapeln, en distans där jag inte hyste allt för stora förhoppningar om ett bra resultat, jag var orolig för den ökända gotlänska terrängen. Däremot kände jag att det vore bra att få in lite självförtroende inför det hotande långa natten. Den Gotlänskare av terrängtyperna visade sig dock inte alls erbjuda samma problem som en annan terrängtyp gav. Det var i de redan sedan förr hatade crosspåren som dagen förstördes helt. Jag vet inte om det finns något mer förhatligt att möta i skogen.

På lördagen strosade jag med Gunilla och Annika i tävlingsterrängen innan avlysningen trädde i kraft. Allt för att kunna göra så bra ifrån sig som möjligt på en av mina 2 favoritdistanser, sprinten. Efter att ha förbannat åldrandet som flyttat upp mig i H21 var det dax. Sprintkvalloppet såg länge ut att bli en riktigt succé där jag både orkade hela vägen och orienterade rätt men inne på arenan vid näst sista kontrollen steg publiken och framgången mig åt huvudet och istället för att förenkla mot ringmuren dök jag huvudlöst ner i en snårig minidal mot fel kontroll och sedan i fel riktning. Fadäsen kostade mig 1:47 och byte en spurt om plats i c-final (vilket hade varit bra för att vara mig) mot klar e-final.

Till sist var det finaldagen där jag faktiskt fick till ett schyst lopp.

/Thomas

Tvivel

I helgen var jag hemma och sprang tävlingar, Lännasprinten och Rånässtaffeten. Kändes lite konstigt att vara hemma utan att flänga runt för att hinna med så mycket kompisar som möjligt men det kändes ganska skönt, i alla fall när man tänkte på att jag från och med nästa vecka har två hela veckor på mig att träffa folk. Det var riktigt kul att tävla och träffa alla människor man brukar associera med de aktiviteterna.
Det finns dock en kille jag alltid är väldigt kluven när jag träffar, Niklas Alden är en riktigt schysst kille som jag hade uppskattat väldigt mycket i alla andra sammanhang. Problemet är dock att varje gång man tävlar mot honom känns det som att få ett slag i ansiktet.
Jag har inte tävlat så länge jämfört med de flesta av mina konkurrenter och gör ständiga förbättringar mycket tack vare att jag ägnar en betydande del av mitt liv åt att bli bättre på just orientering och har gjort det sedan den dagen jag för första gången satte min fot på ungdomsträning på thors ungdomsträning det året jag skulle fylla 15. Jag har alltid tänkt att om jag kämpar tillräckligt hårt kommer jag kunna ta ifatt de åren av orientering jag missat.
Niklas Alden kom in i orienteringen ytterligare lite senare än jag, det var bara 2 säsonger sedan. Han avancerade snabbt upp i tävlingsklass och redan året efter (i fjol) var han i SM-final på både sprint och medeldistans. Något som jag aldrig lyckades med under mina 4 år som junior. I helgen tog han hem segern i Lännasprinten och var inne som 7:a på rånässtafettens förstasträcka bara 37s efter i den betydligt mer erfarna konkurrensen, samtidigt slutar jag 10 i H21 i Länna efter att ha petats från elitklassen och hade även som godkänd varit en kvart efter i rånäs.
Sånt får mig att fundera, vad är det han har som jag saknar och framförallt: Kan jag någonsin kompensera för det eller är det lika bra att lägga ner här och nu? Man kanske borde börja träna någon gång i veckan, bara springa när det är fint väder och vara nöjd med att ha varit ute i den fina naturen efter tävlingarna. Det skulle utan tvivel vara mindre smärtsamt både för kroppen och psyket. Men till slut väljer jag alltid att fortsätta det påbörjade spåret. Jag väljer fler intervallpass där jag springer tills huvudet snurrar, fler rivsår när man springer genom snåriga skogar, fler timmar i regn och snöblask och med all sannolikhet fler smärtsamma misslyckande. Kalla mig gärna korkad, det tycker jag själv att jag är ibland. Jag är ganska duktig på att ge upp i nästan alla andra sammanhang men det här kan jag bara inte släppa trotts att jag sällan får några tecken på att jag någon sin kommer bli bra på det jag gör.
Det har sagts att man inte kan vara riktigt klok för att bli riktigt bra på en idrott, det verkar jag uppenbarligen stämma bra på mig frågan är bara om det räcker.

/Thomas

Vårcup

Nu har den ordentligt marknadsförda vårcupen dragit igång. Dagen till ära hade jag till och med lurat ut en inte ont anande nybörjare, Simon, i skogen. Tyvärr fick jag inte med Viktoria men jag tror att det kan gå till nästa gång med lite övertalning. Själv var jag inte i mitt allra snabbaste humör när jag hade sprungit sprint på förmiddagen och som vanligt gått ut på tok för snabbt. Jag borde inte hålla 3:30 min/km jag klarar inte av det särskilt länge. I alla fall så var det kul med så mycket folk på vårcupen, och Simon han var positiv och hörde sig för om hur det var ställt med kommande vårcuper.

Undrar om jag inte ska ladda på lite hårdare så jag kan lägga en vårcupseger till wintercupsegern. Tror av någon anledning att det kan bli svårare.

/Thomas

Tillbaka i cyberspace

Nu har det gått ett tag sen jag senast hörde av mig. Det har till stor del berott på den presentation som jag höll idag på spanskan. Inte för att jag har lagt ner mer tid på den än vad som är skäligt utan för att jag ägnat oskäligt mycket tid åt att våndas över att behöva göra det. Visst är det konstigt att man inte bara tar tag i saker och får dem gjorda, det måste ju vara mycket bättre ur ett evolutionsperspektiv, personer som får saker gjorda borde kunna vara mer avslappnade, orka ha mer sex och få fler barn. Till slut blev det i alla fall färdigt och en halvtaskig presentation.

Poängen är i alla fall att jag har som mål att synas mer här igen. Kanske rapporterar jag redan imorgon från Vårcupspremiären.

/Thomas

Jill Johansson

Nu har det gått 2 månader sen Viktor lämnade oss och ersattes av Jill och nu känner att jag samlat tillräckligt många betraktelser för att skriva ett inlägg där jag presenterar henne.


Jill läser som en oroande stor andel av korridoren I, utläses civilingenjör i Industriellekonomi, och har precis som Niclas sina rötter i Sundsvall även om hon senast kommer från Åre och Järpens skidgymnasium. Det var också som skidåkare vi först hörde talas om Jill. Det var Niclas som stött ihop med henne på väg till skolan och då vi hade ett rum som snart skulle stå tomt och riskerade att få in en "vanlig" människa. Jag tror Niclas tyckte att det var lite skönt att få in en icke-orienterare som han kunde hävda sig mot i skogen. Så döm av min förvåning när jag, när vi hjälpte Jill att flytta in, lyckades välta en trave tidningar och hittade en skogssport. Det visade sig sedermera att Jill hade en, för Niklas okänd, orienteringskarriär i Sundsvalls OK som visserligen hade saktat ner en hel del under åren i Järpen men som hon var sugen på att ta upp igen nu när hon flyttat till sydligare breddgrader. Tråkigt för Niclas men kul för oss andra.

Under sin tid här har Jill tagit på sig rollen som korridorens partyprinssessa vilket bland annat manifesterat sig när hon drog ihop en stor inflyttningsfest och i det att hon ansökte till Clubmästeriet (CM) I:s kombinerade festeri och fadderi. Vidare har Jill gjort sig känd för att vara abnormt sjukdommsdrabbad, så till den grad att Linn nu kommit med förslaget att Jill borde testa sig för mycoplasma.

Jills nästa projekt, som hon påtvingats av Källe och Niklas, är att åter lära Linn förmågan att bete sig som en tjej som hon har förlorat under en termin boende med bara killar. Min förutsägelse är snarare att Vi grabbar med understöd Linn långsamt kommer suga upp all tjejighet Jill besitter.

/Thomas

Hemhemma

När jag begav mig hemhemåt i fredags kväll fick jag för 3:e gången under de månader jag nu bott i Linköping sällskap av Oskar Södergren, nybliven klasskompis. Det är en helt fantastisk slump med tanka på hur många tåg förbindelser det finns mellan Linköping och Uppsala och antalet helger vi skulle kunna välja att åka hem under. Det hela är mycket lyckligt då resan känns mycket kortare med lite sällskap, och ännu mer så om sällskapet är mänskligt istället för elektroniskt.

Hemma har jag sen inte heller lidit av brist på mänskligt sällskap. Jag har lunchat med Hanna, fikat med Terese, Helena, Danne, Vale och Walter, "festat" hemma hos Backlund med Nv3b:s mest lojala och firat lillasysters födelsedag. De enda stora avbräcken var att Borg valt saluhallen före Backlunds och Williams och att Marcus inte dök upp trotts det hoppingivande sms-responsen till på mitt fika erbjudande.

Imorgon bitti bär det åter mot Linköping och helt andra vänner.

/Thomas

Thomas rycker ut

Ett inlägg som även publiceras på GÖKBOET.

Idag var det lite snålt med folk på rockjumpan och framförallt saknades alla som brukar verka som ledare. Det är här jag gör mitt legendariska inhopp i historien. Efter starka insatser av Mattias Halmen och Mideryd (hoppas verkligen att det är han som heter så, annars har jag gått runt och haft fel i flera månader) tog jag hand om det tuffa sista setet. Jag tyckte att jag gjorde en ok insatts med tanke på att jag inte hade hört talas om rockjumpa för ett år sedan. Jag vågade mig till och med på att testa några övningar från min tid som skidåkare som det kombinerade skid- och sprattelgubbshoppet och baklänges jämfota hopp. Det var faktiskt ganska kul, ska nog göra det igen någon gång.

Förberedelser

Idag, kanske lite i senaste laget, har jag på riktigt satt fart på förberedelserna till vårens SM-helg. Jag var ute och sprang på sprintbanan från NSM i höstas och ikväll väntar OL-intervaller kan bli i tuffaste laget fysiskt kanske men jag tror huvudet behöver jobba lite på att orientera när det går tungt.

I helgen tänker jag nog besöka Uppsala om inget oförutsett inträffar.

/Thomas

Livet går som en dans

Jag börjar med ett citat av Emil direkt från GÖKBOET

"Det har varit dåligt med bloggandet från korridoren på senaste tiden, kanske beror det på det tenta-p som har varit och för en del fortfarande pågår. Som ni alla vet så betyder ju tenta-p att man tittar på tv och spelar nostalgiska data- och tv-spel. Detta har helt enkelt gjort att vi inte har hunnit skriva några inlägg. En annan teori är att det är urtrist och lite patetiskt att blogga, och den stora frågan man ställer sig är ”Vem f-n läser detta?”."

Det samma kan väll mer eller direktöverföras till den här bloggen.

Igår var i alla fall en hektisk dag med många höjdpunkter. En mattetenta (ja jag tycker att själva tentan är ganska kul), årets första grillning, en snabbvisit på filmkväll (tyckte att en Bondfilm var nog för mig), episkt röj i OL1 och sen en mycket givande utgång på [HG].

Det är händelserna [HG] som kommer stå i fokus för det fortsatta inlägget. Efter ett galet drag i OL1an så intog orienterarna i vanlig ordning [HG] där vi körde på i gott och väl en timme innan kvällens för mig mest omtumlande episod ägde rum. När vilsefolk började troppa av en efter en tänkte jag att det kan ju alltid vara kul att flirta med någon söt tjej. Jag kände visserligen att jag om möjligt hade sämre chanser än vanligt med mitt nu ganska långa hår stående åt alla håll som vanligt och med 2 av av de finnar på näsan som tycks hemsöka mig.

Efter att ha drivit omkring en stund på dansgolvet möter min blick en söt blond tjej och ett stort leende. Dagens stora kap tänker jag och dansar fram till min stora förtjusning ser jag att hon faktiskt uppskattar min dans, det vill säga att hon skrattar när jag gör något knasigt, vilket de som festat med mig vet är ganska ofta. Jag fick inte direkt någon indikation om att hon var sugen på mer än att dansa, men att ha hennes uppmärksamhet och bli belönad med ett av hennes fantastiska leenden när jag gjorde något bra gjorde att jag hade jätte skoj, dessutom hade hon själv en del dansdelikatesser att bjuda på. En minnes bild av SMIParnas (Linda och Filippa) skiva och en skrattande Classe Francaise scout far förbi i mitt huvud.
Under en vatten paus fick jag reda på att det är Katrin (hoppas jag minns rätt namn det har varit pinsamt förr) som inte alls hörde hemma i Linköping utan var inne på sitt 3:e år som läkarstudent i gamla goda Uppsala. Jag fick även en sjukt oväntad komplimang från en av hennes kompisar för mitt hår. Det känns bra att någon gillar skatboet.

Vi fortsatte dansa ett bra tag och när kvällen led mot sitt slut kände jag att jag var tvungen att ge henne en komplimang för hennes dans och berätta att hon var jätte söt. Min erfarenhet säger mig att alla tjejer behöver höra det ibland. Hennes respons var högst otippad. "Du är söt du med, jag skulle lätt ha satt in en stöt om jag inte haft pojkvän". Men det gjorde mig precis ingenting för jag hade haft så kul hela kvällen. Med lite distans är jag mycket, mycket nöjd med första 2/3 av svaret.

Ännu en lyckad kväll är lagd till handlingarna, världen snurrar vidare och jag har fått lite vatten på kvarnen som driver min teori om att min chans att få tjejer inte i huvudsak hänger på att se bra ut, utan på att hitta sätt att sticka ut.

/Thomas

Cykelframgångar

Ett tag nu har jag varit nedstämd över att den sjukdom (som jag inte längre tror var halsfluss) verkade ha förstört all träning jag gjort det här året, det har verkligen tagit hårt på min form. Jag har aldrig varit med om att jag varit så påverkad så långt efter åt.

Idag verkade det äntligen lite som om jag var på väg tillbaka när jag gjorde Niklas cykeltest och slog både Källe och Emil. Det gör att jag just nu ligger i topp av korridorens icke cyklister på det testet.

/Thomas

Bortglömda lexikon och frisörssalonger

Vissa dagar är bra märkliga, utan att det egentligen händer något.

Ta idag till exempel, idag började med att jag introducerade I'm so happy med Salem al Fakir också känd som introt till Solsidan. Några timmar satt Linn med en buff nerdragen så att öronen stod rakt ut och dansade med ett fånigt leende på läpparna. Under tiden har jag ägnat en halvtimme av spanska tentan åt att önska att någon annan ska bli klar så att jag kan ta deras lexikon när jag glömt mitt eget. Sen tyckte någon att det var en strålande ide att skicka in mig när Niclas failat med att klippa Källes hår. Och trott eller ej blev det faktiskt lite bättre. Och nu är det frisörsalong igen men den här gången har tjejerna i OL3 invaderat för att klippa Peters hår.

Inget av detta hade i alla fall jag kunnat förutspå imorse, hade ni.

/Thomas

Hallandspremiär

Då var årets tävlingspremiär överstökad, jag har inte direkt rosat marknaden med en sista placering igår på natten där jag hade dubbelt så lång tid som vinnaren och hade bommat en del, och en möjligt sista placering idag (det var inte klart när jag lämnade TC)visserligen bara med 50% extra på segertiden men med ben som darrade betänkligt efter målgång efter 13 km.

Det känns lite som om min sjukdom förstört all träning jag gjort sen årskiftet och det är riktigt jobbigt att springa. Trotts det är det kul att vara igång igen.

/Thomas

Imorgon är det dax för tävlingspremiär på Kattegattnatt. Jag är så sugen, det ska bli så kul. Önska mig lycka till.

/Thomas

och nu vidare

Nu känner jag mig frisk, jag har visserligen kvar en del hosta men det är nog bara en rest.

Sammanfattningsviss har föregående vecka varit en av de sämsta jag varit med om. Där de enda fördelarna varit att det glassätande har varit lätt motiverat och att jag hunnit se hela skid-vm. Men nu är de dax att sluta vara sjuk och ladda mot nästa helgs Hallands premiär. Jag är så taggad.

/Thomas

Halsfluss

Nu när feberdimmorna tunnats ut något tycks det stå klart att det är en halsfluss som drabbat mig. Det är i alla fall vad som först kommer till min hjärna när jag måste stålsätta mig, varje gång det är dax att svälja. Det gör inte lika ont som förra vintern men å andra sidan har jag haft mycket mer feber den här vändan. Att säga att min hjärna slutat feberyra helt är inte helt adekvat eftersom jag igår drabbades av någon typ av panikångest när jag till slut hade tvingats ta mig till hemköp för att proviantera. Jag kände ett starkt behov av att fly från butiken och det krävdes en stor mental kraftansträngning för att kunna ta sig hem där jag behövde lungna mig på rummet i en kvart innan jag ens klarade av att steka de hamburgare som min middag bestod av.

Så rent allmänt mår jag inge vidare bra just nu även om det fortfarande är milt i jämförelse med fjolårets halsfluss.

/Thomas

En jobbig dag

Min feberyriga hjärna försöker förtvivlat skilja på hopknutna skosnören från fysiken, numeriska serier från matten och mysteriet med vad finnarna har under sina skidor.

/Thomas

Träningsdag

Dagens träningsdag vid OK Kolmårdens klubbstuga bjöd på lite riktig orientering den snötäckta marken till trotts. Jag kände mig förvånansvärt lite ringrostig i orienteringen. Kanske var det för att snön sänkte hastigheten rejält. Nu känner jag mig jätte inspirerad och skulle helst ge mig ut och tävla imorgon. Men jag får ge mig till tåls en stund. Men jag funderar på att höra av mig till L-100 som arrangerar UOF resa till Hallands premiären och kolla om de kan plocka upp mig på vägen. Det vore ganska bra.

För övrigt är jag ganska svår att få tag på den här helgen eftersom jag tappade mobilen när jag var på kravall i torsdags, som tur är så är den på väg hem igen för på måndag hämtar jag den på kårallens expedition, så kontaktbarhets svackan är bara tillfällig.

/Thomas

Han hade hunnit ta en flagga

Jag måste bara säga det. Helt fantastiskt åkt av Marcus Hellner. Jag vet att jag inte direkt kommer att vara ensam om att hylla hans insatts så jag ska fatta mig kort och citera Emil Jönsson. "Det blir bra stämning i korridoren där vi bor."

Vilses skid-KM

Dagens aktivitet var skid-KM och därför stod jag en stund efter 6 åter på startlinjen klädd i tävlingsdräkt. Det värsta med att tävla i längdskidor är att jag sedan ett par år tillbaka börjat utveckla en sådan ångest inför start, det enda jag kan tänka på är hur sjukt jobbigt det kommer (eller åtminstone borde) bli. När man sen kommer igång är det sällan jag lyckas tömma sig så illa som man föreställt sig innan och resultaten blir därefter. Så var det till exempel idag golfen är så platt och jag är en så dålig stakare att det är omöjligt för mig att ta ut mig ordentligt. Det kändes som om jag kom fortare framåt i backarna (eller backar och backar, där det var ett par graders motlut) än på platten. Till slut fick jag stryk av Källe med 11 s.

Imorgon kommer bli en betydligt mer lustfylld dag då det ska ses på Skid-VM och gås på kravall.

/Thomas

Superlånghelg

Efter att ha varit konstant social från det att jag klev av tåget i Uppsala klockan 15:30 torsdag till att jag klev på tåget på Stockholmcentral idag klockan 10:50 tycker till och med den normalt så sällskapssjuke jag att det är skönt att få slå sig ner ensam framför datorn med min lugna spotifylista i öronen. Missförstå mig inte, jag har haft en fantastisk långhelg, den var precis lagom lång.

Jag har hunnit med att träffa gänget, shoppa med Adrian, firat mammas födelsedag, haft en rejäl kvalitets aktivitet med Robert (lillebror) när vi for och klättrade och sen fyllt på med att umgås med storasyster Sofia och hennes man Daniel över en fin middag och bowling.

Precis lagom blev det alltså. och nu är jag fulladdad inför att avsluta den här läsperioden på ett strålande sätt.

/Thomas

Gökboet

Nu har det hänt grejer, OL2ans egen blogg GÖKBOET har haft officiell release så nu har jag som bloggare fått ett inte så litet sidoprojekt att sköta. Jag an inte lova att det inte kommer att gå ut över tvillingklippan men jag tror att det blir bättre för alla parter nu när ni kan surfa in på fler ställen för att få fler av mina visdomsord till livs.

Men nu är jag bra trött. Godbye.

/Thomas

Julgransplundring

Igår var det årets första vilsefest, julgransplundringen. Den bestod av en sittning på [HG] och till det var det såklart förfest, mellanfest och utgång. Jag kan inte påstå att någon av delarna var tråkig men det var själva sittningen som blev riktigt minnesvärd. Och hur skulle det egentligen kunna bli dåligt när man har en slips som är gjord av en orienteringskarta.

En mycket underhållande del av kvällen var nämligen slipstävlingen. Min slips kvalificerade sig tyvärr inte till den rafflande finalen. OL2AN stod ändå starkt då både Niklas träslips och Källes granruska med tillhörande miniskärm var i final mot Fiddes illgula papperskreation med bilder av alla domare, det vill säga festens alla tjejer. På traditionellt paradisehotel maner ställde sig tjejerna sedan bakom den killen vars slips de föredrog. Att fjäsk lönar sig syntes tydligt då kön bakom Fidde blev ruggigt lång.

En annan episk detalj var den lek som pågick hela middagen. Det var en sån där man får ett uppdrag för kvällen, ni som var med på nyår vet vad jag menar. Här hade Lovisa och Klara dock tagit i betydligt mer och det slutade bland annat med att Junis höll ett tal där han tackade Lukas för att han tagit med sin syrra till maskeraden, Fidde gjorde en Golum imitation, Källe kröp under alla borden och jag satt och matade min bordsgranne som betedde sig som en 5-åring.

Vad var mer episkt, jo OL4:ans gyckel om att hänga Beata, Johan Thörnrots tal till damen och Lisas utläggning om katters fördelar gentemot killar. Och så klart den fantastiska stämningen.

Ni skulle helt enkelt varit där och om ni inte tycker att ni passar in för att ni inte orienterar så är det aldrig för sent att börja.

/Thomas

Hemfärd?

Efter en lyckad laboration i går morse slipper vi kliva upp tidigt nästkommande fredag. Vad som är ännu mer fantastisk är att min nästa skolvecka därmed avslutas klpckan 10:00 på torsdagen. Det ger ett fantastiskt läge för en hemresa och det enda som säger emot är att jag faktiskt redan har bokat en resa härifrån till Stockholm under lördagen, som jag inte kan få pengarna tillbaka från. Men just nu känns det som att önskan att träffa vänner och övrig familj (det vill säga de som inte är Sofia och Robert)är större än min medfödda snålhet så om det är så att de har tid för mig under torsdags kvällen eller fredagen så beger jag mig nog hemåt efter skolan på torsdag.

/Thomas

En bra dag

En bra dag för mig lyser solen, det är inte klokt hur stor skillnad det kan göra att traktens största kärnkraftverk gör sig påmind. I alla fall sken solen idag. På matten kände jag mig stark och klarade av en och en halv lektions uppgifter. Efter det var det långhål och jag satte mig med Simon och programmerade på vårt miniprojekt i matlab kursen och trotts att vi till och med han med att fika en halvtimme i baljan var vi färdiga innan labben började och kunde därmed säga att vi var färdiga med kursen 3 veckor i förväg.

Flytet fortsatte när jag valde att testa lyckan på ett kort joggingpass och det gick helt utan konstiga känningar. Sen gjorde jag pannkakor till middag, det har jag inte ätit sen jag flyttade hemifrån och toppade kvällen med ett egenbakat bröd också första gången.

Någon som haft en 9:e februari som toppar det?

/Thomas

Sjukdom

Nu har förkylningen/influensan som vandrat runt korridoren kommit fram till mig. När jag igår började få feberfrossa och huvudvärk tänkte jag på hur utslagna Niklas, Jill och Linn varit nyligen och pallrade mig direkt hem i säng. Så jag vart nästan besviken när jag aldrig fick mer än vad jag gissar var en halvgrad feber. Sen i eftermiddags har jag inte känt just nånting. Men man ska inte ropa hej som det heter, kanske slår det till med full kraft under natten och däckar mig i morgon bitti.

Tills dess så får ni hålla er friska i mitt ställe.

/Thomas

Vecka 5

Vecka 5 har varit den lugnaste skolveckan sen jag flyttade till Linköping. Då har jag passat på att träna på ordentligt en bit över 11 timmar har det blivit. Vilket får mig att fundera på hur i hela världen Källe får ihop 15 h på en vecka.

Det var ungefär allt jag har att komma med så här sent på kvällen. Godnatt.

/Thomas

3000 m

Idag gjorde jag min premiär som banlöpare, ett mycket jobbigt kall som jag är glad att jag inte valt som huvudidrott. Men nu var det i alla fall som det var och jag stod på startlinjen. När startskottet ljöd for jag såklart iväg med en vådlig fart, trea låg jag efter en kurva. Men snart börjades jag som brukligt mattas och det dröjde inte länge innan nästan hela heatet var om mig. Sen var det till att kämpa vidare och efter ett par varv började mina varvtider öka över de 40 s som skulle leda mig under de förutsatta 10 min. Till slut kom jag i mål på den inte allt för imponerande tiden 10:24. Jag staplade ut mot räcket och var tvungen att hålla mig i räcket för att stå upprätt.
Det var historien om min debut som banlöpare.

/Thomas

Min 400:e facebookvän

Nu idag fick jag min 400:e facebookvän, Olof Sandgren (orienterare för OK Orion och boende i OL4:an) fick den stora äran. På kvällen firade vi det hela genom att springa keps-ol tillsammans och komma 2:a i bägge rundorna.

Men hur i hela fridens namn kunde jag få ihop 400:a människor skulle någon fråga hur många människor jag känner skulle jag nog dra till med 80. Och ändå när jag kollar igenom listan har jag inte många personer som jag inte tycker att jag känt under ett eller annat tillfälle. Nu känner jag att jag inte kommer fram till en poäng här men det blir ofta så, man inleder en tankegång utan att komma någon vart.

/Thomas

Bakmani i OL2:an?

Den gångna har OL2:an drabbats av en mystisk bakmani. Vi har bjudits på ostkaka, citronfromage, födelsedags tårta, semlor, kladkakemuffins och annanaspaj.

Experterna ställer sig frågande till vad som har hänt, håller OL2:an på att förvandlas till OL3:an. Inside källor hävdar dock att hysterin startades av en rastlös Emil som på grund av skador har varit oförmögen att träna som han brukar. Andra hävdar att det är grabbarna som försöker smöra in sig hos den nya tjejen Jill men undertecknad vill bestämt dementera sådana anklagelser. Då hade det varit helt onödigt att börja en hel vecka i förväg.

/Thomas

Bye bye Viktor!

Och så har Viktor lämnat oss, först gav han sig av till sin älskade hemstad Örebro där han inte blev välkomnad av Örebroarna och återvände till Linköping gråtandes. Som de goda vänner vi är uppmuntrade honom att försöka imponera på Örebroarna med sina välrakade ben och sin topp hundra placering på rankinglistan. Det gick sådär men då kom ett internationellt brotts syndikat fångade alla Örebroare i ett nät. Tillsammans jagar vi efter dem i en luftballong och Viktor räddar dagen. Nu vill Örebroarna ha tillbaka honom och tillsammans flyger de mot solnedgången medan vi med tårfyllda ögon står och mins alla underbara stunder vi har haft tillsammans.

Eller vänta nu, det där låter som Bye bye, butterfree! Avsnitt 21 av Pokémon. Jag måste ha sett lite för mycket av det.

Egentligen var Viktors avfärd inte alls så dramatisk. Han kom tillbaka nu i helgen och hämtade sina sista saker och städade ur sitt rum ordentligt. Han bjöd mycket generöst på middag med kyckling och rotfrukter i ugn, det var en mycket trevlig grabbmiddag där även Albert gjorde oss den äran.

Sen var det inte mycket mer med det på morgonen sa vi hejdå och sen for vi på träning och han tog bilen tillbaka till Örebro. Men trotts bristen på tårar vill jag att du Viktor, trotts att du i bland skrämde mig, kommer vara mycket saknad. Det kommer inte riktigt att vara lika mycket liv här utan dig.

/Thomas

Grattis Linn!

På födelsedagen önskade Linn en sång, en sketch, en dikt, ett blogginlägg och lite annat dylikt. En dikt sändes via sms men på grund av Staffans bönspel lyckades jag inte skriva ett blogginlägg under gårdagsdyngnet.

När jag ändå skriver om Linn kan jag passa på att spekulera lite om framtiden. Kommer hon någonsin bli skadefri? Kommer det vara samma Linn vi får ha att göra med nu när hon får tjejkonkurens i korridoren? Kommer det någonsin kännas som om Racelife är Niklas OCH Linns företag?

Savret på fråga ett bär förhoppningsvis ja. Det vore lite trist om hon skulle behöva dras med såna problem allt för länge även om det inte direkt verkar vara nytt för i år. På racelife frågan känner jag att det är ett klart nej, företaget kommer alltid i själen vara hanns hur mycket han än vill att Linn ska engagera sig. Och så till den intressanta frågan om gruppdynamikutvecklingen i korridoren kan jag se tre scenarion.

1) I scenario ett känner Linn att hennes ställning i korridoren är hotad och vägrar allt mer att prata med Jill för att efter en månad inte alls låtsas om hennes existens.

2) Linn känner att hon fått en frände och hon och Jill börjar göra allt tillsammans på ett mycket tjejigt sett. De äter tillsammans viskar och skrattar arrangerar tjejkvällar och umgås till slut bara med oss killar om nöden kräver det.

3) Jill känner att honb är i minoritet och tacklar det genom att bete sig precis som Linn, det vill säga att inget förutom utseendet avslöjar att det faktiskt är 2 tjejer vi har att göra med.

Ja det har varit en spännande höst och det kommer bli en minst lika spännande vår med Linn, Jill och alla andra fantastiska OL2:or

/Thomas

Thomas: En vinnare?

Igår, eventuellt i förrgår när det här inlägget publiceras, var det Wintercup 4. En tillställning där man jagar kontroller utifrån ledtrådar istället för att följa en karta. Senats var det dock en karta vi fick, dock inte över Linköping utan över Stockholm och New York. För att beskriva hur det funkade så var till exempel Madison square garden inringat, kontrollen satt på trädgårdstorget. Lika så ledde en korsning på Sveavägen oss till Olof Palmes plats.

I denna tävlings form har jag tidigare inte rönt någon framgång då jag hittat en respektive 2 kontroller de föregående gångerna. Den här gången bet jag mig dock beslutsamt fast i ryggen på mina korridorskamrater som i sin tur följde de gamla rävarna Kuken och Martinsson. Efter att ha vimsat runt i Linköping i 2h hade vi hittat 7/11 kontroller. Ett mycket stort kliv framåt för mig och jag frös om händerna, plus att mina kära korridorare givit upp en kontroll tidigare. Så dem skulle jag ju slå. Jag joggade hem i relativt lugn takt tillsammans med nyss nämnda rävar, när vi närmar oss ryd tar de dock av över rydsplanen, jag blir lite nervös, kan de så ruttinerade springa vilse i ryd eller har de klurat ut ännu en kontroll. Jag bestämer mig att chansa på det första och kommer in före dem, utan att de tagit någon extra kontroll. Nu leder jag tävlingen men det dröjer inte länge innan en annan räv, Junis, kommer in och påstår sig hittat 8 kontroller. Jag går hem nöjd med med min förmodade andra plats. Döm min förvåning när jag ser mitt namn i toppen av resultatlistan dagen efter. Så nu kanske jag har en delseger i en av Vilses cuper vilket är ganska stort för första året.

/Thomas

Orsa och annat

Nu är jag hemma igen efter en långhelg med skidåkning i Orsa. Helgen bjöd på många mil skidor i fina spår. 155 km vart det till slut fördelat över 6 pass och 10 h 50 min. Det är inte utan att man känner sig lite mör.

När jag sedan kom hem till korridoren hade mycket hänt. Bardisken hade förpassats ut från köket under en storstädning och en ny invånare till Viktors rum. Korridoren kommer nämligen bli ytterligare I infesterad när en gammal skidåkarkompis till Niklas vid namn Jill flyttar in i helgen. På den positiva sidan står dock att andelen tjejer mer än fördubblas i och med att vi (Viktor) utsett Linn till årets transvestit, egentligen en kille som låtsas vara tjej. Jag får dessutom 2 korridorskompisar med rötter norr om mina och risken att jag utvecklar norrländska istället för östgötska stiger ännu mer.

/Thomas

Vilse läger

Årets första läger är på ingång för imorgon bär det av till Orsa för skidåkning med Lithe Vilse. Jag ser verkligen fram emot det. Läger är ju trotts allt en av de stora anledningarna till att jag håller på. Men nu måste jag lägga mig. Det blir tidigt imorgon.

/Thomas

Rekord i sovmorgon

Igår var det en bra och hektisk dag. Jag gick upp i god tid för att hinna med att åka 2h skidor innan tentan. Det kändes rätt bra men jag är långt efter Källes och Viktors varvtider, vilket känns jobbigt eftersom det är i skidspåren jag borde kunna glänsa.

Tentan började med att jag inte kom in i salen normal tid eftersom jag tydligen glömt att anmäla mig. En halvtimme senare satt jag ändå där och det gick helt ok. Godkänt är inte i fara och en 5:a finns inom räckhåll om allt gått min väg.

Sen var det hem för pizza med Niklas och Linn innan jag drog och bastade med delar av klassen. Därifrån drog jag med Malin och Viktoria till flaman där vi mötte upp CP (Carl-Philip), Kalle (Charles) och Peter (Peter).

När vi var färdiga med festande och efterfestande var klockan 4 och då var det ändå en rejäl promenad hem. Det hela resulterade i personligt rekord i sovmorgon då jag låg och drog mig till 12. Jag tyckte ag var värd det efter en så hektisk dag.

/Thomas

Envariabel

Jag skulle egentligen skriva en smart betraktelse över hur man ofta ser saker som man vill se men som inte finns, och hur trevligt det kan vara att få rätt ibland. Nu är jag alldeles för trött och oengagerad och nöjer mig istället med att skriva att det är envariabel-tenta imorgon och att jag känner mig väl förbered.

Grattis Danne som var den som tjänade allra mest på att jag hade rätt.

/Thomas

Skid-O och gamla minnen

Den gångna helgen var en händelserik historia med 2 huvudkomponenter. Vi tar dem var för sig.

Det var massor av tävling/träning på gång i Gimo, där Elin Sjölander och Per Norlin (kanske inte helt på egenhand men nästan) bjöd på skidorientering och Martin Jansson bjöd på ett minnesorienteringspass söndag eftermiddag. inget av det här gick så bra för mig. Lördagens DM skidorientering tappade jag kontrollen över när jag började följa banan baklänges jag var ute i nästan 2 h och långt efter segrande Kent Lundvall. Söndagens vintercup orienterade jag betydligt bättre men jag behärskade inte de otroligt mjuka och sugande spåren särskilt bra och var ändå 10 minuter efter Linus Karlsson Mood och en 60-årig man vid namn Elis Åberg han är visserligen gammal världsmästare i skid-o men jag borde fortfarande inte bli omåkt av en 60 åring. Även söndagen vart det 2 h skid-o innan vi begav oss ut på Martins minnes orientering. Här kände jag mig säker vilket ledde till okoncentration och bommar. Jag var ute ytterligare en timme på den 6 km långa banan.

Sen till helgens andra huvudbeståndsdel då jag träffade gänget från högstadiet med Chris, Rasmus, Pedram och Niklas. Om jag har tänkt rätt har vi inte setts allihop sedan hösten 2006 och jag var orolig att vi skulle drabbas av pinsam tystnad i kvadrat. Så blev det inte. Efter att inte ha umgåtts ordentligt på snart 5 år var det som om vi hade setts igår, det var helt fantastiskt. Vi satt och snackade och åt god mat som Rasmus tillagat. När jag tittade på klockan var klockan inte längre sju utan halv 1. Vi har utvecklats åt väldigt olika håll sen vi kände varandra ordentligt men 3 år kan ingen ta ifrån oss och de kan vi alltid falla tillbaka på.

/Thomas

Första inlägget om 2011

Nu har jag inte visat några livstecken på ett par dagar så jag antar att en uppdatering är på sin plats.

Just nu pluggar jag lite sporadiskt tränar en gång om dagen och chillar framför TV:n med tour de ski. Det kunde inte vara mycket bättre. dessutom hinner jag med att se mina kompisar till exempel var jag hos Erns och tittade på hans lägenhet igår. Till helgen blir det skid-o i Gimo. Först DM och sen UOF-vintercup.

Det var ungefär allt jag hade att skriva och därav den skrala uppdateringen.

/Thomas

Thomasgalan 2010

Nu har vi sparkat ut 2010 med buller och bång och gjort plats för 2011. Då kan ni självklart räkna med att det är dax för er allra mest älskade textbaserade gala, Thomasgalan.

2010 har varit ett mycket händelserikt år i mitt liv. Jag har flyttat från Rosta till Linköping och börjat min utbildning, så högst troligt kommer årets utmärkelser vara färgade av det.

Även i år är musikklasserna först ut, under 2010 har jag dock lyssnat på musik på ett helt annat sätt, sen sommarens slut har jag inte längre P3 konstant i öronen och jag sitter sällan och letar musik på spotify så därför har har det reducerats till en klass och där vinner en låt som har ett par år på nacken. Med motiveringen att den representerar den trakt jag flyttat till och trotts att den inte ger några svar på varför jag aldrig lyckas med min ganska blygsamma dialektala handikapp.

Årets låt är Kolmårdstroll med MEN

I den prestigefyllda klassen årets läger/tävling i år går den till det läger som har påverkat mitt liv mest i och med att jag där mötte Alva som övertygade mig att jag vågade välja Yi.

Årets läger/tävling är Springcup

Alltid bra uppdaterad, alltid i tiden och med en fantastisk förmåga att fylla inlägg utan innehåll med mening.

Årets blogg är Julia Simons

I ny kategori för året går priset till en kille som likt Niklas mamma Gunilla har förmågan att skrämma slag på mig med sina oproportionella vredesutbrott, dessutom bor jag med honom merparten av året istället för som i Gunnillas fall någon sporadisk sommarvecka. Men att jag är rädd för honom betyder inte att jag gillar honom mindre än övriga medlemmar av kära OL2:an.

Årets skräck är Viktor Larssons vredes utbrott

I Linköping har jag hängt mycket med min klass och mina orienterings och korridorskompisar. De ska ha all heder för att de stått ut med mig men faktum är ju att de inte har mycket till val. En grupp människor har dock självmant valt att umgås med mig och det måste premieras. Jag kallar dem vid ett personnamn men det är såklart många fantastiska personer inblandade, det är bara hon som är den sammankallande kraften.

Årets nyförvärv är Linnéas gäng

Årets trend låter kanske inte som en kategori som hör hemma på min blogg men årets trend handlar inte alls om mode för mig. Istället tar jag upp en ganska trist tendens hos mina vänner. Alla par där jag brukade umgås med båda parter (Nils och Helena, Emma och Daniel, Backlund och Julia) och dessutom Hanna och hennes Jocke har drabbats av dem. Terese och Vale försöker gå mot strömmen (på varsitt håll) men det har jag inte sett mycket av.

Årets trend är parsplittring

Jag har gått samma linje på samma gymnasium och lagg upp övergången till högskolestudier på samma sätt som henne. Det är inget att hymla om, jag har alltid velat vara som henne och i år har det varit lite extra tydlig med flytt till Linköping.

Årets tvilling är Sofia Viklinder

Redan några veckor innan jag fått officiellt besked om att jag var antagen till min utbildning damp det ner ett hyreskontrakt i min brevlåda. Ett hyreskontrakt som skulle visa sig vara vägen till massor av underbara människor som jag fått privielegiet att dela korridor med. Utmärkelsen som årets klippa går till den fantastiske man som ordnade det så bra för mig.

Årets klippa är Peter Holgersson

/Thomas