Att vinna DM-silver (med en av sesongens värsta lopp)

För att lättare förstå vad jag skriver om föreslår jag att ni öppnar länken i rubriken i en ny flik.

Innan start på lång-DM var jag fullt fokuserad på att det inte skulle funka att som under natt-DM springa på allt vad jag hade. Startern pratade lite med mig precis innan det var dax att sticka och jag antar att jag tappade lite koncentration och tillät mig själv att bli överladdad.

Start->1
Jag flyger iväg som ett skott från startlinjen och väl framme vid startpunkten inser jag att jag knappt kollat på kartan. Upp för backen bär det ändå i en hallsbrytande hastighet men jag har hygglig koll på höjderna ett tag. Sen har jag helt plötsligt ingen aning om vart jag är och jag spanar efter något säkert att hitta på kartan och då ser jag kontrollen. Villken tur, jag får verkligen ta och lugna ner mig.

1->2
Jag tar det lugnare men i mina försök att undvika att fastna på branten mitt på strecket kommer jag lite väl långt åt höger ut i kärret och bommar en knapp minut.

2->3
Nu blir det kortsträcka bara över höjden och ta sänkan som är riktad norrut. Jag drar iväg med en på tok för hög hastighet. Efter en stunds springande inser jag att sänkan ientligen är riktad söder ut och att jag är helt lost. Jag drar iväg norrut men hittar inte kontrollen. Som ni kan se på kartan var jag mycket nära dock. Jag tänker att jag kanske är på de små höjderna innan kontrollen och beger mig västerut. tillslut står jag och stirrar på en sankmark mellan 2 branter och undrar varför jag inte kan få Marcus Krunegårds "Ibland gör man rätt ibland gör man fel" ur huvudet. Tillslut hittar jag hygget och kan springa tillbaka och ta kontrollen. Det var nog årets största bom och enligt winsplits var den på 13:52

3->5
Orienterar bra men kan inte slå bort låtenur huvudet (vilket jag för övrigt inte lyckas med någon gång under loppet)

5->6
Långsträcka. Jag tänker att jag inte kommer kunna hitta kontrollen om jag inte följer grönområdeskanten. Men först ska jag till skogsvägen vilket visar sig vara lättare sagt än gjort jag hamnar i ett kärr och vet inte på vilken sida av vägen jag är. Jag chansar turligt på rätt sida och når vägen. Efter att ha haft problem att hitta vägen skulle man kunna tro att jag skulle springa på den så långt som möjligt men jag springer av i förtid och istället för att se hyggets utkanter snubblar jag ut mitt på och får springa över det. sen följer jag grönområdeskanten och tar kontrollen bra.

6->7
Änu en långsträcka. Jag ruchar ut på åkrarna och efter att ha druckit vid vätskekontrollen letar jag reda på en av de minsta stigarna jag någonsin sett utmarkerad. När den minimala stigen går ut på en större stig får jag dock problem när jag tappar bort den nya stigen bland ormbunkarna. Minst en halvminut går åt till att kämpa sig genom ormbunkarna. Sen flyter det på in mot kontrollen.

7->8
Om man räknar bort att sitta fast i den gröna sankmarken så gick det fint.

8->9
tappar helt riktningen mot höjden och hamnar i ett område med massa liggande grenar som gör det svårt att springa. Blir sedan arg över att det saknas grönraster på sluttningen. Det är verkligen jobbigt att ta sig fram.

9->10
Jag springer på förbi varvningen och sen går det okarakterisktiskt bra att ta själva kontrollen.

10->11
Sprang nedanför branten och upp på nästa höjd där jag inte fick något att stämma. kunde tillslut läsa in vilken av skogsmaskins vägarna som var med på kartan.

11->15
Gick riktigt fint. Träffade Martin vid 12 men var snart ifrån honom igen.

15-> 16 Tänkte att spåren måste leda till sista kontrollen och vart mycket förvånad då jag kom ut på vägen men det var bara att gilla läget och springa på. Det visade sig vara ett tursam miss för jag var snabbast på sträckan.

16->Mål
Låg på ordentligt för att jag skulle få vara bra på någon sträcka.


Väl i mål inser jag att Simon är hela 27:56 före mig. Däremot är det ingen annan som är före mig. Nils hade stora problem med skavsår och Martin och Elis var som vanligt ute länge. Niklas och Mattias som båda borde slagit mig igår var inte där. Så så kan man också vinna ett DM-silver men jag måste säga att jag föredrar att göra det genom ett bra lopp i bra motstånd.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 9

Visst är Sara söt i sin studentklänning? Som en vacker blomma, men alla NV3b:are vet att den rosen har riktigt vassa taggar om man inte tar det försiktigt. Brevid henne har vi Fairy tails skönhetsdrottning och tillika servitris Mirajane. Hon är nästan alltid snäll och vännlig med gud nåde dig om du lyckas reta upp henne.

Det finns en annan baktanke med denna ihopparning och den handlar om den mytomspunna förvandlingen. Den omnämdes i hennes klassens utmärkelse och har varit föremål för livliga ryckten inne i fairy tail. Det handlar så klart om när Sara gick från den riktiga party bruden till den snälla hemasittande flickvännen och när Mirajane gick från att vara fairy tails mest fruktade medlem (med smeknamnet "the demon") till att endast servera öl i guildens bar.

Men båda dessa två vackra tjejer kan om tillfället verkligen kräver återgå ill sina forna jag för en dag (eller kväll) och göra rent hus (på dansgolvet eller slagfältet)

/Thomas

NV3b goes manga: Del 8

Två tuffa grabbar som omgärdas av en viss mystik. De tänker inte, bryr sig inte och känner inga känslor... eller är det verkligen så. Kanske vilar de på en mörk hemlighet och det är därför de inte vågar ta andra till sig, inte vågar känna.

Det handrar om Ernst Hultkvist och Sai (familjenamn okänt) av Konoha (Naruto). Förutom att båda är mystiska och snudd på asociala delar de en passion för teckning (Sas specialitet är faktiskt att anfalla med det han ritat). Ernst är i militären och Sai tillhör den militära falangen (hur man nu kan ha en millitär falang när alla andra också slåss hela tiden) Roots inom Konoha(alltså byn de bor i).

Så mycket mer har jag inte att skriva om dessa grabbar (på grund av att de inte har varit med så mycket) så håll till godo.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 7

Jag träffade tjejgänget idag när jag gick in till stan efter jobbet. De hade avskedskortspel på bryggan vid stadsparken. Lina, Elisabeth och Rebecka ska nämligen snart lämna landet. Eftersom jag hade inlägget om Lina mest klart kommer det nu, så hoppas jag att Rebecka och Elisabeth har schysst uppkoppling i Spanien.

Lina Dannfors och en blå flygande katt? Hur har jag tänkt nu. Det var faktiskt väldigt lätt och det förstår ni själva när ni läser kattens namn. Det är nämligen Happy.
Happy är en fullvärdig medlem av guilden Fairy tail och kan använda magi som helt enkelt går ut på att han får vingar och kan flyga och till och med ta med en person. Happy är en ständig följeslagare till Natsu som trotts sin fruktansvärda åksjuka utan problem flyger omkring med Happy. Det finns en förklaring till att Happy är blå, pratar och använder magi men den ska jag inte dra eftersom jag hyser ett visst hopp om att någon kanske blir intresserad och läser (eller ser animen) om deras karaktär i sin naturliga miljö, ska jag inte spoila det.
Jag kan inte minnas en enda gång som jag träffat Lina utan ett stort leende på läpparna och Happys ansikte har samma egenskap. Happy agerar också räddande ängel mest hela tiden då han fångar de vänner som faller. Lina skulle heller aldrig låta en vän falla (varken bildligt eller bokstavligt) mot avgrunden utan är en mycket förtroende ingivande person att ha för att täcka sin rygg.

/Thomas

Räddningen

Idag har varit en tråkig dag. Sedan i måndags har jag inte vågat springa eftersom jag har dragits med lätta smärtor i vänsterbenet under en vecka. Det ledde till att jag har åkt en hel del rullskidor de senaste dagarna, det tillsammans med att jag lassat en del halm har fått ryggen att protestera så idag vågade jag inte ge mig ut på rullskidor heller.
Så på hela dagen har jag bara haft några få klara aktiviteter Laga lunch, gå ut med hunden och bestktiga pappas bil.

Räddningen har varit att jag hittat de allra första pokémon avsnitten på youtube. Nostalgin är helt underbar och jag kan tänka tillbaka på hur trollbunden jag brukade vara på lördags mornarna när jag var typ 8, på hur jag och Pedram brukade diskutera de senaste avsnitten på rasterna och på hur jag, Per och Chris uppfan ett spel på min planch över alla 150 pokemon och skapade otaliga egna monster som vi kallade för pikens. Det finns inget så starkt tv minne för mig som det första avsnittet jag såg. Pedram hade sett första avsnittet och tjatade om det hela veckan och till andra avsnittet satt jag bänkad. Jag vart helt fast redan i introt (som jag för övrigt kan utantill fortfarande) och sen tog det lång tid tills dess att jag missade ett avsnitt igen.
Det är helt fantastiskt hur mycket minnen några minuter teknad film kan väcka, det var nästan som att vara 8 på nytt.

Men nu är jag ju mer eller minder frivilligt på väg in i vuxenvärden och imorgon ska jag göra mitt andra pass hos Amica (serveringsföretaget på akis) jag står troligen i disken igen, men ett jobb är ett jobb och jag ska försöka vissa dem att de vill ha mig där ofta.

Tills vi ses: Ta hand om er och tillåt er själva att dröma tillbaka mot fina stunder i livet lite nu och då. Både de på nära håll och de från länge sedan (mysterit på greveholm finns också på youtube)

/Thomas

NV3b goes manga: Del 6

Det kanske inte ser ut så men den taniga pojken till vänster är NV3b:s självskrivne ledargestalt (Om ni inte tror mig tänk bara på vilka låtar som ni tycker är NV3b musik. Är det inte They dereve to die, Safety dance och I'm on a boat?) om en klassamankomst lyckas samla mycket människor vet man att han tidigt klargjorde att han skulle komma. Om alla talar om en ny TV-serie som är jätte bra vet man att Ludvig började prata om den först. Vi följer Ludvig av rädsla för hans sylvassa tunga men framför allt eftersom vi älskar honom.

Just nu tror jag att Ludvig är lite irriterad eller möjligen till och med förolämpad av det faktum att bilden bredvid honom visar en tjej. Men du kan vara lugn Ludvig Tjejen på bilden är 1337 on någon. Om du tar dig tid att sätta dig och läsa fairy tail är jag helt övertygad om att du allra helst skulle bli ihop kopplad med Erza Scarlet.
Erza är en av Fairy tails mäktigaste magiker, hennes magi är att hon kan byta rustning (med tillhörande vapen) och hon är ledare för 5-manna teamet som serien handlar om. Liksom för Rostvik följer hennes vänner henne eftersom de vet att hon blir arg (och farlig) annars men även eftersom de älskar henne.

Erza går berserk om någon bryter reglerna eller hotar hennes vänner och jag är övertygad om att Ludvig skulle ge vem som helst en (verbal) omgång om de hotade någon av hans vänner.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 5

Så, nu undrar alla insatta (vilket eventuellt inte är någon av mina läsare) vad Alexandra Alexopoulos har gemensamt med Uzumaki Naruto huvudpersonen i Naruto den mest populära mangan (i alla fall på onemanga.com), en ninjakrigare med specialliten att fördubbla sig själv i strid.

För mig var den här ihopparningen en av de mest självklara, Naruto är extremt högljudd av sig och Handlar nästan alltid utan att tänka. Igenkännings faktor någon?

Till denna uppenbara likhet kan man lägga en förmåga att föräta sig på sina favoriter, i Alexandras fall är det choklad (tack Carro för den inside infon) och vår serie hjälte stoppar i sig ramen (jag tror att det är nudlar) tills han inte kan röra sig längre. Båda parter har något otippat även politiska ambitioner, Alex stiger inom SSU medan Naruto drömmer om att bli Hokage (Typ chef ninjan i Lövbyn)

Men trotts att de ibland (eller ientligen nästan alltid) är de här två bland de mest lojala vänner man kan ha.

/Thomas