Prestationsångest

I tisdags var jag på min första skiva. Det var SMIP på Rosendal som bjöd in till fest och jag hade fixat boende hos Vale för att kunna parta hela natten. Mitt under en låt kommer Fillipa (Borgs flickvän Lindas polare) fram till mig och säger något om att någon är intreserad av mig. Därefter tar hon min hand och leder mig till en mycket söt tjej (som får bli anonym så länge) och presenterar oss för varandra. Vi dansar en stund men det känns en anning tillgjort och hon ursäktar sig och går iväg för att ta luft.
En stund senare är hon tillbaka och nu känns allt mer avslappnat. Under kvällens gång lyckas jag skaffa mig hennes telefonnummer och helasituationen känns mycket trevlig. Hon påstår att jag både är söt och rolig, och åtminstonde det första är absolut första gången jag hör.
Vi skiljs åt utanför Max när hon ska till sin buss och jag ska hem till Vale och sova.
Dagen efter hör jag av mig och frågar hur det gick med matte lektionen hon gruvat sig för under kvällen. Det resulterar inte i den täta sms trafik jag hoppats på utan hon svarar inte förens efter ett tag då jag är på träning och hela samtalet rinner tyvärr ut i sanden.
Här börjar problemen. Eftersom jag väldigt gärna vill ha fortsatt kontakt med tjejen i fråga (om hon vill veta av mig så klart) har jag hela tiden tänkt på hur jag ska kontakta henne och eftersom hon kallade mig rolig skulle jag helst villja få henne att skratta, men jag kommer inte på något jag tycker är tillräckligt bra. Jag har helt enkelt prestationsångest över ett sms. Fånigt va?
Så ser altså min tjejsituation ut just nu. I övrigt är mitt liv som jag helst vill ha det Jag hänger med polarna, det finns knappt något att göra i skolan och i morgon är det silva juniorcup på gång.

Men nu ska jag ta mod till mig och få iväg ett sms. Önska mig lycka till!

/en villrådig Thomas