NV3b goes manga: Del 26

"FAN vad cool han är! The one and only!! (PS: Ge mig kakor)"
Åter igen börjar jag inlägget med ett citat av den gode Arvid, (se del 22) fast den här gången förstår jag det inte. Jag förstår varken vad som är så coolt med Ari eller vad det här med kakorna handlar om. Är Aris pappa bagare eller är det bara ett internskämt?
Nu får ni inte missförstå mig jag vill inte Ari något illa, jag förstår bara inte varför alla tycker att han är så cool. Att ha Ari på positionen som klassens cooling är för mig lika ologiskt som att ha en arkeolog på ett piratskepp.
Det här ska föreställa en smidig övergång till att prata om det här inläggets biroll Nico Robin från One Pieces Stråhattspirater. Redan vid 8 års ålder var hon efterlyst för att på egen hand ha sänkt en hel flotta av regeringsskepp (ientliggen var det inte därför regeringen ville åt henne men så mycket spoiler behövs inte). Efter det har hon hankat sig fram i den undre världen (en likhet med Ari som gått i stenhagenskolan) Innan hon av någon anledning hakar på Luffy (som ju faktiskt också är kriminell om man ska hårddra det) och hans piratgäng i jakt på nya äventyr.
Nico Robin (hela hennes namn används av någon anledning) gillar att ha ett finger med i allt som händer, eller varför inte en hand eller fot. Nico Robin har nämligen ätit en djävulsfrukt som gör att hon kan få kroppsdelar att växa ut var hon vill både på den egna kroppen och på andra ytor. Något som kan vara mycket användbart för att tillexempel avväpna alla fiender på ett skepp samtidigt. Jag tror att Ari har legat bakom mycket mer än det som har framkommit i NV3b.
Ari är en man av få ord, precis som Nico Robin och för alla andra som anser att Ari är precis så cool som jag inte förstår att han är så är Nico Robin så cool.

Det här inlägget vart ju inte så tunnt som jag befarade men nu är en av de 5 kvarvarande utan karaktär efter som jag bytte Aris precis innan jag började skriva (lungn den var ingen vidare match i alla fall) så nu måste jag snabbt tänka över den situationen.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 25

"Det där har jag jobbat hårt med." Har ni någonsin hört Johan Andersson (eller Sanji från one pice för den delen) säga så?

Trodde väl inte det. Jag tror bestämt att de här figurerna aldrig någonsin har ansträngt sig på riktigt, i alla fall inte när det inte gäller matlagning (Sanji) eller WoW (Johan). Trotts det hävdar sig båda riktigt bra när det kommer till de sammanhang där de oftast syns, Johan kan nästan matcha en hårt arbetande Marcus i matte och fysik medan Sanji i ett slagsmål nästan håller jämna steg med Luffy (som käkat en djävulsfrukt) och Zoro (som ser sin stridskonst nästan som en religiös fanatiker ser sin religion) och trotts att de sällan har något snällt att säga om någon (utom kanske till snygga tjejer) saknar de aldrig vänner.

Ja trotts att Johan är full av synism, elakheter och en stor dos lathet tycks alla (inklusive jag) gilla honom. Jag vet inte hur det gick till men så är uppenbarligen fallet.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 24

Oj oj redan del 24. Om jag ska vara ärlig trode jag alldrig att jag skulle gå så fort. Frekvensen på mina blogg inlägg har varit otrolig under den här perioden och jag är mycket orolig över vad jag ska fylla bloggen med när serien är slut. Men nog med mina grubblerier och över till dagens huvudperson.

Elisabeth Westerlund är kanske den snällaste personen jag känner och med tanke på att NV3b i allmänhet känetäknas av synism och personlighetskränkande skämt, deffinitivt den snällaste Nv3b:aren. Hon har sällan eller aldrig något ont att säga om sin omgivning och allt som oftast bär hon ett leende som bara skriker "Jag är jätteglad, och tycker jätte mycket om er alla" Trotts att hon inte säger så mycket tror man sig veta att hon inte vill en något ont.

Tony Tony Chopper är en ren (en sån med klövar och horn som bor i norrland) som fungerar som läkare bland Stråhattspiraterna. Att han ser ut som han gör (och att han pratar) beror på att han ätit människodjävulsfrukten så numera är han till hälften människa. I alla fall så drömmer Chopper om att kunna bota alla sjukdommar i hela världen, och vad kunde vara snällare att drömma om. Chopper är en mycket omtänksam person och alla han träffar tycker att han är jätte söt. Han avskyr att slåss. Han vill inte skada någon och dessutom tror han inte att han kan. Där har han fel han, liksom alla andra i besättningen, är en grym kämpe om det verkligen gäller.

Jag tror att det gäller för Elisabeth också, att hon inte riktigt tror på sig själv. Förhoppningsviss ska ett år av att klara sig själv i Spanien få bukt med det. Om inte får jag helt enkelt säga det rakt ut. Du är bra Elisabeth och du kan klara vad som hellst.

Jag vill avsluta med att tacka Elisabeth för att ha fört in så mycket mjuk vänlighet i vår annars ganska hårda klass. Det var en mycket vällbehövlig motvikt. Och en sak till om din likhet med Chopper är något att gå efter så tillverka inga egna piller för eget bruk och framför allt: Använd inte mer än ett i taget.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 23

Finns det något manligare än att framföra en corrvett man själv har varit med lagat. Till och med Elfman från Fairy Tail hade varit imponerad. Men nu är det inte för Marcus Nystad-Öhmans stora manlighet som jag valt att likna honom vid Elfman.

Elfman är lillebror till Mirajane (Del 9) och utövar samma typ av magi som henne. Det vill säga att han tar över krafter från de monster han besegrat. På grund av okända olyckor i det förflutna saknar självförtroendet att utföra en helkropps övertagning utan kan bara omvandla en arm.

Marcus har också lidit av hjärnspöken under tiden jag känt honom, trotts (eller kanske på grund av) att alla vet att han kan nästan allt drar han ut på att göra ett prov i det längsta för att få mer tid att plugga. Men när det väl kommer till kritan är han den allra bästa.

Trotts att Elfmans mod allt som oftast sviker honom så kommer även han när det verkligen krävs att kliva fram och ta sin roll, trotts att han är rädd att misslyckas och han gör det bra.

Utanför striden är Elfman en vänlig själ som är mycket omtyckt av alla (även om han ibland drar manlighet ett snäpp för långt). Inte heller Marcus är det någon som tycker illa om och vi vet att han alltid kommer vara bäst. En dag kanske han själv vågar lita på att han är det också.

/Thomas

Veckans låt: Guilty pleasure med Cobra Starship

"I came here to make you dance tonight" så börjar den. Och det passar mig perfekt. Om något är roligare än att dansa är det att få någon annan att göra det.

Guilty pleasure är en frenetisk pop rock låt man inte gärna kan låta bli att digga med i. Åtminstonde är de var jag tycket. Med shyssta gitarer enkla trummor och ett och annat tecnoljud satte den sig direkt på min hjärna och lämnade den inte på en vecka efter att jag först hittat den på en samlingsskiva vi namn "It's a missery busieness" (som ni kommer att höra mer om senaer i den här serien)

Låten hörs på spotify eller youtube

Ja det får vara allt för nu borde jag gå och lägga mig om jag ska orka upp och jobba imorgon.

God natt

/Thomas

Kårlegsinvigning med problem

Igår skulle jag inviga mitt kårleg genom att gå på eftersläppet till teknolog gasquen på norrlands. Redan när jag vaknade klockan 6 var jag taggad. Jag jobbade (på citymail jag vet inte riktigt om nyheten har nått bloggen än) sen kom jag hem och gjorde mig i ordning.
Klockan 8 (på kvällen om ni inte förstod det) träffade jag Borg utanför s-närkes där vi träffade Hanna som jobbade i baren. Det var kul att se henne men vi lämnade snart S-nerker på grund av bordsbrist. Istället satte vi oss på upplands och Borg tog 2 och en halv öl (han var mycket besviken över den förlorade halvan) medan vi snackade med en hypersocial apotekare. Mycket trevligt var det.
När vi kommit till norrlands var vi tvungna att vänta på den indiske isbjörnen, som blivit försenad, men det gjorde inte så mycket för när vi kom in på norrlands hade datapojkarna och Walter ändå inte ätit färdigt.
Sen startade en mycket trevlig fest även om jag ägnade en hiskerlig tid åt att leta efter folk som tycktes försvinna så fort jag vände ryggen till. Dessutom sprang alla in på dansgolvet när en för mig helt okänd låt började spelas. Och alla verkade kunna rörelserna det hade nog fått ett alderles eget blogginlägg om jag inte råkat ut för kvällens stora missöde.

Jag hade börjat fundera på att börja gå och hämta jackan för att hinna med bussen, då tar musiken oväntat slut och plötsligt är jag inte den enda som ska hämta jackan. Jag hamnar långt back i folk hopen som trycker sig mot garderoben och hinner helt enkelt inte fram förrens efter att bussen har gått. Det hela var mer än en anning stressande, men det kunde ha varit mycket värre. Dels är det ju inte så ofta man får vara så nära vackra flickor men framför allt så blev stäminingen aldrig särskillt farlig då de flesta behöll en trevlig fasad i tumultet. Jag småpratade med en apotekar kille (igen det verkar vara ett riktigt socialt släckte) och en Geovetenskaps tjej. Det hade varit mycket trevligt om det inte vore för det här med den missade bussen.
Som tur var förbarmade sig Borg över mig och lät mig sova på soffan hemma hos honom. Han blir lätt veckans hjälte för det. Så när jag hörde att någon rörde sig klockan 7 på morgonen gick jag upp och begav mig hem. Jag skulle till mormor och morfar så jag kunde inte ligga kvar även om det varit skönt.

Nu är jag för trött för att avsluta det här på ett vettigt sett.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 22

"varför är du så tyst men ändå så ball?" skriver Arvid om Caroline Törnlund på Facebook. Och nog kan jag hålla med honom, få utstrålar en sådan självklar känsla av lugn och ja... coolhet. Caroline lyckas utan att anstränga sig vara en minst lika stor gåta som någonsin Lasse eller Walter. Vad gör ientligen den här tjejen? Vad drömmer hon om? Och framför allt vem är det som gömmer sig bakom ytan av total coolhet? Kanske är hon cool rakt igenom? Vad vet jag.

Ett anat mysterium är Ten Ten från Naruto. Hon dök troligen upp i serien för att få ihop till jämna grupper av karaktärer och sedan har aldrig handlingen haft plats över för att berätta hennes historia. Man får aldrig veta mycket om Ten Ten förutom att hon är ruggigt cool och dessutom en vänlig själ.

När det blir dax att slåss är Ten Ten speciallist på kastvapen det fullkomligen haglar knivar, kaststjärnor och andra otrevligheter över hennes motståndare. Jag har rannsakat mitt minne ett otal gånger sedan jag innan jag började med den här serien efter tillfällen då Carro kastat saker på någon, det känns liksom som om det är något hon borde ha gjort, men jag kan helt enkelt inte minnas något. Kanske har det aldrig hänt utan det är bara jag som så gärna vill att det ska passa ihop.

Jaja trots allt är Carro något av det coolaste NV3b kan erbjuda och Ten Ten kan mycket väl vara en av mangans allra coolaste så jag tycker inte att det var en så dålig match ändå.

/Thomas