Hittills har jag bara nämnt OS i förbifarten här på bloggen eftersom jag tänkt att den som vill utan problem kan hålla koll på OS själv. Efter i går kväll kan jag dock inte hålla mig. Vilket fantastiskt lopp det var. Det hade allt Spänning, nyskapande utförning, laginsatser, kämpaglöd, glädje, förtvivlan, överraskningar, taktik, sammanträffanden, hysteriska komentatorer, en vilt skuttade Thomas, en åkare som var tillbaka i världstoppen och 2 svenska medaljer. Som jag skrev hoppade jag upp och ner och skrek vilt i stort sett från den punkten där jag insåg att Johan inte var död tills en stund efter att de passerat mållinjen. Det var hur stort som helst, hur kul som helst och hur fantastiskt som helst. Det har varit många känslosamma medaljer hittills i dessa olympiska spel men dessa 2 tillsammans med Anjas bragd att ens lämna sängen dagen efter sin krasch är störst för mig.
En sak oroar mig dock, jag tror att om Sverige lyckas ta OS guld i hockey kommer jag få svårt att hålla tyst om någon påstår att det var det största som hände i OS. Det här var mycket större än alla tänkbara hockey och för den delen fotbollsmatcher som finns.
/Thomas som fortfarande har lust att hoppa upp och ner av glädje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar