Jag är som ni säkert redan har förstått en mycket funderande människa. En sak jag har funderat mycket på genom åren är vem jag är, det talas alltid om att man ska vara sig själv. Men hur går det till egentligen?
Vem man är bestäms till viss del av genetiska faktorer, men ärligt talat så tycker jag inte att ha omedgörligt brunt hår eller att vara 1,86 är en viktig del av mig i alla fall inte den definitionen av mig (kanske vanligast beskrivet som personligheten) som jag behandlar i det här inlägget. Hur mycket av personligheten som ligger dold i generna vet ingen men jag föredrar att tänka att det inte är så mycket. Världen blir så mycket intressantare om sådana saker inte är bestämda på förhand.
Det leder mig till att tro att det mesta av ens personlighet beror på vad man upplevt i livet, populärt under barndomen men det kan jag inte säga så mycket om eftersom jag själv inte upplevt så mycket annat än barndom. I alla fall lämnar det här uppläget mycket plats åt att vara vem man vill, vilket såklart har påverkats av det man upplevt. Alltså kan man säga att vara den man vill vara är att vara sig själv.
Nu till den stora frågan: Vem vill jag vara? (det är ju ändå mig bloggen handlar om) Jag har en väldigt klar bild av hur jag vill vara och jag har ägnat mycket tid till att fundera över vem (vilken person) det är. Svaret på den frågan är som så mycket i den här världen inte helt enkelt. Det tycks som om jag snappat upp egenskaper jag eftersträvar lite här och var. Det är inte alltid jag har klurat ut var en egenskap har kommit ifrån eller ens att jag eftersträvar en egenskap över huvud taget men det här är några jag funderat på att jag vill vara som.
Min största inspiration hittar jag kanske i min storasyster Sofia (Noldén snart Viklinder). För mig är hon en som alltid har tid att lyssna när man har något att säga en mycket ambitiös person, en person med goda prioriteringar och väldigt väldigt smart. Allt det här eftersträvar jag att vara.
En annan person jag, länge omedvetet, försöker efterlikna heter Benji Schwimmer, med ett evigt leende på läpparna dansade han sig igenom andra säsongen av So you think you can dance och på senare tid har jag kommit fram till att han är huvudmisstänkt till att ha gett mig iden bakom att försöka vara en glad och sorglös typ mest hela tiden.
Nästa referens är tecknad och dök upp i mitt liv precis lagom för att bli symbolen för min vilja att satsa allt mot min stora dröm. Det är huvudpersonen i One Piece, Monky D Luffy. Han är en perfekt naiv hjälte, han gör vad som helst för att nå sin dröm samtidigt som han vill skydda sina vänner. Vem jag har ärvt min dröm om att bli bäst på orientering av är dock oklart. Det skulle kunna vara mamma, det finns mycket tävlingsinstinkt i henne.
Nu ikväll kom jag på 2 nya personer som påverkat vem jag vill vara, den första är min gymnasieklasskompis Adam Edholm som vågar lämna allt som är tryggt och säkert här hemma för att bege sig ut i världen och söka äventyr. Jag tror att jag var mycket starkt inspirerad av honom när jag valde att läsa internationell inriktning på universitet. Ett år plugg i Spanien är visserligen ett lamt äventyr om man jämför med Adams episka äventyr och världsförbättrande insatser i Asien men jag vill tro att det är en lite del av samma anda som jag tänder den drömmen med.
Sist även i kronologisk ordning vill jag vara som en vän till min faster. Jag vet inte ens vad hon hette, men när hon visste att hon skulle dö i cancer bjöd hon in alla hon kände för en sista fest tillsammans. Det kan bara en viss typ av person göra och en sådan person vill jag vara.
Nu blev det ett köttar inlägg. Undrar om någon kommer orka läsa det. Jaja, nu ger jag mig i alla fall.
/Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar