Jukola-Berg och dalar

Så var årets jukola resa avklarad. Jukola är alltid kul och i år var inget undantag.

Jag upplevde en ditresa som främst präglades av Niklas på deeptalk humör och kortspel med Terese och Martin. Sen följde en mycket kort bussresa för omväxlingens skull och en damkavel där Thor inte stod för de framskjutna placeringar man sett förr. Men tur var väll det vi hade ju ingen flagga eller vimpel att vifta med. Sen var det sömn som lockade och jag sov väldigt bra trotts allt som skulle hända.

När jag gick upp stod det ganska snart klart att vi skulle missa omstarten, först vart jag besviken men sen tänkte jag att det vart ju som en startsträcka och jag taggade om för det. Jag gav mig iväg med full fart mot den relativt avlägsna startpunkten. Jag spikade ettan men fick sen problem med 2:an vilket ledde till loppets största bom på kanske 5 minuter. Sen hade jag stenkoll i flera kilometer jag vågade välja mina egna vägar ok kom fram till kontrollerna som jag ville samtidigt som jag sprang om massor av människor. Flytet varade dock inte hela vägen utan mot kontroll 8 tappade jag helt greppet om kartan, det ledde inte till några katastrofala bommar men när jag var osäker på var jag var vågade jag inte springa om folk. Under den kommande 1/4 delen av banan höll detta i sig till min stora frustration. Till slut kom jag in i kartan igen och in mot mål gick det helt ok.

I mål möttes jag av hela laget som dragit fram en flaska skumpa (båtens billigaste) och sprutade delar av dess innehåll över mig. När de sedan langade fram en halvfull plastmugg med skumpa var jag för överrumplad och törstig för att säga nej. Så min alkoholdebut gjordes på en halv plastmugg 59 kronors mousserade vin, bara lugn det var inte det minsta gott så det kommer inte bli en vana.

Sen var det hemfärd på programmet och med den den bästa återkommande festen jag vet. (man får tyvärr inte uppleva sin skiva mer än en gång). En hel färja med glada (och i de flesta fall fulla) orienterare det blir inte bättre. Kvällen förgylldes av många vänner, ingen nämnd ingen glömd och avslutades med en efterfest i vår hytt som tyvärr överskred min bullertröskel för när jag är trött och jag satte mig och såg på dimman genom båtfönstret.

Och sen ska jag kanske ge er cliffhangern också. Ordet att ta fasta på var kaka och företeelsen den skulle kopplas ihop med var de kakpoäng (någon kanske känner igen en sms signal där det helt enkelt ropas kaka ganska gällt) som delades ut i P3 för prov på personlig utveckling för något år sedan. Det jag skulle göra var att erkänna min kärlek till "flickan som är lite vackrare än alla andra", tack vare Niklas vet väll halva orienteringssverige vem det var men hon kan få slippa namnges här.
Efter att ha drabbats av tidsbrist efter tävlingen och nervdaller när jag hade ett perfekt läge när vi promenerade ensamma genom skeppets korridorer ledde en episod där jag lyckades tappa bort tjejen i fråga till att jag mådde riktigt dåligt under en del av kvällen. Tack vare ett rådigt ingripande av en just då mycket uppskattad lillebror fick jag tillslut en chans till och ute på ett blåsigt däck fick jag chansen att lätta mitt hjärta.

Hur gick det då? Jo, hon förklarade vänligt men bestämt att hon gillade mig väldigt mycket som kompis men inte kände något annat för mig. Det kändes ungefär som att åka över krönet på backen i en bergochdalbana. Väldigt snart kändes det precis som efter en bergochdalbana mycket bättre.

KAKA

/thomas

PS Ett stort tack riktas till i första hand Hanna och Niklas och i andra hand Bex och Burken, utan er hade jag aldrig vågat. DS