Bye bye Viktor!

Och så har Viktor lämnat oss, först gav han sig av till sin älskade hemstad Örebro där han inte blev välkomnad av Örebroarna och återvände till Linköping gråtandes. Som de goda vänner vi är uppmuntrade honom att försöka imponera på Örebroarna med sina välrakade ben och sin topp hundra placering på rankinglistan. Det gick sådär men då kom ett internationellt brotts syndikat fångade alla Örebroare i ett nät. Tillsammans jagar vi efter dem i en luftballong och Viktor räddar dagen. Nu vill Örebroarna ha tillbaka honom och tillsammans flyger de mot solnedgången medan vi med tårfyllda ögon står och mins alla underbara stunder vi har haft tillsammans.

Eller vänta nu, det där låter som Bye bye, butterfree! Avsnitt 21 av Pokémon. Jag måste ha sett lite för mycket av det.

Egentligen var Viktors avfärd inte alls så dramatisk. Han kom tillbaka nu i helgen och hämtade sina sista saker och städade ur sitt rum ordentligt. Han bjöd mycket generöst på middag med kyckling och rotfrukter i ugn, det var en mycket trevlig grabbmiddag där även Albert gjorde oss den äran.

Sen var det inte mycket mer med det på morgonen sa vi hejdå och sen for vi på träning och han tog bilen tillbaka till Örebro. Men trotts bristen på tårar vill jag att du Viktor, trotts att du i bland skrämde mig, kommer vara mycket saknad. Det kommer inte riktigt att vara lika mycket liv här utan dig.

/Thomas

Grattis Linn!

På födelsedagen önskade Linn en sång, en sketch, en dikt, ett blogginlägg och lite annat dylikt. En dikt sändes via sms men på grund av Staffans bönspel lyckades jag inte skriva ett blogginlägg under gårdagsdyngnet.

När jag ändå skriver om Linn kan jag passa på att spekulera lite om framtiden. Kommer hon någonsin bli skadefri? Kommer det vara samma Linn vi får ha att göra med nu när hon får tjejkonkurens i korridoren? Kommer det någonsin kännas som om Racelife är Niklas OCH Linns företag?

Savret på fråga ett bär förhoppningsvis ja. Det vore lite trist om hon skulle behöva dras med såna problem allt för länge även om det inte direkt verkar vara nytt för i år. På racelife frågan känner jag att det är ett klart nej, företaget kommer alltid i själen vara hanns hur mycket han än vill att Linn ska engagera sig. Och så till den intressanta frågan om gruppdynamikutvecklingen i korridoren kan jag se tre scenarion.

1) I scenario ett känner Linn att hennes ställning i korridoren är hotad och vägrar allt mer att prata med Jill för att efter en månad inte alls låtsas om hennes existens.

2) Linn känner att hon fått en frände och hon och Jill börjar göra allt tillsammans på ett mycket tjejigt sett. De äter tillsammans viskar och skrattar arrangerar tjejkvällar och umgås till slut bara med oss killar om nöden kräver det.

3) Jill känner att honb är i minoritet och tacklar det genom att bete sig precis som Linn, det vill säga att inget förutom utseendet avslöjar att det faktiskt är 2 tjejer vi har att göra med.

Ja det har varit en spännande höst och det kommer bli en minst lika spännande vår med Linn, Jill och alla andra fantastiska OL2:or

/Thomas

Thomas: En vinnare?

Igår, eventuellt i förrgår när det här inlägget publiceras, var det Wintercup 4. En tillställning där man jagar kontroller utifrån ledtrådar istället för att följa en karta. Senats var det dock en karta vi fick, dock inte över Linköping utan över Stockholm och New York. För att beskriva hur det funkade så var till exempel Madison square garden inringat, kontrollen satt på trädgårdstorget. Lika så ledde en korsning på Sveavägen oss till Olof Palmes plats.

I denna tävlings form har jag tidigare inte rönt någon framgång då jag hittat en respektive 2 kontroller de föregående gångerna. Den här gången bet jag mig dock beslutsamt fast i ryggen på mina korridorskamrater som i sin tur följde de gamla rävarna Kuken och Martinsson. Efter att ha vimsat runt i Linköping i 2h hade vi hittat 7/11 kontroller. Ett mycket stort kliv framåt för mig och jag frös om händerna, plus att mina kära korridorare givit upp en kontroll tidigare. Så dem skulle jag ju slå. Jag joggade hem i relativt lugn takt tillsammans med nyss nämnda rävar, när vi närmar oss ryd tar de dock av över rydsplanen, jag blir lite nervös, kan de så ruttinerade springa vilse i ryd eller har de klurat ut ännu en kontroll. Jag bestämer mig att chansa på det första och kommer in före dem, utan att de tagit någon extra kontroll. Nu leder jag tävlingen men det dröjer inte länge innan en annan räv, Junis, kommer in och påstår sig hittat 8 kontroller. Jag går hem nöjd med med min förmodade andra plats. Döm min förvåning när jag ser mitt namn i toppen av resultatlistan dagen efter. Så nu kanske jag har en delseger i en av Vilses cuper vilket är ganska stort för första året.

/Thomas

Orsa och annat

Nu är jag hemma igen efter en långhelg med skidåkning i Orsa. Helgen bjöd på många mil skidor i fina spår. 155 km vart det till slut fördelat över 6 pass och 10 h 50 min. Det är inte utan att man känner sig lite mör.

När jag sedan kom hem till korridoren hade mycket hänt. Bardisken hade förpassats ut från köket under en storstädning och en ny invånare till Viktors rum. Korridoren kommer nämligen bli ytterligare I infesterad när en gammal skidåkarkompis till Niklas vid namn Jill flyttar in i helgen. På den positiva sidan står dock att andelen tjejer mer än fördubblas i och med att vi (Viktor) utsett Linn till årets transvestit, egentligen en kille som låtsas vara tjej. Jag får dessutom 2 korridorskompisar med rötter norr om mina och risken att jag utvecklar norrländska istället för östgötska stiger ännu mer.

/Thomas

Vilse läger

Årets första läger är på ingång för imorgon bär det av till Orsa för skidåkning med Lithe Vilse. Jag ser verkligen fram emot det. Läger är ju trotts allt en av de stora anledningarna till att jag håller på. Men nu måste jag lägga mig. Det blir tidigt imorgon.

/Thomas

Rekord i sovmorgon

Igår var det en bra och hektisk dag. Jag gick upp i god tid för att hinna med att åka 2h skidor innan tentan. Det kändes rätt bra men jag är långt efter Källes och Viktors varvtider, vilket känns jobbigt eftersom det är i skidspåren jag borde kunna glänsa.

Tentan började med att jag inte kom in i salen normal tid eftersom jag tydligen glömt att anmäla mig. En halvtimme senare satt jag ändå där och det gick helt ok. Godkänt är inte i fara och en 5:a finns inom räckhåll om allt gått min väg.

Sen var det hem för pizza med Niklas och Linn innan jag drog och bastade med delar av klassen. Därifrån drog jag med Malin och Viktoria till flaman där vi mötte upp CP (Carl-Philip), Kalle (Charles) och Peter (Peter).

När vi var färdiga med festande och efterfestande var klockan 4 och då var det ändå en rejäl promenad hem. Det hela resulterade i personligt rekord i sovmorgon då jag låg och drog mig till 12. Jag tyckte ag var värd det efter en så hektisk dag.

/Thomas

Envariabel

Jag skulle egentligen skriva en smart betraktelse över hur man ofta ser saker som man vill se men som inte finns, och hur trevligt det kan vara att få rätt ibland. Nu är jag alldeles för trött och oengagerad och nöjer mig istället med att skriva att det är envariabel-tenta imorgon och att jag känner mig väl förbered.

Grattis Danne som var den som tjänade allra mest på att jag hade rätt.

/Thomas