O-ringen 2012

Ett o-ringen är aldrig riktigt lik det förra. I år lovad arrangörerna sand, bad och bokskog. För min del var den stora nyheten dock att mitt och Roberts camp hade utökats med Emma och Sandra.

Många orosmoln hängde över oss och det var nästan så att man önskade att allt var som vanligt. Men de flesta farhågor kom på skam. Vi lyckades få ihop maten med Vego-Sandra och Kink-Emma, Sandra tyckte bara att orientering var riktigt mycket ångest en dag och vi slapp se hur Emma skulle klara att campa i dåligt väder eftersom veckan bjudit på idel solsken. Emmas klass var inte allt för svår och Sandra hade kul när hon avancerade mot ständigt svårare banor.

Tävlingsmässigt då? Inga framgångar där. 3 lopp var ok med min standard medan dag 2 var dålig och dag 5 var ren katastrof. Men det var en mycket trevlig vecka på nästan alla andra sätt. Klubben fick sin första totalsegrare på många år i Erik Hannrup. Jag har hängt med kul människor och sprungit i fantastisk terräng en av dagarna (de andra var rätt standard)

/Thomas

Nu rullar saker

Nu verkar det vara klart att de vill ha mig i Granada kommande läsår. Det verkar faktiskt som om det varit klart ett tag men deras system verkar inte klara av att automatgenerera antagnings email så infon har gömt sig på min personliga ansökningssida som jag hade glömt av.
Men nu börjar det i alla fall gå framåt Idag har jag mailat min bank och kollat hur det ser ut kring möjligheten att betala och ta ut pengar utomlands och börjat kolla på flyg. Sen måste jag boka flyget, sätta mig in i hur boende situationen är i Granada, maila Veleta (lokala orienteringsklubben), skicka in min ansökan till buddy program  och mycket mer som jag inte kommer på på rak arm. Jag ska försöka uppdatera om mina vedermödor här så ofta jag kan.

/Thomas

Oväntat

Nu har jag en oväntad rast idag. Mamma bad mig ta bilen till jobbet för att kunna köpa mjölk på hemvägen så jag fick 40 min extra bara sådär. Det är väldigt välkommet denna vecka nu när det är både jobb på citymail och hö.

Hö är ganska jobbigt  de flesta år. I år är det värre än vanligt eftersom mina kärra småsyskon befinner sig på varsin kontinent och jag är den enda mina föräldrar har att sätta in.

Men nog gnällt om det. Idag lade jag till en spansk tjej på facebook. Hon vill tydligen lära sig svenska och jag vill ju bättra på min spanska så tanken är att vi ska träffas och hjälpa varandra. Kopplingen mellan oss är den mest otippade möjliga. Min kusin Erik, som jag en dag sprang på på stationen. Han hade tydligen träffat den här tjejen på någon internationellt utbytesförening, som jag inte kunnat tro att han skulle vara med i. jag trodde inte det rymdes något annat än datorer i mina kusiners huvuden.

Jag väntar fortfarande på svar från UGR. Måste ta tag i att skriva ett mail och höra vad de har för sig snart.

/Thomas