lördag 14 mars 2009

24 poäng går till melodi nummer 1.

Det tjänar ingenting till jag, vet att ni såg det även om ni inte erkänner det.
Min TV kväll började lungt och jag tog till flyckten redan vid bidrag 2 för att slippa höra Caroline af Ugglas "sjunga". Sen avlöpte kvällen ganska lungt och familjen skrattade mycket åt att de 7 första jurygrupperna delade ut 7 olika tolvpoängare. Tillslut skulle det hela avgöras av tittarna. Måns låg som ni säkert redan vet (mig lurar ni inte) först och jag tänkte att det var nog bäst så. Han klarar sig säkert bra i Eurovision tänkte min patriotiska sida. Men så kom det öderstigna uttalandet

24 poäng går till melodi nummer 1.

Ungefär här började paniken långsamt växa inom mig och resten av den församlade familjen. Vem skulle nu få de höga poängen? Inte kunde väll någon ha röstat på Carolin af Ugglas? Men ju längre röstningen led och när alla andra kandidater till segern fick sina poäng blev jag mer och mer stressad. Att leva mig in i det som går på tv har alltid varit något jag är "bra" på. På gott men kanske mest ont.

När bara 120 och 144 poäng från folket kvarstod började jag febrilt räkna vem kunde slå den fruktansvärda gnällerskan (jag vägrar att kalla henne sångerska) Carolin af Ugglas om hon fick 120 poäng. I mitt opropertioneligt upprörda tillstånd lyckades jag inte räkna ut det hela. När det 144 poängen delades ut till Marlena Erman och räkneverket avslöjade att det räckte förbi af Ugglas vart jag strålande glad. Vi slapp bli representerade inför europa av Caroline af Ugglas. Att jag själv hade hoppats lite på Ermans popopera var bara en liten liten bisak.

Att jag blev så engagerad av melodifestivalen är så här i efterhand inget jag är stolt över, det bara hände. Men en sak är säker och det är att melodifestivalens omröstning aldrig varit mer spännande än idag och jag är faktiskt glad att jag såg den. För mig var det (tyvärr) lika spännande som en jämn mästeskapsmatch för sverige i vilken bollsport som helst eller en sputruppgörelse på skidor. Det är som sagt inget jag är väldigt stolt över.

/Thomas

Inga kommentarer: