Gotland, en ö full med möjligheter och terräng helt okänd för mig. Här skulle 2 SM-tävlingar avgöras, mina första i H21. Efter en 7,5 h lång resa var jag äntligen där.
Samma kväll gick natttävlingen av stapeln, en distans där jag inte hyste allt för stora förhoppningar om ett bra resultat, jag var orolig för den ökända gotlänska terrängen. Däremot kände jag att det vore bra att få in lite självförtroende inför det hotande långa natten. Den Gotlänskare av terrängtyperna visade sig dock inte alls erbjuda samma problem som en annan terrängtyp gav. Det var i de redan sedan förr hatade crosspåren som dagen förstördes helt. Jag vet inte om det finns något mer förhatligt att möta i skogen.
På lördagen strosade jag med Gunilla och Annika i tävlingsterrängen innan avlysningen trädde i kraft. Allt för att kunna göra så bra ifrån sig som möjligt på en av mina 2 favoritdistanser, sprinten. Efter att ha förbannat åldrandet som flyttat upp mig i H21 var det dax. Sprintkvalloppet såg länge ut att bli en riktigt succé där jag både orkade hela vägen och orienterade rätt men inne på arenan vid näst sista kontrollen steg publiken och framgången mig åt huvudet och istället för att förenkla mot ringmuren dök jag huvudlöst ner i en snårig minidal mot fel kontroll och sedan i fel riktning. Fadäsen kostade mig 1:47 och byte en spurt om plats i c-final (vilket hade varit bra för att vara mig) mot klar e-final.
Till sist var det finaldagen där jag faktiskt fick till ett schyst lopp.
/Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar