Gott nytt decenium!

Gott nytt år allihopa!

Så här dags borde det vara läge att sammanfatta året som gått men mitt huvud känner sig inte alls i form för den uppgiften. I stället tänker jag berätta att jag inte har orkat blogga denna vecka eftersom jobbet har tagit på tok för mycket tid, närmare bestämt 34,5h på 3 dagar. Det har varit totalt kaos med mig på en moppe som jag inte riktigt kunnat hantera, kontoret fullt av vikarier och framför allt en löjlig mängd post som skulle delas ut. Jag har jobbat så mycket att det inte funnits tid att träna på kvällarna.

Idag såg jag fram emot första träningspasset sedan rexarejset men det vart också inställt eftersom mitt huvud kändes som om det var fullt av knäck och jag gick och sov i 2h istället.

Nu ska jag snart inta min luxuösa nyårs middag som inte består av hummer och champange med goda vänner utan istället blir det köttbullar och apotekarnes päronsoda i min ensamhet eftersom jag har inte lyckats bjuda hit några av mina vänner trotts att jag försökt och inte heller blivit bjuden någonstans. På den allra sista timmen innan detta decennium går i graven kommer dock min ensam lättas då jag ska åka in till stan för att möta Vale, Burken och Micke på V-dala. Det vill säga om jag inte hinner somna under kvällen. Just nu känns det inte helt osanorlikt.

Gott nytt decennium allihopa!

/Thomas

Rexarejset

Innan loppet stod jag och våndades över att jag skulle plåga mig igenom årets första skidlopp. När det var dax att lägga upp skidorna valde jag att ta bakspår bakom Hampus som utan minsta problem skulle staka ifrån mig ändå. Starten gick och från start låg jag näst sist med endast lillebrorsan bakom mig. Utefter första varvet avancerade jag dock något i fältet och efter ett varv (2,5km) hade jag kämpat mig upp i rygg på Christian Tuvesson. Där fick jag ett varvs relativt skön åkning innan jag på stadion efter halva loppet gick om för att försöka dra ifrån. Det visades sig vara lättare sagt än gjort då Christian och en Valbo H21a visade sig ha mer i benen än de visast tidigare och i varje nedförsbacke kom Christian glidande på sidan av mig eftersom hans skidor gled bättre efter ett tag gled han om mig och genom resten av loppet turades vi om att dra, när han drog fick jag passa mig för att inte gå på hans stavar uppför och när jag drog fick han glida ut vid sidan om för att inte köra på mig bakifrån utför. När det drog ihop sig till avslutning kom Valbo killen från att jag knappt sett honom till att ta ledningen i vår klunga. Jag försökte hänga med honom uppför sista backen men lyckades inte helt och på väg utför den följande nedförsbacken kom Christian åter farande på insidan och trotts att jag kände mig efter omständigheterna pigg (det gjorde bara lite ont i låren och armarna var inte särskilt medtagna) kunde jag inte förmå mig att hänga med honom uppför sista backen.

För att ni inte ska få för er något så ska jag avslöja att detta knappast utspelade sig i loppets topp utan istället så var det 9:e-10:e plats den här kampen gällde och ungefär 6 minuter efter att vinnande Henrik Rosén passerade mållinjen var den avgjord.

Jag är ändå nöjd med loppet. Jag visade för mig själv att det finns åkare i Uppland som jag kan fajtas med. Det kan bli en kul säsong.

/Thomas

Skidor

Som ni säkert har sett är snön här och med den har skidsäsongen dragit igång på allvar. Imorgon är det dax för årets första tävling för min del. Den går av stapeln vid Ottarsborg, IK Rex hemma plan.

På programmet står masstart och fristil. Startfältet, med undantag för Henrik Rosén, står sig kanske inte direkt mot sverigeeliten men det betyder inte att jag har en god chans till en framskjuten placering, tvärt om. För mig blir det snarare att hålla någon annan än lillebrorsan bakom mig som får vara målet.

Jaja det är inget att oroa sig för, det kommer ett inlägg när loppet väl är genomfört.

/Thomas

Veckans låt: Julen är här

Nu är det julafton och jag kan inte motstå att tipsa om en av de allra vackraste jullåtarna jag känner till.

Det är Julen är här. Som en observant läsare sett har jag inte skrivit in en artist och det är för att jag anser att julsånger ska sjungas istället för att lyssnas på.

Vill du ändå höra hur den går finns den på spotify och youtube. Men som sagt helst ska den ju sjungats tillsammans med familj och vänner.

Mer tänker jag inte skriva på julafton. God jul allihop.

/Thomas

Jul

Inte helt otippat handlar mitt inlägg den 23:e december om julen. I år har den smugit sig på mig utan att jag har hunnit fatta något, visst jag har fått fatt på julklappar åt alla och så men det är inte riktigt klart för mig att det är jul imorgon ändå.

Men jag är inte orolig för att jag ska sakna julkänsla på julafton. För det har jag en idiotsäker plan. Ett av julens bästa ögonblick inträffar nämligen direkt efter att jag stigit upp och öppnat min sovrums dörr. Att se den tända granen för första gången. Det är julkänsla för mig.

God jul alla glada människor

/Thomas

Förra veckans låt: Vad ska vi göra med Henry? med Parken

Ja nu kommer veckans låt även vecka 52 om så en dag försenad. Anledningen är att min lillebror har suttit framför datorn och fixat med en julöverraskning. Även om det har varit en bra grej han gör har jag blivit lite frustrerad över att inte komma fram till er läsare när jag har både tid och ork. Då undrar man ju vad man ska göra med Robert.

När jag så skulle välja låt kom jag och tänka på en kille som också hade problem med en grabb (ska jag ärlig tror jag att Parken hade värre problem än jag). Dessutom är det alltid bra med ett gott skratt när man känner sig frustrerad.

Därför är den humoristiska "vaddetnuskaföreställaförmusikstil"-låten av enmansbandet Parken. Ientligen är den ganska sorglig om en kille med problem som skrämmer de andra barnen men jag kan inte låta bli att skratta varje gång jag hör Parken sjunga 6 fingrar på varje hand.

Hör låten på Spotify eller youtube.

/en numera inte fullt så frustrerad Thomas

Midvinternatt

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Ur "Tomten" av Viktor Rydberg

Och visst var det bra kallt när jag i 3 tiden stack ut näsan genom dörren för att bege mig till Skogsvallens IP för att sitta ett 3 timmars pass vid snökanonen. Men någon tomte såg jag inte till. Han kanske blev iväg skrämd när han märkte att han inte var ensam eller så hade han klätt ut sig till Rune för att visa mig hur man skötte anläggningen.

Som tur var vart det en händelselös natt där det enda som avbröt mitt Advance Wars spelande var att jag varje halvtimme tömde hinken med spillvatten.

det var ungefär allt som fanns att säga om den natten. Jag vill dock än en gång uppmärksamma Terese för att hon ställde upp och hjälpte till. Mycket bra jobb.

/Thomas

Bedtime

Jag håller på att ladda för att gå och lägga mig.

Va nu då? tänker ni kanske: Inte ens Thomas går och lägger sig klockan 7 på kvällen.
Och visst har ni rätt även för mig är 7 mycket tidigt att gå och lägga sig. Men så ska jag ju upp innan klockan 2 också. Jag ska upp och passa snökanon är det nämligen tänkt. Självklart har jag tagit på mig det skummaste tiderna, det blir lätt så då den som sliter med att få det att gå ihop sitter vid ditt eget köksbord. Själv satt mamma 3-6 mellan onsdag och torsdag, jag antar att jag fick egenskapen att ta på mig de tunga uppgifterna från födseln.
Jag känner i alla fall att jag gjort något bra för mamma som har kunnat fylla en lucka genom mina egna kontakter. Min mest trogna läsare, (eller åtminstone den mest frekventa komenterande) Terese har nämligen gått med på att sitta vakt 9-12 imorgon. Stor eloge till henne.

Nu ska jag bara fixa upp skidorna till morgondagens träning så blir det läggdax sedan.

Godnatt!

/Thomas

Panik

Nu är den här, den årliga julklapps in handlings ångesten. Perioden på året då min fantasi helt står still när jag som mest behöver den.

I dag är det 10 dagar kvar till julafton och jag har inte köpt en ända klapp och ännu värre, jag har inte en enda bra ide och tiden tycks aldrig räcka för att gå på stan och kolla ut något bra att köpa heller.

Imorgon ska jag i alla fall på stan mellan jobbet och träningen. Vi får hoppas att min fantasi kan ge mig lite hjälp då. Har ni läsare några bra ideer är de också välkomna.

/Thomas

Veckans låt: Damned if I do ya, damned if i don't av All time low

I förmiddags surfade jag in på Thereses blogg och kollade in hur läget var med min skadedrabbade vän. Hon hade som vanligt gjort illa sig men var glad över en ny låt som dykt upp på spotify. Den lyssnade jag in så klart. Den inledde starkt med lite simpla gitarr ackord och trummor innan låten drog igång och då vart det inte sämre efter det. Det här måste undersökas tänkte jag och lyssnade in resten av skivan. Jag tror inte att det finns en enda dålig låt på den. Hela skivan är fylld med underbar punk-pop som gör sig mycket väl både att lyssna på intensivt eller att ha rullande i bakgrunden medan man spelar eller läser serier.

Om All time low är ett nytt band för dig som det var för mig bör du definitivt göra dig omaket att lyssna in dem. Du kan ju precis som jag börja med Damned if I do ya, damned if i don't på Spotify eller, om du inte har tillgång till guds gåva till laglydiga musikälskare, på Youtube.

Mamma

Igår var det att åka snålskjuts på IT-civilarnas tentafest som stod på schemat. Det visade sig bli den bästa festkvällen sedan skivorna. Sällskapet var trevligt och danssuget, stämningen var på topp och tjejerna var vackra. Dessutom missade jag inte bussen. Ett stort plus.

Den här dagen var det desto segare. När jag skulle ge mig ut på ett pass styrkestak gav mina rullskidor upp och jag med dem, då gjorde världens mest underbara människa en insatts och fick mig att ge mig ut på brorsans rullisar istället. Det är sånt hon gör, när jag vill ge upp får hon mig att fortsätta, när jag är i knipa hjälper hon mig och om jag mår dåligt har hon alltid ett gott råd att hjälpa mig med.
Om titeln inte redan har fått er att begripa det skriver jag om min kära mor. Den bästa mamma en nördig elitorienterar wannabe kan tänkas ha.

För att koppla tillbaka till början av inlägget kom jag på att jag börjar likna mamma en hel del när Mangnus Ugglas "Jag dansar aldrig nykter" spelades på dansgolvet. Jag dansade järnet och sjöng högt i refrängen trotts att jag uppenbarligen dansade och som vanligt var spiknykter. Det är nämligen en av mammas favolåtar och hon har liksom jag aldrig varit något för det här med alkohol, varje gång den spelas på radion höjer hon volymen och sjunger högljut.

Jag vet att jag inte säger det till henne särskilt ofta, ömhets bevis är något vi sällan håller på med i den här familjen, men mamma är helt otrolig. Så om du mot förmodan skulle läsa det här mamma så vill jag att du ska veta.

Du är bäst mamma, allra bäst i hela världen.

/Thomas

Omkastningar

Igår tänkte jag skriva ett inlägg om hur svårt det är att orka träna den här årstiden. Idag vill jag inget hellre än att få ge mig ut i regnrusket med min pannlampa.
Vad är då den stora skillnaden mellan igår och idag? Jo det finns 2. Dels var jag ensam igår och idag är det Thorträning i Eriksberg sen så var jag "tvungen" att träna igår medan jag idag inte kan eftersom jag har ont i halsen.

Varför kan man aldrig vara nöjd med det som går och inte eftersträva det som är omöjligt?

/Thomas som funderar

Besvikelse

Idag sitter jag här och är lite besviken på mig själv. Jag klarade nämligen inte av att samla ihop mig för att köra dagens andra pass nu när mörkret fallit. Jag var ientligen tänkt att gå ut för ett styrkestak pass men det gick bara inte att motivera mig för det. Jag vet inte om jag ska hoppas på att inte få jobba imorgon så att jag får en chans att ta igen det. Fast ientligen vill jag nog jobba pengar kan man aldrig få för mycket av och lite träning blir det ju på jobbet med. Jaja det blir som det blir. Inte ok att inte orka träna i alla fall. Jag får se till att det inte blir en ovana.

/en Thomas som är besviken på sig själv

Veckans låt: Genom skog, berg och hav med Sanna

Idag tänkte jag skapa en Orienterings inspirerad spellista och snubblade helt otippat på ett guldkorn från Lilla melodifestivalen. Med titeln Genom skog, berg och hav hamnade den givetvis direkt på listan. Denna mycket Sarek inspirerade låt var faktiskt inte alls dålig så all heder till Sanna som framförde den.

Jag kan i ärlighetens namn inte säga att jag kommer att lyssna på den så väldigt mycket men jag tyckte att den förkännandes att nämnas ändå efter som den dök upp på ett så oväntat ställe.

Låten finns att lyssna på på både spotify och youtube.

För övrigt tar jag gärna emot fler förslag på låtar med orienteringsinspirerade texter och/eller titlar.

/Thomas

iTunes

Nu sitter jag i iTunes och funderar på vilken musik jag ska bära omkring på tills nästa gång jag får ett ryck att byta musik på iPoden. Ska jag lämna kvar Metallica, ska jag ta in Mika och finns det i så fall också plats för Alize. Ja frågorna är många och inte hade det blivit lättare om jag sysslat med nedladdning och haft ännu mer musik att välja bland. fast å andra sidan börjar jag kunna det mesta av den bra musiken som ligger på den här datorn, det skulle kunna vara kul att lyssna in sig ordentligt på lite nyheter. Det gör jag sällan på datorn numera på grund av det nästintill obegränsade utbudet på Spotify.

Jaja det är väl bara att köra och se hur det blir.

/Thomas

The gamer inside

Nu har jag efter 3 dagar av december varit ledig fler dagar än under hela november, jag börjar tröttna rejält på att kolla gamla pokemon avsnitt och vänta på att telefonen ska ringa.
I går kväll fick jag i alla fall en välbehövlig paus då jag sammanstrålade med Gamla NV3b:are utanför Åhlens, tyvärr var uppslutningen allt annat än god men vi sex tappra som var där lät oss inte nedslås. Eftersom alla hade kårleg gick vi till upplands och satte oss längst in i vad som såg ut som en gammal mat källare.
Vi diskuterade allehanda ämnen som Civilisation och att slicka på Angebjörns huvud. (Ni har gissat det Walter var med) Hanna berättade historier om Dream Hack och Vale planerade att köpa en PC för spelbruk.

Allt detta sammanfogat (Om man räknar bort angebjörns huvud) fick mig att bli mer sugen på att spela än på mycket länge. Det skulle nästan kunna komma som en överraskning för alla som spelat med mig eftersom jag inte är speciellt duktig på några spel ientligen, men inom mig ligger det en liten spelare gömd som längtar efter att komma ut och lufta sig ibland. På sista tiden har han varit ordentligt instängd av jobb och träning och ientligen har jag inte känt det ordentliga spelsuget sen i somras Men 3 sysslolösa dagar med lite träning (En gång om dagen) och mina vänners spelande har fått honom att skrika efter spel.

Nu ska jag försöka lugna honom med lite Advance wars till DS. Vi hörs.

/Thomas

Ledig

Idag är min första lediga vardag sedan den 9:e november. Inte dåligt för en vikarie eller vad tycker ni.

För att fira att jag är ledig har jag inte gjort något vettigt idag. Faktiskt så känns att blogga som ett alldeles för stort åtagande denna dag.

Hejdå!

/Thomas

P3 dokumentär

Jag kom iväg till Finspång vilket ni kanske märkte på frånvaron av deprimerade inlägg om att jag satt hemma och var sjuk. En mycket trevlig tillställning som bjöd på rolig orientering, trevliga människor, drömmar om nästa säsong, Bang! och, hör och häpna, solsken. Men antalet händelser värda att sprida över internet var inte så många så istället tänker jag berätta om en av mina favoritaktiviteter en söndagskväll.

Aktiviteten i fråga är att lyssna på, i min mening världens bästa radio program och spela DS i min säng. Radioprogrammet heter P3 dokumentär, det låter så lagom spännande men det stämmer inte. De engagerade historierna ur vårt nutidshistoria där alla sidor i fallet får komma till tals i form av personer som faktiskt var med. I kombination med en intensiv digital strid i Advance Wars: Dual strike är det för det mesta min favorit sysselsättning 18:00-19:30 en söndag.

/Thomas

Veckans låt: Och jag grät mig till sömns efter alla dar med Säkert!

Igår kväll blev jag helt plötsligt snorig och fick ont i huvudet. Inte så kul med tanke på att jag ska till finspång på orienteringsläger den här helgen. Idag mår jag som tur var bättre och jag tror att jag kommer kunna åka med. Men för att förbereda mig på det värsta lyssnar jag på låten som alltid får mig att känna mig nöjd och lycklig.

Nu tittar ni tillbaka på titeln och tänker "Vad hemsk du är, blir du glad när andra gråter?". Tyvärr kan det nog sägas vara sant. Oftast tycker jag illa om när andra människor råkar illa ut men den här låten fyller mig med lycka. Visserligen är det synd om den mobbade tonårstjej som är huvudperson men jag kan inte tvätta leendet av mina läppar. Nu ska jag förklara varför.

Här kommer första versen i låten.

"Varenda bok jag kunde komma över läste jag
Och jag spydde aldrig vid kullen vid 4H-gården
Behövdes aldrig ungdomsvården
Den enda som aldrig rökte
Den enda som aldrig försökte fuska på proven
Då lär man sig ju inte nå't
Jag var nog värd allt stryk som jag har fått"

Det här kunde så lätt ha varit jag. Jag har alltid varit den som undvikit allt som är farligt allt som är skadligt och i och med det det som är "coolt". Jag har älskat böcker och skolan har varit min hemmaplan där jag är näst intill oslagbar (nu fick jag in ett drag av storhetsvansinne också) men en sak stämmer inte in på mig i låten. Under den perioden i livet som låten beskriver var jag aldrig ensam. Tittar man på mitt mellanstadie var det vad man kunde ha förväntat sig men jag hade alltid vänner att vända mig till, och det är påminnelsen till de vännerna som gör att jag alltid ler när denna låt startar. Ni vet förhoppningsvis själva vilka ni är. Ni har gjort mitt liv vart att leva.

Spotify och Youtube.

/Thomas

RajRaj

Igår var det min premiär på det anrika Thorarrangemanget RajRaj. Det var en helt unik upplevelse måste jag medge och dessutom var det helt fantastiskt kul.

Först samlades ett 20-tal deltagare utspökade som olika figurer från Kalle Anka och Musse Piggs universum. Som björnbuse var jag föga originell då det tycktes som om björnligan stämt till stormöte inte mindre än 6 björnbusar satte skräck i omgivningen. Sedan bjöds vi på häxbrygd (Alkoholhaltig eller alkoholfri) av Magika D' hex (Eva) och fick sedan reda på att vi blivit förhäxade att stjäla Joakims turkrona. Sedan lottades vi in i par via en associationslek där man fick ett kort med en Ankeborgs figur och skulle hitta den figur som matchade ens egen. Själv fick jag en figur jag inte kände igen och av teckningsstilen att döma hörde den inte ens hemma i Ankeborg. Min misstanke är att det var parodin Arne Anka. I alla fall kunde jag inte lösa kopplingen till min partner förens uteslutnings metoden tvingade ihop mig med Josefin (jag ska inte glömma ditt namn igen) Sipola (från boden och Vittjärvs OK) med kortet Madame Mi. Vi antar att det hade något med häxbrygder att göra.

I alla fall gissade jag och Josefin (båda rajraj noviser) att vi skulle vara ute i 1:44. Sen var det start och vi fick varsin karta över ankeborg, vid första anblick var den helt olämplig att orientera på och även efter att ha tittat på den i timmar är den helt otydbar om man inte vet att man ska till Rajraj-berget. Det slog mig inte från början utan jag försökte hitta dolda ledtrådar i kartan vilket lede till att jag och Josefin hittade kontroll 3 först av alla. Dock hade vi inte sett skymten av numer 1 och 2 än. Ca en havtimme efter övriga var vi dock uppe på RajRaj-berget och kontroll nummer 2. Där väntade olika inbrotts inspirerade övningar som att passera korridorer med laser strålar och navigera i mörka tunnlar. Vid lekarna serverades givetvis förfriskningar. Lekarna avslutades med en ordlek för att knäcka koden till Pengabingen och stjäla turkronan.

3:e kontrollen var av logiska orsaker inte till några problem medan 4:e och sista kontrollen tog lite extra tid då vi navigerade via en stenig skogsdunge istället för längs vägen till 4:e kontrollen som bjöd på båtrejs för att se vilken som var den äkta turkronan. Medan de andra lagen satsade på att leta bark att bygga båtar av kläckte Josefin den klockrena iden att använda min plastficka som vi stoppade full med grenar så att den flöt som en dröm. Tyvärr var den inte snabbast...

Sen kände vi att vi hade lite bråttom så vi gick imål. Det visade sig att vi var 13 min efter vår gissade tid (tror vi, det verkar orimligt att vi var före) och det placerade oss näst sist i tävlingen och vi arrangerar nästa år.

Sen flyttades händelsernas centrum till bastun, i herrbastun dracks det öl, snackades skit och sjöngs muntra sånger som Balladen om Theobald Thor. Texten passar sig kanske inte riktigt i detta forum men för att ni ska få ett hum om nivån så börjar refrången med raden "Det var en stor kuk".
Tillslut tröttnade vi på bastuns värme och beslöt oss för att det var dax för hågaån, vilket betyde att alla killar snodde handdukar runt midjan och gick den maschalsnitslade vägen ner till ån där vi släppte våra handdukar och tog oss ett dopp. Tjejerna var också med på noterna men turligt (eller oturligt beroende på hur man ser det) var det för mörkt för att man ens skulle se vem man pratade med där nere.

Tillbaka i bastun försökte Adde att ringa Ola för att han traditionsenligt skulle berätta om Peeka och tegelstenen, men han möttes av en telefonsvarare så vi skrålade in If Thor IF Thoor IF Thooor istället.
istället satte vi fart på ett annat traditionellt upptåg då vi sprang in i tjej bastun och sjöng Teobald Thor.

Innan vi fick äta middag skulle vi sedan uppföra en liten pjäs hämtad ur Ankeborg. Som de mönster elever vi var i min rupp struntade vi helt i att uppföra en serie i den tidning vi tilldelades och hittade på en egen historia om en Thor myra där jag fick spela Pluto.

Middagen var en trevlig tillställning där det serverades Kall anka till förrätt, Tre små grisar till varmrätt och chokladpudding som de desperat försökte koppla till Musse Pigg som efterrätt. Under hela middagen skickades ansvaret för nästa låt hela tiden runt och när turen kom till Rickard vid min bordsände undvek vi sånghäftet och drog istället igång något mer Disney inspirerat tyvärr kunde vi inte texten till den mest självklara. Ducktales introt (troligen för att det finns många svenska versioner). Istället klämde vi till med räddningspatrulls introt till allas förtjusning. Lite mer misslyckat blev det senare under kvällen då jag försökte göra ett eget avstick från sånghäftet och Sjunga "ja må du leva" eftersom vi hade ett födelsedagsbarn. Det bör helst glömmas (än en gång, förlåt JOSEFIN).

Efter middagen vart det (något överaskande i mina ögon) disco men innan dess han vi med ytterligare en liten frustrerande lek att redogöra för. Det handlade om musik-quiz med Ankeborgs tema. Först skulle man gissa artisten som man sen med hjälp av en ledtråd skulle koppla ihop med en seriefigur. I vårat team började framför allt jag och Johan (Lisas kille) starkt med att knäcka Orup som gjort "Jagad av vargar" vilket ledde oss till stora stygga vargen. Lasse Berghagen som gjort "håll igång i skogen vilket ledde till Komisarie Karlsson och Timbuktu som kommer från skåne och alltså hör ihop med Mårten Gås. Sen efter fyra frågor föll dock vårt flyt som ett korthus och resten av poängen vårt lag tog hem får vi huvudsakligen tacka Rickards musikkunskaper för.
Prova själva vad ni får ut av beatles och ordet frukt, Eminem och "inehåller något figuren har nytta av" och Alexander Rybakov med tilläge Flerspråkigt instrument.

Så RajRaj var ett mycket klurigt och framför allt hysteriskt roligt påfund och årets arrangemang var så vitt jag kan bedöma strålande. Vi i nästa års arrangörsstab ska göra allt som står i vår makt för att matcha det jag upplevde i år. Det ska bli kul att se den andra sidan av RajRaj med.

/Thomas

Veckans låt: It Ain't Enough med Oh Laura!

Efter en stressig arbetsvecka kände jag ett stort behov av att ta det lungt och slog igång min lungna spotify lista. Jag kollade igenom listan och insåg att det bara var 2 låtar i listan som möjligen kunde göra sig i Veckans låt eftersom resten var för välkända.

Valet föll på ren känsla på It Ain't Enough med Oh Laura!. Detta är på inget sett en avslappnande låt om man lyssnar på texten om killen som kommer hem full igen och inte behandlar henne väl, men en hypnotiserande jämn gittar i bakgrunden och den avskalade melodin skänker mig ro.

Jag kom först i kontakt med den här låten på grund av Arvid och msn:s visa vad jag lyssnar på funktion.

"Har Oh Laura! gjort något annat än release me?"
"Ja, den här är mycket bättre om du frågar mig."
Sen skickade han låten

Vill ni själva lyssna finns den på Spotify och Youtube.

/Thomas

Jobbig vecka

Hoohoo...hoohoo..hoo..ho
Det är nästan så tomt att det ekar här och det verkar ha sammlats damm på tidigare inlägg.

Det beror på att jag har haft en tuff vecka med massor av jobb på city mail. Övertid i drivor. Som tur är är det helg nu och förhoppningsviss ska jag lyckas skrapa ihopp en veckans låt imorgon medan söndags inlägget kommer att handla om något allderles speciellt. Anledningen att jag nu skriver utklädd till björnbuse.

Så nu har ni något att se fram emot. God natt

/Thomas

En komentar betyder så mycket

Nu sitter jag här igen och funderar på vad jag ska skriva igen, därifrån är steget till att fråga sig om man ska skriva något alls inte långt. Men nog ska jag skriva alltid, någon kan ju komentera det jag skrivit. Så är det faktiskt, det bästa med att skriva blogg är när någon läser och tycker något, det behöver inte vara något viktigt eller ens om det jag skrivit. jag blir glad bara någon bryr sig om mig nog för att klicka sig igenom det inte helt okomplcerade systemet för att komentera på blogspot.

Så nästa gång ni vill göra mig glad, när ni tycker något om det jag skrivit eller kanske vill du att jag ska ta upp något på bloggen. Tvecka inte, lämna en komentar.

/thomas

Veckans låt: Bad things med Jace Everett

Veckans låt den här veckan har 7 år på nacken men först nu har den fått ett visst genomslag på grund av TV-serien True blood. Det är helt enkelt seriens signaturmelodi.

Nu har jag faktiskt inte sett serien men låten har ändå hamnat bland mina favoriter tack vare Niklas som påpekade hur bra den var när vi åkte bil hem från en träning för några veckor sedan. Så nu diggar jag till denna riktigt humoristiska, men dystra (något jag inte visste fanns i country), countrylåt och funderar hur hemska saker Jace kan tänkas ta sig för.

Anledningen att den kom just denna vecka var Emma som sa att hon mest hade filmmusik men när jag nämnde Bad things visste hon inte vad det var. Hoppas du läser detta och inser vad du missat Emma.

För Emma och alla andra som vill höra låten finns den på spotify och youtube.

/Thomas

Hårdvecka på ingående

Det var länge sedan jag kunde träna en hårdvecka på egenhand nu. De senaste månadrena har jag varit lite småskadad och innan det var jag mycket förkyld och när jag varit helt frisk har det varit för viktiga event i antågande för att jag ska kunna riskera att vara utsliten, men nu är tiden äntligen inne. Imorgon inleds veckan med ett distanspass till fots vilket på eftermiddagen kommer att följas upp med styrkestak.

Söndagen ska också fyllas med 2 pass men sen blir det klurigare i värsta/bästa fall kan jag få jobba hela veckan och då blir det bara ett pass om dagen men får jag inte det tänker jag nog klämma in ett dubbelpass till, kanske inte på måndag men vid första bästa övriga tillfälle. Sen är det bara och vänta och se om jag kommer gå sönder igen eller om jag klarar mig igenom helskinnad

/Thomas

Mistborn

I dag ger jag er en inledning i bästa isbjörns stil för att hedra att denna stolta blogg har gått i idé.

I gamla goda fryrisskolans cafeteria satt en dag en liten, hattlös varelse hopkrupen i det bortersta hörnet med näsan i en bok. Denna bloggs majestätiska huvudperson skred med stolta steg fram till den läsande varelsen och frågade, "Vad läser du?"
Varelsen (som var Arvid) svarade "Det är sista delen i världens bästa fantasy serie" Den storslagne huvudpersonen fan detta mycket intressant.

Så vad tycker ni? Var det inte lite isbjörns stilism över denna inledning? Nu fortsätter bloggen som vanligt.

Nu har det snart gått ett halvår sedan Arvid introducerade mig för Mistborn trilogin av Brian Sandersson och nu har jag hunnit låna och läsa alla delar av serien. Efter att jag har läst om föräldralöse Vins fantastiska äventyr för att störta, återuppbygga och rädda ett emperium funderar jag på om jag håller med den hattlöse mannen. En sak är i alla fall klar, den är definitivt inte chanslös på titeln. Dess storhet är för mig de ovanligt trovärdiga karaktärerna, magin som trotts att den är just magi inte klarar sig från vanlig fysik och som är otroligt nyskapande och det faktum att varje del av serien är ett storslaget äventyr med ett riktigt slut. Dessutom är mistborn mycket djupare än 90% av genren.

Jag tänker inte ge mig in på att säga vilken fantasy serie som är bäst men det här är en serie som jag tycker att många ska ge en chans båda fantasyfans och de som är vana att läsa andra böcker. Det är det okarakteristiska djupet som gör att jag tror att det passar även andra bokmalar.

/Thomas

Vinterrejset 2009

Igår var det dax för årets upplaga av snart anrika Vinterrejset, tävlingen där min vän Simon lurar ut folk på bannor som är lite för långa och lite för konstiga för att det ska vara hälsosamt. Efter ett kort mellan spel i vänge var rejset åter i sina födelsemarker i Stenhagenskogen

I år var långa banan rekord lång, 14 km. Första kilometern var ganska normal förutom att den var i stor skala och låg på sneden. Det hindrade inte mig från att storbomma och ligga väldigt sist efter 1 km. Sen fortsatte det med en bit normal orientering där jag lyckades förlora nästan 10 min på en kontroll i ett område där jag har bommat förr. Det gick några km utan att något mer spektakulärt en en kontrollring som var vriden 90 grader innan Simon hade klippt bort en bit karta och förvrängt den helt. Inga problem där jag var till och med snabbare än sent startande Tommy och Rebecca Lindberg som vi det laget kommit ifatt mig. Sen fortsatte banan med rejäl långsträcka innan Simon slagit till med att klippa ut större bitar av kartan och vrida den 90 och 180 grader följt av en kontroll där ringen var helt vit.

Efter 2:10 gick jag in i varvning och åt lite godis från min energidepå, innan jag gav mig ut på bana 3. På bana 3 gick det bra tills kartan tog slut och man var tvungen att minnes orientera, dvs det var endast vid kontrollerna som det fanns kartor. Det gick sådär. Med tanke på min extrema löptid är jag faktiskt förvånad att det inte gick sämre. Sen var det relativt normalt (det stora problemet var att mina fingrar var så stela att de hade svårt att hålla fast kartan)ända in i till de sista 100m där Simon slängt in en mikrosprint och jag tog säkert 3 min på mig på den 100 m långa banan.

När jag väl nåde mål inser jag att jag borde sprungit en ultrasprint i slutet av varv 2 så efter 3:20 är jag inte ens godkänd.

Sen skulle jag byta om vilket inte är helt lätt när ens händer är så kalla att den enkla uppgiften att koppla ihop en dragkedja tar 3 min. Efter att inväntat min lillebror som tog ytterligare tid längre än jag på sig, fick jag äntligen åka hem. Väl hemma tvingade jag i mig lunch, för vad man än skulle kunna tro så är man inte hungrig efter en sådan strapats. någon timme senare åt jag också motvilligt middag innan jag klockan 8 gick och la mig. Jag somnade utan problem.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 32

Nu har slutet för min hyllning till den bästa grupp människor jag någon sin haft äran att lära känna, äntligen kommit. Ska jag vara ärlig trodde jag aldrig att det skulle gå så fort men att återuppleva alla minen av underbara NV3b har varit så härligt att det aldrig känts svårt eller jobbigt att sätta sig framför datorn och skriva. Och ni har fyllt 2-3 år av mitt liv så det har funnits gott om saker att minnas och skriva om. Det skulle finns ännu mycket mer att skriva, både om er i själva NV3b, ni kan inte få höra nog hur underbara ni är, men också om alla andra personer runt omkring som gjorde NV3b till vad det blev. Lärare som Maj-Lis och Marie, drop-outs som Calle Isakssson och den mytomspunna David III och alla de andra människorna som hela tiden kretsade i utkanterna till exempel Daniels Emma, Adrian, Julia Simon, Moch, Thomas och många många fler som tog chansen att åka snålskjuts på den otroliga upplevelsen som NV3b var. Ja jag skulle kunna hålla på med det här för evigt men någonstans måste det ju dras en gräns och det blir precis här.

NV3b finns inte längre men kommer för evigt att ligga gömt allra närmast våra hjärtan (i alla fall mitt). Alla minen vi har tillsammans det är det som utgör NV3b nu. Alla underbara ögonblick, likväll som de jobbigare. Ni minns kanske Walter som en vår natt i Fjällnora kryper omkring och i en sovsäck och påstår att han är en larv som sprutar väv, Martin som när Marie frågar vem som kan slutföra ordspråket "bättre än fågel i handen..." direkt svarar "...än en stock i analen" jakten på vem som var målet för Tobbes bisarra dröm, kortspel i biblioteket trotts att det ientligen fanns skoljobb att göra, vilda duster vid fotbollsspelet, planeringen av galna upptåg som aldrig såg dagens ljus, ost och katapulter, våndan inför slutprov, Rostvik som sätter Erstorp på plats genom att på hennes retoriska fråga om varför hon glömt papprena igen svara "Kanske för att du är dum i huvudet", Johans syrliga kommentarer, fantastiska musikaliska prestationer, 20,0 för Dannieboi och Marcus, otroliga utgångar, paltkoma med Maj-lis, they deserve to die med Canibal corpes, Vale och Lasse som kläcker ur sig något helt irrelevant, Nattugglan och vår superepiska skiva.

När jag skulle likna Nv3b med något från mangans värld så fanns det alternativ från alla de mangor jag följer. Men jag tvivlade aldrig på att det skulle bli Going Merry, Stråhattspiraternas första skepp från One Piece. Det var här äventyret började, det var i den skutan gänget flög till himlen, korsade oceaner och framförallt lärde känna varandra. Nu ligger hon sänkt utanför Water 7:s hamn men hon kommer alltid segla vidare i Stråhattarnas hjärtan. Till slut räckte Going Merry helt enkelt inte till och gick i småbitar. Lite samma sak som hände med NV3b, vi kunde inte hålla ihop längre när gymnasiet inte hade mer att lära oss. Istället får vi göra som i One piece och ersätta vad vi förlorat med något ännu större och bättre, i deras fall var det Thusand Sunny ett mycket större skepp med massor av coola finesser som dessutom är byggt för att utstå öppet hav. Förr oss blir var och en tvungen att hitta vad detsom ska ta vid blir, kanske blir det universitet och allt var det innebär, kanske blir det att resa och hjälpa världen, vad vet jag. Det är upp till er alla att själva klura vad ni ska göra, men om jag ska välja ett ord för att sammanfatta vad det är för alla så blir det livet. Det är livet vi ger oss in på nu. NV3b var bara början på ett mycket större äventyr. Det betyder inte att vi ska glömma NV3b, vi ska hålla det nära våra hjärtan och hämta styrka ur minnena när livet är som hårdast.

Under skrivandet av detta inlägg tror jag att jag kommit till samma punkt som Walter nådde redan kvällen efter studenten (jag känner mig lite långsam), jag har insett att nu är det slut och det har varit det ett tag. Inga tårar rullar ner för min kind, mina tårar tog slut långt innan den gyllene eran av NV3b, men jag saknar er alla så djävulskt mycket. Det känns bra att jag får träffa många av er ikväll när vi hälsar hejdå till Adam på Williams.

Både till er som kommer ikväll och er som är upptagna på annat håll vill jag bara säga. Jag älskar er så djä*a mycket, var och en på sitt egna lilla vis och glöm inte "I'm on a boat" För alltid


/Thomas

Veckans låt: Harder better faster stronger med Daft Punk

Detta inlägg är lite av ett undantag från idén med den här serien (att sprida musik grym musik ni andra kanske inte kände igen). Istället vill jag hylla en speciell person genom att tillägna en honom en låt. Låten jag har valt är en låt jag tror att de flesta känner till även om jag inte tror att den ingår på särskilt många av mina läsares spellistor.

Det är den stora äventyraren Adam Edholm jag vill uppmärksamma i samband med hans nästa stora äventyr, bygga barnhem i Thailand och resa genom Laos. Låten jag tänker tillägna honom är Harder better faster stronger med Daft Punk. Det är så jag känner för Adam i skrivande stund, han är hårdare än alla andra som vågar ge sig iväg på egen hand i mindre civiliserade delar av världen, han är en bättre människa som anstränger sig för att hjälpa de fattiga runt om i världen, hann hinner med så mycket mer än vi som stannar hemma och han är så mycket starkare än till exempel jag som inte vågar följa mina drömmar om det stora äventyret.

Det är sant, jag drömmer ofta om att ge mig iväg och uppleva världen. Officiellt har jag inte följt med Adam för att jag inte har råd att undvara tillfället att tjäna pengar, men även om pengar inte varit ett problem tror jag inte att jag nånsin skulle våga ge mig iväg som Adam gör. Sen har jag ju min allra största dröm att tänka på. Den om att bli bäst på orientering, för att uppnå den kommer jag vara tvungen att träna bättre och satsa hårdare än alla andra för att täcka upp för min bristande talang och det kan jag knappast göra i ett minfyllt Laos. Men det hindrar mig inte från att drömma om det stora äventyret. Och via nätet kommer jag att insupa de små delar av äventyret Adam förmedlar över sin blogg och drömma om att jag själv var där och delade upplevelsen.

Och så var det låten också. Ni hör den på Spotify och Youtube.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 31

De senaste dagarna

Nu har jag inte fått iväg ett blogginlägg på några dagar och det kräver en förklaring tycker jag. I måndags var jag en upptagen man som jobbade, tog influensa vaccin och därefter drog och spelade poker med några vänner, bland annat en Lulebo, i Ekeby. Det hela var mycket trevligt så jag hängde kvar tills sista bussen trotts att mina marker tagit slut för flera timmar sedan. Det ledde till att jag lade mig efter 1 på natten.
På morgonen efter ringde telefonen kl 7 på morgonen och min chef Malin undrade om jag kunde jobba. Det kunde jag så klart och jag skyndade mig iväg och oroade mig för att jag skulle bli trött på min sista astroföreläsning som jag skulle på på kvällen I efterhand känns det som ett mindre problem för lagom till att jag skulle börja dela post runt kl 12 slog det till. De beryktade vaccinets biverkningar. jag började få ont i hela kroppen som man brukar få när man är sjuk och min redan från början taskiga rygg höll på att ta kol på mig. Dessutom hade jag mest troligt feber. Det gjorde turen till en plåga och inte blev det bättre av att jag visste att jag i princip var tvungen att gå på föreläsning efteråt för att skriva sista duggan och därmed slippa tentan som jag tror att jag infaller under årets snöläger. Efter jobbet tog jag mig till biblioteket för att plugga men jag somnade ifrån böckerna, när jag skulle köpa något att äta kändes det ovärt eftersom jag inte var hungrig, ett tydligt tecken på att jag var sjuk. Sen tog jag mig till ekonomikum, där föreläsningen som brukligt började med tenta. Efter tentan kändes det dock så jobbigt att röra på sig att jag satt kvar hela föreläsningen trotts att jag inte behövde och att jag mådde kasst. Väl hemma stupade jag i säng.

Idag har jag åter igen varit på city mail och idag mår jag mycket bättre även om jag känner av det lite fortfarande. Förhoppningsvis var denna upplevelse bättre än att ha influensan själv och framför allt har jag tagit mig igenom det hela genom att tänka att jag gör en samhälls insats som hjälper till att stoppa spridningen.

Imorgon får vi se vad som händer antingen ringer någon och jag flänger iväg och jobbar och tjänar pengar eller så får jag sitta hemma och titta på anime hela dagen. För ovanlighetens skull känns båda alternativen lockande. Hur det än blir lovarjag ett nytt inlägg i morgon ocm inget exeptionellt händer. Kanske blir det den enda kvarvarande klasskompisen i NV3b goes manga eller så kommer jag på en annan "bra" ide.

/Thomas

Torsby

Ett mycket trevligt läger är nu avklarat och jag är nöjd. Jag åt god mat, tränade bra och umgicks med goda vänner mest hela tiden. Det hände mycket trevligt under lägret men som vanligt är vissa saker mer minnesvärda än andra.

Först måste man ju nämna hela poängen med att förlägga lägret till Torsby. Tunneln. Utifrån syntes den slingrande över landskapet som ett enormt spår efter en mullvad i en disney film. Inuti kändes det istället som en betongbunker från ett krigsspel som någon fyllt med snö. Efter 3 varv på den 1,3 km långa slingan var jag trött på betong utsikten och undrade hur jag skulle stå ut alla 4 passen där inne. Konstigt nog vart det bara bättre efter det och efter 4 pass och allra minst 50 varv var det nästan lite sorgligt att lämna snön trotts den eviga betongen.

Det enda som var dåligt med lägret var min rumskompis, Peters, inställning till sömn. Tydligen ville han gärna ha på TVn hela natten, jobbigt för mig som absolut inte kan sova när det är en TV på. Jag fick helt enkelt vänta på att Peter somnat så att jag kunde smyga upp och slå av Tvn. Allra argast på honom var jag på fredagkvällen då jag lagt mig tidigare än Peter och nästan lyckats somna (något som inte är helt enkelt för mig) och han kliver in i rummet för att gå och lägga sig. Jag ligger blickstill och hoppas på att han ska vara försiktig för att inte väcka mig men icke. När han går in tänder han alla lampor och slår på TVn. Härefter ber jag honom snällt att stänga av TVn. Han svarar att programmet snart är slut och ignorerar mig sen. Då var jag så arg att jag låg och skakade av ilska i min säng och även långt efter att jag stängt av TVn var jag för arg för att sova. Jag ska se till att slippa sova med Peter nästa läger.

Jag har hittat en ny favorit bland löprundor. Hårda milen i Torsby var helt enkelt underbar. Full med tuffa backar och fin natur tog den tag i mig så pass att jag var tvungen att ta ett varv till direkt efter det första. Hoppas att jag en dag får en anledning att åka den på skidor.

Det största skrattet kom på lördags kvällen då jag ientligen var på väg till huset vi sov i när jag vart nyfiken på vad Peter och Robert gjorde i dörröppningen till Ingrid och Emelies rum. När jag gick dit och kollade läget. I rummet satt hela det mindre gänget och de varkade ha kul så jag sköt upp att gå och lägga mig och gick in och satte mig i rummet Efter en stund slog Peter på Tvn och när han bläddrade mellan kanalerna fastnade han för SVT 2 där det sändes modern dans (på bästa säningstid en lördag??), det var något av det underligaste jag sett i ungefär 15 sekunder innan Peter slog det med hästlängder när han försökte härma det den ensamma dansaren gjorde i rutan. Inte blev det mindre roligt av att Peter är en av de få människor jag träffat som har sämre koordination än jag. Uppmuntrad av oss övriga skrattsalvor fortsatte Peter dansa och snart rörde sig dansaren till ett bord på scenen. Joel skrek Peter och tvingade ner den närvarande av tvillingbröderna (den andra var hemma med bruten arm) på golvet att agera bord. Sen dök det upp en dansande tant som kopierades av Min lillebror Robert. det hela var fruktans värt kul och jag tror att jag skrattade oavbrutet i 10 min. Det gör sig inte 1/1000 så bra i text som det var i verkligheten men försök föreställa er en Riktigt klumpig kille som är större än mig och min tenstiksaktiga tävlingsdansare till lillebror som simultantolkar det skummaste som någonsin sänts på svensk television Med 1,50 lintott som står på knä och agerar bord. Det var kul.

Så det var allt jag hade att berätta, föresten jag såg en norska med en klubbjacka från Fet skiklubb. Men sen var det inge mer.

/Thomas

Läger

I Lördags ifrågasatte Moch mitt omdöme när jag förklarade att jag skulle vara och borta och träna under Halloween. Det är ju så mycket fester, var hans argument. Men nej, jag skulle aldrig prioritera bort läger för att festa. Dels kommer inte festande ta mig näramare mitt stora livsmål men framför allt så är att åka på läger det absolut roligaste jag vet. Inte ens vår skiva, den ultimata festuplevelsen så här långt, var roligare än den förljande helgens Sundsvalls resa, som visserligen var årets läger höjdpunkt (hitills) tillsammans med o-ringen.
Ska jag vara ärlig så är en del av min dröm om att bli bäst i världen en dröm om att få åka med på VM och andra landslags läger.

Och imorgon ska jag åter iväg. Denna gång bär det till Torsby med skidorna. Vi ska åka i deras skidtunnel och komma mer förberäda än någonsin till årets snö sesong. Jag ska tänka på er som är hemma och festar på lördagskvällen när jag själv sitter i någon stuga och har träningsvärk. Och om känner mig själv kommer jag inte vara särskillt avundsjuk.

Hoppas att ni alla får göra det ni älskar mest i helgen. Det ska jag göra.

/Thomas

Veckans låt: River flows in you me Yiruma

När man ska slappna av finns det inget som instrumental musik. Och när det kommer till instrumental musik vet jag inget som är så vackert som River flows in you med Yiruma, en syd korean och engelsman som (så vitt jag kan avgöra) spelar piano med en perfekt teknik. Det är i alla fall ren njutning att lyssna på.

Spotify och Youtube.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 30

Danniboi eller Daniel Wedin är mannen som är bra på allt. MVG i alla ämnen, bra på alla sporter, bra på instrument, snyggt klädd, grym på TV-spel, har en vacker och charmig flickvän, en schysst skådespelare och alltid med ett roligt skämt på lager. Danne är inte bäst på något men han är bra på allt. Jag är vassare i matte, Viktor är bättre på svenska och Edehult spelar fler instrument men det finns ingen som ens är i närheten av att vara lika allround som Danniboi.
Att vara bra på allt får mig att tänka på Hatake Kakachi från Naruto. Han kanske inte är lika smart som Shikamaru, slår lika hårt som Naruto eller har en lika stark Sharigan som Sasuke men det finns ingen som kombinerar så många bra egenskaper som han. Och precis som Danne låter han inte med en min vissa att han anstränger sig för att åstadkomma denna fantastiska bedrift. Tvärt om verkar de båda alltid mycket avslappnade med en "det löser sig" attityd. Och det finns ingen situation som de båda inte finner sig i på direkten.

Danne, lika mycket som Naruto och de andra beundrar Kakachi kommer jag alltid beundra dig.

/Thomas

Veckans låt: Overrated-Everything is med Less than Jake

En dag sätter jag mig framför datorn. Spotify är redan igång och på skärmen har någon slagit upp Less than Jake, ett för mig helt okänt band. Jag börjar spela första låten och inser att det här är bra. Jag gör något annat och efter kanske en kvart dyker låten som verkligen kom att sätta sig på min hjärna upp. Overrated. Lugn men ändå punkig, humoristisk men ändå med ett vettigt budskap.
Låten tycks ur vissa aspekter handla om mig och även om jag inte kan ha en aning om vissa saker och en del saker är helt fel ur min synvinkel.
Här kommer lite exempel:

"Every body is so afraid to be different
Please excuse me now if I don’t get it"
Här håller jag helt med låtskrivaren.

"But I think sex is overrated
So is always getting wasted"
Detta kan jag inte gärna veta vad jag ska tycka om i och med att jag varken har haft sex eller druckit alkohol.

"How can I be satisfied when everything is overrated?"
Detta är titelraden och den enda raden i låten som jag vet något om som jag inte håller med om. Jag är nöjd med mitt liv för alla mina vänner, familjemedlemmar och träningskompisar är bäst och gör mitt liv bäst med.

Lyssna in denna underbara punkpop låt på spotify eller på youtube.

/Thomas

Årets sista tävling

Idag har jag sprungit den sista "riktiga" tävlingen för året. Det gick OK.
Därmed blev det ett OK avslut på en OK säsong tävlingsmässigt. Trotts att det kanske har varit den säsong där jag har haft stora problem med min träning
Jag har gjort de bästa resultaten någonsin och om jag bara får vara hel och frisk lovar jag att de kommande säsongerna ska bjuda på mycket mer än OK. De ska bjuda på fantastiskt och otroligt, det är mitt mål och jag lovar att jag ska göra allt i min makt för att uppfylla det.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 29

Här kommer den kombon jag fått fundera på allra längst. Det betyder inte att den är den allra bästa utan snarare tvärt om. Det är en nödlösning som heter duga men jag ska göra mitt bästa för att knyta ihop den här säcken.

Jag vill inte sticka under stolen med att anledningen till att jag har haft så svårt med Arife Baysals inlägg är att jag (tyvärr) inte tycker mig känna henne så bra. Men jag vet att hon oftast har ett leende på läpparna och att hon väldigt gärna vill ha sin vilja igenom och vad passar då bättre än att slå ihop hennemed en äkta prinsessa, Nefertari Vivi av Alabastra en öken ö i One Piece. Bara för att Vivi är en prinsessa ska ni dock inte tro att hon bara sitter på fina middagar och håller hov, nej nej. Här har vi en mycket hårt arbetande individ som gör nästan vad som helst för att skydda sitt land. Arife är också (tror jag) en mycket lojal person som inte skulle låta något som skadade hennes vänner gå ostraffat.
När vi Vivi först dyker upp i serien är det som Miss Wensday, en agent för det onda "barockbruket". Det visar sig dock att hon ientligen är undercover och spionerar på Barockbruket för Alabastras räkning. Vi har också lärt oss att Arife ientligen inte heter Arife utan istället Jian, eller hur var det det var med det ientligen.
Som person är Vivi lugn och samlad även om hon kan bli panikslagen i stressade situationer, det samma tycker jag gäller Arife.

Så nu har jag gjort ett tappert försök att binda ihop detta inlägg om en fantastisk men för mig sorgligt okänd människa.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 28

Titta på killen till venster är han inte snygg så säg. Det är inte underligt att vår egen Burk (eller i Arams fall kastrull) är alla singeltjejers drömkille. Under gymnasietiden har Sebastian Borg haft fler flickvänner än någon annan i klassen. Efter 2:an såg det dessutom ut som om han skulle få fler tjejer än alla vi andra killar i klasen tillsammans då han haft Ylva, Hanna (inte den lilla jobbiga typen utan en annan Hanna) och Veronica medan resten av oss hade fått ihop 2 Danne med Emma och Vale med Hanna (den lilla jobbiga typen) men som tur var klarade vi oss från total förödmjukelse under 3:an tack vare en stark spurt av Gustav (Amira), Arvid (Effie), Ludvig (Julia) och Walter (Amanda) medan Burken "bara" haft Linda.

Utanför klassen däremot finns det killar som mycket väl kan matcha Borgs förförelse tempo. I Fairy tail fanns till exempel Loki (killen på den högra bilden). Loki ses allt som oftast omgiven av trånande tjejer och trycks ha tid för alla (utom Lucy) Han är cool och laidback precis som Borg, och när det utbryter en fight är han alltid redo precis som allas vår älsklings Burk.

Men Loki bär på en mörk hemlighet och kanske, men bara kanske, är Borgs intagande leende också bara en fasad, nu tror jag faktiskt inte det men det lät dramatiskt.

/Thomas

En annorlunda helg

Den här helgen var jag i falun på daladubbeln med silva juniorcup. Men i Falun är inte allt som vanligt. Här är några väldefinierade olikheter.

Vi ankommer till falun och beger oss in på stan för att äta middag, jag beställde en clazone på pizzeria Maestro. Till min förvåning fick jag den serverad med sallad och 2 olika såser (en tomat- och en kebabsås) en mycket positiv konstighet.

Efter att ha ätit promenerade vi upp till vårt vandrarhem (beläget bakom hopptornen dvs högt upp) vi hittar en långsmal röd träbyggnad som helt plötsligt övergår i en stor gul stenbyggnad. när vi kommer in i vandrarhemmet guidas vi till vårat rum som ligger granne med en bildsal!! Byggnaden är alltså kombinerad vandrarhem och skola. Mycket mycket konstigt.

Till finalen av Silva juniorcup är bara 32 löpare anmälda så jag får springa (60 bästa anmälda får det) en aning förvirrande enligt mig.

Jag går i mål 22:a och ska där med få cup-poäng det har jag inte fått däremot har de delat ut poäng till Niklas som kom 26:a, konstigt och irriterande.

Sen ägnade vi kvällen att göra Danholn, den lilla byn som skolan (en helt normal skola) som vi bodde på låg i.

Sen har vi de vanliga konstigheterna som förknippas med daladubbeln som att ett par sprang utklädd till (en) dalahäst, och att man sprang förbi Musse och Mimmi i skogen, vart anfallna av terrorister och militära 16 åringar. Men det var som sagt inte oväntat bara konstigt.

/Thomas

The Wombat game

Bland den musiken som jag fick av Andreas under gymnasiet finns "The Wombats proudly present ... A Guide to Love, Loss & Desperation" En skiva av The Wombats (suprise) efter att ha lyssnat på den ett antal gånger har jag insett att alla låtar med ett par få undantag handlar om tjejer han vill ligga med, har legat med eller en gång i tiden ville ligga med. Det har givit mig iden till Ett spel som jag kallar The Wombat game.
The Wombat game skulle i min mening göra sig väldigt bra i en serie som How I met your mother (jag skulle dock bli mycket uprörd om någon provade den i verkligheten, det är inte direkt en snäll sak att göra) dessutom blir det ett mycket underållande blogginlägg i mitt huvud så jag tänkte överge mina moraliska betänkligheter i underhållningens namn.
I korthet går det ut på att ligga med alla tjejer på albumet under så kort tid som möjligt. Så här blir det enligt mig.

Låt 1: Tales of girls, boys & Marsupials
En skum intro låt på 1:10 som inte har några ord som inte ingår i titeln. Ingen tjej här alltså.
Låt 2: Kill the Director
Handlar om en tjej som gör en så nervös att man inte vågar erkänna att man gillar henne, jag är inte helt säker här men jag tolkar det som att hon är nån typ av filmmänniska. Alltså den första tjejen på listan är en tjej i filmbranchen.
Låt 3: Moving to New York
Handlar om att killen som sjunger inte kan sova så han flyttar till NY, där han kan parta och ragga hela natten. För den här låten tycker jag att vilken NY tjej som hellst duger.
Låt 4: Lost in the Post
Handlar om ett förhållande som vittrar bort eftersom det inte sköts ordentligt. Även här (Som i Kill the Direktor) är detaljerna om tjejen sparsama, så för att få något att gå på tolkar jag titeln som att tjejen jobbar som brevbärare.
Låt 5: Party in a Forest (Where's Laura?)
Handlar om att han känner sig malplaserad på ett rave men vill ha tag på Laura. Här ska man scora med en Laura som man antingen kan koppla till ett rejv eller i nödfall till skog på något sätt.
Låt 6: School Uniforms
Handlar om Luise som han var kär i som liten. Uppgften på denna låt är en Luise som gått i samma skola som en själv.
Låt 7: Here Comes the Anxiety
Denna låten är helt tjejfri (!!!) tror man först och den handlar istället om att han är rädd för att var ensam. men så slänger de in ett stick om en tjej som uppenbarligen står på en scen. Alltså har vi något här med.
Låt 8:Let's Dance to Joy Division
Även här vill han hitta någon, men här hittar jag inga som hellst spår av vem det är så jag lämnar den platsen blank.
Låt 9: Backfire At The Disco
Handlar om en fin dejt som spårar ur och hon ger honom en örfil. Så vad tror ni om att få till det med en tjej som givit en en örfil.
Låt 10: Little Miss Pipedream
Handlar om en tjej som jobbar på en tandläkarmotagning.
Låt 11: Dr Suzanne Mattox PhD
Vad säger inte titeln. Dock tycker jag att det blir för mycket med efternamnet, En Susann med en PhD blir svårt nog.
Låt 12: Patricia the Stripper
Åter igen säger titeln allt.
Låt 13: My First Wedding
Om ett bröllop där han legat med bruden och känner sig lite avis på killen hon gifter sig med. alltså avslutas spelet med en gift kvinna.

Nu vill jag göra som brainiak och sätta upp en stor skyllt.


/Thomas

Älgjaktspremiär

Jag skulle själv aldrig få för mig att ge mig ut i skogen i nattmörkret och smyga ut till en liten koja där jag sedan knäpptyst väntar på soluppgången (varför ska man det när man kan jaga reflexstavar?) Men det betyder inte att dagens älgjaktspremiär gått mig obemärkt förbi. I min familj finns det nämligen en person som anser att Älgjaktspremiären är mycket viktigare än midsommar och jul tillsammans. Det är föga överaskande min far och hans passion påverkar oss ointresserade på mer än ett sätt.

En del saker är ganska självklara som att pappa är borta på dagarna i ett par dagar och att vi allt som oftast har älgkött i frysen. Men det är en av de mer oväntade konsekvenserna som har fått mig att anse att Det här inlägget är värt att skriva. Igår följde jag nämligen med på något som jag tror är minst lika viktigt för pappa som själva jakten, Provianterings färden till kvantum. Nu undrar ni kanske vad som är så kul med att handla mat men då har ni inte förstått vad det handlar om. Pappa ger sig in i butiken som en liten pojke som pekar på allt han vill ha, med skillnaden att pappa har råd att köpa det. Man kan se hur det lyser ur ögonen på honom när han lägger vantarna på en conjacksmedwurst eller när han stoppar i 7 olika sorters bröd i kundvangnen. Han bunkrar smaksatt yoghurt och grillad kyckling. han hamstrar kex och godis. Så konsekvensen för oss andra är att den här veckan finns det extra mycket godsaker hemma att snylta av och man får inte ens dåligt samvete. Mycket trevligt.

För övrigt förflöt jaktens första dag utan att de såg någon älg, men de hade säkerligen flera givande fika pauser.

/Thomas

Veckans låt: Concrete angel med Martina McBride

Jag har solen i ryggen och vinden i mitt hår, men här slutar likheten med Uno Svenningssons Vågorna för jag är inte på väg till stranden utan står och tittar på min brors skolavslutning. Upp på scen kliver en tjej och börjar sjunga summertime (med Billie Hollyday), jag drömmer mig bort till min egen avslutning då Solange sjöng samma sång. Jag vaknar när tjejen har bytt låt och framför en för mig obekant ballad. Jag grips av Johans (min gamla klasslärare) vemodiga piano ackompanjemang och hur starkt tjejen på scen verkar leva sig in i låten. Jag tänker direkt att jag måste kolla upp den låten när jag kommer hem.
Väl hemma framför datorn hittar jag låten och lyssnar på den sorgliga texten den lilla misshandlade flickan som kämpar sig genom livet och jag blir riktigt rörd. Jag har aldrig börjat gråta av film, musik eller annan media, men aldrig har något tagit mig så nära som den här låten. Har ni inte hört Concrete Angel förut är det ett måste.

Ni hör den på spotify eller Youtube.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 27

David Angerbjörn, en man med mycket lite hår men ett stort hjärta. Det tror jag i alla fall, efter som hans konversationsbenägenhet är... norrländsk har han sällan uttryckt sina känslor för andra levande varelser (förutom ett gäng svettiga busar på is). En annan man av få ord är Hyuga Neji (från Naruto). Neji är ett geni som mycket tidigt kunde bemästra svåra tekniker. Han är också en tvär och bitter liten man, (eller var det Angerbjön) som inte vill något hellre än att ta hämd på familjen Hyugas huvudhus för att de alltid förtryckt de som tillhört familjens underhus. Det brukade i alla fall vara så, på den tiden då han trodde på hämnd och på att man inte kunde förändra det man var född till, om man var ett geni måste man vara bäst, om man inte var det var man dömd att alltid förlora. Denna förvridna syn på livet bankade Naruto (bokstavligt talat) ur honom på examensdagen.
Det som Angebjörn brukade göra var att sjunga lovsånger till gud och anse att skolinspektionen var sänd av djävulen. Det han brukade tro på var Livets ord och de som bankade det ur honom (lite mindre bokstavligt) var ett gäng gudsförnekande datanörder.
Så nu är det 2 förändrade krigare vi möter, lite mänskligare men fortfarande lika ordkarga (och i Angerbjörns fall är det kargt på lite andra ställen med).

/Thomas

NV3b goes manga: Del 26

"FAN vad cool han är! The one and only!! (PS: Ge mig kakor)"
Åter igen börjar jag inlägget med ett citat av den gode Arvid, (se del 22) fast den här gången förstår jag det inte. Jag förstår varken vad som är så coolt med Ari eller vad det här med kakorna handlar om. Är Aris pappa bagare eller är det bara ett internskämt?
Nu får ni inte missförstå mig jag vill inte Ari något illa, jag förstår bara inte varför alla tycker att han är så cool. Att ha Ari på positionen som klassens cooling är för mig lika ologiskt som att ha en arkeolog på ett piratskepp.
Det här ska föreställa en smidig övergång till att prata om det här inläggets biroll Nico Robin från One Pieces Stråhattspirater. Redan vid 8 års ålder var hon efterlyst för att på egen hand ha sänkt en hel flotta av regeringsskepp (ientliggen var det inte därför regeringen ville åt henne men så mycket spoiler behövs inte). Efter det har hon hankat sig fram i den undre världen (en likhet med Ari som gått i stenhagenskolan) Innan hon av någon anledning hakar på Luffy (som ju faktiskt också är kriminell om man ska hårddra det) och hans piratgäng i jakt på nya äventyr.
Nico Robin (hela hennes namn används av någon anledning) gillar att ha ett finger med i allt som händer, eller varför inte en hand eller fot. Nico Robin har nämligen ätit en djävulsfrukt som gör att hon kan få kroppsdelar att växa ut var hon vill både på den egna kroppen och på andra ytor. Något som kan vara mycket användbart för att tillexempel avväpna alla fiender på ett skepp samtidigt. Jag tror att Ari har legat bakom mycket mer än det som har framkommit i NV3b.
Ari är en man av få ord, precis som Nico Robin och för alla andra som anser att Ari är precis så cool som jag inte förstår att han är så är Nico Robin så cool.

Det här inlägget vart ju inte så tunnt som jag befarade men nu är en av de 5 kvarvarande utan karaktär efter som jag bytte Aris precis innan jag började skriva (lungn den var ingen vidare match i alla fall) så nu måste jag snabbt tänka över den situationen.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 25

"Det där har jag jobbat hårt med." Har ni någonsin hört Johan Andersson (eller Sanji från one pice för den delen) säga så?

Trodde väl inte det. Jag tror bestämt att de här figurerna aldrig någonsin har ansträngt sig på riktigt, i alla fall inte när det inte gäller matlagning (Sanji) eller WoW (Johan). Trotts det hävdar sig båda riktigt bra när det kommer till de sammanhang där de oftast syns, Johan kan nästan matcha en hårt arbetande Marcus i matte och fysik medan Sanji i ett slagsmål nästan håller jämna steg med Luffy (som käkat en djävulsfrukt) och Zoro (som ser sin stridskonst nästan som en religiös fanatiker ser sin religion) och trotts att de sällan har något snällt att säga om någon (utom kanske till snygga tjejer) saknar de aldrig vänner.

Ja trotts att Johan är full av synism, elakheter och en stor dos lathet tycks alla (inklusive jag) gilla honom. Jag vet inte hur det gick till men så är uppenbarligen fallet.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 24

Oj oj redan del 24. Om jag ska vara ärlig trode jag alldrig att jag skulle gå så fort. Frekvensen på mina blogg inlägg har varit otrolig under den här perioden och jag är mycket orolig över vad jag ska fylla bloggen med när serien är slut. Men nog med mina grubblerier och över till dagens huvudperson.

Elisabeth Westerlund är kanske den snällaste personen jag känner och med tanke på att NV3b i allmänhet känetäknas av synism och personlighetskränkande skämt, deffinitivt den snällaste Nv3b:aren. Hon har sällan eller aldrig något ont att säga om sin omgivning och allt som oftast bär hon ett leende som bara skriker "Jag är jätteglad, och tycker jätte mycket om er alla" Trotts att hon inte säger så mycket tror man sig veta att hon inte vill en något ont.

Tony Tony Chopper är en ren (en sån med klövar och horn som bor i norrland) som fungerar som läkare bland Stråhattspiraterna. Att han ser ut som han gör (och att han pratar) beror på att han ätit människodjävulsfrukten så numera är han till hälften människa. I alla fall så drömmer Chopper om att kunna bota alla sjukdommar i hela världen, och vad kunde vara snällare att drömma om. Chopper är en mycket omtänksam person och alla han träffar tycker att han är jätte söt. Han avskyr att slåss. Han vill inte skada någon och dessutom tror han inte att han kan. Där har han fel han, liksom alla andra i besättningen, är en grym kämpe om det verkligen gäller.

Jag tror att det gäller för Elisabeth också, att hon inte riktigt tror på sig själv. Förhoppningsviss ska ett år av att klara sig själv i Spanien få bukt med det. Om inte får jag helt enkelt säga det rakt ut. Du är bra Elisabeth och du kan klara vad som hellst.

Jag vill avsluta med att tacka Elisabeth för att ha fört in så mycket mjuk vänlighet i vår annars ganska hårda klass. Det var en mycket vällbehövlig motvikt. Och en sak till om din likhet med Chopper är något att gå efter så tillverka inga egna piller för eget bruk och framför allt: Använd inte mer än ett i taget.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 23

Finns det något manligare än att framföra en corrvett man själv har varit med lagat. Till och med Elfman från Fairy Tail hade varit imponerad. Men nu är det inte för Marcus Nystad-Öhmans stora manlighet som jag valt att likna honom vid Elfman.

Elfman är lillebror till Mirajane (Del 9) och utövar samma typ av magi som henne. Det vill säga att han tar över krafter från de monster han besegrat. På grund av okända olyckor i det förflutna saknar självförtroendet att utföra en helkropps övertagning utan kan bara omvandla en arm.

Marcus har också lidit av hjärnspöken under tiden jag känt honom, trotts (eller kanske på grund av) att alla vet att han kan nästan allt drar han ut på att göra ett prov i det längsta för att få mer tid att plugga. Men när det väl kommer till kritan är han den allra bästa.

Trotts att Elfmans mod allt som oftast sviker honom så kommer även han när det verkligen krävs att kliva fram och ta sin roll, trotts att han är rädd att misslyckas och han gör det bra.

Utanför striden är Elfman en vänlig själ som är mycket omtyckt av alla (även om han ibland drar manlighet ett snäpp för långt). Inte heller Marcus är det någon som tycker illa om och vi vet att han alltid kommer vara bäst. En dag kanske han själv vågar lita på att han är det också.

/Thomas

Veckans låt: Guilty pleasure med Cobra Starship

"I came here to make you dance tonight" så börjar den. Och det passar mig perfekt. Om något är roligare än att dansa är det att få någon annan att göra det.

Guilty pleasure är en frenetisk pop rock låt man inte gärna kan låta bli att digga med i. Åtminstonde är de var jag tycket. Med shyssta gitarer enkla trummor och ett och annat tecnoljud satte den sig direkt på min hjärna och lämnade den inte på en vecka efter att jag först hittat den på en samlingsskiva vi namn "It's a missery busieness" (som ni kommer att höra mer om senaer i den här serien)

Låten hörs på spotify eller youtube

Ja det får vara allt för nu borde jag gå och lägga mig om jag ska orka upp och jobba imorgon.

God natt

/Thomas

Kårlegsinvigning med problem

Igår skulle jag inviga mitt kårleg genom att gå på eftersläppet till teknolog gasquen på norrlands. Redan när jag vaknade klockan 6 var jag taggad. Jag jobbade (på citymail jag vet inte riktigt om nyheten har nått bloggen än) sen kom jag hem och gjorde mig i ordning.
Klockan 8 (på kvällen om ni inte förstod det) träffade jag Borg utanför s-närkes där vi träffade Hanna som jobbade i baren. Det var kul att se henne men vi lämnade snart S-nerker på grund av bordsbrist. Istället satte vi oss på upplands och Borg tog 2 och en halv öl (han var mycket besviken över den förlorade halvan) medan vi snackade med en hypersocial apotekare. Mycket trevligt var det.
När vi kommit till norrlands var vi tvungna att vänta på den indiske isbjörnen, som blivit försenad, men det gjorde inte så mycket för när vi kom in på norrlands hade datapojkarna och Walter ändå inte ätit färdigt.
Sen startade en mycket trevlig fest även om jag ägnade en hiskerlig tid åt att leta efter folk som tycktes försvinna så fort jag vände ryggen till. Dessutom sprang alla in på dansgolvet när en för mig helt okänd låt började spelas. Och alla verkade kunna rörelserna det hade nog fått ett alderles eget blogginlägg om jag inte råkat ut för kvällens stora missöde.

Jag hade börjat fundera på att börja gå och hämta jackan för att hinna med bussen, då tar musiken oväntat slut och plötsligt är jag inte den enda som ska hämta jackan. Jag hamnar långt back i folk hopen som trycker sig mot garderoben och hinner helt enkelt inte fram förrens efter att bussen har gått. Det hela var mer än en anning stressande, men det kunde ha varit mycket värre. Dels är det ju inte så ofta man får vara så nära vackra flickor men framför allt så blev stäminingen aldrig särskillt farlig då de flesta behöll en trevlig fasad i tumultet. Jag småpratade med en apotekar kille (igen det verkar vara ett riktigt socialt släckte) och en Geovetenskaps tjej. Det hade varit mycket trevligt om det inte vore för det här med den missade bussen.
Som tur var förbarmade sig Borg över mig och lät mig sova på soffan hemma hos honom. Han blir lätt veckans hjälte för det. Så när jag hörde att någon rörde sig klockan 7 på morgonen gick jag upp och begav mig hem. Jag skulle till mormor och morfar så jag kunde inte ligga kvar även om det varit skönt.

Nu är jag för trött för att avsluta det här på ett vettigt sett.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 22

"varför är du så tyst men ändå så ball?" skriver Arvid om Caroline Törnlund på Facebook. Och nog kan jag hålla med honom, få utstrålar en sådan självklar känsla av lugn och ja... coolhet. Caroline lyckas utan att anstränga sig vara en minst lika stor gåta som någonsin Lasse eller Walter. Vad gör ientligen den här tjejen? Vad drömmer hon om? Och framför allt vem är det som gömmer sig bakom ytan av total coolhet? Kanske är hon cool rakt igenom? Vad vet jag.

Ett anat mysterium är Ten Ten från Naruto. Hon dök troligen upp i serien för att få ihop till jämna grupper av karaktärer och sedan har aldrig handlingen haft plats över för att berätta hennes historia. Man får aldrig veta mycket om Ten Ten förutom att hon är ruggigt cool och dessutom en vänlig själ.

När det blir dax att slåss är Ten Ten speciallist på kastvapen det fullkomligen haglar knivar, kaststjärnor och andra otrevligheter över hennes motståndare. Jag har rannsakat mitt minne ett otal gånger sedan jag innan jag började med den här serien efter tillfällen då Carro kastat saker på någon, det känns liksom som om det är något hon borde ha gjort, men jag kan helt enkelt inte minnas något. Kanske har det aldrig hänt utan det är bara jag som så gärna vill att det ska passa ihop.

Jaja trots allt är Carro något av det coolaste NV3b kan erbjuda och Ten Ten kan mycket väl vara en av mangans allra coolaste så jag tycker inte att det var en så dålig match ändå.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 21

Vad håller innehåller glaset David Edehults hand, är det ett fint rött vi, en drink eller en alkoläsk med hallon smak? Jag vet inte, men en sak är jag säker på. Det är inte vinbärssaft. Edehult är nämligen inte en kille som kör en vit kväll utan varje festligt tillfälle är ett tillfälle att dricka Allt som oftast blir han fullast, något som om man tar med hans väl tilltagna kroppshydda (han är inte tjock men lång och bredaxlad) är en imponerande bedrift. Brevid honom står Kana Alberona från Fairy Tail och vad hon håller under armen är inte svårt att gissa. Det är ett fat öl. En av Kanas favoriter men det gäller å andra sidan för vilken alkoholhaltig dryck som hellst. Hon sägs stå för 30% av alkoholintaget i Fairy tail (vilket av ett sammanträffande är samma andel jag tror David intar under våra gemensamma NV3b sammankomster) inte en dålig bedrift med tanke på att guildens medlemmar allra mest tycks sitta i baren.

Men när det gäller är Kana en kraft att räkna med i Fairy tails försvar, likaså är David att lita på att alltid ha tid för oss andra och aldrig banga på att träffas, det ska han ha stor eloge för.

Till sist vill jag i händelse av att någon icke insatt person läser detta inlägg tillägga att David inte alls dricker lika ofta som Kana (eller ett par av oss andra NV3b:are) utan att han bara tar i när han gör väl gör det.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 20

Häng med nu för här kommer det att gå undan, dessa tjejer gillar nämligen verkligen inte att vänta. Allt ska ske så fort som möjligt och allra helst igår. Till exempel borde jag nog nämnt deras namn tidigare, nu riskerar jag nog en örfil för det, namnen är i alla fall Rebecka Ardakani och Temari. Föresten kanske du undrar om solfjädern Tenmari håller i? Den är verkligen inte för syns skull, genom att svänga med den skapar hon tryckvågor som skär genom sten. Nästan lika vass är Rebeckas tunga även om hon inte använder den fullt lika ofta som Ludvig*2.

Men jag känner på mig att jag redan har hållit på på tok för länge så jag ska inte stjäla mer av er tid.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 19

Dessa tjejer, Ida Eriksson från NV3b och Nami från One pieces Stråhattspirater, ser visserligen söta och trevliga ut på utsidan men i bland kan de verkligen vara en riktig plåga. Det gäller framför allt den manliga delen av deras omgivning som nu och då kan få sig en rejäl utskällning på grund av något dumt de gjort eller bettet sig allmänt omoget. Men ännu oftare möts man av ett strålande leende som gör att dessa 2 trotts allt gnäll och rena utskällningar är mycket uppskattande i sin omgivning.

Nami är en ficktjuv med en stark drivkraft att tjäna mycket pengar, hennes special kunskaper om kartor och navigering gör henne dessutom till skeppets navigatör, som de andra verkligen inte skulle klara sig utan. När det vankas slagsmål lutar hon sig gärna tillbaka och låter grabbarna sköta grovjobbet även om hon när det väl krävs är en grym fighter med sin väderstav som hon framkallar regn och vindar med eller helt enkelt slår in skallbenet på fienden.

Ida är knappast en tjuv men att hon har god ordning med pengar vissade hon prov på när det vankades skiva och hon och Sara själva tvingade av oss andra nog med pengar för att vår skiva skulle gå runt. Idas kunskaper med karta och kompass kanske inte heller är hennes starkaste egenskap men trotts det tror jag inte att vi kunde ha tagit oss hela vägen till studenten ens hälften så smidigt utan Ida som förde oss på rätt kurs. Dessutom är Ida en person som gärna låter andra göra grovjobbet, även om hon i ett skarpt läge (åter igen är skivan ett bra exempel) är en riktig klippa.

Vi har haft tur som hade äran att ha Ida i vår klass, minst lika tur som Luffy och kompani har haft då de fått med sig Nami.

/Thomas

Veckans låt: The Beauty of Gray med Live

Efter att ha blivit ovanligt trött av ett 2h distanspass (eventuellt för att jag inte kört det på flera veckor) orkar jag inte angagera mig i att klippa bilder och minnas gamla minnen till "NV3b goes manga" utan bestämde mig istället att introdusera en ny serie "Veckans låt" på min blogg.

Med Veckans låt har jag tänkt att jag ska få en chans att dela med mig av mina favoritlåtar till er och speciellt de guldkorn som ni kanske inte har hört.

För att öppna den här serien har jag valt den första låt jag kan minnas att jag snöat in på och sedan inte kunnat släppa på flera dagar. Det var när jag fyllde 17 och fick en bränd DVD med 5 GB musik (som numera ligger hemma hos Vale) av min storasyster Sofia och hennes pojkvän Daniel. På den tiden hade vår dator typ 5 GB ledigt minne så jag började med att lyssna på banden som Daniel valt för att bestäma vilka jag skulle ha på datorn. När jag kom till live valde jag att lyssna på The Beauty of Gray och tyckte att det var bra, och tur var väl det för det är nog den enda bra låten Live har gjort. Men The Beauty of Gray skulle jag verkligen inte vilja vara utan, med sina trummor i marsch takt och tänkvärda text är det fortfarande en av de bästa låtar jag vet.

Vill ni själva lyssna in den lägger jag upp länkar till Spotify och för er som inte har det till Youtube.

Njut lika mycket som jag gjort.

/Thomas