Idag fyller min morfar 80 år, helst skulle han nog slippa. Det tror jag eftersom han har varit här idag för att inte vara hemma ifall någon skulle få för sig att komma och uppvakta honom. Mest har det förstås att göra med att mormor ligger på ackis för att ha opererat bort en cancer, men jag hoppas att han kunde njuta lite av sin stora dag i alla fall, mormors operation tycks ju ha gått bra och mamma bakade tårta.
För att hylla morfar vill jag dedikera veckans låt till honom, valet faller på detektivbyrån eftersom deras musik är lite som min och morfars relation. det spelar inte så stor roll vad som sägs det blir riktigt trevligt ändå.
Mer dragspel och klockspel till folket.
Spotify
/Thomas
torsdag 27 maj 2010
onsdag 26 maj 2010
Are you as psyched as I am?
Som det framkommit tidigare i den här bloggen är jag ganska förtjust i manga och anime, japanska tecknade serier och film i samma stil. En sak som är kul med animen (filmen) One piece är att den byter intro och outro ganska ofta. Outrot byts väldigt ofta typ var 20:e avsnitt (20 minuter långa, finns 452 just nu) medan introt kanske håller i en 50 avsnitt innan det körs på porten.
Det senaste introt är jag speciellt förtjust i. Det börjar med att Luffy (huvudpersonen) har en monolog (på japanska men för begriplighetens skull kör jag på engelska)
Have you heard about the awsome treasure at the end of this sea?
The guy who claims it will be the pirat king.
Are you as psyched as I am?
Och så känner jag också ibland till exempel inför helgen i ö-vik och det kommande medel SM i Ume, jag skulle kunna uttrycka så här:
Have you heard about the awsome terain at the north of this contry?
The guy who masters it will be the SM-champ.
Are you as psyched as I am?
Ha en trevlig kväll
/Thomas
Det senaste introt är jag speciellt förtjust i. Det börjar med att Luffy (huvudpersonen) har en monolog (på japanska men för begriplighetens skull kör jag på engelska)
Have you heard about the awsome treasure at the end of this sea?
The guy who claims it will be the pirat king.
Are you as psyched as I am?
Och så känner jag också ibland till exempel inför helgen i ö-vik och det kommande medel SM i Ume, jag skulle kunna uttrycka så här:
Have you heard about the awsome terain at the north of this contry?
The guy who masters it will be the SM-champ.
Are you as psyched as I am?
Ha en trevlig kväll
/Thomas
måndag 24 maj 2010
Solbränna
Nu har det börjat. Folks konstanta påpekande om hur brun jag är. Det brukar vara så hela sommaren och hösten. Nu tänkte jag berätta en liten anekdot som kanske får er att bättre förstå varför jag blir så brun.
I lördags var Robert ute och sprang när Jolo och Helena kom förbi med skärmar till U-ringen. Jag gick ner för att möta dem. Direkt efter att vi hälsat undrar Jolo varför jag inte har en tröja på mig. Det är ett faktum jag inte ens tänkt på och jag svarar att det är varmt ute.
"Men du var ju inne" svarar Jolo.
Men det är det normala för mig och Robert på sommaren om temperaturen tillåter är det bar överkropp som gäller när man är hemma, det kan ju ha att göra med att vi är ganska ensamma häromkring men framför allt har mamma alltid förespråkat bar överkropp för att man inte ska bränna sig när man tex åker och badar. Så jag tror helt enkelt att förutom att mina gener är gynnsamma med svenska mått mätt så har min hud helt enkelt tränats till att snabbt tillverka pigment under hela mitt liv (min första sommar ska jag ha spenderat under äppelträden utanför huset sägs det.
/en solbrun Thomas
I lördags var Robert ute och sprang när Jolo och Helena kom förbi med skärmar till U-ringen. Jag gick ner för att möta dem. Direkt efter att vi hälsat undrar Jolo varför jag inte har en tröja på mig. Det är ett faktum jag inte ens tänkt på och jag svarar att det är varmt ute.
"Men du var ju inne" svarar Jolo.
Men det är det normala för mig och Robert på sommaren om temperaturen tillåter är det bar överkropp som gäller när man är hemma, det kan ju ha att göra med att vi är ganska ensamma häromkring men framför allt har mamma alltid förespråkat bar överkropp för att man inte ska bränna sig när man tex åker och badar. Så jag tror helt enkelt att förutom att mina gener är gynnsamma med svenska mått mätt så har min hud helt enkelt tränats till att snabbt tillverka pigment under hela mitt liv (min första sommar ska jag ha spenderat under äppelträden utanför huset sägs det.
/en solbrun Thomas
söndag 23 maj 2010
Att glöma bristen på träning
Här sitter jag och hostar och nyser, jag har inte kunnat träna sen i måndags men är faktiskt inte ledsen för det. Visserligen sover jag väldigt illa när jag inte får träna men när man håller sig sysselsatt hinner man inte sakna själva tränandet så mycket.
Igår var en fantastisk dag där jag hann med att träffa mina gamla gymnasievänner för picknick, med massa historier från Indien och massa anat mysigt. Sen drog jag vidare mot Filipe för att gå ut med jobbarkompisarna. Det var också riktigt kul. Det gäller att vara effektiv när man har en tävlingsledig helg.
Idag har det dock inte hänt mycket, för att kontra det gick jag inte upp förens halv 11 jag kan knappt minnas att det hänt förr. Sen har jag fördrivit dagen med att återuppta spelandet av final fantasy tactics A2 till DS. Riktigt kul spel det där.
Förhoppningsvis ska jag kunna träna igen imorgon.
/En Thomas som det inte går någon nöd på
Igår var en fantastisk dag där jag hann med att träffa mina gamla gymnasievänner för picknick, med massa historier från Indien och massa anat mysigt. Sen drog jag vidare mot Filipe för att gå ut med jobbarkompisarna. Det var också riktigt kul. Det gäller att vara effektiv när man har en tävlingsledig helg.
Idag har det dock inte hänt mycket, för att kontra det gick jag inte upp förens halv 11 jag kan knappt minnas att det hänt förr. Sen har jag fördrivit dagen med att återuppta spelandet av final fantasy tactics A2 till DS. Riktigt kul spel det där.
Förhoppningsvis ska jag kunna träna igen imorgon.
/En Thomas som det inte går någon nöd på
fredag 21 maj 2010
Veckans låt: Bite the bullet med Little majorette
Den här veckan har hitintills mest bestått av jobb och arrangerande. Jag har jobbat alla dagar, måndag och tisdag kväll gick åt till Sprint-DM, under onsdagkvällen var det huvudfunktionärsmöte (jag är parkerings chef) för u-ringen på Ärentuna IP och efter jobbet igår höll jag främst på med att få ihop folk till grillning med tillgängliga delar av underbaraste NV3b.
Därför passar det ju bra att den låten jag blir allra gladast av att höra på radio just nu innehåller textraden "as part of their machine". Det är en underbar låt där det mest framträdande instrumentet värkar vara en trasig orgel och ett envist kämpande slagverk. Artisten är för mig helt okänd men kallar sig Little Majorette vilket i sig är kul eftersom major betyder stor och jag hoppas att alla vet vad little betyder, om min magkänsla är rätt så betyder även ändelsen -ette liten.
Av den korta låtlistan på spotify och bristen av en artikel på wikipedia tycks Little majorette vara ganska ny/nya på musikscenen över huvudtaget men med tanke på att slagsmålsklubben gett sig på att mixa en låt tyder i alla fall på att hon/de är svenska.
Låten heter för övrigt som en annan riktigt bra inte allt för gammal låt: Bite the bullet. En sökning på youtube visar att namnet är långt ifrån unik men vem bryr sig Lyssna och njut.
Spotify
/Thomas
söndag 16 maj 2010
Veckans låt: Nine milion bicycles med Katie Melua
En dag som igår när till och med solen log mot brudparet kunde det inte gärna bli något annat än lyckat. Och visst vart det fint när min syster och tillika idol, Sofia gifte sig med sin Daniel. Vigseln i kyrkan var fin, middagen bjöd på god mat och tal från alla 6 föräldrar plus diverse vänner och minglet på många lättpratade vänner till Daniel och Sofia.
Och i vackra brommakyrka sjöngs Nine million bicycles vilket får fungera som veckans låt.
Spotiy
/Thomas
Och i vackra brommakyrka sjöngs Nine million bicycles vilket får fungera som veckans låt.
Spotiy
/Thomas
fredag 14 maj 2010
20 viktiga sekunder
Igår var det mitt sista sprint-SM som junior. Och jag fick avsluta med flaggan i alla fall en bit upp på flaggstången.
Loppet genomförde jag utefter bästa förmåga men när jag kom i mål var jag övertygad att det skulle saknas uppemot minuten till final då löpare bakifrån sprungit ikapp mig. Så vart det dock inte utan istället var det 20s som skilde mig från en final plats, inte dåligt med tanke på att jag ägnat den rena löpningen max 2 pass i veckan på sistone. Nu är inte 20s jätte nära i sprint så det är inget jag grämer mig över men det hade varit coolt att får springa i en SM final. Men det kommer fler chanser till det och om jag får som jag vill kommer det handa redan nästa besök i Karlstad.
Imorgon händer dock något som jag (förhoppningsvis) aldrig får chansen att göra igen. Jag ska gå på Sofias bröllop det ska bli jätte kul.
/Thomas
Loppet genomförde jag utefter bästa förmåga men när jag kom i mål var jag övertygad att det skulle saknas uppemot minuten till final då löpare bakifrån sprungit ikapp mig. Så vart det dock inte utan istället var det 20s som skilde mig från en final plats, inte dåligt med tanke på att jag ägnat den rena löpningen max 2 pass i veckan på sistone. Nu är inte 20s jätte nära i sprint så det är inget jag grämer mig över men det hade varit coolt att får springa i en SM final. Men det kommer fler chanser till det och om jag får som jag vill kommer det handa redan nästa besök i Karlstad.
Imorgon händer dock något som jag (förhoppningsvis) aldrig får chansen att göra igen. Jag ska gå på Sofias bröllop det ska bli jätte kul.
/Thomas
måndag 10 maj 2010
En vecka med episk potential
Den kommande veckan har alla förutsättningar att bli en vecka att minnas. Två viktiga händelser kommer att utspela sig, först är det dax för Sprint-SM där jag åter har chansen att ta mig till SM-final men för ovanlighetens skull är inte orienteringen veckans viktigaste mål. I stället är det min älskade storasyster Sofia giftermål som är allra viktigast. Hennes val är Daniel Johansson, IT-civilingenjör från Stockholm som liksom Sofia pluggat i Linköping.
Medan bröllopet kommer bli minnesvärt "no matter what" hänger sprintens minnesvärde i väldigt stor mån på om jag lyckas ta mig till final eller ej. Och i ärlighetens namn känns det inte helt troligt. Men jag ger aldrig upp på förhand, med en klurig banna och om jag pucshar mig själv tills det sprutar mjölksyra ur öronen så kan jag blixtra till och ta mig till final. Jag är helt övertygad.
/Thomas
Medan bröllopet kommer bli minnesvärt "no matter what" hänger sprintens minnesvärde i väldigt stor mån på om jag lyckas ta mig till final eller ej. Och i ärlighetens namn känns det inte helt troligt. Men jag ger aldrig upp på förhand, med en klurig banna och om jag pucshar mig själv tills det sprutar mjölksyra ur öronen så kan jag blixtra till och ta mig till final. Jag är helt övertygad.
/Thomas
söndag 9 maj 2010
Veckans låt: Club dinosaur med Cartwall
Hej alla (optimist som vanligt) läsare, hoppas att ni är lika glada som jag är. Jag har nämligen orienterat bra idag igen.
Även denna vecka ska jag bjuda på en låt, den här veckan har jag inte orkat hitta på någon som helst koppling till låten men den är bra nog på egen hand. Låten heter Club dinosaur och spelas av Pite duon Cartwall. Den blandar småhysterisk elektropop med en väldigt kul text och jag älskar det.
Spotify
/Thomas
Även denna vecka ska jag bjuda på en låt, den här veckan har jag inte orkat hitta på någon som helst koppling till låten men den är bra nog på egen hand. Låten heter Club dinosaur och spelas av Pite duon Cartwall. Den blandar småhysterisk elektropop med en väldigt kul text och jag älskar det.
Spotify
/Thomas
lördag 8 maj 2010
Inga snår för mig
Idag gick det bra, riktigt bra tyckte jag ända tills jag fick nys om att Joakim Svensk sprungit 7 minuter snabbare på vår 4,4 km långa bana.
Den där Svensk är jätteduktig, säger då någon. Varför är han jätteduktig när jag inte är det? undrar jag. Väl hemma kastar jag mig över winsplits för att försöka lösa frågan. Det tycks som att de kontroller där det gick helt fläckfritt och det var god sikt var jag mycket nära den snabbspringande dalmasen. Men så fort det blev minsta lilla strul, även sådant som jag aldrig skulle kallat en bom så rinner tiden iväg. Dessutom tappar jag direkt tid om det blir tätare så att jag inte ser så långt. det känns som att det är problemet i lika hög grad som att jag är dålig på att ta mig fram där. Så inga snår för mig, tack.
/Thomas
Den där Svensk är jätteduktig, säger då någon. Varför är han jätteduktig när jag inte är det? undrar jag. Väl hemma kastar jag mig över winsplits för att försöka lösa frågan. Det tycks som att de kontroller där det gick helt fläckfritt och det var god sikt var jag mycket nära den snabbspringande dalmasen. Men så fort det blev minsta lilla strul, även sådant som jag aldrig skulle kallat en bom så rinner tiden iväg. Dessutom tappar jag direkt tid om det blir tätare så att jag inte ser så långt. det känns som att det är problemet i lika hög grad som att jag är dålig på att ta mig fram där. Så inga snår för mig, tack.
/Thomas
onsdag 5 maj 2010
Vem man vill vara
Jag är som ni säkert redan har förstått en mycket funderande människa. En sak jag har funderat mycket på genom åren är vem jag är, det talas alltid om att man ska vara sig själv. Men hur går det till egentligen?
Vem man är bestäms till viss del av genetiska faktorer, men ärligt talat så tycker jag inte att ha omedgörligt brunt hår eller att vara 1,86 är en viktig del av mig i alla fall inte den definitionen av mig (kanske vanligast beskrivet som personligheten) som jag behandlar i det här inlägget. Hur mycket av personligheten som ligger dold i generna vet ingen men jag föredrar att tänka att det inte är så mycket. Världen blir så mycket intressantare om sådana saker inte är bestämda på förhand.
Det leder mig till att tro att det mesta av ens personlighet beror på vad man upplevt i livet, populärt under barndomen men det kan jag inte säga så mycket om eftersom jag själv inte upplevt så mycket annat än barndom. I alla fall lämnar det här uppläget mycket plats åt att vara vem man vill, vilket såklart har påverkats av det man upplevt. Alltså kan man säga att vara den man vill vara är att vara sig själv.
Nu till den stora frågan: Vem vill jag vara? (det är ju ändå mig bloggen handlar om) Jag har en väldigt klar bild av hur jag vill vara och jag har ägnat mycket tid till att fundera över vem (vilken person) det är. Svaret på den frågan är som så mycket i den här världen inte helt enkelt. Det tycks som om jag snappat upp egenskaper jag eftersträvar lite här och var. Det är inte alltid jag har klurat ut var en egenskap har kommit ifrån eller ens att jag eftersträvar en egenskap över huvud taget men det här är några jag funderat på att jag vill vara som.
Min största inspiration hittar jag kanske i min storasyster Sofia (Noldén snart Viklinder). För mig är hon en som alltid har tid att lyssna när man har något att säga en mycket ambitiös person, en person med goda prioriteringar och väldigt väldigt smart. Allt det här eftersträvar jag att vara.
En annan person jag, länge omedvetet, försöker efterlikna heter Benji Schwimmer, med ett evigt leende på läpparna dansade han sig igenom andra säsongen av So you think you can dance och på senare tid har jag kommit fram till att han är huvudmisstänkt till att ha gett mig iden bakom att försöka vara en glad och sorglös typ mest hela tiden.
Nästa referens är tecknad och dök upp i mitt liv precis lagom för att bli symbolen för min vilja att satsa allt mot min stora dröm. Det är huvudpersonen i One Piece, Monky D Luffy. Han är en perfekt naiv hjälte, han gör vad som helst för att nå sin dröm samtidigt som han vill skydda sina vänner. Vem jag har ärvt min dröm om att bli bäst på orientering av är dock oklart. Det skulle kunna vara mamma, det finns mycket tävlingsinstinkt i henne.
Nu ikväll kom jag på 2 nya personer som påverkat vem jag vill vara, den första är min gymnasieklasskompis Adam Edholm som vågar lämna allt som är tryggt och säkert här hemma för att bege sig ut i världen och söka äventyr. Jag tror att jag var mycket starkt inspirerad av honom när jag valde att läsa internationell inriktning på universitet. Ett år plugg i Spanien är visserligen ett lamt äventyr om man jämför med Adams episka äventyr och världsförbättrande insatser i Asien men jag vill tro att det är en lite del av samma anda som jag tänder den drömmen med.
Sist även i kronologisk ordning vill jag vara som en vän till min faster. Jag vet inte ens vad hon hette, men när hon visste att hon skulle dö i cancer bjöd hon in alla hon kände för en sista fest tillsammans. Det kan bara en viss typ av person göra och en sådan person vill jag vara.
Nu blev det ett köttar inlägg. Undrar om någon kommer orka läsa det. Jaja, nu ger jag mig i alla fall.
/Thomas
Vem man är bestäms till viss del av genetiska faktorer, men ärligt talat så tycker jag inte att ha omedgörligt brunt hår eller att vara 1,86 är en viktig del av mig i alla fall inte den definitionen av mig (kanske vanligast beskrivet som personligheten) som jag behandlar i det här inlägget. Hur mycket av personligheten som ligger dold i generna vet ingen men jag föredrar att tänka att det inte är så mycket. Världen blir så mycket intressantare om sådana saker inte är bestämda på förhand.
Det leder mig till att tro att det mesta av ens personlighet beror på vad man upplevt i livet, populärt under barndomen men det kan jag inte säga så mycket om eftersom jag själv inte upplevt så mycket annat än barndom. I alla fall lämnar det här uppläget mycket plats åt att vara vem man vill, vilket såklart har påverkats av det man upplevt. Alltså kan man säga att vara den man vill vara är att vara sig själv.
Nu till den stora frågan: Vem vill jag vara? (det är ju ändå mig bloggen handlar om) Jag har en väldigt klar bild av hur jag vill vara och jag har ägnat mycket tid till att fundera över vem (vilken person) det är. Svaret på den frågan är som så mycket i den här världen inte helt enkelt. Det tycks som om jag snappat upp egenskaper jag eftersträvar lite här och var. Det är inte alltid jag har klurat ut var en egenskap har kommit ifrån eller ens att jag eftersträvar en egenskap över huvud taget men det här är några jag funderat på att jag vill vara som.
Min största inspiration hittar jag kanske i min storasyster Sofia (Noldén snart Viklinder). För mig är hon en som alltid har tid att lyssna när man har något att säga en mycket ambitiös person, en person med goda prioriteringar och väldigt väldigt smart. Allt det här eftersträvar jag att vara.
En annan person jag, länge omedvetet, försöker efterlikna heter Benji Schwimmer, med ett evigt leende på läpparna dansade han sig igenom andra säsongen av So you think you can dance och på senare tid har jag kommit fram till att han är huvudmisstänkt till att ha gett mig iden bakom att försöka vara en glad och sorglös typ mest hela tiden.
Nästa referens är tecknad och dök upp i mitt liv precis lagom för att bli symbolen för min vilja att satsa allt mot min stora dröm. Det är huvudpersonen i One Piece, Monky D Luffy. Han är en perfekt naiv hjälte, han gör vad som helst för att nå sin dröm samtidigt som han vill skydda sina vänner. Vem jag har ärvt min dröm om att bli bäst på orientering av är dock oklart. Det skulle kunna vara mamma, det finns mycket tävlingsinstinkt i henne.
Nu ikväll kom jag på 2 nya personer som påverkat vem jag vill vara, den första är min gymnasieklasskompis Adam Edholm som vågar lämna allt som är tryggt och säkert här hemma för att bege sig ut i världen och söka äventyr. Jag tror att jag var mycket starkt inspirerad av honom när jag valde att läsa internationell inriktning på universitet. Ett år plugg i Spanien är visserligen ett lamt äventyr om man jämför med Adams episka äventyr och världsförbättrande insatser i Asien men jag vill tro att det är en lite del av samma anda som jag tänder den drömmen med.
Sist även i kronologisk ordning vill jag vara som en vän till min faster. Jag vet inte ens vad hon hette, men när hon visste att hon skulle dö i cancer bjöd hon in alla hon kände för en sista fest tillsammans. Det kan bara en viss typ av person göra och en sådan person vill jag vara.
Nu blev det ett köttar inlägg. Undrar om någon kommer orka läsa det. Jaja, nu ger jag mig i alla fall.
/Thomas
söndag 2 maj 2010
Veckans låt: I'm a believer med Smash Mouth
Nu är jag hemkommen från vårens stora svenska orienteringshändelse, 10-mila i Finspång. Jag måste erkänna att det var det bästa 10-mila jag har haft förmånen att delta i. Schysstare terräng än i Rosersberg och bättre arrangemang än i Skåne och på det ett underbart väder.
Hur gick det då? Jo mitt kära lag stod för blandade insatser och vi smet med 10 minuters marginal undan omstarten. Själv orienterade jag åter (skrev jag om hur bra jag orienterade söndagen förra helgen) på topp, visserligen hade jag problem med att skilja på kontroll 5 och 21 men när jag visste mot vilken kontroll jag var på väg mot gick det som på räls. Det är nästan så att jag blir rädd när jag tänker på hur bra jag har orienterat på dagen i år. Fortsätter jag att orientera som jag gör nu kan det bli hur bra som helst framöver. Ibland har det varit svårt att tro på men kanske kanske är det här det genombrottet i orienteringen jag har väntat på så länge. Men nu tror jag och därför är veckans låt I'm a believer med Smash Mouth. Lyssna och tro på era drömmar.
Spoyify
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)