Jag kan inte se hur saker skulle kunna bli värre just nu. Jag borde i skrivade stund sitta i bilen mellan moskén och blodstensvägen och vara på väg mot mitt livs på förhand allra mest lovande äventyr. Men så blev det inte. När jag vaknade klockan 3 på morgonen hade jag nämligen fortfarande ont i halsen. Det hade jag räknat med och var ändå fast besluten om att åka. Sen kom frukosten. Bara några tuggor in på min filtalrik började tårarna rulla för att det gjorde så ont. Sen insåg jag att det omöjligt kunde gå att åka iväg om jag inte ans klarade av att äta och då brast jag ut i gråt på ett sett som jag inte gjort på år. Det här är lätt det värsta som någonsin hänt mig. Klart värre än när farfar dog när jag var 10 (kalla mig inte okänslig jag var bara inte känslomässigt mogen att förstå vad som hände) och besvikelsen toppar till och med att ramla och bryta av en skida när jag var på väg mot sesongens bästa lopp i JSM i Falun för 2 år sedan.
Nu sitter jag här och har, trotts 2 Alvedon för snart en timme sedan, mycket svårt att svälja. Dessutom vågar jag inte gå och lägga mig eftersom det varje gång jag vaknat blivit ännu värre än senast. Jag måste till en läkare fortast möjligt för jag vet snart inte vad jag ska göra med mig själv.
/Thomas i svåra fysiska och psykiska smärtor
3 kommentarer:
Fy fan Thomas :( Grymt tråkigt att du inte kunde komma iväg! Det låter som det skulle kunna vara halsfluss tyvärr, hoppas du blir bättre snart kompis
Jag lider med dig vännen =/ Jag vet inte hur man kurerar sånt heller för närvarande. Säg till när du blir frisk så hittar vi på något!
Hanna>> Har varit frisk i flera dagar när du skriver det här.
Skicka en kommentar