Jag har solen i ryggen och vinden i mitt hår, men här slutar likheten med Uno Svenningssons Vågorna för jag är inte på väg till stranden utan står och tittar på min brors skolavslutning. Upp på scen kliver en tjej och börjar sjunga summertime (med Billie Hollyday), jag drömmer mig bort till min egen avslutning då Solange sjöng samma sång. Jag vaknar när tjejen har bytt låt och framför en för mig obekant ballad. Jag grips av Johans (min gamla klasslärare) vemodiga piano ackompanjemang och hur starkt tjejen på scen verkar leva sig in i låten. Jag tänker direkt att jag måste kolla upp den låten när jag kommer hem.
Väl hemma framför datorn hittar jag låten och lyssnar på den sorgliga texten den lilla misshandlade flickan som kämpar sig genom livet och jag blir riktigt rörd. Jag har aldrig börjat gråta av film, musik eller annan media, men aldrig har något tagit mig så nära som den här låten. Har ni inte hört Concrete Angel förut är det ett måste.
Ni hör den på spotify eller Youtube.
/Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar