Veckans låt: Weihgtless med All Time Low

Veckans låt har jag valt på grund av en textrad som kanske ientligen hade passat allra bäst förra veckan. Den säger dock så mycket om hur jag tänker just nu att den är värd att nämnas denna vecka med.

Raden är "Maybe it's not my weekend, but it's gonna be my year" och kommer från den för P3 lyssnaren inte helt obekanta låten Weightless med All Time Low. För det här är året då jag ska närma mig de bästa orienterarna med en hastighet som även min omgivning ska kunna uppfatta. Jag har varit på väg sedan första gången jag höll en karta i handen och än är det långt kvar men jag känner att jag kan ta ett stort kliv i år. För det har ska bli mitt år.

Spotify.


/Thomas

På gång igen

Under veckan har jag tillfrisknat men inte för än idag kom jag igång med träningen igen, det hela berodde mest på jobbet som gjorde att jag kom hem lite för sent och var lite för trött för att inte slänga mig i soffan framför OS. Det är i sig inte så oroande, det mest gnagande har varit att jag faktiskt inte känt något sug efter att träna, något som jag annars brukar ha i stora doser efter att varit sjuk ett tag.

När jag idag tog mig till Storvreta med mina skidor hade jag inga förhoppningar om ett bra pass då det milda vädret lovade mjuka spår och allmänt skitföre. Dock fick jag helt fel i mina dystra förhoppningar för passet. Spåret var så väljobbat att det trotts blidvädret var hårt och fint och vips så var jag sjukt träningssugen igen. Nu blir det full satsning mot JSM där jag bestämt mig för att jag ska åka dubbeljakten för att få revanch på min senaste SM insats då jag ramlade och bröt en skida halvägs in på skaten i nyss nämnda distans. Och sen är det bara min riktiga satsning på orientering som gäller.

/en taggad Thomas

OS

Hittills har jag bara nämnt OS i förbifarten här på bloggen eftersom jag tänkt att den som vill utan problem kan hålla koll på OS själv. Efter i går kväll kan jag dock inte hålla mig. Vilket fantastiskt lopp det var. Det hade allt Spänning, nyskapande utförning, laginsatser, kämpaglöd, glädje, förtvivlan, överraskningar, taktik, sammanträffanden, hysteriska komentatorer, en vilt skuttade Thomas, en åkare som var tillbaka i världstoppen och 2 svenska medaljer. Som jag skrev hoppade jag upp och ner och skrek vilt i stort sett från den punkten där jag insåg att Johan inte var död tills en stund efter att de passerat mållinjen. Det var hur stort som helst, hur kul som helst och hur fantastiskt som helst. Det har varit många känslosamma medaljer hittills i dessa olympiska spel men dessa 2 tillsammans med Anjas bragd att ens lämna sängen dagen efter sin krasch är störst för mig.
En sak oroar mig dock, jag tror att om Sverige lyckas ta OS guld i hockey kommer jag få svårt att hålla tyst om någon påstår att det var det största som hände i OS. Det här var mycket större än alla tänkbara hockey och för den delen fotbollsmatcher som finns.

/Thomas som fortfarande har lust att hoppa upp och ner av glädje

Uppdatering

Sjuksdomsstatus:
Halsontet har avtagit rejält och är nu ett helt normalt halsont utom direkt på morgonen. För att kompensera det är jag nu rejält tung i huvudet och snorar en massa.

Sysselsättning:
Fyller dagarna med anime, Heroes of nevereth och OS för att slippa tänka på att jag kunde varit i Portugal. Förnekelse är det enda som funkar just nu.

Ljusglimtar i tillvaron:
Kommer inte på några.

/Thomas

Värsta någonsin

Jag kan inte se hur saker skulle kunna bli värre just nu. Jag borde i skrivade stund sitta i bilen mellan moskén och blodstensvägen och vara på väg mot mitt livs på förhand allra mest lovande äventyr. Men så blev det inte. När jag vaknade klockan 3 på morgonen hade jag nämligen fortfarande ont i halsen. Det hade jag räknat med och var ändå fast besluten om att åka. Sen kom frukosten. Bara några tuggor in på min filtalrik började tårarna rulla för att det gjorde så ont. Sen insåg jag att det omöjligt kunde gå att åka iväg om jag inte ans klarade av att äta och då brast jag ut i gråt på ett sett som jag inte gjort på år. Det här är lätt det värsta som någonsin hänt mig. Klart värre än när farfar dog när jag var 10 (kalla mig inte okänslig jag var bara inte känslomässigt mogen att förstå vad som hände) och besvikelsen toppar till och med att ramla och bryta av en skida när jag var på väg mot sesongens bästa lopp i JSM i Falun för 2 år sedan.

Nu sitter jag här och har, trotts 2 Alvedon för snart en timme sedan, mycket svårt att svälja. Dessutom vågar jag inte gå och lägga mig eftersom det varje gång jag vaknat blivit ännu värre än senast. Jag måste till en läkare fortast möjligt för jag vet snart inte vad jag ska göra med mig själv.

/Thomas i svåra fysiska och psykiska smärtor

Veckans låt: Sete pedaços de vento av christina Branco

Nu är det mycket på gång OS och framför allt portugalläger. Tyvärr känner jag mig inte helt fit for fight för att möta utmaningarna, min hals har nämligen gjort revolt med en aldrig tidigare skådad styrka. Varje gång jag sväljer gör det riktigt ont och när jag hostar vet jag inte vad jag ska göra av mig själv. Jag kan bara sitta och hoppas på att det ska gå över så att jag kan vara med och tävla i portugal.

I Portugal kanske jag försöker skriva ett inlägg om jag får tillgång till en dator. Men blir det inget inlägg från Portugal får ni rooa er med musik från Portugal så länge.
Spotify

/Thomas

Veckans låt: Love today med Mika

Idag är det alla hjärtans dag. Eftersom jag inte har någon speciell att fira det med (jag är van) har jag firat genom att göra saker jag älskar, alltså åka skidor. Dessutom bakade världens underbaraste mamma (alltså min egen) vaniljhjärtan, mycket gott.

Till er som faktiskt har någon speciell för denna dag vill jag säga (något sent kanske) att ni ska lägga det faktum att det hela är ett stort jippo skapat av handeln åt sidan och spendera tid med den ni älskar. Som Mika sjunger på plattans näst bästa låt "Every body's gonna love today".

Njut och visa er kärlek.

Spotify.


/Thomas

Veckans låt: Doomsday med Atreyu

Den här dagen suger. Det är underbart väder och en mycket trevlig skidtävling. Då vaknar jag med ont i halsen så istället har jag ägnat hela dagen här.

Då behöver man lyssna på några som har en ännu mer deprimerande dag. Alltså blir det Doomsday med Artreju, lite tyngre än andra punkrock låtar jag har tipsat om tidigare. Passar perfekt att lyssna på en skitdag som denna när jag inte ens orkar skriva ett inlägg längre än det här.

Lyssna på spotify eller youtube.



/En trött Thomas

Flyt

Fram till idag Har det varit en vecka av andraplatser. I söndags började det med den på pappret väldigt snygga 2:a platsen i SvM i skid-O, den följdes på tisdagen av att jag genom att sätta skidklubbens pappor på plats med att komma 2:a i KM, bara slagen av Emil som har en träningsmängd som jag bara drömmer om. På onsdagen kom jag 2:a också 2:a i NC-cupen där jag vart spurtslagen av Mandus som i egenskap av att väga åtskilliga kilon mindre flöt ovanpå den inte helt hårtpackde snön på upploppet.

Idag var det igen dax för snöpulsning i NC-sportcups namn. Det var Rånäs som bjöd på dagens snödrivor. På loppets mest avgjörande sträcka den långa 2:an var det jag och lännas nyfunna snöpulsar kung Niklas Aldén som tillsammans forcerade genom ett stort grönområde medan övriga konkurrenter krigade ute på ett hygge. Vi drog det längsta strået och trummade sedan på så gott det gick på plogade vägar. Med en dryg km kvar till mål tappade jag dock honom då jag lockades att köra raka vägen över en åker i någon på korta banans fotspår istället för att följa skoterspåret. Det såg ut att gå mot en ny 2:a plats den här veckan men bakom mig fanns fortfarande en av världens bästa juniorer Albin Ridefält och när han på väg mot sista kontrollen kom ikapp hade jag inte mycket att svara med. Dock slutade jag 3:a vilket jag måste vara mycket nöjde med.

Allt som allt har det varit en mycket bra vecka ock vi får se vart mitt nuvarande flyt för mig i morgondagens lindmanslopp över 10 km klassisk stil med masstart.

/en nöjd Thomas

Vikarie

På City mail tror man tydligen inte på lediga dagar. Nu har jag haft jobb alla dagar sedan 4:e januari om man räknar bort då jagf själv sa ifrån för att åka på kryssning. Det blir 26 arbetsdagar i sträck. Man börjar ju undra vad de menar med ordet vikarie.

/Thomas