Mistborn

I dag ger jag er en inledning i bästa isbjörns stil för att hedra att denna stolta blogg har gått i idé.

I gamla goda fryrisskolans cafeteria satt en dag en liten, hattlös varelse hopkrupen i det bortersta hörnet med näsan i en bok. Denna bloggs majestätiska huvudperson skred med stolta steg fram till den läsande varelsen och frågade, "Vad läser du?"
Varelsen (som var Arvid) svarade "Det är sista delen i världens bästa fantasy serie" Den storslagne huvudpersonen fan detta mycket intressant.

Så vad tycker ni? Var det inte lite isbjörns stilism över denna inledning? Nu fortsätter bloggen som vanligt.

Nu har det snart gått ett halvår sedan Arvid introducerade mig för Mistborn trilogin av Brian Sandersson och nu har jag hunnit låna och läsa alla delar av serien. Efter att jag har läst om föräldralöse Vins fantastiska äventyr för att störta, återuppbygga och rädda ett emperium funderar jag på om jag håller med den hattlöse mannen. En sak är i alla fall klar, den är definitivt inte chanslös på titeln. Dess storhet är för mig de ovanligt trovärdiga karaktärerna, magin som trotts att den är just magi inte klarar sig från vanlig fysik och som är otroligt nyskapande och det faktum att varje del av serien är ett storslaget äventyr med ett riktigt slut. Dessutom är mistborn mycket djupare än 90% av genren.

Jag tänker inte ge mig in på att säga vilken fantasy serie som är bäst men det här är en serie som jag tycker att många ska ge en chans båda fantasyfans och de som är vana att läsa andra böcker. Det är det okarakteristiska djupet som gör att jag tror att det passar även andra bokmalar.

/Thomas