Grabbigt

Med tanke på de 2 senaste dagarnas väder så borde det här inlägget antagligen handla om det stora snökaoset men eftersom min blogg inte är specielt vitt sprid så antar jag att alla eventuella läsare var med om det också.
Istället tänkte jag berätta om upplands skidförbunds skidläger i Idre.

När vi kom fram till Idre efter att bussen blandannat kört av en förbipasserande bils backspegel, vart jag indelad i samma rum som Emil, killarna från månkarbo och tierp, ledarna Ulf och Janne och busschafören.
Att bo med det här gänget skulle vissa sig vara en riktig upplevelse en bra bit från det jag är van vid. Framför allt var det Ulf, Janne, Christoffer och Daniel (de 2 senaste månkarbo killar som gått ut skidgymnasiet och åtminstonde åldersmässigt är vuxna) som stod för det hela. Det tog ett tag för mig att sätta mig in i deras jargong, bland annat användes ordet bortamatch och det tog mig ett par timmar att fundera ut att en bortamatch var synonymt med ett ligg. Och mycket snack om fester (utan kodord) och bortamatcher blev det, som oskuld och nörd hade man inte särskilt mycket att tillägga i diskutionerna men det var ganska kul att lysna på dem också. Sammantaget var nog den här helgen det grabbigaste jag någonsin upplevt. Nu ser jag framemot nästa helgs läger i harsa med klubben, det lär inte bli tal om några bortamatcher men det är alltid kul att åka skidor och harsas mat slår idres 7 dagar i veckan.

Jag kanske inte hinner skriva ett nytt in lägg innan Harsa och om så är fallet ber jag eventuella läsare av denna blogg att ha överseende.

/Thomas

Idre

Jag känner att jag bör skriva ett sista inlägg innan jag åker men det blir ett kort ett eftersom jag ientligen borde vara påväg i säng nu.
Helgen bjuder på ett skidläger i Idre med upplands skidförbund. Jag förväntar mig många härliga mil skidåkning och att bli lite b'ttre kompis med Emil och Rexarna.
Jag hörs av här igen efter hemkomsten.

/Thomas

Vinterrejset

Årets sista framträdande på den officiella orienteringsscenen vart också det längsta, åtminstonde tidsmässtigt. Jag avverkade den 13,37km långa bannan på långt ifrån respektingivande 2:52. Sista godkända löpare och kvar näst sist i skogen.
För den oinvigde ska jag nu förklara vad det är man ger sig i på när man anmäler sig till vinterrejset. Första kartan innehöll en 8*8cm stor karta (utan kontroller) resten var full av röda linjer, efter en liten stunds tanke verksamhet inser man att linjerna kopplar samman 2*2 cm stora kartklipp (med kontroller) med ordningssiffror. Efter att ha tagit sig igenom detta kaos fick man en ny karta med ett förädiskt vanligt utseende kruxet är att hela kartan är snea så det går inte att passa kartan efter siffror eller kartkant. Vid 3:an på denna kartan har dessutom ett stort parti karta runt en kontroll roterats så att man inte fattar var man är igen. Efter denna kartas 11 kontroller kommer återigen en specialkarta där ena kartkanten är ihopdragen och motsatta kanten utdragen så att kartan i stortsett är rund vilket leder till att ytterkanterna av kartan tar en fram mycket anabbare än innerkanten. Efter denna speciella upplevelse bär det av på en ny "normal karta" vid 4:an stöter man dock på nya problem. Kontrollen sitter mitt i ett grönområde helt utan kontrollpnkt att kolla efter, till råga på elländet är det en plastsäck innehållande en sterio som varvar Freestyler med Boomfunk MC's ett tretiotal meter från kontrollen. En stund senare är en bit karta bortklippt och 4 olika rutor finns att välja mellan för att få reda på hur kontrollerna låg. Efter det kommer en jätte ring som innehåller 2 kontroller som man bara får lösa letrådar om vart de ligger. Sen fick man tillslut gå i mål. Där väntade en "vinterrejset officiell dryck" vilket innebar en energidryck som fått ett nytt omslag. Det är vinterrejset i ett nötskal.

Med tanke på mina 2 sista tävlingar har jag en hel del att tänka över innan nästa sesång.
/Thomas

Mellan hopp och förtvivlan

Idag har varit en mycket påfrestande dag. Min kropp har nämligen inte kunnat bestämma sig om den är frisk eller inte ena stunden mår jag prima och nästa har jag huvudvärk. Just nu mår jag bra och hoppas att det håller i sig. det vore synd att missa vinterrejset. Jag kollade just att 4 av landets 25 bästa herrar står på startlinjen.

Önska mig lycka till
/Thomas

Pryllistan: Plats 3

Nu kommer den rafflande *host* fortsättningen på min 5 i top pryllista och vi är frame på pallen. Bronsplatsen innehas av min av den lilla musikspelaren med det stora rycktet.

Min iPod är förra modellen nano och silver färgad den rymmer 2GB. Den utnyttjas först och främst under de tröstlösa promenader mellan hemmet och Gammla E4 som jag företar ganska frekvent, utan den skulle jag bli tvungen att tänka och det går ju inte för sig. iPoden är också en livlina då man ska hem en mörk och rengnig kväll. Inget håller tågan uppe som att dra igång Hell song med Sum 41.

En trasslande hörlur drar ner helhets intyrycket av min iPod men vilka hörlurar jag än hade skulle den ändå int ha en chans på de 2 översta platserna men det kommer vi till i senare inlägg.

Tills dess så uppmanar jag er att lyssna på den musik ni tycker bäst om.

/Thomas

Jukola, 10-mila och tisdagsträning????

Igår var en mycket kvalfyld dag. Det började med en rejäl portion beslutsångest i 17 tiden men tillslut bestämde jag mig för att köpa en innebandyklubba.
Därefter bar det av till eriksbergsskolan och ett ute pass där jag fick se mig ifrån sprungen av både Fredrik och Adde och tillslut även Ylva (jag brukar för det mesta gå jämt med Fredrik och springa ifrån de övriga). Sen kom vi in och skulle lira innebandy vilket inte vart mindre plågsamt då jag hade glömt/tappat bort mina inne skor. Detta ledde till blåsor (åtminstonmde tror jag att det måstae vara blåsor även om det inte syns, jag skyller på mina allmänt förhårdnade fötter) under fötterna som gör ont även idag. Dessutom fick jag kramp i vaderna något som tidigare bara har hänt vid 2 tillfällen 10-mila första sträckan och jukola förstasträckan.

/Thomas

Första gången

I går var vägarna runt om i byggden en osäker plats för den inte ont annande trafikanten. Jag var nämligen ute och övningskörde för första gången på allmän väg. Det hela gick utan några större missöden även om pappa var rädd att jag skulle hålla åt mig så mycket att vi skulle hamna i diket i stort sett varje gång jag fick möte.

Räddast var jag nog ändå själv. För er som inte har kört något än kan jag säga att möta någon på en smal landsväg är en väldigt skrämmande upplevelse. Men det finns ju uppenbara fördelar med att ha körkort så det är väll bara att stå ut och vänja sig.

Uppskrämda men nöjda hälsningar
/Thomas