Gräsligt

Igår drog hölassningssäsongen igång, och idag kan jag inte böja mina pekfingrar för att de är så ömma efter att ha lyft alla balar.

På bilden syns vangn 4/5 som jag och min bror har packade igår. Dessutom lassade vi av alla dessa lass och 3 stycken som var klara sedan igår.

Att lassa ett hölass är ett tufft jobb, man riskerar att få höbalar flygande i huvudet och man tvingas stå ute i solen när det är som varmast. Till på köpet får man ingen shysst solbränna eftersom man är så illa tvungen att ha långärmat och långa ben då man annars får ben och armar helt stuckna av de hårda stråna.

Så här gräsligt snygg blir man föresten efter en dag på lasset.

/En gräsligt snygg Thomas

Livet leker

Allt är toppen.
Jag har tagit studenten och mina gamla klasskompisar vill fortfarande vate av mig. I helgen springer jag förstasträckan på Jukolaoch i morgon ska jag på anställnings intervju.

Ett orosmoment finns det dock. Varje gång jag ska skriva ett sms blir jag nämligen förbannad. Det är min nya mobil (mycket trevligt med student presenter) som har mellanslaget på fel ställe, så varje gång jag byter ord kommer det upp en skyllt som säger att ordet inte finns, vilket inte är konstigt eftersom inga ord jag känner till innehåller en nolla.

Där fick ni dagens i-landsproblem.

/en strålande glad Thomas

Studenten

Igår tog jag studenten. Det var en trevlig dag med många fina stunder med både familj och klasskompisar. När jag vaknade på morgonen idag började det dock gå upp för mig vad det verkligen innebar. Trotts att allt redan har sagts under gårdagen var det inte förens nu på morgonen jag tog in det.
Jag har ingenstans att gå längre, ingenstans att ta vägen, ingen fast punkt i mitt liv som jag kan återkomma till oavsett hur sjuk eller skadad jag än blir. Jag gråter inte, så reagrerar jag inte, inte på saknad i alla fall, men inombords är jag lika ledsen som Walter var under gårdagsnatten. Det är så mycket jag kommer sakna, både med gymnasiet i sig och med klassen.
Jag kommer sakna att sitta i kaffeterian under tillsynse oändliga håltimmar och spela kort och fotbollsspel. Jag kommer att sakna att spänt vänta på resultatet av ett prov som känts bra. Jag kommer sakna en evigt leende Lina med massor av galna ideer. Jag kommer sakna att filosofera över livet med Arvid och att snacka om fantasy böcker med Martin. Jag kommer att sakna att höra Lasse brista ut i skratt efter att ha sagt något helt obergripligt. Jag kommer sakna de ständiga kort envigerna mellan Angebjörn och Johan. Jag kommer sakna Hanna och Ernst i gymnastduell på en gräsmatta, i en trappupgång eller på geologinsdag. jag kommer att sakna en våldsamt taggad Walter framför fotbollsspelet. Jag kommer sakna Pojas sexsistiska vridningar av allt man säger och Emils otroliga entusiasm. Jag kommer sakna att komma till lektioner och mötas av tjejgänget som sitter och smågnabbar om allt och ingenting. Jag kommer att sakna att vänta på bussen med Sara och Ida. Jag kommer att sakna Viktor som går igenom vad han lärt sig på sin guitarlektion medan jag låtsas förstå vad han pratar om. Jag kommer sakna Maries trevliga lektioner och Erstorps entusiasm över sina ämnen. Jag kommer sakna Dannes sena updykanden och Marcus (som tycks vara nästintill omöjlig att nå utanför skolan). Jag kommer sakna Gustavs skratt som betyder att han försöker lura någon. Jag kommer sakna Alexandras skratt som genljuder korridorerna och Rebecka som pratar i 180. Jag kommer sakna Edehults fantastiska musikalitet och Luddvig Rostviks otroliga slagfärdighet. Jag kommer att sakna en evigt leende Elisabeth och en evigt mystisk Caroline. Jag kommer att sakna att gå till matsalen för att äta. Jag kommer sakna Payams otroliga förvandlingar när det är dax för party och Adams åsikter om diverse diktaturregimer. Jag kommer sakna Vale som laddar inför en stor händelse.
Jag kommer sakna Aris körkortsleende och brudmangneten Backlund. jag kommer att sakna att spekulera i när vi får se Tobbe nästa gång. Jag kommer att sakna Sarah och Arife som ständigt tycks ha tid att prata en stund. Jag kommer att sakna Aram som envisas med att skippa lektioner trotts att han bara är en våning längre ner. Jag kommer att sakna att få se Röppni fells filmerna och att spela in capzula azul filmerna. Jag kommer att sakna Burken som planerar hur man bäst undviker lektionerna för att sedan dyka upp ändå.

Men framför allt kommer jag sakna NV3b som en helhet, den känsla som ni skänker mig och den fina gemenskap som vi så ofta har visat prov på. Vi har inte ens varit splittrade en dag och jag saknar er redan. NV3b är den bästa klassen någonsin.

/Thomas

NV3b-sången

Igår var det episkt röj på BJ och tack vare en väll tilltagen tidsmarginal innan jag ska till tåget till sundsvall hinner jag lägga upp min mycket eftertracktade NV3b sång på min blogg. Förvänta er dock inte att den är så bra som ni tyckte då ni var berusade.

NV3b-sången
(melodi Carina Berg sången av björn gustavsson)
Am G F
Det finns en klass, som jag gillar allra mest
Dm G
Så hör upp nu allihopa ni är bäst.
C Am F G
Där är allting ett kallas, fyrisskolan är dess bas.
Vi är ett helt fantastiskt gäng, men vi går mot vår refräng
det är ju allt bra trist, men det blir nog så till sist
Ni har vart kryddan i mitt liv och vi skiljs med sorgsna kliv
Vi har misslyckas med prov, och alltid är nån sen.
Men vi har haft det jättekul, trots olika problem
Am G F
Vi ska träffas, i framtiden, ska ni se
Dm G
Denna sången är till er NV3b

Am Em F G
Ida och Sara hänger jämnt ihop
Att se dem åtskillda det blir veckans största skop
Lina aldrig långt till skrattet har
Hanna kör på med sina långa svåra svar

C Am F G

Johan slappar hela da’n Martin återfinns på lan
Avid hänger i ett tre’, Alex hänger inte med
Viktor spelar sin guitarr , Ernst han slänger sig i barr
Mina nödrim är snart slut jag tror carro längtar ut
Dubbel Ludvig filmar film och Ede spelar ukelele.
Tobbe borde någon hållit kvar skolan med en sele

Am G F
NV3b mitt hjärta slår så hårt för er
Dm G
Varför tar det slut nu - jag vill ha mer

Am Em F G
Marcus och Daniel vill ni hänga me’
Vi kan bada tillsammans i vårt hav av MVG
Walter jag står mållös av din tankspriddhet
Aram snackar om sitt parfymerade packet
Andreas liknar killen som skrev denna sång
Angebjörn har är knappa 1 o femti lång
Ja vår vänskap det är skolans stösta skatt
F G C
Och nu djävlar ska vi parta denna natt.

Jag beklagar att alla inte fick plats i sången men melodin är inte längre än så.

/Thomas

Super veckan

Wooho!! Jag är inne på veckan som lovar att bli en av de mest innehållsrika, roliga och givande veckorna i hela mitt liv. Det roliga startade redan igår klockan 10:25 då jag travade hemifrån med en stor ryggsäck på ryggen för att vandra och tälta med idrott och hälsa B. Det var en mycket trevlig utflyckt som endas stördes av några droppar rengn nu på morgonen och en kollosalt gnällig grupp klasskompisar.
Imorgon är det dax för det episkaste partyt för sesången när den härligaste klassen någonsin har skiva på BJ. Mitt kära NV3b:s skiva kommer att bli något extra i alla fall för oss direktinblandeade.
Sen är det dax att sätta sig på ett tåg för att ta sig till Sundsvall och juniorcup. Oj va jag ska köra hårt i kuperad norrlands terräng. jag är riktigt sugen på att ta revanch sen stockholmshelgen.

Om ni undrar hur det gick med tjejen så tycks det rinna ut i sanden. Jag har haft kontakt med henne men det har alltid varit på mitt initsiativ så det antar jag betyder att hon inte är speciellt intereserad.

/ En Thomas som är glad trotts att jag är tillbaka på ruta noll på kärleksfronten.

Prestationsångest

I tisdags var jag på min första skiva. Det var SMIP på Rosendal som bjöd in till fest och jag hade fixat boende hos Vale för att kunna parta hela natten. Mitt under en låt kommer Fillipa (Borgs flickvän Lindas polare) fram till mig och säger något om att någon är intreserad av mig. Därefter tar hon min hand och leder mig till en mycket söt tjej (som får bli anonym så länge) och presenterar oss för varandra. Vi dansar en stund men det känns en anning tillgjort och hon ursäktar sig och går iväg för att ta luft.
En stund senare är hon tillbaka och nu känns allt mer avslappnat. Under kvällens gång lyckas jag skaffa mig hennes telefonnummer och helasituationen känns mycket trevlig. Hon påstår att jag både är söt och rolig, och åtminstonde det första är absolut första gången jag hör.
Vi skiljs åt utanför Max när hon ska till sin buss och jag ska hem till Vale och sova.
Dagen efter hör jag av mig och frågar hur det gick med matte lektionen hon gruvat sig för under kvällen. Det resulterar inte i den täta sms trafik jag hoppats på utan hon svarar inte förens efter ett tag då jag är på träning och hela samtalet rinner tyvärr ut i sanden.
Här börjar problemen. Eftersom jag väldigt gärna vill ha fortsatt kontakt med tjejen i fråga (om hon vill veta av mig så klart) har jag hela tiden tänkt på hur jag ska kontakta henne och eftersom hon kallade mig rolig skulle jag helst villja få henne att skratta, men jag kommer inte på något jag tycker är tillräckligt bra. Jag har helt enkelt prestationsångest över ett sms. Fånigt va?
Så ser altså min tjejsituation ut just nu. I övrigt är mitt liv som jag helst vill ha det Jag hänger med polarna, det finns knappt något att göra i skolan och i morgon är det silva juniorcup på gång.

Men nu ska jag ta mod till mig och få iväg ett sms. Önska mig lycka till!

/en villrådig Thomas

Långsträcka of DOOM

På grund av klent intresse för H20 klassen på Roslagshelg "tvingades" jag idag ställa upp i H21 elit på nyss nämnda tävling. Detta inebar att när jag stod på startlinjen hade jag 13,2 km med upplanska mått ganska kupperad terräng.

Efter att ha avverkat 11 konteroller och kanske 6 km stod jag inför en av de mest monstruösa långsträckor (för den o insatte är en långsträcka när det är långt mellan en kontroll och nästa) jag någonsin sett och med marginal den längsta jag sprungit. Besten till sträcka mätte inte mindre än 3.1km och ett stigvägval var det inte ens tal om.

Efter att ha köttat stora delar av sträckan med ett ovanligt bra flyt kändes både ben och hjärna som urvridna trasor och in mot kontrollen förstörde jag mitt finna upplägg genom att vara totalt förrvirrad och springa runt uppe på en höjd när jag borde vara nästan vid foten av den. Men men. jag är fullt nöjd med att ha mäktat med de 13,2km på dagens banna även om sluttiden skrevs till föga imponerande 2:00:45

/en uttmattad Thomas