Torsby

Ett mycket trevligt läger är nu avklarat och jag är nöjd. Jag åt god mat, tränade bra och umgicks med goda vänner mest hela tiden. Det hände mycket trevligt under lägret men som vanligt är vissa saker mer minnesvärda än andra.

Först måste man ju nämna hela poängen med att förlägga lägret till Torsby. Tunneln. Utifrån syntes den slingrande över landskapet som ett enormt spår efter en mullvad i en disney film. Inuti kändes det istället som en betongbunker från ett krigsspel som någon fyllt med snö. Efter 3 varv på den 1,3 km långa slingan var jag trött på betong utsikten och undrade hur jag skulle stå ut alla 4 passen där inne. Konstigt nog vart det bara bättre efter det och efter 4 pass och allra minst 50 varv var det nästan lite sorgligt att lämna snön trotts den eviga betongen.

Det enda som var dåligt med lägret var min rumskompis, Peters, inställning till sömn. Tydligen ville han gärna ha på TVn hela natten, jobbigt för mig som absolut inte kan sova när det är en TV på. Jag fick helt enkelt vänta på att Peter somnat så att jag kunde smyga upp och slå av Tvn. Allra argast på honom var jag på fredagkvällen då jag lagt mig tidigare än Peter och nästan lyckats somna (något som inte är helt enkelt för mig) och han kliver in i rummet för att gå och lägga sig. Jag ligger blickstill och hoppas på att han ska vara försiktig för att inte väcka mig men icke. När han går in tänder han alla lampor och slår på TVn. Härefter ber jag honom snällt att stänga av TVn. Han svarar att programmet snart är slut och ignorerar mig sen. Då var jag så arg att jag låg och skakade av ilska i min säng och även långt efter att jag stängt av TVn var jag för arg för att sova. Jag ska se till att slippa sova med Peter nästa läger.

Jag har hittat en ny favorit bland löprundor. Hårda milen i Torsby var helt enkelt underbar. Full med tuffa backar och fin natur tog den tag i mig så pass att jag var tvungen att ta ett varv till direkt efter det första. Hoppas att jag en dag får en anledning att åka den på skidor.

Det största skrattet kom på lördags kvällen då jag ientligen var på väg till huset vi sov i när jag vart nyfiken på vad Peter och Robert gjorde i dörröppningen till Ingrid och Emelies rum. När jag gick dit och kollade läget. I rummet satt hela det mindre gänget och de varkade ha kul så jag sköt upp att gå och lägga mig och gick in och satte mig i rummet Efter en stund slog Peter på Tvn och när han bläddrade mellan kanalerna fastnade han för SVT 2 där det sändes modern dans (på bästa säningstid en lördag??), det var något av det underligaste jag sett i ungefär 15 sekunder innan Peter slog det med hästlängder när han försökte härma det den ensamma dansaren gjorde i rutan. Inte blev det mindre roligt av att Peter är en av de få människor jag träffat som har sämre koordination än jag. Uppmuntrad av oss övriga skrattsalvor fortsatte Peter dansa och snart rörde sig dansaren till ett bord på scenen. Joel skrek Peter och tvingade ner den närvarande av tvillingbröderna (den andra var hemma med bruten arm) på golvet att agera bord. Sen dök det upp en dansande tant som kopierades av Min lillebror Robert. det hela var fruktans värt kul och jag tror att jag skrattade oavbrutet i 10 min. Det gör sig inte 1/1000 så bra i text som det var i verkligheten men försök föreställa er en Riktigt klumpig kille som är större än mig och min tenstiksaktiga tävlingsdansare till lillebror som simultantolkar det skummaste som någonsin sänts på svensk television Med 1,50 lintott som står på knä och agerar bord. Det var kul.

Så det var allt jag hade att berätta, föresten jag såg en norska med en klubbjacka från Fet skiklubb. Men sen var det inge mer.

/Thomas