Igår var det att åka snålskjuts på IT-civilarnas tentafest som stod på schemat. Det visade sig bli den bästa festkvällen sedan skivorna. Sällskapet var trevligt och danssuget, stämningen var på topp och tjejerna var vackra. Dessutom missade jag inte bussen. Ett stort plus.
Den här dagen var det desto segare. När jag skulle ge mig ut på ett pass styrkestak gav mina rullskidor upp och jag med dem, då gjorde världens mest underbara människa en insatts och fick mig att ge mig ut på brorsans rullisar istället. Det är sånt hon gör, när jag vill ge upp får hon mig att fortsätta, när jag är i knipa hjälper hon mig och om jag mår dåligt har hon alltid ett gott råd att hjälpa mig med.
Om titeln inte redan har fått er att begripa det skriver jag om min kära mor. Den bästa mamma en nördig elitorienterar wannabe kan tänkas ha.
För att koppla tillbaka till början av inlägget kom jag på att jag börjar likna mamma en hel del när Mangnus Ugglas "Jag dansar aldrig nykter" spelades på dansgolvet. Jag dansade järnet och sjöng högt i refrängen trotts att jag uppenbarligen dansade och som vanligt var spiknykter. Det är nämligen en av mammas favolåtar och hon har liksom jag aldrig varit något för det här med alkohol, varje gång den spelas på radion höjer hon volymen och sjunger högljut.
Jag vet att jag inte säger det till henne särskilt ofta, ömhets bevis är något vi sällan håller på med i den här familjen, men mamma är helt otrolig. Så om du mot förmodan skulle läsa det här mamma så vill jag att du ska veta.
Du är bäst mamma, allra bäst i hela världen.
/Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar