Emil Kalered

Näst på tur står korridorens ålderman, Emil, som bor längst ut på hörnet. Han har liksom Peter bott i korridoren under de 2 läsår som den har gått under det stolta namnet OL2:an.
Emil läser tekniskfysik precis som jag även om han haft den goda smaken att låta bli språk, dessutom ska han ha övertygande resultat enligt vad jag hört och det backas till exempel på att han är anställd som Lin. alg. mentor åt en av mina parallellklasser.
Som orienterare representerar Emil OK Skogspojkarna och har mig veterligen inga jättemeriter, utan att för den skull påstå att jag har den minsta chans mot honom i dagsläget. På temat kan man också nämna att Emil har en lillebror, Olle, som är en av landets vassaste 90:or och en lillasyster, Lisa, som inte alls är en av de vassaste men som bor i korridoren mitt emot.

Emil är den ende i korridoren som har tillgång till bil, men om man frågar snällt kan man få låna den till viktiga ärenden. (Tack för lånet Emil)

Dessutom så bekräftades Viktors tes om att Emil verkligen skjuter snabbare än sin egen skugga på [HG] i Lördags. Vi får se om han siktar lika bra ikväll, under lite Syras Beer mile sittningen som jag avstått på grund av mina bristande öldrickar färdigheter.

/Thomas

Grundträning

Igår var jag på löpskolning med Lithe Syra. Peter Holgerson var där och höll i passet. Innan vi startade han han hålla en liten utläggning om det upplägget. I korthet handlade det om att vi skulle börja vår grundträning redan nu och att vi var troligen satte igång först i landet. Sen snackade han vidare om varför han ansåg att det var bra, men jag lyssnade inte så noga. Jag var redan stentaggad. Jag har aldrig grundtränat, aldrig haft ett upplägg, kanske är det det här som saknats för att jag ska utvecklas som jag vill. Jag vet att det finns större problem än min löpning och kondis men låt mig få drömma lite.

/Thomas

Niklas Reinholdsson

Nu har turen kommit till min äldsta vän, inte för att han är särskilt gammal han är född sent och får fortfarande inte gå på systemet, vilket han alldeles säkert är lite småsur för.


Jag träffade Niklas redan när vi var 5 och gick på 5-års grupp (jag var i alla fall där för att mina föräldrar insåg att jag kunde behöva lära mig umgås med andra barn efter att aldrig gått på dagis etc.) och jag vill minnas (notera ordet vill) att vi kom överens rätt bra redan då, det var inte så svårt när man mest lekte tagare. Innan våra vägar korsades igen skulle det gå 6 år av låg- och mellanstadie, men i högstadiet hamnade vi i samma klass, nördparadiset 7-9 G. Jag och Niklas stod för en sådan övertygande insatts i skolorienteringen att vi sökte oss till den äkta varan tillsammans.

Om vi går tillbaka till påståendet om att Niklas är min äldsta vän så kan man komma fram till det på olika sätt. Dels möttes vi väldigt tidigt och Niklas var en av de allra första jämnåriga jag någonsin "umgicks" med, sen är han faktiskt den av de vänner som jag umgås med regelbundet som jag känt längst sen jag förlorat kontakten med resten av högstadiegänget. Det som jag allra mest räknar är att jag anser att Niklas är den första person "Som jag kunde prata om något annat än tv spel med".

Niklas är en förunderlig person som gärna och relativt ofta byter stil, musiksmak och ansiktsuttryck (se bilden, tyvärr hittar jag inte så många av de stilar Niklas gått igenom) han är till skillnad från de flesta orienterare en riktig sammare och estet och han läser, med reservation för mitt minne, Kulturentereprenörsskap på Uppsala universitet.

Som orienterare är hans styrka att han är envis som ekorren i ice-age, och precis som ekorren råkar han ofta illa ut på grund av det och har gått igenom en hel del olika skador i sina dager. Just nu är han till exempel borta med trasig fot sedan han tvingat sig igenom SM-stafettens sistasträcka för att vi för första gången skulle få ihop en godkänd stafett, trotts att han tidigt trampat riktigt illa med sin sedan tidigare illa tilltygade fot.

Som vanligt i dessa inlägg finns det 1000 saker till att nämna men i läsbarhetens och sömnens namn låter jag det vara nu.

/thomas

Veckans låt: Cartoon heroes med Aqua

Veckans låt tillägnas mina trogna följeslagare som alltid har tid att muntra upp mig när jag är ledsen, alltid kan roa mig när jag har tråkigt och alltid tagga mig när jag är less.
Till Luffy, Natsu och alla andra underbara anime karaktärer.

Cartoon heroes med Aqua

Spotify

Brandlarm

Just nu försöker jag återhämta mig från den brutalaste uppvakning jag upplevt. Brandlarmet som var strategiskt placerat utanför min dörr gick och just nu skakar det i hela huvudet. I Andra ändan av korridoren sov Staffan ända tills vi kom och bankade på hans fönster. Bra fördelning av ljudet där.

/en aouditativt misshandlad Thomas

Peter Eriksson

I rummet bredvid Linn bor en glad och sprallig lax kallad Peter. Peter är rutinerad i OL2:an och har bott här sedan den invigdes för 2 år sedan. Han går 3:e året på civilingenjör: tekniskbiologi och har flera SM-finaler som junior (alltså fram till ifjol då han är född -89) på meritlistan. Alla tävlandes för LOK (Linköpings orienteringsklubb) som han representerat sedan han var ungdom. Det betyder förstås att Peter är född och uppvuxen i trakterna och även om Linn är uppvuxen i Norrköping så är nog Peter största chansen för Vales förhoppning om att jag ska komma hem och prata riktig östgötska. Han har trotts allt gestaltat östgöten på film.
Peters roll i korridoren är att hålla humöret uppe på alla och bidra med sin visdom till oss nybörjare i universitetsvärlden. (Tack för lösningen på sista dugga uppgiften)
Annan användbar fakta om Peter är att om man av någon anledning skulle glömma Peters namn är det bara att utropa "wieeeee" så kommer alla OL2:are förstå vem som menas, dessutom ogillar han ketchup.

/Thomas

Veckans låt: Rocket scientist med Teddybears

Jag vet inte om det framgick på bloggen men jag var på en teddybears spelning i samband med Kalasmotagningen för ett par veckor sen. Så här på valdagen kom jag att tänka på den eftersom sångaren vid flera tillfällen uppmanade publiken att rösta.
Så oavsett om ni sitter uppe och valvakar eller följer mitt exempel och sitter på mitt rum och hoppas på att om jag inte ser det kan inte SD komma in i riksdagen. Tycker jag att ni kan ladda med Rocket scientist eller någon annan grym låt.

Spotify


/Thomas

18/9

Idag har jag inte känt att jag gjort just nånting, ändå har det hänt massa saker.

Jag skrev mitt första prov på universitetet, en dugga i grunken, och det kändes bra.
Jag provade 2 nya recept, italiensk mandelfisk var ingen höjdare och morotspajen var inte värd arbetsinsatsen.
Jag tränade och sprang orientering som en nybörjare
Jag hade ett anfall av hemlängtan. Kanske det värsta hittils.
Jag såg film med Korridorskompisarna, Green zoone, kanske inte min favgenre, krigsfilm, men den var helt ok.

Skriver mer än en annan gång.

/Thomas

Kommentarer XD

Jag har 4 kommentarer från 4 olika personer på de 6 senaste inläggen. Jag blir så glad. För övrigt ligger ett "riktigt" inlägg och väntar på att bli publicerat ikväll. Fortsätt kommentera det betyder mycket för mig.

/Glad Thomas

Linn Bränneby

I rättvisans namn tänker jag presentera mina korridorskompisar i den ordningen vi bor så först ut blir Linn Bränneby som bor i rummet vägg i vägg med vardagsrummet.

Linn är både korridorens yngsta invånare (och enda tjej), det gör att hon tagit på sig lite av en småsyskons roll. För att illustrera vad jag menar tänker jag berätta om en kväll under nolle-p då Linn var iväg och festade, dock hade hon lämnat tvätt i tvättstugan och mat framme. Som god korridorsgranne lade jag maten i en matlåda och Niklas och Peter tog in tvätten. Men helt utan nackdelar är det ju inte att slarva så när Linn kom hem möttes hon av en tvättlina som gick längs hela korridoren där Niklas och Peter rankat hennes kläder.
Jag kan själv se att såna skämt lätt skulle kunna slå fel men vi har tur att Linn är den hon är. Innan Linn anlänt till Linköping hörde jag från flera håll att Linn var precis rätt tjej att bo ensam med 7 grabbar och jag kan bara hålla med. Linn tycks inte ha några som helst problem med oss grabbar ens när vi är riktigt grabbiga och driver med henne, hon har hitintills inte varit på dåligt humör en enda gång och är dessutom en del av styrelsen till Niklas planerade korridorsföretag.
Linn Bränneby är dessutom det mest kända orienterings namn OL2:an har att erbjuda med bland annat meriter från juniorlandslaget. Vi andra faller på varierande kombinationer av sämre meriter och allt för vanliga svensonnamn.

En bild kan tänkas komma upp när jag fått tag en.

Så nu är ni förvarnade alla korridorskompisar, näst på tur är Peter. Be afraid!!

/Thomas

PS Jag ska raportera ett fakta fel och en fakta miss. Felet är att Linn inte är yngst även om man skulle kunna tro det. Missen är att jag inte nämnt att Linn läser I också känt som Civilingenjör i industriell ekonomi. DS

OL 2:an

Nu har jag bott en månad i Linköping och det är hög tid att jag ger mina trogna bloggläsare en inblick i hur jag bor.

Ja här är mitt rum, ganska spartanskt med en samling krukväxter som mamma köpte till mig som enda prydnad. Det riskerar att få bli så då jag själv inte tänker på det. Jag skulle gärna vara en grym heminredare som mina systrar men hur ska det gå till när jag inte ens ser att det ser jätte tråkigt ut om jag inte tittar efter lite extra. Jag trivs bra här inne som det är och jag antar att det är det viktigaste.

Det här är köket där det lagas mat diskas och smids planer om att känna stora pengar på Att sälja "Five fingers". Här ser det allt som oftast ut som kaos men det är turligt nog mest ren disk som fyller upp diskställen. Det stora varningstejpade objektet i mitten är en bardisk som korridoren ärvt av någon som tröttnat på den, för det mesta knäcker den extra som köksö.


Så här ser vårt vackra röda soffhörn ut, här är det nästan alltid folk så man behöver inte känna sig ensam. Just när den här bilden togs fylldes soffan av Niklas och Viktor.

Sist men inte minst måste jag visa vår hall där 3 bokhyllor inte alls känns överflödiga för korridorens skor. Bara Viktor har själv 3 överfulla hyllor.

Så det var själva korridoren, snart ska jag bjuda er på det som är ännu viktigare, dess invånare.

/Thomas

Veckans låt: Tu no te das cuenta med Belen Arjuna

Mitt spanska PM jag skriver kommer att bli det sämsta jag någonsin skrivit och jag har ingen aning om hur jag ska få klart det. Spanskan har inte oväntat visat sig vara ett stort problem, nu ska jag försöka kriga en timme till.
Till mitt spanska plugg spelas Belen Arjuna och Tu no te das cuenta.

Spotify


För övrigt är jag tacksam för tips på annan bra spansk musik att ladda med inför framtida plugg.

/stressad Thomas

Kurser

Idag har jag haft en hård dag med lektioner i samtliga 4 kurser jag läser, så det kanske är dax förklara vad det är jag gör hela dagarna.

Grundkurs i matte, mer känd som grunken, började vi med redan i nolle-p och jag har missat första duggan på grund av SM. Nu står valet mellan att åka hem och springa DM eller skriva omdugga, vilket det blir bestäms nog av Niklas fot. Annars är det precis vad det låter som lite mer av samma matte som på gymnasiet. Vi har en cool lärare och föreläsare vid namn Göran Forsling som alltid bär tröjor med katter.

Linjär algebra, aka lin alg, är den andra matte kursen vi redan kastat oss in i. Det är ungefär samma som det vi läste i matte F på Fyris. Det känns skönt att ligga lite före de flesta andra.

Digitalteknik är en spännande kurs med massor ettor och nollor snart ska vi in i ett labb och löda kretsar. Jag tror att jag ska ta min labbrock. Det lär i alla fall uppskattas av mina labbkompisar.

Det stora oros momentet heter teknisk kommunikation på spanska. Det känns som om jag glömt all spanska jag någonsin lärt mig. Jag har svårt att böja verb och allt annat. Så nu ska jag ta till drastiska åtgärder, jag tänker plugga. Jag har till och med köpt en gramatik bok att plugga från.

Nu är det läggdax jag hör av mig.

/Thomas

Ett slut, en början

Ett inlägg som skulle publicerats i fredags kväll men som uteblev på grund av tekniskt strul.

Nu var det slut, mitt sista SM-kval som junior och inte heller denna gång räckte det till final, det var inte ens speciellt nära. Daniel Lindgren har dock rätt i att det är minst 15 år kvar att ta sig till SM-final på. Dock känns det spontant inte som om jag har någon chans de närmaste 2 åren, men å andra sidan har jag ju helt nya förutsättningar i och med att jag nu är baserad i Linköping. Jag kanske får världens fart, åtminstone kan man tänka sig att jag kommer springa betydligt fortare efter vintern med tanke på vilka jag har i min korridor. Tyvärr är det väll inte där jag behöver plocka tid men det ska nog gå att få in en del vettig orienteringsteknik.
Imorgon laddar jag för b-final och sen ska vi ladda för att ta oss mål på stafetten det har inte hänt än.
/en något besviken Thomas

(föra) Veckans låt: Thats what you get med Paramore

Nu är det dags att sammanfatta en mycket trevlig helg i Umeå.

Medeldistans SM bjöd på ett halv taskigt kval som tog mig till b-final (stort + för att man fick springa finaldagen även om man inte var så duktig) väl där kunde jag inte göra den ljuvliga terrängen rättvisa utan stod för ett bottennapp till lopp. Dock han jag ha mycket kul innan det började gå utför, både bokstavligt och bildligt.

Socialt har jag fått hänga med Niklas, Robert och en massa andra fantastiska människor, vi firade Villes födelsedag och spelade så det kan låta junior med Långhundra.

Stafetten gav mig helgens kanske viktigaste insikt. Jag är i fantastiskt dålig form. Det visade sig genom att jag fick slita allt jag kunde för att inte tappa OK Kolmårdens Anna Forsberg som av okänd anledning sprang i H20. Anna är visserligen bra men det är inte ok att som seriös juniorkille ta stryk i löpning av en tjej, dessutom hade det varit pinsamt eftersom Anna bor i Linköping. Om man tar en titt i träningsdagboken borde det inte komma som en överraskning att jag är mäktigt långsam. Jag inser att jag inte alls har tränat så mycket som jag trott att jag gjort eftersom jag så got som aldrig kommit upp i det planerade antalet träningar tack vare taskiga träningsrutiner efter jobbet. Att jag inte tränat just nånting den senaste månaden med flytt och nollning gör ju inte saken bättre.

På temat blir alltså ”Thats what you get” med Paramore veckans låt, det är min egen bristande disciplin som bär ansvaret för mina misslyckanden på slutet. Om jag får ihop den orienteringen jag ibland presterat i år med en kondition som i forn stora dagar Kan det bli riktigt kul till nästa år.

Spotify

/Thomas

Mellanlandning

Nu sitter jag hemma i Rosta igen, jag gör bara en mellanlandning men det känns fortfarande väldigt skönt och konstigt att ge sig av så snart efter att jag kom. Mellanlandningen blev lite längre än beräknat eftersom jag igår bytte upp mig till en av långhundras flygbiljetter och ska möta dem på arlanda terminal 4 kl 17:00.

Även om det känns lite jobbigt att lämna rosta efter att ha varit här i under ett dygn så ska det bli super awsome att springa i helgen. Jag är jätteladdad och går in med allt jag har för att ta mig ta sista chansen att ta mig till A-final i sm som junior.

Jag har med mig datorn upp till Ume så det blir nog ett inlägg eller 2 om jag får tag på internetuppkoppling.
Ha det bra allihopa och önska mig lycka till.

/Thomas