Vinterrejset 2009

Igår var det dax för årets upplaga av snart anrika Vinterrejset, tävlingen där min vän Simon lurar ut folk på bannor som är lite för långa och lite för konstiga för att det ska vara hälsosamt. Efter ett kort mellan spel i vänge var rejset åter i sina födelsemarker i Stenhagenskogen

I år var långa banan rekord lång, 14 km. Första kilometern var ganska normal förutom att den var i stor skala och låg på sneden. Det hindrade inte mig från att storbomma och ligga väldigt sist efter 1 km. Sen fortsatte det med en bit normal orientering där jag lyckades förlora nästan 10 min på en kontroll i ett område där jag har bommat förr. Det gick några km utan att något mer spektakulärt en en kontrollring som var vriden 90 grader innan Simon hade klippt bort en bit karta och förvrängt den helt. Inga problem där jag var till och med snabbare än sent startande Tommy och Rebecca Lindberg som vi det laget kommit ifatt mig. Sen fortsatte banan med rejäl långsträcka innan Simon slagit till med att klippa ut större bitar av kartan och vrida den 90 och 180 grader följt av en kontroll där ringen var helt vit.

Efter 2:10 gick jag in i varvning och åt lite godis från min energidepå, innan jag gav mig ut på bana 3. På bana 3 gick det bra tills kartan tog slut och man var tvungen att minnes orientera, dvs det var endast vid kontrollerna som det fanns kartor. Det gick sådär. Med tanke på min extrema löptid är jag faktiskt förvånad att det inte gick sämre. Sen var det relativt normalt (det stora problemet var att mina fingrar var så stela att de hade svårt att hålla fast kartan)ända in i till de sista 100m där Simon slängt in en mikrosprint och jag tog säkert 3 min på mig på den 100 m långa banan.

När jag väl nåde mål inser jag att jag borde sprungit en ultrasprint i slutet av varv 2 så efter 3:20 är jag inte ens godkänd.

Sen skulle jag byta om vilket inte är helt lätt när ens händer är så kalla att den enkla uppgiften att koppla ihop en dragkedja tar 3 min. Efter att inväntat min lillebror som tog ytterligare tid längre än jag på sig, fick jag äntligen åka hem. Väl hemma tvingade jag i mig lunch, för vad man än skulle kunna tro så är man inte hungrig efter en sådan strapats. någon timme senare åt jag också motvilligt middag innan jag klockan 8 gick och la mig. Jag somnade utan problem.

/Thomas